Torsk mot Gnaget

Innan match

29 december 1873 föddes den rumänske filologen Ovid Densusianu.
29 december 2018 sjönk min lokala blaska ner i dyn bland ormstjärnor, sjöborrar och annat skrufs.
På nätet denna lördag har de ett reportage om en tidigare käppakrigare i Luleå Hockey som nu kastat handskarna för första gången i en NHL-match.
Jag sitter en stund och funderar på nyhetsvärdet i det innan det plötsligt klickar till – Det är ju hockey det handlar om!
Men jag kan tycka det är bottennivå att skriva om ett slagsmål, idiotiska tilltag som inte behöver få en enda bokstav i tidningen.

Vi går över till bandysport istället.
Där ingen kastar handskar.
Gudskelov och tack.

Igår kväll visade min termometer kalla arton.
I morse när jag med sömniga ögon kikade på samma termometer visade den noll.
Jag slog på en liten stepp för det.
Perfekta förhållanden.
Och ett lager kläder kunde lämnas kvar i garderoben.
När jag, vid 12:30, körde ”långsträckan” mellan Ryssbältkorsningen och avtagsvägen till Sandviken låg solen lågt över de av rimfrost täckta trädtopparna bakom mig.
Vackert så det tåras.

Väl inne på arenaområdet tänkte jag att bandy nog hör hemma utomhus.
I alla fall när naturen bjuder på detta.

När den svarta bussen fylld med spelare och ledare från topplaget AIK anlände låg isen nyspolad och blank.
Det var ett ystert gäng som tumlade ur bussen.
De lovord som östes över vår plats skulle ta mig hela natten att återge.

Själv blev jag förärad med en vit matchtröja av AIK:s bandysektions vice ordförande.
Än en gång tackar jag allra mjukast för den.
Tack.

Så gick då tiden fram till 15:00.
Tiden var inne trots att vi spelar utomhus.
Dags för domare Mika Mutanen att trumpeta igång matchen.
Men en sak innan.

Kalix Bandys framtid.
P14.
Skobes Cup nere i Katrineholm räknas som inofficiellt SM för fjortonåringar.
De bästa av de bästa samlas för att göra upp om pokal och rubriker (kanske inte rubriker då inga handskar kastas).
Våra fantastiska killar gick, utan förlust, hela vägen fram till final.
Där väntade Sirius.
Ett slutkört Kalix Bandy räckte inte riktigt till i denna final men kan gå rakryggade och stolta genom framtiden för den prestation de gjort.
Fina killar som satt Kalix på kartan än en gång.
De har visat att den ljusnande framtid är vår.
Nu hyllas dessa bandyns ambassadörer inför publik och de bägge lagen stående framför sig klappande med klubbor i isen.
En fin stund på Kalix IP.
Snyggt av ”de stora pojkarna” att visa uppskattning.
Betyder mycket för de unga.

Halvlek I

Nu var det då dags för tävling.
Gästerna hade tonat ned sin ysterhet från timmarna innan och var nu fullt laddade.
I hemmalagets ögon brann revanschlusten intensivt.
Nu ska vi visa vad vi kan!

Startskottet gick och tre minuter senare hurrar vi alla.
Några på läktaren med en stor AIK-flagga hurrar inte.
Matchens första hörna gick till de rödklädda och slogs från ismaskinernas entréhörn.
Från höger alltså.
Skottet blir en projektil upp i närmsta kryss.
Otagbart till och med för en målman som heter Bergwall.
Skytt?
Johan Sundquist.
1-0.

En annan Sundqvist heter Oskar och är målvakt i Kalix.
I minut sju snuvar han en vitklädd man på framgång med en fin parad.
Denne Oskar som jag kan tycka har växt in i utrustningen på ett, i det närmaste, fenomenalt sätt i vinter och visar match efter match att han kommer bli en målis av mycket hög kaliber.
Han är tjugofem år och har en lång framtid till mötes.
Målisen på andra sidan heter Andreas Bergwall har kanske inte lika lång framtid till mötes men han håller fortfarande samma mycket höga nivå som tidigare år, fruktansvärt bra keeper.

I minuten som heter åtta kvitterar solnaiterna.
1-1.
Han har gjort hundratusen mål förr.
Klas Nordström.
Elegant framspelad av eleganten Johan Willes

Efter kvarten noterar jag att ”Gnaget” tagit över dirigentpinnen.
Styr och ställer spelet.
Kanske beroende på att Khrapenkov är utvisad sen en tid tillbaka.
Men det börjar kännas lite otäckt.
Det gnager (!) lite inombords.

Det gnager inte mindre i minuten arton.
Han har gjort hundratusenett mål förr.
Klas Nordström.
De röda förbereder en protestmarsch mot målet då de menar på att en spelare kom ur offsideläge tidigare under anfallet.
Det blir lite högljutt ett tag men det lugnar ner sig rätt snabbt.
1-2.

Nu är det vitklädda spelare överallt på isen.
Här och där och lite varstans.
Anfaller med många.
Fina kombinationer som nästan luckrar upp ett lite villrådigt rött försvar.
De röda kommer ingenstans i sina enmansattacker.
Jag håller andan i varje vitt anfall nu.
Ingen chans att pusta ut.
Håll ut till paus! flämtar jag.

Det blir inget mer innan denna paus.

Rast och vila

Under denna paus krafsar jag ned att 1-2 mycket väl kunnat vara något mål större med den första halvtimme AIK bjöd på.
Sista kvarten kunde vi ana en viss förbättring hos hemmalaget.
En förbättring som gav, åtminstone, mig hopp om en ljuvlig lördagskväll.
Jag skriver också ner att jag saknar Simon Viklund där framme som stor och tung pjäs inne i fiendeland.
Svår att få tämjd utan olagligt beteende.
Simon som inte får bukt med sin skakande hjärna efter den smäll han fick tidigare under säsongen.
Må han bli återställd.
Inte för bandyns skull utan, givetvis, för hans egen.

Halvlek II

Så börjar andra halvlek.
Tränare Fosshaug äter banan.

Tio minuter senare har han, sedan länge, ätit färdigt och ser sina vita inte ha samma kommando över händelserna som i första rundan.
Hemmalaget har skärpt till sig.

Minuten är nu femtioju.
Kalix får ett frislag där återigen protestaktioner inleds.
-Nog ska vi väl ha straff där domar´n!
-Nå niin, säger domare Mutanen från Uleåborg.
Så frislag blir juryns utfall
Ett frislag som styrs till lagets fjärde hörna.
Från höger.
Skottet tar någonstans i muren och kalabalik uppstår.
Någonstans där inne står vår högerhalv Niklas Sundqvist.
2-2.
Armar i skyn.

Armar som fort tas ner.
Ersätts av hängande läpp och nacke.
Nere på isen dansar glada män i vita tröjor twist och menuett.
2-3 lyser i eldskrift på tavlan.
Snabb replik.
Ett snyggt anfall med fint passningsspel och en bortglömd vit spelare som hittar #83 Juhlén som i sin tur frispelar unge #70 Gustav Eriksson.
Glödande ord, som får vulkanen Etna att skamset dra sig tillbaka, hörs ur min näbb.

Sex minuter efter timmen spelade.
Han fick pris som bäste man på plan då historiens första bandymatch gick av stapeln.
En helt fantastisk bandyspelare som bjudit på godbitar genom decennier.
Ett levande bevis på att bandyspelare inte behöver bli sämre med åren.
Han var ruskigt bra ikväll och ställde till med oreda med sina precisa passningar.
Mina damer och herrar: Rinat Shamsutov.
Nu slår han en av dessa millimeterprecisa passningar till samme unge Gustav Eriksson som tidigare gjorde 2-3.
En svag, svag, doft av offside då Eriksson tar emot och kommer fri med Kalix keeper.
2-4.
Inga protester så min spaning kanske är helt galen.
Men den passningen.

Det var det där med snabb replik.
På sekunden en minut senare ligger bollen i närt bakom Bergwall och Bergwall själv ligger utslagen på isen.
Johan hurrar, alla röda hurrar, alla utom några runt arenan hurrar.
Ledningen i AIK muttrar.
3-4.
Kontakt.

Gott gry i Bergwall som reser sig upp med lite möda och publiken applåderar.
Andreas Bergwall var målvakt i den matchen långt tillbaka i tiden då Shamsutov fick pris.
Han var lika bra då.

Nu är det en bra match vi ser.
Bra fart och spänning.
Ingen buss parkerad.
Bägge lagen vill framåt.

Sjuttioett.
Hörna Kalix.
Nu blir det mål…..
…..till AIK.
Det var det där med Shamsutov.
Bryter inspelet på hörnan.
Sätter fart som en rysk tiger över tundran.
De röda jagar förgäves den flyende tigern.
3-5.
Jag vill grina.

Innan match spelade gamla ”Highway to hell”.
Det känns så nu.
Motorväg till h-vetet.
Det var ju för tusan vi som skulle kvittera på hörnan, inte få ännu ett i baken!
Jag skulle få sparken ur Svenska Kyrkan på direkten om någon representant därifrån hörde mig nu.

Tiden går.
Spänningen består.
Men uppförsbacken blir allt brantare ju längre denna tid går.
Så händer det.
Åttiofemte.
Johan bryter sig igenom.
För att få stopp på honom måste en försvarsarbetare i AIK ta till olaglig handling.
Domaren från Uleåborg är säker på sin sak.
STRAFF!
Johan tar den själv.
-Den som blivit utsatt för brott brukar väl inte slå straffen själv, säger jag till han bredvid mig.
-Nä, svarar han.
Och Johan slår en pärla nere till höger om Bergwall som gör en strålande räddning.
-Ack och ve.
-Det här var ju attan.
Typ så kväker vi.
Kan ju ha varit lite grövre.

Två snabba röda utvisningar efteråt gör att de tappar lite kraft att göra den sista ansträngningen.
Och det blir även en tredje.

Oskar snuvar Klas Nordström på sitt hundratusentredje mål.
Minuten senare får han en ny chans då domaren viftat för straffslag.
Signalen ljuder.
Han heter Oskar Sundqvist!
Lägg det på minnet.

Sista två, tre, fyra minuterna försöker Kalix skapa nåt men personalbristen gör att de riktigt farliga sakerna uteblir.
Och när klockan visar nittiofyra och trettio blåser domare Mutanen för ”Game Over”.
3-5 på tavlan och vit dans på isen.

Slutplädering

Bara lyfta på min luva och gratulera AIK till en, till slut, rättvis seger.
Även om Kalix efter paus visade bättre takter och hade med lite medvind kanske kunnat ta en pinne.
En av de två pinnarna som i skrivande stund ligger i en svart buss som rullar längs E4 genom den norrländska natten för att imorgon bitti nå slutdestinationen Solna.

Eftersom det här var årets sista match så ber jag att få önska er alla ett ”GOTT NYTT ÅR”.
Jag tackar er alla som under året hört av er på alla sätt och gett mig rosor för mina texter.
Det är ni som får mig att fortsätta.
Tack alla fina bandyvänner.

Och snälla ni.
En uppmaning.
En order.
Ni firar givetvis in det nya året utan raketer.

En sak till.
Jag hoppas du pappa till en av tjejerna i Uppsala BoIS blev glad över din julklapp.

Tack för att ni läste.