Förlust mot en fläkt

När jag långt tidigare i morse, med sömniga små ögon, tittade ut bakom rullgardinen och såg att det slutat snöa hade en samling sammanbitna bandyspelare lämnat sin hemmahamn, Fagersta, för att ta sig långt norrut för att försöka ta viktiga två poäng i sin kamp vid nedflyttningsträskets sumpiga kant.

Det hade som sagt slutat snöa.
Ett snöfall som hållit hov sedan Åby/Tjureda lämnade vår bygd sent om förra fredagskvällen.
Det har gormats osande eder från var garageinfart i hela kommunen.
I alla fall från min.

Men denna arla söndagsmorgon bjöd på ett gnistrande täcke av nysnö och en förbipasserande plogbil som fyllde på lite extra på infarten.
Blev ett träningspass i sol innan det var dags för avfärd mot Kalix och Fomab Arena.

Väl där blev jag stum.
Jag tappade både haka och andan.
Fomab Arena i ett solsken som bara vräkte ner.
Damerna var i slutfasen av sin match mot Östersund och siffrorna på tavlan var stora.
12-4 där till slut.
Efter matchen samlades de bägge lagen uppe i klubbrummet och glufsade i sig den smörgåstårta Kalix Bandys ledarstab bjöd på som tack för Östersunds fina gest tidigare i vinter då de på kort varsel skrapade ihop ett lag då Kalix tvingats vända bussen i Härnösand där ett bekant litet virus smugit sig in.
Två lag, en tårta, en sport
Bandy förenar.
Vackert.

Det var för övrigt damernas sista match för denna säsong.
En säsong i dur.
Man blir som sämst trea i tabellen, vilket tränaren stack ut hakan i höstas och sade att det var målsättningen.
Pratade några ord med denne tränare innan herrmatchen och han sade sig vara så jäkla glad och stolt över tjejernas inställning, träningsvilja och utveckling.
Det Erik Henriksson, det har du en stor del av.
Jag hoppas verkligen du fortsätter vid rodret även nästa vinter.
Det kan bli en än roligare vinter.
Och kanske lite mindre snö.

Tack för vintern tjejer!.
Tack för vintern alla ledare och ni andra i och runt vårat fantastiska damlag.
Det har varit kul att följa er.
Tack.

Herrarna då.
Ja, herregud.
Det blev kanske inte riktigt som vi tänkt oss denna söndag i sol.
Åtminstone vi med rödvita ögon och andra organ.

Tog några ord med ledare i det lag som långt tidigare startat sin långa resa och nu nått sitt mål.
De var fulla av tillförsikt och trodde på en viss chans då de av tradition brukar prestera bra saker på vår arena.
Som den expert jag tror jag är men aldrig lyckats leva upp till trodde jag på ytterligare två röda poäng.
Jaja, en dag kanske jag inser att någon expert det är jag icke.

Matchen.
Domaren var samme herre som igår.
David Järvinen.
Han visselpipade igång drabbningen på slaget 14:00.
Och solen den sken över gran och fur.

Det unga laget från Fagersta rullade igång genom #18 Artemii Potapenko.
Ett namn som senare kommer få en mycket avgörande del av matchen.
Men det visste ju ingen nu.

En och en halv minut senare hade gästerna haft två hörnor.
Efter den andra satte vår Janne Rintala fart över isen och satte avslutet i stolpen.

När tre och en halv hade gått hade de vita haft ytterligare en hörna.
Det här börja se lite illa ut.
Ser lite hafsigt ut i hemmalaget.
Men men, det har ju bara börjat.

Fjärde hörnan i minut sex.
Stolpträffarna är nu lika.
1-1 där.

Ni kan ju sedan sätta er ner och dra på en gissning var Tony Vanhas skott på Kalix första hörna träffar.
Tio gångna, tre stolpträffar.

Nu har kvarten gått.
Det ser fortfarande inte vidare bra ut för hemmalaget.
Hafsigt, slarvigt och okoncentrerat.
Fläkten försvarar sig ganska enkelt.
Och har några lyft som är bråkdelen av millimetrar att slinka igenom.

Upp till minuten tjugo.
Simon Viklund i hemmalaget vräks över ända och straffsignalen ljuder.
Johan kliver fram.
Har endast missat en i vinter.
Piip.
Han har fortfarande endast en missad.
Resolut.
Otagbart.
1-0.
Johan Sundquist.

Såja, nu kanske det lossnar.
Kanske tryggheten i spelet kan återvända från det dolda.
Från skuggorna.

Det går fyra små minuter.
Nu står det 1-1.
Ett fint bandymål bjuds vi på.
Tyvärr i fel bur.
En snygg boll i djupled från #4 Clas Boström friställer #56 Jack Ternander som i fritt läge enkelt kan rulla in kvitteringen.
Rättvisa har skipats.
Varken vi vill eller inte.

VIF får ett mål korrekt bortdömt då målskyttens klubba är på en nivå som skymmer solen.
Lite loja protester men det är sånt som följer med som extrabilaga vid såna här tillfällen.

Halvtimmen och Kalix ledning begär Time Out.
Välbehövligt.
Ord med bestämd klang hörs vid båset.
Bot och bättring krävs.

Det gav omedelbart resultat.
Hemmalagets andra hörna.
Från höger.
Pang upp i nättaket bakom David Trondset och hans mur.
2-1.
Anton Voronchikhin.

Men nu då?
Nu ska det väl lossna?

Lite obehagligt när Niclas Rönnqvist ligger i plågor.
Fått en smäll uppåt halsen.
Han tar sig åt de trakterna när han lite hopvikt tar sig till vilans bänk.
Men med den hårdhet en pappersbruksarbetare besitter är han åter på isen efter en stund.
Jag pustar ut.

VIF får i samma stund sin sjunde hörna.
Från höger.
Den sjätte från det hållet.
Sex är ju rätt bra.
Ja, alltså om man har Västanfors IF i själ och hjärta och nu ser deras sjätte högerhörna resultera.
2-2.
#11 Hampus Bergman

Vi förbereder oss på pausens godsaker när Kalix får ett frislag långt ute vid vänsterkantens sarg.
Anton Khrapenkov slår den stenhårt in mot målet.
Där sticker Simon Viklund fram en två meter lång klubba och lyckas styra in ännu ett ledningsmål för hemmafavoriterna.
3-2.
Bra.

VIF får halvlekens sista hörna.
Måhända tänkte skyttarna redan på kaffet och kakan inne i omklädningsrummet.
Alla bommade boll.
Tomviftade.

Paus
En kopp kaffe med tilltugg och en fundering på hur detta Västanfors kan ligga och skvalpa i bottenträskets dyiga sörja.
Visst har de röda underpresterat men gästernas insats skall alls icke förringas.
Sen pratar jag med en annan expert.
Han trodde också att det skulle lösa sig.

Halvlek två.
Simon Viklund gör avslag.
Solen sjunker.
Det blir lite hurvigare där jag står på trappen till damernas omklädningsrum.
Skuggsidan.

Några minuter senare ropar man från Kalix bänk ut över isen ”Gå hem!!”
Va?
Nä, det är ju för bövelen fyrtio kvar, inte vill jag gå hem redan.

Tur jag stannade kvar åtminstone någon enstaka minut till.
Vår finske back Tony Vanha skjuter fart genom skuggorna.
Kommer lång ner mot vänster hörnflagga.
Slår in bollen mot trängseln framför Trondset i buren.
Och där står Janne Rintala.
4-2.
Ett mål som liknar 3-2 målet.
Hårt från kanten, styrning vid främre stolpen.

Dragningen på lotteriet om en låda fylld av delikatesser från Nordchark presenteras.
Andra gången han vinner.
Världen är orättvis.
Men, Grattis Tommy.

Snuvad på delikatesser ser jag ännu ett mål i fel bur.
Minuten är femtiofem och Gabriel Augustsson är i centrum för klang och konfetti.
4-3.
Ett skott i fritt skottfält.
Hade han missat där hade han fått massor av straffrundor ute bland industrilokalerna bortanför arenan.

Minuten efteråt.
Fläkten har ännu ett skott i stolpen.
Joel nyper sedan returen.
Stolparna är en målvakts bästa vänner.

Fagerstas bäste vän heter Gabriel Augustsson.
Nyss bejublad för reduceringen.
Nu bejublad och besjungen för kvitteringen.
Och jadå.
En boll i djupled som friställer spelare.
Det börjar ryka under min svarta luva.
4-4.
Och klockan, som under andra halvlek saknar sina sekunder, visar sextio.

Nu uppträder de röda som vettskrämda hönor.
Det är bara kaos.
De vita vädrar framgång och stekta höns.
Kommer i anfall efter anfall.
Mitt hjärta har stannat och temperaturmätaren under luvan står på illrött.

Fläkten är på högvarv nu.
Sågar sig igenom som svärdfiskar i ett sillstim.
Känns riktigt kusligt.

I sjuttiotredje sätter de så in nådastöten.
Passningskungen för kvällen.
Åldermannen i laget Dimitrij Loginov hittar en öppning i sillstimmet och sätter bollen på bladet hos #18 Artemii Potapenko.
Mannen som tidigare satte matchen i rullning.
4-5.
Orättvist?
Inte ett dugg.
Snarare tvärtom.
Hur rättvist som helst.

Sista kvarten inleds med ett straffslag för västmanlänningarna.
Ska Joel briljera även idag?
Vi minns hans räddning mot Boltic.
Vi minns hans räddning igår mot Unik.
Världen tystnar.
Signal.
# 16 Augustsson vevar iväg bollen.
Denna gång är det inte stolpen som står i vägen.
Det är ribban.
Lite till höger.
Tack.

Kan detta få lite fyr i det röda maskineriet?
En liten extra kick i baken.

Nu inleds en tidsperiod av vitt stenhårt försvarsarbete.
Inte en tröja är torr.
Man sliter som gnuer i motvind.
För hela stadsdelen Västanfors med sin tågstation.
För hela Fagersta.
För hela Västmanland.
Man offrar sig hänsynslöst för att hålla borta de slemmiga armarna som försöker dra ner dem allt djupare i nedflyttningens träsk.
Man byter spelare i strid ström.
Ut med trötta ben.
In med pigga.
Måste ha satt världsrekord i byten under de sista tio.
Som strömmen in och ut på Systembolaget dagen innan en svensk midsommar.
In.
Ut.
Man jublar som efter ett mål när en röd hörna täck bort.
Nu känner de framgång.
Och för oss stackars hemmasupportrar rinner tiden allt fortare.
Och fortare.

Kalix går ner på fyrbackslinje och flyttar fram allt övrigt.
Allt för att få till en kvitter……

Slutsignalen ljuder.
Och om jag säger att glädjen är vild så är det veckans underdrift.
Det är total eufori.
Galen glädje.
Tränare Boström gör någon slags dans då jag lommar fram för att gratulera honom.

Efteråt
Bara för oss att tugga i sig detta som inte alls blev som vi trott och tänkt.
Och i morgon är det måndag.
Då går säkert solen upp igen.

Långt senare rullar en buss med destination Luleå.
Ombord sitter ett bandylag och sjunger.
Det hörs vida kring.

¤ Vi ses nästa helg.
Då kommer Gripen/Trollhättan.
De kan definitivt säkra en plats i hissen upp då.

¤ Men vad viktigare är.
Ljusdal P12 kommer upp.
Bara för att de kan.
För att visa övriga att avstånd inte är nåt att frukta.
De vill bara att hela bandysverige ska leva.
Heja!

Bara en sak till.
Viktigare än alla slutresultat i en bandymatch.
IFK Kungälv hade nyligen en match till förmån för ”Jonte-fonden”.
– Jontefonden är en stiftelse för barn och ungdomar som väntar på eller har genomgått en organtransplantation, deras syskon och föräldrar. Vår strävan är att ge livskraft i nuet genom att skapa guldkant, trygghet och glädje i vardagen –

De samlade in 71 550 svenska kronor!
Sånt är så jäkla snyggt.
Heja!

// Sargis