partners-in-top

Helgens andra vinst

När jag vid elvatiden åkte upp till arenan var det kallt.
Bitande kallt.
Folket i samhället som hade vaknat med hurtig känsla var ute på söndagspromenad påbyltade likt invånarna i Oymyakon där borta i Sibirien.
Andedräkten gav tjocka rökmoln.
Graderna beskedliga minus tio.
Men en frisk vind från nordpolen drog med sig all kalluft på vägen ner till vår plats så det bet rejält om näsa och kind.
Jag mindes tillbaka till avslutningen av januari 1999.
Någon av dessa dagar visade termometern utanför fönstret på det wikströmska huset brutala minus fyrtiotre.
– 43.
Det var tur att det inte skulle spelas nån bandymatch då.
Men idag skulle det spelas.
Och som det spelades.
Högklassig bandy.
Med röda näsor.

I de mycket innehållsrika samtalen bland oss experter får jag höra att vår ryske #92, Anton Voronchikhin, får en match avstängning efter det röda kort han drog på sig i fredags.
Det kändes ändå rimligt.
Så matchen som ligger framför oss får ”Tony” se från sidan.
Känna på vilken mangling för en supporters nervtrådar det är.

Halvlek ett.
Dagens tilltänkte huvuddomare Pavel Silinski blev sittande på Arlanda med visselpipan beredd och flygbiljetten i näven.
– Tyvärr grabben, flygen är inställda idag pga rådande busväder.
Bara för Silinski att snopet stoppa tillbaka visselpipan och ringa återbud.
Uppdraget gick därför till mannen från Haparanda.
Keijo Hyvärinen.
Och eftersom det inte rådde busväder utanför hans fönster och att han inte behöver nån flygbiljett så antog han uppdraget.
Fattas bara annat.
Att få komma till Kalix vill väl alla.
Oavsett.

Hans första uppdrag blev att på klockslaget 13:00 sätta sin trumpet i munnen och tuta igång det som skulle bli en mycket bra bandymatch.

Allt börjar med ett avslag av Simon Viklund.
Bollen är från och med nu i rullning.
Nittio minuter av ovisshet väntar.

Det går tre minuter innan matchens första hörna.
Till Lidköping.
Bom.
Bra, ingen kalldusch tack.

Inledningen är tät.
Som två myskoxar på tundran utanför Oymyakon står de bägge lagen och spänner ögonen i varandra.
Testar lite.
Vänder om.
Börjar om.
Viftar lite trevande.
Väntar på tillfälle att stångas.
En flock på sex korpar flyger över tundran i riktning mot en pappersfabrik en mil bort.

Kalix provar några långa lyft.
Det här är till pojkarna längst fram, till alla ensamma pirater…
Långa lyft utan framgång.

Minut elva och hemmalagets första hörna.
Igår var de två första lyckosamma.
Idag.
Nej.

Kvarten gången.
Inget av lagen släpper till en ynka millimeter av sin planhalvas yta.
Tätt.
Fogmassa mellan varje spelare.
Ingen kommer här fram.
Inte ens om han säger sin kärastes namn.

När en vitklädd spelare blir avblåst då han kommer från offside drar jag mig till minnes den, alltför tidigt, bortgångne domaren från min by, Thomas Svensson.
I en juniormatch mellan Kalix och Nyborg ropade NSK:s tränare till Svensson och påpekade ”Han kommer ju för tusan från offside!!!”
Den gode Svensson blåste av och åkte fram till ledaren.
” XX, i den här matchen kommer det röda laget från Kalix, det blåa från Nyborg. INGEN kommer från offside!”.
Varpå han lugnt skrinnade därifrån.
Ledaren i NSK stod med tappad haka, innan han skrattande skakade på huvudet och gick vidare.
Kul minne av en härlig person.

Åter till dagens drabbning.
Där en vit just kommit från offside.

Vi hoppar fram till minuten tjugotvå.
Hemmalaget har just blivit tilldömda sin andra hörna.
Från vänster.
Tre mål igår.
Nu ett idag.
Mitt i målet.
Simon Viklund.
1-0.

Strax efter ännu en röd hörna.
Bom.

Strax efter ligger en vitklädd på isen.
Och en grönklädd med armarna i kors över huvudet.
Straff.
Till Lidköping.
Inte ett jättepopulärt beslut tycker de rödklädda.
Det protesteras en del men ingen namninsamling eller protestmarsch genom samhället.
Allt lugnar sig rätt fort och vid straffpunkten står Laik:s skyttekung Linus Hagman.
Vevat in fem straffar i vinter.
Och efter signalen har han nu satt sex.
Otagbart till vänster om målman Joel Snäll.
1-1.

Känns väl lite rättvist.
Det är helt jämnt där ute på isen.
Och en väldigt bra bandymatch.

Johan Sundquist är sånär att som ensam pirat längst fram få tag i en långboll från Anton Khrapenkov.
Med mina rödvita glasögon tycker jag mig se ett litet slag över klubban på Johan.
Utan glasögon kanske inte.
Domarens avvärjande gest var nog rätt ändå.

Ett andetag senare räddar en Laik-spelares skridsko ett rött hörnskott att smita in lågt nere vid vänster stolpe.
Hade han haft en storlek mindre på den skridskon hade jag fått notera mål till Kalix.

Kapten Sundquist tar sig en tur och bryter sig i högerläge in i gästernas straffområde.
För att på stopp på vår kapten känner sig en vit försvara tvungen att ta tag i Johans tröja.
Måhända ville han ha den som souvenir.
Kunde han ju väntat med till efter matchen ty nu blev han förpassade till botbänk och Johan fick sig tilldömt straff.
Johan är nästan hundraprocentiskt klinisk från punkten.
Satt åtta.
Missat en.
Signal.
Nu har han satt nio.
2-1.
Johan Sundquist.

Och sekunden innan paussignalen ljuder snubblar Kalix #12 Clas Karlsson på mittlinjen.
Ser lite roligt ut då han tappar skäret ganska exakt på mittlinjen.
Måste påpeka till vaktisarna att mittlinjen skall målas.
Inte tejpas.
Eller stenläggas.

Paus
Och sen är det rast.
Då går jag till bilen och hämtar ytterligare en tröja.
Nordanvinden skördar sina offer.
Inför andra halvlek förflyttar jag mig till läktaren.
Minns inte när jag sett en Kalix herrlagsmatch från läktaren.
Betydligt varmare där men jösses vad långt ifrån händelsernas centrum man står.

Halvlek två.
Med en extra tröja på kroppen.
Jag är beredd.
Och spelarna ser beredda ut.
Då trudeluttar Hyvärinen igång och inom fyrtiofem minuter vet vi.
Lätta, dansande steg till bilen.
Blytunga, släpande steg.
Hur som helst så har vi fyrtiofem minuter av jämn, spännande och förbenat bra bandy framför oss.

Kalix inleder halvleken med två hörnor inom en och en halv minut.
Mot det mål där vi gör fler mål.
Bägge gick fel.

Inledningen är lite avvaktande.
Lite lägre tempo än i första rundan.
Inga åkvägar öppnas.
Bollen rullas i respektive försvar.

Femtiofem.
Laik får sin andra hörna.
En evighet efter den första.
Den kom efter tre minuter av matchen och blev inte bra.
Och även denna går bom.

Runt timmen skriver jag att jag tycker mig se lite mer bollinnehav av gästerna.
Men det röda försvarsspelet är briljant.
Fullständigt briljant.
Av bollinnehavet skapas inte mycket som får mig att hyperventilera.
Men rätt som det är kan nåt hemskt inträffa.

Tränare Rönnqvist i hemmalaget ylar som en utsvulten varg på tundran att hans manskap måste hålla i bollen lite mer.
Jag är benägen att hålla med.
Som om spelarna skulle ta nån notis om det.

Khrapenkov testar målmannen i gul tröja, Anton Sandsjö.
Den hade han räddat med förbundna ögon.

Det börjar ”trassa”.
Snöa lite, lite, lätt fjunsnö för er som, mot förmodan inte begriper det vackra kalixmålet.
Absolut inga mängder som stör spelet.
Spelet som är fortsatt mycket bra.
Jösses, vad det är fint med bandy.
Bandy gör gott för själen.

Och ännu bättre blir det klockan sextiofem.
Han befinner sig en liten bit in på egen planhalva.
Söndagens bäste man på isen.
Utan konkurrens.
Janne Rintala.
Fem plus idag.
Nu lyfter han en perfekt långboll mot den ensamme piraten längst fram.
Tre mål igår.
Nu två idag.
Simon Viklund.
Han tar ner den långa bollen lite till vänster om gultröjade Sandsjö och viker in mot mål, rundar en förgäves sprattlande målis och lägger in bollen i nät.
3-1.
Ett vackert mål.

En stund senare är Rintala nära framgång efter ett glimrande anfall tillsammans med ytterhalv Tuomas Mokko.

Vågskålen börjar allt mer väga över till de rödas fördel.
Känns kontrollerat.
De långväga gästerna skapar, i det närmaste, ingenting de behöver skicka vykort hem om.
Vårt Kalix är det bättre laget helt enkelt.
Vi anade det efter matchen i fredags då man förde matchen mot Falun.
Nu ser vi det framför oss.
Kalix Bandy är ett jäkligt bra bandylag.

Inledningen av sista kvarten är ingen bra inledning.
Vår #3 Tony Vanha döms skyldig på alla punkter och får uppsöka botbänken för tio minuters eftertanke och bikta sig inför Fader Jonsson som sitter inne i hytten.
Efterföljande frislag sker från femton meter rakt ut från Joel i målet.
Publiken håller andan.
Det fortsätter ”trassa”.
Signal.
En unison pust av lättnad hörs från massorna på läktaren.

Och minuten senare ett unisont jubel.
Vinterhandskar klappas.
4-1 trycks fram på tavlan.
Daniel Nilsson blir siste man på bollen efter ett härligt anfallsspel där Simon ger bollen till Johan som brottar sig på känt manér igenom den vita väggen och lägger fram nystanet till Nilsson som från nära håll kan utöka ledningen.
Lite extra kul när någon bortom rubrikerna får klappas om.

Minuten var sjuttioåtta.
Tre mål upp.
Och spelförande.
Detta kan gå vä…..

-Hold your horses, tycker spelarna i Laik.
Det här är icke avgjort.
Det går fort i bandy.

Någon futtig minut senare har vi 4-3 på tavlan och snaran dras åt.
Det som var så lugnt.
En straff av samme Linus Hagman som tidigare.
Nu har han satt sju.
Nästan identisk med hans förra.
Stenhårt.
Otagbart.
Till vänster om  vår keeper.
4-2.

4-3 lite turligt i röran framför mål efter ett frislag nästan ute vid hörnflaggan i vänster hörn.
Målskytten heter Henrik Larsson.

4-3.
4-3!
Resultattavlan hånflinar mot oss.
Visar finger och hånflinar.

Speakern förkunnar att vår gamle mittback med såväl VM- som SM-guld nu vunnit en charklåda på lotteri.
Kan mycket väl vara hans största vinst genom tiderna.

Och i samma ögonblick speakern knäpper av mikrofonen gör eftermiddagens gigant Janne Rintala 5-3.
Jag ser dock inte vad som händer men måljublet från publikhavet stannar upp då Janne blir liggande på isen.
Lite obehagligt en stund men det är massor av sisu i den herrn så han kliver upp ruskar av sig och fortsätter matchen som att inget hänt.
Vi applåderar.
Tidpunkten för målet var åttiotre.

Att Janne senare fick pris som bäste rödklädde kan ha varit vinterns lättaste val för matchjuryn.
Det lös Elitserie om honom denna dag.
Och bäste vitklädde fick #88 Victor Petersson.

I minuten åttiosju skrev jag i min bok.
Nu vinner vi.
Ty i den minuten blev två vita spelare förpassade till botbänken för varsin ojuste handling mot en framfrustande Johan Sundquist.

Sista chansen blev dock ändå Lidköpings.
Men efter en stunds kalabalik framför Joel rensas bollen iväg så långt bort det går.
En pustande biff på Nova gym undrar vad som kom studsande genom lokalen.

Sen händer inget mer.
Kalix besegrar serieledande Lidköping AIK med 5-3.
Och man gör det helt rättvist.
Även om jag tar av mig mina rödvita glasögon tycker jag nog så.
Hatten av för en fullständigt lysande insats av de röda.

En stund senare sätter sig ett moloket sällskap ombord på en gul buss med destination Luleå.
Låt oss hoppas att ovädret i sydligare trakt bedarrat så de tar sig hem med det flyg de tänkt sig.
Om inte annat kan de ju komma tillbaka till oss i Kalix.
Det är ju som bäst här.

Nu väntar ännu en helg på resande fot för de våra.
Tillberga och Västanfors på schemat.

Nästa hemma är den 11 februari.
Då kommer Åby/Tjureda hit.
Det har de aldrig gjort förr.

Men redan nästa helg har våra damer hemmamatch.
Uppsala Bois U.
Den ser vi alla på plats.
Det är en order!

Till sist.
Vila i frid Peter Svanberg.
Du var av en ädel årgång.
Livet är aldrig rättvist..

// Sargis.










Fler Artiklar

HerrSargvakten Spekulerar
Revanschen
DamHerrSargvakten Spekulerar
Framåtblick