Höstens första

Klockan är runt 17:00 när jag kör upp mot Kalix och bandyarenan.
Det har börjat skymma längs en spegelblank Kalix älv där massor av svanar har samlats innan flytten söderut ska gå av stapeln.
En vacker syn.

I vår kommun är annars mörkret just nu kompakt.
Den ointagligt tunga nyheten som nådde oss under måndagskvällen lägger ett kolsvart täcke över Kalix.
Sen 1921 har det sågats brädor av alla olika sorter som lagts i högar såväl för sig som för mig.
Den har ju alltid funnits där vid södra brofästet av bron över Kalix älv.
Porten till Kalix.
Inte särskilt vacker men ack så viktig för vår bygd.
Men nu ska den läggas ned.
Rolfs Såg.
I folkmun Råsch.
Sextio medarbetare får gå.
Sextio.
Blytunga besked.
För hela vår kommun men framförallt för de som tjänar sitt dagliga bröd där.

Vi får dock inte glömma ljuset i det mörka.
Kalix Bandy.
Likt en skimrande pärla lyser bandyn upp vår mörkaste årstid.
Men hur skimrande den än må vara så förtjänar den bättre ljus i sin hemmaborg än vad fallet är för tillfället.
Kalix IP är mörkare än en kolgruva med strömavbrott.
Det är rent av ynkligt av vår kommun att det inte har bytts belysning under sommaren.
Nu är det en vecka innan seriepremiären.

Och nu var det så äntligen dags för den första hemmamatchen för säsongen 2018/2019.
Motståndet kommer från Torneå och heter LRK.
Länsi-Rajan Konkarit.
Legendaren Matti Pajunens hjärtebarn.

De kom i vit buss.
De åkte hem med samma buss.
Utan poäng.

Fullmånen som hängde över Furulogen och gav tisdagskvällen ett magiskt sken.

Så var det då dags.
På slaget 18:00.
Domaren heter Andersson och bor i Gammelgården.
Han tutar i luren och de svartgula finländarnas #22 gör säsongens första avslag på den nyspolade Kalix IP.

Och tjugo sekunder senare kommer säsongens första hörna.
I rödvit favör.
Bom.

Två minuter senare kommer första målet.
I rödvit favör.
Jodå, han vet var målburarna står placerade.
Johan Sundquist.
1-0.

Jublet vet inga gränser bland oss trettio i publiken.
Kanske t.o.m fyrtio.

Hemmalaget har matchen.
Halvorna Anton Khrapenkov och, nygamle, Niklas Sundqvist sätter igång anfall efter anfall.
Anton Voronchikhin är också en drivande pjäs i attackerna.

Det nykomponerade försvaret med ”Bönan” som libero med de nya ”Jocke” Persson och Albin Ekström, som vänster- resp. högerback, ser tätt ut.

Skriver jag just när LRK kvitterar.
1-1

Några hönor kacklar omkring i de rödas försvarsarbete en stund efter kvitteringen.

Hönorna drivs på flykt och ”Micke” Jansson och Johan ser till att vi går till kaffet med 3-1 på anslagstavlan.
Rakt igenom ett rättvist resultat.

Det är en småtrevlig match för att vara en tisdagskväll i oktober då svanar packar flyttkartonger.

Så känslan är ganska god då vi fått lite gott kaffe inombords och tar plats i trängseln inför andra rundan.

En runda som börjar som den första slutat.
Kalix för dansen.
LRK kommer inte till många hot framför ”Mogge”.
Att dirigenten i den svartgula orkestern heter Antti Ekman behöver ingen tvivla på.
Det är mycket som går via honom.

Åtta minuter in i halvleken gör Simon Viklund 4-1.
Och nu anar jag seger.
Förbereder mig för ett nattligt bad i fontänen vid busstationen.

Lite dramatik när ”Himma” Hiltunen kolliderar med en medspelare och tappar sin luft.
Blir liggande en stund.
Han hittar den efter en stund och reser sig lite omtumlad upp.
Och fortsätter spela.
Finsk sisu.

Simon, Anton V och, det sena nyförvärvet från Karlsborg, Viktor Lundbäck ser inom loppet av nio minuter till att matchen stängs.
7-1 och LRK byter målman.

Nånstans här kliver Anton V. av från parketten och de röda tappar offensiv kraft.

Samtidigt som hönsen som befann sig i försvarsarbetet åter klev in på banan.
Tuomas Mokko tillåts göra 7-2.
Han som gjorde första avslaget #22 Mattias Snäll tillåts göra 7-3.
Och Tommi Nurkkala tillåts göra 7-4.

Tre mål som LRK inte behövde betala hutlösa summor för.
Billigt.
Reapriser.

Nåväl, nån större fara på taket var det aldrig.
Och Anton Khrapenkov fastställer slutresultatet till 8-4 då han som siste man i skyttelinjen på Kalix, blott, tredje hörna vispar in 8-4.

Jag känner mig nöjd med kvällen.
Såg, stundtals, bra ut där nere.
Många fina anfall och tätt försvarsarbete.
Gäller bara att hålla hönorna borta.
De nya spelarna håller bra standard och kommer garanterat bli än bättre då det drar ihop sig för allvar.
Att Niklas Sundqvist håller har jag aldrig tvivlat på.

De bägge ryska Anton är viktiga i offensiven med sitt ”davaj, davaj”

På torsdag skruvas motståndskraften upp en smula.
Också i svart och gult.
Och en isbjörn på bröstet.
Murmansk.

Då är vi där igen.