Åby Away

Innan match

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå.
Men det kan va’ svårt att tro när man inte ser den.

Det sägs även att bandyn uppfanns i England nångång under mitten av 1800-talet.
Det är omöjligt att tro när man varit till Åby, två mil norr om Växjö vackert beläget vid Helgasjöns strand.
Har man varit där vet man att bandyn uppfanns där.
Det måste vara så.

Kalla mig fånig nostalgiker eller tjurig bakåtsträvare (för det är jag) men den äkta bandyn finns på Konstisbanan i Åby.
Vackert inbäddad i den mörka småländska skogen.
Fur och gran på tre sidor av arenan.
Så långt från flärd och lyx man kan komma.
Tack och lov.
Visst, jag inser att bandyn måste hänga med och utvecklas och att därför hallarna är ett måste.
Inte minst för spelarna.
De ska ha tillgång till de allra bästa förhållandena varje gång de kliver ut på isen.
Och när regn, snö eller griskyla tar över vädret är det ju rätt trevligt att kliva inomhus.
Men.
Träsarg.
Träsarg.
Jag blir knäsvag av ljudet när bollen studsar i en träsarg.
Repen som avgränsar publiken för att kliva in på isen.
En doft av stekheta matcher på Nyborgsvallen.
Vad är öltält mot en trång lokal med kaffe och, femstjärnigt, hembakt som ges gratis för att det var gårdagens?
Vad är handklappor och dunka-dunka vid mål mot bandyapplåder med tjocka handskar?
Restauranger med oxfilé och vinglas mot en kokt med bröd och en läsk?
Skrikande speaker mot en som kallar Kalix Bandy för Kalix/Nyborg?
En matchklocka som visar hela minuter och inga andra resultat än matchens.
En hängiven publik som byter läktare i halvlek för att se sitt gula lag göra mål.
Vilket det gula laget gör allt som oftast.
Massor av luvor med klubbmärket (hrrm  publiken i Kalix…).
Massor av gula tröjor (hrrm publiken i Kalix….).

Lägg därtill att hemmalaget byter om i en gammal skola, som idag också tjänar som klubbstuga, 100 meter från arean.
En trappa upp i denna lokal fanns även ett bandymuseum som gör en man som mig alldeles lyrisk.
Jösses, vilken historia som visades upp på väggar och skyltdockor.
Jag tappade andan.
Wow!
Stort TACK till Curt Einarsson som med glädje och stolthet visade oss runt bland skolminnen, bandyhistoria och andra små historier.
Ett minne för livet.

Det andades en gemytlig stämning runt isen och än en gång bevisades att vi bandyvänner är ett väldigt trevligt folk.
Oavsett färg på mössa och halsduk.

Jag befann mig på denna underbara plats i världen under två dagar.
Jag var en i rekordpubliken mot AIK.
Nästan dubbelt så många på läktarna än de drygt 400 som bor i byn.
Jag var en i den stora publiken mot Kalix.
Där var alla dryga 400 på plats.

Halvlek I

Då tar vi väl söndagens match då.
Den osannolika matchen.
Den galna matchen.

När mitt sällskap satte oss i bilen utanför hotellet i Växjö kom det snö.
Blötsnö.
Lite känsla av julafton så där på tjugondag knut.
Snön föll ibland lite mer, ibland lite mindre.
Men inte av någon kraftigare dignitet.
Isen kunde plogas utan större besvär för de flinka vaktisarna.
En halvtimme innan avslag gick det över i regn och känslan av jul försvann ut över Helgasjön.

På den lite annorlunda starttiden 11:30 satte domaren, som hette Andreas Rönnbäck, sin pipa i munnen och blåste till kamp.
Minuten senare kom matchens första skott.
Vår hårdskjutande Jimmy Berglund skjuter från håll.
Högst troligt att vi alla fyrahundrafemtio runt isen hade räddat.
Med förbundna ögon.

Minuten efter skickar ”Tony” Voronchikhin bollen högt över målman Birgersson målbur.
Men de röda visar att idag skall det avlossas projektiler.

Regnet tilltar litegrann nu.
Det spelar ingen roll det ty Johan hittar nät i en lite tilltrasslad situation framför Birgerssons bur.
0-1.
Minut 8.
Det står, som sagt, inga sekunder på tavlan.
Men vem bryr sig om det?

Jag såg Åby vinna mot, toppkonkurrenten, AIK dagen innan och var lite orolig för de gulas snabba anfallspel.
Det går undan där de kommer stormande.
Smålands husarer.
Kvitteringen kom snabbare än så.
Jag står med näsan ner mot mitt block och noterar Kalix mål då publiken runt mig brister ut i glädjefnatt.
Nu på den där tavlan.
Målskytten heter Pontus Nordström.

När klockan visar 13.
Jimmy står beredd på ett frislag.
Gormar lite över den plockpotatisen han skickade iväg i matchinledningen.
Olle petar.
Nu jäklar är det ingen liten potatis.
Nu är det en kanonkula.
Från tjugo meter.
Lågt till vänster om målisen.
1-2.

Minuten efteråt provar han igen.
Nu blir det varken potatis eller kanonkula.
Nu blir det en satellit som letar sig ut rymden över skogarna mot Växjö till.
Dagens höjdare.

Regnet har minskat men isen är knottrig och inget skönspel tillåts.
Långbollar.
Målvakterna lär ha haft träningsvärk i kastarmen då måndagen randades.

Vi långbollar oss fram till minuten tjugotvå.
Nu blir det många tvåor.
Minut 22.
2-2.
Passning från #22.
Målskytt #24.
Den nyss tillkomne ryssen Kirill Popelayev jublar.
Publiken också.
Jag muttrar.

Regnet slutar och vår burväktare Oskar gör en räddning av den högre kalibern.

Strax efter halvtimmen presenterar sig han sig för första gången denna galna söndagsförmiddag.
Kalix #18 Mikael Jansson.
2-3.
Micke är påpasslig på en målvaktsretur efter ett tungt frislag från Jimmys klubba.
Jag hurrar.
Publiken muttrar.

Två snabba hemmamål senare känns skogen runt arenan krypa allt närmare.
Mörka makter där ute.
Det gick en och en halv minut mellan 3-3 och 4-3.
Andreas Lysell kvitterar i tom bur sen Oskar räddat fint men på returen var han chanslös.
4-3 gör målkungen Filip Bringe efter en formidabel uppåkning av hans polare Ulf Einarsson.
Ett vackert bandymål men tyvärr i fel bur.

Rast och vila

Sen blev det paus.
Vi trängdes runt kaffeborden i den lilla serveringen.
En tripp tillbaka till den gamla klubblokalen på Nyborgsvallen nångång under 80-talet innan den nya byggdes.
Kaffedoft.
Värme.
Spekulationer.
Ute öppnade vår Herre spjällen och tömde sina vattentankar.
Ösregn.
Som slutade en stund innan domare Rönnbäck blåste igång andra halvlek.

Halvlek II

Gult avslag och isen är i bra trim.
De bägge lagen försöker.
Täta försvar.
Inga större hot.
Ändå en liten fjäril i min mage.
Hemmalaget känns farliga i varje anfall.
Kommer oroväckande nära.
I minuten som heter femtiosex är de väldigt, väldigt, nära.
En gul prickar stolpen i ett läge där han var säker på mål.
Han suck av besvikelse får granarna där bakom målet att ruska på sig.
Det som händer i Kalix anfall direkt efteråt gör inte saken bättre för varken granar eller den stackars gulklädde.
Det blir en hörna för gästerna från Norrbotten.
Lagets sjunde.
Pang.
Upp i nättaket och speakern för förkunna att Kalix/Nyborg kvitterat till 4-4 genom #92 Anton Voronchikhin.
Samme Voronchikhin träffar stolpen han också en stund senare.

Börjar klottra i min bok att de röda skärpt till sig ordenligt och….
….nähä.
Givetvis gör hemmalaget mål då.
5-4 efter ett blixtrande anfall får de ett frislag på linjen till straffområdet.
Filip Fransson heter målskytten.

Runda munnar på läktaren.
-oooooo.
Svordomar från en bland dem.
Nära, nära, kvittering.
Men icke.
Morr.

Strax efteråt tjoas det bland folket.
Det har dömts straff till folkets favoriter.
En lite snöplig straff.
Oskar räddar, släpper retur och röd spelar tillbaka bollen till Oskar som plockar upp den med händerna.
Korrekt dömt, men fel.
Domare Rönnbäck har inte lärt sig att man aldrig blåser straff mot Kalix.
Aldrig.
Alla är fel, även om de är korrekta.
Att han dessutom kommer blåsa en till lite senare är oförlåtligt.
Och blåser han nu straff ska han döma bort målet för någon anledning.
Det gör inte heller.
6-4.
Filip Bringe.

Nu känns backen brant.
Hög.
Lång.
Tung.

Den planar dock ut när Viktor Lundbäck petar in 6-5 på ännu en målvaktsretur.
En strimma hopp.
Ett hopp som hoppar iväg efter vägen då Andreas Lysell skjuter in lagets fjärde hörna i minimal glipa mellan första stolpen och röd strumpa.
7-5.
Jaha, det var det.
Mitt svårmod är dystrare än en finsk gammal svartvit film om livet på myren under de svåra åren.

Klockans minuter går fort nu.
Jag undrar jag om sekunderna som inte syns kanske går lite fortare än verkligheten.

Tio kvar.
Röd hörna.
Nix.
Gul hörna.
Jag blundar.

Anton Voronchikhin skjuter från hundra meter.
Bollen tar på Micke Janssons utsträckta klubba.
Målis Birgersson chanslös.
7-6.
Tröstmål, tänker jag där ute på den svartvita finska myren.

Och inte blir det muntrare miner då straff nummer två döms.
I anfallet direkt på avslag.
Även den korrekt, men fel.
8-6.
Filip Bringe.
Kolsvart nu.

Nu händer det för mycket för en gammal skribent som jag.
Målen trillar in i varje anfall nu.
Min penna hinner inte notera allt som händer.
Micke Jansson gör i alla fall 8-7 innan hemmapubliken slutat hurra för straffmålet.

Och banne mig dammar han inte in kvitteringen på en vänsterhörna minuten efter.
8-8.
Herregud!
Nu börjar jag tro på tomtar, troll och annat okytt.
8-8!
Vem hade trott…..

….ja just det, matchen var inte över nej.
Gula hurrar.
Publiken går bananas.
De småländska hurraropen hörs nog neråt Blekinge.
Jodå, Filip Bringe är målskytt.
9-8.
Och segervittring.
Bara tilläggstiden kvar nu.
Två och en halv minut.

Men Kalix har kvar ett ess.
Johan Sundquist har inte gjort mål sen minut åtta.
Matchens första.
En minut in på övertidsarbetet avslutar han målfesten med sitt andra för dagen.
9-9.
Jag höll på ramla från läktaren.

Publiken gormade och svor då de menade på en hög klubba i rött försvar sekunderna innan.
Om det var hög klubba?
Tjaa, beror nog lite på vilken färg på ögonen du har.
Men hade det skett i gult försvar så nog vette tusan om inte jag gormat då.

Men nu blev det inte så och matchen slutar strax efter Johans mål.
9-9.
Tror inte jag sett en seniormatch sluta 9-9.
Oavgjort känns nog rättvist.
Ingen spelmässigt större match men underhållningen och dramatiken går inte klaga på.

Slut

Och allt detta på en arena där vi bjöds på ”Poppoppitopp” med Thore Skogman och Lill-Babs bland pausmusiken.
Fjärran från techno och dunka-dunka.
Tack till dig som valde musiken.
Underbart.

Slutligen.
Tack alla ni som befann er på och runt Konstisbanan i Åby under helgen 12-13 januari 2019.
Ni har gett mig ett fint minne.
All kärlek.
Tack.