Hyllningar
Samtiden är orolig.
Maktgalna typer visar upp sig från den allra grymmaste sidan.
Maktbegäret får förståndet att dra sig undan.
Ständigt denna jävla galenskap.
Runt om i världen.
Denna gång Ukraina.
Och den lilla människan får än en gång lida.
Jag mår illa.
Men vi måste se det positiva också.
Annars försvinner våra sinnen i rask fart ner i källaren.
Hitta något att koppla bort galenskapen med.
Jag väljer att hylla de som hyllas bör inom vår sport.
Hylla med pukor, trumpeter, sång och dans.
Nä, ni kan vara lugna, jag ska inte ta ton.
Håkan Hellström skulle bli så avundsjuk på min tonträff.
Jag börjar med det bästa.
Kalix Bandy Dam.
Tränare Erik Henriksson sade under hösten att målsättningen var topp tre i Allsvenskan Norra.
Tufft men helt rätt.
Siktet ska vara högt.
Så inleddes serien.
Det var mitt i svinnovember och i Kalix var det gråkallt.
En buss med ett lag som inte matchat sedan hjulet uppfanns tog fart och sikte mot Hälsingland och Edsbyn.
Blytung uddamålsförlust.
Dagen efter var man på plats nio mil sydväst om Edsbyn.
Rättvik.
Bussen hem rullade i tystnad.
Två matcher, två förluster.
Inte den start man drömt om under försäsongens tråkiga träningar på gym och elljusspår.
Men serien går vidare.
Med långa uppehåll här och var.
Här har jag svårt att förstå varför inte alla lag möter varandra två gånger.
Skulle fylla ut helgerna och damerna får mer match i benen.
Hur som.
Umedalen kom till Kalix.
Tog snabbt ledningen med 2-0.
Men åkte hem med uddamålsförlust men glatt sinne.
Pratade med en spelare hos gästerna som har sommarjobbat på min avdelning i fabriken och därför känner till hur man sliter ont för framgång.
Nu räckte inte ens hårt arbete till för framgång mot ett lag i rött.
Hon var dock glad och nöjd trots förlusten och tyckte de gjort en bra match trots förlusten.
Och för det röda hemmalaget visades att man kan vända och vinna trots uppförsbacke.
Efter det som skulle visa sig bli den enda förlusten på hemmaplan, mot de som senare står som seriesegrare (Uppsala Bois) startar ett segertåg.
Ett tåg som oförtrutet tuffar genom vintern i härlig fart.
Ett tåg som tar med oss i publiken på en glädjens resa.
Segrar läggs på hög och trappsteg efter trappsteg på tabellens branta trappa avverkas.
I skrivande stund ligger man på andra plats.
Dock kan IFK Rättvik passera men man blir som sämst trea.
Precis som tränar´n sa i höstas.
Jag har sett många av lagets matcher och varje gång tänkt vilket l-a-g det är.
Visst, det finns någon som är bättre men det är laget jag har fascinerats av.
Jag fick äran att ta ut matchens lirare i de bägge lagen vid två tillfällen.
Det var betydligt lättare att ta ut någon i motståndarlaget.
Fanns någon som stack ut där.
Minns Bollnäs målvakt.
Men i hemmalaget var det svårare då jag inte fick välja alla.
Ska verkligen bli kul att följa detta lag nästa säsong då arenan, förhoppningsvis, har ett aggregat som fungerar som det ska när isen ska byggas och förutsättningarna blir betydligt bättre än nån timme här och där inne i ishallens badkar.
Värt, t.o.m mycket värt, att hylla är också staben runt laget.
Man välkomnar gästerna på ett sätt som borde uppmärksammas betydligt mer än det gör.
Alla lag som kommer upp för match har uttryckt sin tacksamhet över välkomnandet på olika sätt.
Vi minns Uppsala Bois U (med U) som i sociala medier uttryckte sin tacksamhet.
Så här kunde hela världen läsa på deras Facebook-sida.
” Inom dambandyn tar vi oftast bra hand om gäster/motståndare. I Kalix lever de verkligen upp till det. Lennart Alm lagade vår mat, Erik Sandin hjälpte oss med både lån av slip och assistans i sliprummet och Lars-Åke Hultbäck skickade fina matchbilder.
Tränare Erik Henriksson bjöd dessutom på en timeout i slutet när vi redan hade tagit vår.
Den kom lägligt då vi p.g.a. skada bara hade en på bänken.
Och självklart filmade Kalix matchen:
Till Kalix åker vi gärna tillbaka men då går vi för revansch 🙂 ”
Otroligt fint kan jag tycka.
Att växla ord med tränare Henriksson gör mig alltid på bra humör.
Han hyllar alltid sitt lag för deras inställning och strävan att alltid bli bättre.
Han hyllar alltid sitt lag i allt.
Kalix Bandy, se till att hålla kvar i denne man.
Han är värd mycket.
Och inför sista hemmamatchen, mot Östersund, meddelade man från jämtländskt håll att man gärna vill komma till vackra Kalix men man har lite svårt att få ihop ett lag.
– Vi måste nog lämna wo, sade man.
– Det ordnar sig, sade ledarstaben i Kalix, vill ni så får ni låna tre tjejer från vårat yngre lag.
Sagt och gjort.
ÖBS kom upp, lånade tre, förlorade och blev bjudna på smörgåstårta.
En tårta som tack för att man tidigare under vintern, på kort varsel, ställde upp för match då Kalix fick vända sin buss på väg mot Härnösand där ett ökänt virus hastigt och mindre lustigt smugit sig in runt Högslätten.
Så nu fick jämtländskorna glufsa smörgåstårta tillsammans med Kalix uppe i klubbrummet på vår arena innan den sjuttio mil långa bussresan hem mot sjöodjur och Storsjöyra.
Bandyn förenar.
Tack för i vinter!.
Tack alla ni runt och i laget.
Vi ses nästa säsong.
Nästa hyllning.
För två helger sedan.
I snöfall.Han sänkte sitt forna lag.
Han sänkte Kalix Bandy.
Han stänkte in två bollar.
En hörna och en straff.
Skott som inte fanns.
Vår målvakt snurrade ett varv av vinddraget då projektilerna ven förbi.
Kan ha varit de hårdaste skott vi sett på vår arena.
Om nu nån hann se.
Hans Boltic tog ett stort steg mot säker mark i och med hans två av lagets fyra då Kalix besegrades med 4-2.
Sonen från Puling.
Elis Lindgren.
Igår, onsdag, var han i farten igen.
Och nu räckte det inte med två.
Han gjorde fem, FEM.
Boltic besegrade IFK Kungälv med osannolika 15-5 och Elis satte alltså fem.
Skickar en hyllning till honom.
Grattis Elis!
Apropå målskytt.
Ännu en hyllning.
1996.
Året som började en blåmåndag
Sommar-OS fyller 100 år och hålls i Atlanta.
Tidigare under vintern vinner svenskan Annika Zell sitt tredje VM-guld i skidorientering.
Hela Sverige är i glädjens rus likt bronsåret 1994
Kanske.
Kanske inte.
I bandyn sätter en tjugofyraåriga finska, som tog sina första skär i Narukerä, Björneborg, och nu spelar i svartgula AIK, nytt rekord i målproduktion på en säsong.
Sextioåtta strutar från Miska Suves klubba.
En mäktig siffra.
Åren går vidare.
Ett i taget.
Passerar året 2002.
I augusti det året föds en flicka i Lidköping vid Vänern.
Det bryr sig tidräkningen föga om och går vidare.
Går, går och går.
Och kommer fram till dags dato.
23 februari 2022.
Tilda Ström är nu nitton år och från detta datum ny rekordinnehavare gällande målskytte.
Hon gjorde denna kväll åtta (8!) för sitt Villa/Lidköping och gick därmed upp på sjuttioen.
Sjua, etta.
Sjuttioen.
På sexton matcher.
Dryga fyra per match.
Och hon har kvar en match i grundserien.
BBW-luvan av.
Grattis Tilda!
Näst sista hyllningen.
Gripen/Trollhättan BK.
De var lite skadeskjutna efter förra säsongens mardrömslika avslutning.
Att ta ledningen i slutminuten i en direkt avgörande match om en elitserieplats är stort.
Att se motståndaren kvittera och därmed ta den platsen är grymt.
Fruktansvärt.
Trollhättan låg i chock.
Man såg folk på torget sitta apatiska och tala i tungor om hur det kunde ske.
Men allteftersom klockan lade tid bakom sig bedarrade chocktillståndet och en revanschlust började ta form inne i de innersta environgerna i Slättbergshallen.
Nästa säsong.
Då.
Då jäklar ska ingen övertid få stoppa oss.
Vi ska bara upp.
Värvningskommittén fick order.
Värva bra.
Värva klokt.
När myggen hade vaknat och vi förberedde silltallriken i midsommartid satt vi med stora ögon vid våra kanaler för Silly Season.
Johan Esplund.
Johan Esplund.
En av svensk bandys stora trollkarlar låter meddela att han lämnar finalisterna AIK med omedelbar verkan och ta sin trunk och åker till Trollhättan och deras bandylag.
Åtminstone jag satte morgonkaffet fel.
En mäktig värvning.
Vi i Kalix närde ett litet, litet, hopp om ett återvändande av publikfavoriten som vände hemåt våren 2016.
Christoffer Norin.
Han presenterades snart också för de svartgula Gripen.
Äsch då, sa jag.
Men det var bara önska honom god tur.
Och nu var det november och seriestart.
De målades upp som stora favoriter.
De skulle vandra genom serien utan hinder och problem.
Vandringen har inte varit spikrak.
Men nästan.
Så nära man kan komma.
I skrivande stund återstår två matcher och de har endast förlorat en och spelat tre oavgjorda.
Så raksträckan har väl varit likt den mellan Vallen och korsningen till Ryssbält.
#91 Esplund.
Blev han fågel eller fisk?
Tja, tjugo mål och trettiosju assist.
Det vill nog jag se som en stor kungsörn.
Så kom då onsdagen då allt skulle säkerställas.
Onsdagen vi nyss lagt bakom oss.
En onsdag, som i skrivande stund, kanske ännu sitter kvar i huvudet på spelarna.
Kanske där dunkar lite extra idag.
Vad vet jag?
Åby/Tjureda var det enda lag som med knappt uträkningsbara formler hade en mikroskopisk chans att ta sig förbi västgötarna kom på besök.
En poäng räckte för hemmalaget.
Vinst, modell stor, var det enda som gällde för gästerna.
1-2 på tavlan i paus.
8-4 då hela hallen exploderade av återhållsam glädje fyrtiofem minuter senare.
Glädjen visste inga gränser.
”We are all the winners” ljöd ur högtalarna.
Och det onda spöket från ifjol svävade moloket iväg upp mot Vänersborg där IFK slogs ut i åttondelsfinal mot Motala.
På samma torg där ifjol människorna talade i tungor står de nu i glädje och sjunger tillsammans med Jigs orkester.
”Heja, heja Gripen…..”
Men en sak som är än större.
Gripen/Trollhättan ska ta sig an en resa upp till oss i Kalix.
Det måste räknas som större än en liten plats bland herrskap och adel uppe i Elitserien.
Betydligt större.
GRATTIS Gripen!
Och välkomna upp.
Sista hyllet för idag.
Bandy.
Vi alla behöver glädje nu.
Vi alla behöver bandy.
I alla former.
HEJA Bandy!
”I natt jag drömde något som
jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord
och alla krig var slut….”.
– Cornelis Vreeswijk –
//Sargis