Året var 2019

2019.
Ett år som inleddes på en tisdag.
Ett år som inleddes med en storm som hette Alfrida.
Ett år som på det personliga planet blev ett omtumlande år.
Ett år där när och kär lämnade oss och där när och kär kom till oss.
Min far lämnade oss när våren tog fart i vår bygd.
Min svärmor lämnade oss när hösten kommit en bit närmare vinter.
Jag blev trebarnsmorfar under den vecka vi hade sommar.
Jag fick bud om att jag under våren 2020 träder in i rollen som farfar för första gången.
Livet tar och livet ger.

Sport 2019.
2019 var också året då vi följde våra svenska damers framfart i fotbollens VM under några veckor runt midsommar.
En suverän insats som kröntes med bronsmedalj och svenska folkets glädje och sång.
Förutom från de mörkerseende individer som tycker det här med fotboll för damer inte är mycket att hurra för.
De stackarna bryr jag mig inte ett dugg om.

På den lokala nivån gick fotbollen upp och ner.
IFK Kalix vann världens bästa div4.
Gick som en ångvält genom serien och säkrade förstaplatsen i ett tidigt skede.
Laget från byn bredvid, Pålänge, packade ihop sina pinaler och drog sig ur samma serie.
Kommunens flaggskepp, ASSI IF i Elitettan, meddelade efter säsongen att det blir ingen elitsatsning framöver.
Brist på spelare från orten gör att föreningen knäar under plånboken då utomsocknes folk måste köpas.
Tragiskt, trist och tråkigt.
Desto roligare för det stolta blåvita lag som spelar vacker fotboll på Nyborgsvallen.
Nyborgs SK:s damlag.
Seriesegrare i div4 förra säsongen.
När årets säsong summerades hamnade damerna på en fjärde plats i div3.
Fågeldans i min by.

Jag följer damerna i Boden Handboll och deras framfart i landets högsta våning.
SHE.
Säsongen 18/19 klarade man nytt hyreskontrakt i festvåningen via kvalspel.
Denna säsong ser inte ljus ut den heller.
Endast en seger och två oavgjorda på elva försök.
Räcker inte långt det.
Sist.
Men det är jämnt vid träskets kant, bara en pinne upp till kvalplats.

Om vi då svänger av från den breda vägen och närmar oss den allra bästa sporten.
Sporten som inte syns i media varje kväll.
Inte får rubriker om en bänknötare byter tandkräm.
Inte får rubriker om inget ofördelaktigt inträffat.
Världens vackraste sport.
Lirarnas sport.
Bandy.

Jag gjorde min nionde raka Bandyfinal.
Jag och många, många, andra trivdes under en helg i Uppsala.
Svårt att inte göra det.
En fantastisk stad på många sätt.
Vi gick ”Bissen Brainwalk”.
Vi åt bandyfrukost.
Vi drack kaffe på ”Konditori Fågelsången”
Vi strosade runt på ”Hemmaplan”
Vi såg Västerås SK vinna guld.
Vi såg Villa/Lidköping vinna det guld man trånat efter födseln den 18 januari 1934.
Jag kan bara uppskatta den atmosfär som vilar över staden den helgen.
Du träffar folk från landets alla hörn.
Alla med ett intresse.
Det blir en del snack.
Alla är vi bandyvänner.

Det brinner!
1888 brann Sundsvall.
2019 brann det i Kalix.
Under sommaren brann ett av Kalix landmärken ner till grunden.
Innehållsrika klädaffären Götamagasinet åts upp i lågornas käftar.
En affär vida berömd för den mängd kläder som hängde där.
Många var de som besökte butiken för första gången och kom ut med gapande mun.
Och en kall januarimorgon satte jag frukostmackan i halsen då jag slog upp lokalblaskans nätupplaga.
Storbrand på Kalix IP.
I stor fet rubrik.
En hemsk morgon.
Fick under dagen bilder från branden.
Ruskigt att se den svarta hög av plåt, sot och förkolnade brädor i en stor hög där sekretariat och pressen hade sin plats så sent som kvällen innan.
Hade inte en närboende sett lågorna slå upp bakom ishallen hade hela byggnaden brunnit ner.
Hemmalagets omklädningsrum, kansli, klubbrum, allt, precis allt.
Usch, ryser vid tanken.
Nu blev förvisso allt utom omklädningsrummet skadat av rök och vatten men dess stommar stod pall så det har renoverats under lång tid och invigdes så sent som till annandagens match mot IK Tellus.
I nya fräscha lokaler.
Men jag kan fortfarande tänka på vad som hände den natten.
Inget har dock kommit fram gällande orsak till branden.
Men.
I alla tråkiga historier brukar det finnas guldkorn.
Så även i denna.
Inte bara guldkorn, guldklimpar stora som Obelix bautasten.
Bandyfamiljen visar hjärta.
En av Kalix bästa supportrar skriver på Facebook att han må vara fattig men han tänker swisha in en slant till föreningen.
Det inlägget startar en våg av insamlingar.
Alla vill ge en liten slant.
Jag får gåshud så här nästan ett år senare då jag tänker på den värme som alla ni där ute skänkte Kalix Bandy i en lite jobbig stund.
Fantastiskt.
Nässjö IF är värd en extra ros i sammanhanget då de på väg upp till nordlig breddgrad hade en insamling bland spelarna.
Likaså deras glada supportrar som i sin minibuss genom landet samlat ihop en liten peng som de, under pompa, ståt och glada ord överlämnade till mig personligen.
Det kändes i hjärteroten.

Sportsligt
Det sportsliga året 2019 inleddes på bästa sätt med en seger mot Västanfors på deras IP.
4-1 till norrbottningarna tretton dagar efter julafton.
Bravo, sade jag och kastade ut julgranen.
Dagen efter lämnade Kalix bandy Backavallen i Katrineholm med ytterligare två poäng.
4-3 denna gång.
2019 kunde inte ha öppnat sin dörr på ett bättre sätt.

Åby
Helgen efter åkte jag och frugan söderut.
Till Linköping.
Trevlig helg med en utflyttad familj.
Med en son i Åby/Tjureda.
Som av en händelse hade Å/T dubbelhelg på hemmaplan den helgen.
AIK och Kalix.
Och vilken helg det blev.
Ett minne för livet.
Jag bär med mig den helgen i glatt minne.
Inför rekordpublik besegrades AIK under lördagen.
I byn bor det runt fyrahundra.
Vi var nästan niohundra på läktaren.
Mäktigt är ett litet ord.
Och efter en övernattning på hotell i Växjö kom så söndagen.
I baren på detta hotell vimlade det under lördagskvällen av fullvuxet folk i hockeyklubbens tröjor.
Hockeytröjor!
När det spelas högklassig bandy på en gudomligt vacker arena tre mil därifrån.
Skämmes!
Hur som helst så kom söndagen.
Innan match hade jag äran att få träffa folk som på olika sätt är engagerade i ÅTIF.
Skönt snack och rundvandring i en guldgruva.
I klubbstugan hundra meter från isen hade man ett litet museum med bilder, klubbor, bollar, böcker, allt som tillhör vår sports vandring genom årtionden.
Guldgruva var ordet.
Sen bjöds vi på fika i världsklass och en galen bandymatch.
9-9 sedan smålänningarna hade haft ledningen genom matchen.
Micke gjorde massor av mål och Johan kvitterade i slutminuten.
Speakern kallade oss Kalix/Nyborg och de snöfyllda granarna runt arenan gav en inramning som gav fukt i ögonvrån.
Lägg därtill ljudet av en boll som studsar i en sarg av trä.
Nu står där en hall.
Byggd i rekordfart.
Med hjälp av en hel bygd som brinner för sitt lag.
Då får folket på hotellet i Växjö sitta där med sina hockeytröjor.
Åby/Tjureda och dess supportrar har för alltid en plats i mitt bandyhjärta.

Resten av säsongen.
Veckan efter brann det på vår arena.
Och kylan tog ett krysstag om befolkningen i vår del av landet.
Våra bandylag fick ställa in sina träningar under tre veckor.
Hörde nångång att herrlaget tränat två gånger utomhus under de tre veckorna.
Två gånger.
Kalla temperaturer, sprucken och av brandbilar förstörd is satte stopp för utomhusaktiviteter.
En jobbig tid.

De två hemmamatcherna som låg i schemat flyttades ut till Karlsborg.
En mil öster om IP.
Nässjö och Tranås på besök.
Termometern på måttliga femton.
Vi skickade hem Nässjö med moloken blick efter sent avgörande.
Tranås stred i bottengyttjan så de skulle vi nog minsann visa.
På en bedrövlig is, som dock var lika bedrövlig för bägge lagen, gick hemmafavoriterna på en riktig mina.
Frusna drömmar på Bruksvallen.
Men wienerbröden som dukades upp i KBK:s klubbstuga.
De satte fart på smaklökar och midjemått.
Fem stjärnor.
På en fyrgradig skala.

Luften gick ur vårt lag och vinterns största magplask kom mot ett frejdigt IFK Rättvik.
Förnedrande 2-8 på tavlan då matchen var över.
Ett 2-8 som på intet sätt var missvisande.
Tvärtom.
Det kunde varit värre.
Jag såg bara svarta skuggor på min väg hem.

Allsvenskans slutskede
Bandyallsvenskan var dock levande.
I allra högsta grad.
In i det sista.
Vilka skulle få åka Pontiac till himmelen?
Det skulle bli två.
Åby/Tjureda höll undan för en hjord av jagande bestar.
Framgångssagan fortsatte.
Den lilla klubben med en ekonomi som får riksbankschefer runt om i världen att slicka sig om munnen.
Den lilla klubben utan stjärnor.
Den lilla klubben med landets största hjärta.
Bandysverige häpnade.
AIK kvalade sig upp.
Ett AIK det stormat om.
Ett AIK det stormar om än idag.
Jag blev förärad med en matchtröja vid solnaiternas besök upp i Kalix.
Jag har sällan blivit så satt ur spel som då tröjan sträcktes fram till mig.
-Den här ska du ha Sargis.

För smålänningarna har resan i Elitserien hittills gått i motvind och tung uppförsbacke.
I skrivande stund har man endast skrapa ihop en liten och tunn pinne efter resans väg.
Cement runt fötterna på sista plats.
För AIK går det bättre.
Med tunga inköp under hösten och ny tränare i målvaktsfenomenet Bergwall så tog man t.o.m poäng i Villas hemmaborg under annandagen.
Det trodde nog ingen.
Förutom de själva.
Kanske inte ens de.

Tillbaka till tidig vår.
Karlsborg kände doft av Allsvenskan.
En doft som pressade tillbaka doften av massabruket ett frislag från Bruksvallen.
Det stannade vid en doft.
TB Västerås höll sig kvar via den livlinan, UNIK klev upp och KBK som endast tog en seger, och en oavgjord, fick tack vackert stå kvar då bussen mot Allsvenskan puttrade iväg.
De tre matcherna på Bruksvallen lade till någon centimeter runt midjan.
Det var det där med wienerbröden i deras klubbrum.

Silly Season
Plötsligt var allt över.
Över och förbi.
En bandysäsong är kort och intensiv.
Och förbålt rolig.
Nu inleds den jobbiga tiden för oss supportrar.
SIlly Season.
När kommer Mr X?
Vem stannar?
Vem slutar?
Det blev en bra Silly för oss i Kalix.
Började redan på funktionärsträffen kort efter säsongen var slut.
Johan Sundquist berättade för oss med smulor runt munnen att han minsann tänker stanna.
En juvel han.
Sen rullade det på.
Jag som skulle skriva om alla förlängningar fick nästan kramp i pekfingrarna efter alla pekfingervalser över tangentbordet.
Det förlängdes kontrakt i en fart vi aldrig upplevt i Kalix.
Varje dag hände nåt kul.
Och som rosen på prinsesstårtan så fick vi några nya namn också.
Det var rätt trevligt att tillhöra vår förening då.
Då också.

Tårar på kinden dock vid årsmötet i början på juni.
Vår försvarsgeneral Englund höll ett känslosamt tal där han bekräftade det vi anat.
-Det är över nu.
Olov har dock ett klubbhjärta i guld så för strax innan årets julhelg tog fart plockade han ner skridskorna från hyllan i förrådet utanför huset i Stråkanäs.
En blytung skadelista på dagens lag fick den gode Englund att ställa upp.
Han var lysande, fullständigt glimrande, i de två senaste matcherna.
Hemma och borta mot IK Tellus.
The return of the king.

Skarpskytten från kvarteret nedanför mitt hus meddelade också avslutad karriär.
Målvakterna i Allsvenskan pustade ut då de hörde den nyheten.
En mycket bra spelare med skarp bössa och hårdför spelstil.
En pådrivare.
En skarpskytt.
Berglund, Jimmy Berglund
Vi har saknat honom under denna säsong.
Han gjorde mål från situationer som inte såg farliga ut.
Dessutom säker på straffar, hörnor och frislag.

Hösten
Sommaren kom och gick.
Vi fick en vecka på platt vatten i vår skärgård.
Sol och bad utan en tanke på vintersport.
Sen kommer det som vanligt en höst.
Surströmmingsburkar öppnas.
Bandylaget får tränga in sig i ishallen.
När allt fler lag kliver ut på stor isparkett dansar Kalix omkring i en frusen ankdamm.
Bättre än inget kan tyckas men på hösten är avundsjukan som störst.
Och i denna ankdamm började Kalix Bandys skadelista ta fart.
Först av alla.
Med ryggen i sargen.
Ajajaj.
Johan missar Supercupen i Uppsala och spelar mycket sporadiskt i de tre träningsmatcherna mot Murmansk.
Han blir frisk, dominerar isarna på de rödas turné innan det är dags för nästa smäll.
På uppvärmningen inför matchen mot Gripen nere i Trollhättan.
Smäll mot huvudet.
Han spelar matchen men sen tar illamåendet över.
Han får lägga till ännu en hjärnskakning på sitt cv.
Huvvaligen, sa Bull.

Viktor Lundbäck lider också av skakande hjärna.
Joakim Persson fick en ordentlig smäll i ansiktet under Supercupen i Uppsala och är ännu inte kurant.
Simon Viklund har slitit någon muskel i låret och har missat de senaste matcherna.
Ska dock vara på bättringsvägen och ska enligt spioner vara i spelklart skick redan till nästa match, (6 januari)
Kapten Jonathan Johansson har också stått över nån match.
Inga lätta avbräck.
Så utifrån det kan jag tycka laget skött sig bra hittills under denna säsong.
Med ett undantag.
Premiären i Skutskär.
Den såg inte bra ut.
Men den är för evigt glömd.
Vi gläds istället åt de bägge poängen mot Tellus.
Oavgjort i såväl hemma- som bortamatchen.
Där såg det riktigt bra ut.
Även hemmamatchen mot Falun såg bra ut.
I fyrtiofem minuter.
Sen rasade allt.
Men första halvleken där.
Godis.

Apropå bortamatchen mot Tellus.
Ett lite vingklippt Kalix Bandy klarar, med mersmak, en poäng.
Vi supportrar är glada och känner oss nöjda.
Att åka ner till Zinken och ta poäng har inte många lag mäktat med i vinter.
Då väljer lokala bladet att braska ut rubriken:
”Kalix Bandys negativa trend fortsätter”
Jag var nära kokpunkten.
Eller….jag passerade den med råge.

Värt att poängtera från drabbningen på Zinken.
Oavsett vad NSD tycker.
2010-talets siste målskytt i Kalix Bandy är backklippan, lagkaptenen och hårdskjutande Jonathan ”Böna” Johansson.
För alltid inskriven i historieböckerna.
Spänningen är ohygglig vem som ska bli 20-talets förste.

Bandyhjärtan
2019 var också året då ett unikt samarbete inleddes.
I idrottens värld brukar man hitta sin partner bakom knuten.
”Det hände bakom knuten, det hände alltid där” sjöng Vikingarna och Stefan Borsch en gång i svartvit tid.
Kalix Bandys eminenta flick- och damlag sökte sig ut på nya domäner.
En partner att dela sitt liv med.
Och som vanligt är.
Den som söker skola finna.
Man fann sin partner lite längre ner i landet.
I Ljusdal.
I Ljusdal!
Sjuttiotre mil bort.
Där bandyhjärtan bultar är sjuttiotre bara två siffror efter varandra.
En liten sjua och en trea.
Småkakor.
En samling tjejer från hälsingeklubben tränar hemma i Ljusdal och sammanstrålar sedan med tjejerna från Kalix då det drar ihop sig till match.
Jag läste nyligen på LBK:s hemsida en liten text om de gulgröna det handlar om.
Inte ett knot eller klagomål.
Tvärtom.
De tyckte det bara var roligt att åka minibuss upp till vår ort och spela tillsammans.
Vackert.
Det finns många som skulle behöva ta till sig det.
För mig personligen gläds jag över detta då LBK är en förening jag känner lite extra för.

Nu kliver vi in i 20-talet.
För hundra år sedan var det tjo och tjim lite här och var.
”Glada 20-talet” kallas den högkonjunktur som pågick från mitten av 1920-talet och som avslutades med en börskrasch i USA den 29 oktober 1929.
Och jazzmusik spisades i gård och stuga.
Man kallar årtiondet för ”Jazzåldern”

Årtiondet innebar också att svenska kvinnor fick rösträtt.
Året var då 1921.
Ett viktigt år i svensk historia.

1920-talets första svenska mästare i vår sport blev IFK Uppsala efter finalseger mot IF Linnéa med 8-2 på Stockholms Stadion.
Jag är ganska säker på att de inte upprepar den bedriften.
Lika säker är jag att deras kombattanter IF Linnéa från Stockholm inte heller i år kommer ta guldet.
Jag har tidigare lagt mina ofantliga besparingar på att Villa/Lidköping tar hem detta decenniets första guld.
Finner ingen anledning att ändra mitt tips även om det finns en hel hjord med frustande utmanare.
Bandyallsvenskan går inte sia om.
Som vanligt.

Nästa match
Kalix Bandys damer inleder Allsvenskan med två bortamatcher nere i huvudstaden då de möter Spånga/Bromsten och Hammarby.
Lite kalixvibbar i Bajen då vi i tröja #8 ser Jonna Nyman.
Jonna och hennes bror Felix har rötter långt ner i myllan på Smörholmen mittemellan hål 17 och hål 18 där golfbanan i Kalix är som vackrast.
En snedträff och du har bollen ute i älven.
Nästa gång vi ser dem på hemmaplan är inte förrän 31 januari.
Då kommer Grycksbo.

Kalix Bandys herrar börjar med hemmamatch mot Skutskär.
Där gjorde vår målvaktshjälte från säsongen 19/17, Abbe Bodin, sina senaste matcher innan skador satte stopp.
Han har, för alltid, en plats på den ”Wall of Fame” som bara finns i våra tankar.
Aldrig glömd.

Bo.
Vi lägger även till det faktum att årets skiva också har lite kalixvibbar.
Bo Sundström i Sveriges bästa orkester, Bo Kaspers Orkester, har rötter djupt ner i myllan i Siknäs.
Sväng höger sen du passerat kommungränsen på din färd från Luleå mot Kalix.
Denna orkester släppte sin ”23:55” i höstas.
Musik kan inte bli bättre än så här.

Slutord
Tillsammans tågar vi in i 20-talet.
Tillsammans mot nya drömmar.
Tillsammans mot nya äventyr.
Tillsammans mot framgångar.
Tillsammans mot nya segrar.
Tillsammans mot framtiden.
Tillsammans hjälps vi åt att se till att bandyn är och förblir VÄRLDENS VACKRASTE SPORT.

GOTT NYTT ÅR!!
Och vi firar givetvis utan smällare och raketer.

// Sargis