Vinst mot Unik

19 februari.
Idag hade Kaj fyllt sextiotre.
Jag vet att du såg matchen från ovan.

När jag vid 12:30 tiden började min milslånga resa upp mot Kalix gick en blek sol en intensiv kamp mot det stora grå.
Ville så gärna bryta sig igenom där borta över Dalbacken.
Ett Dalbacken där det skulle visa sig att en av de gästande spelarna har delar av sitt rotsystem i.
Den bleka solen försökte och försökte innan den så småningom gav upp och drog sig tillbaka i viloläge.
Och snön som fallit sen tider vi knappt minns fortsatte oförtrutet att falla.

Väl uppe på arenan kämpade vaktisarna i sina ismaskiner för att hålla den vita massan på avstånd från isen där det redan hunnit spelats en match och tre till ska avverkas innan natten tar över.
En svår kamp men jag tycker de klarade sin uppgift med beröm godkänt.

Efter surrande med skribent och diverse uppvärmning var det så dags för de bägge lagen att ställa upp för match.
Apropå uppvärmning.
Ber om ursäkt för cykeln August Elebring.

Matchen
Domaren, som var en ny bekantskap, hette David Järvinen gjorde sin första trudelutt för dagen då han efter sedvanlig slantsingling blåste igång kampen.
En fin signal.
Och avslaget klarades galant av den vittröjade #9 Teo Eklund.

Jag hann fundera en stund på om man har en slant i fickan i dessa tider eller om domaren tar swish.

Hann precis släppa den tanken när Uniks målman Albin Westh får göra kvällens första ingripande på ett skott av Johan Sundquist.
Det skulle visa sig genom eftermiddagen att denne Westh är en mycket förnämlig keeper.
Många briljanta räddningar från hans sida.

Tredje minuten då hemmalaget får matchens första hörna.
Från höger.
Femton bom senast mot Boltic.
Och nu lägger vi ytterligare en till bom-kontot.

Inledningen är röd.
Man tar ganska direkt hand om taktpinnen.
Trummar på i anfall efter anfall.
Har tre hörnor efter nio.
Samtliga lägga på kontot.

Strax efter Kalix tredje hörna där i nionde nångång får målmannen på andra sidan visa att han är en keeper i yttersta toppklass.
Han heter Joel Snäll.
Nu gör han den första av alldeles för många räddningar i friläge för gästande anfallsspelare.
I detta läge är jag säker på 0-1.
Så blir icke fallet.

I minut tretton försöker vi spela med två bollar.
En stunds humor då Unik får inslag vid sargen och domaren får blåsa av et ett flertal gånger då de bägge bollarna rullar hit och dit utan mening eller mål.
Till slut får man bort den ena, eller andra, jag vet inte vilken.
Men spelet kan gå igång.

Minuten senare.
Om det är den ena eller andra bollen spelar i nuläget ingen som helst roll.
Kalix #90 Janne Rintala glider som en skugga genom det vita försvaret.
Enkelt och elegant.
Fri med målman Westh i målet mot syd vinklar han in ledningsmålet för de röda.
1-0.
Kändes rättvist.

Redan där och då finner ledningen i Unik det säkrast att begära en stunds rast.
Fram med magiska formler som gnuggats fram i dammiga skrymslen under universitetet i hemstaden.

Direkt efter rasten får gästerna sin första hörna.
Från höger.
Bom.

Stärkta av rasten börjar männen i vitt, och blått, komma igång lite.
Finner lite åkvägar genom röda planhalvan.
Joel får än en gång avvärja ett friläge.
Inte lika fritt som senast men ändå ett allvarligt hot.

Kalix bägge ryssar sågar sig igenom på ett mästerligt sätt.
Men den där Westh i syd är omutlig.
Betyget från juryn på den räddningen blir 10.

Tjugosju nu.
Kalix hörna nummer sex.
Femton i söndags.
Sex nu.
Tjugoett är ostraffbart.
2-0.
Johan Sundquist.

Unik har ett jätteläge direkt efter avslag men Joel är med på noterna och hugger som en kobra och nyper bollen centimetern framför en fiendes klubba.
Puuh.

Snön fortsätter sitt fallande.
Men det går ända rätt hyfsat att hålla bollen på isen.
Och hemmalaget trummar på.
Skapar några hörnor.
Den vita muren är lika tät som de stora snöhögarna bortom hörnflaggorna.
Ogenomträngliga.

Trettiosju.
Ännu ett lyft från det vita försvaret slinker igenom röda ben och klubbor.
Den slinker fram till #6 Josef Camilton.
Som enkelt rundar en flaxande Joel Snäll och rullar in reduceringen.
2-1.

”Nu är vi med igen” hojtar en glad uppsaliensare i ringen av hurrande män i vit tröja.

Kalix Bandys fantastiska samarbetspartners ställer denna lördag upp med en liten allmosa för varje mål som produceras framåt.
En mycket hedervärd sak som ger behövliga slantar i spargrisen.

När vi börjar fundera på pausvila får de öppna plånboken än en gång.
Simon Viklund tar emot en långboll från Tuomas Mokko och gör hemmalagets trea.
3-1.

Sen blir det paus.
Kassören räknar peng och vi dricker kaffe med tillhörande bulle.
Bulle, det låter högtravande.
Det heter bulla.

Jag konstaterar mellan tuggorna att den första rundan inte är någon framtidens ungdomar kommer få läxförhör om.
Inte många rader kommer den få tillägnade i historieböckerna.
Men 3-1 är helt i sin ordning då jag tycker mitt lag är det bättre av de två men 3-1 är bara 3-1 och fortsätter de långa lyften slinka igenom det röda försvaret så kan det fort bli obehagligt.
Nåja, vi har ju Joel Snäll i buren.
Det känns tryggt.

Jag ser också att Söråkers damlag och P15-lag kommer in på läktaren.
Det fördubblar nästan publiksiffran.

Halvlek två
Såväl skymningen som snön faller när Simon Viklund rullar igång denna andra halvlek.

Och halvminuten senare skapar sig Unik skapar en hörna.
Ska de få en drömstart.
Nope, icke det.

Janne Rintala försöker sig på en kopia av sitt 1-0-mål.
Denna gång är målis Westh med på noterna.
Hörnan som följer blir inget att notera om.

Minuten heter nu femtio.
Domaren står med armarna i kors över huvudet.
Han har blåst straff för Unik.
Jag gormar ut några svavelosande glosor mot den allt mörkare himlen.

I söndags räddade Joel Snäll en straff mot Boltic.
En sån där räddning vi såg i Buster i dåtid.
Och nu.
Signalen ljuder.

Inte ens i Buster fanns den räddning han gör nu.
Världsklass.
Herregud vilken räddning.
Jag tappar andan.
Och han heter Joel Snäll.
Glöm aldrig det namnet.
Aldrig någonsin.

Milde moster.
Jag står och kippar efter andan då spelet växlar planhalva och Kalix får hörna nummer tolv.
Från vänster.
4-1 nu stänger matchen säger experten inom mig.
Missad straff och ett baklängesmål skulle vara förödande för gästerna.
Och som siste skytt vevar han in detta 4-1.
Anton Khrapenkov.

Förvisso återstår de sju världshaven av tid men jag känner mig förvånansvärt säker nu.
Detta grepp släpper inte Kalix Bandy.
Jaja, säger den mörka sidan av mig. Du minns väl hur fort vi vände på steken i slutet av matchen mot Åby, så behärska sig nu,

Nära ett rött friläge då vite #59 Elebring fäller ut teleskopskaftet på sin klubba och bryter ett utkast från Kalix-buren mot en friåkande Simon Viklund.
Klubban var närmare tre meter lång i det ögonblicket.

Unik tillåts sticka upp lite nu.
En liten tid med slarv och hafs i det röda maskineriet gör att de där 4-1 på resultattavlan känns lite osäkert.
Och snön den faller.
Men inte vi med den.

Skymningen har fallit färdigt och övergått i mörker.
Snön faller och lägger sig i skenet av strålkastarna som ett gnistrande täcke över isen.
Världen är trots allt vacker.
Jag är väldigt glad att jag står vid en bandyis och inte sitter på läktaren inne i ishallen där det samtidigt bökas i sarghörnen för att försöka få den platta bollen mot mål där en målvakt i kvadratmeterstora skydd täcker hela öppningen.

Och det blir än vackrare nu.
Resultattavlan bakom vår målis visar nu 5-1.
Simon Viklund bombar in ett skott i vänsterläge efter en fin framspelning av ”Tony” Voronchikhin.

Minuten senare.
Sjuttiosex.
Vänsterhörna för hemmalaget.
Niklas Sundqvist petar.
Tio!!, ylar en i vita muren.
Och visst.
6-1.
Nummer tio.
Simon Viklund.
Hatten av för hattrick.

Nu följer en tid då klockan tickar och röda håller boll.
Spelar bort tiden.
Skickar den ut i februarikvällen.
Bort och iväg.

Ett mål till faller.
Pengar till spargrisen.
Kassören ler.
Jag ler.
Anton Khrapenkov.
7-1.
Från nära håll efter fint förarbete av Niklas Sundqvist.

I sista skälvande sekunden får så Kalix sin fjortonde hörna.
Domaren visar fingret.
Nej, inte det fingret.
Fingret som visar att ett skott återstår.
Och i bästa sportsmannaanda skjuter inte någon i skyttekompaniet utan man bara petar till bollen och matchen är slut.

Matchjuryn utser målvakt Snäll och libero Elebring till de bägge lagens bäste spelare.
Ett bra val.

Ett mycket besviket lag i vitt och blått tar den långa vägen uppför trappen mot sitt omklädningsrum.
Ombyte och sedan buss till Luleå och vidare med tåg genom natten till hemstaden.
Vart är vi på väg?

Till näst sist.
Man kan vinna både hemma- och bortamöte mot samma lag.
Men på samma dag?
Det hände idag.
Karlsborg vann hemmamatchen mot Östersund med 3-1 för att någon timme senare vinna bortamötet med 6-4.
Förvisso gick bortamötet av stapeln i Haparanda men faktum kvarstår.
Två matcher, två segrar, en dag.

Våra damer fortsätter sitt segertåg.
I säsongens näst sista match vinner man mot Söråker med 6-1.

Till nästan sist
Jag utnämner detta Unik till vinterns trevligaste lag.
Många glada pratsamma figurer som bara trivdes att få komma till oss.

Till allra sist.
Han slutade redan 1916?
För att dryga hundra år senare göra comeback.
Uniks tränare har varit med ett tag.

Vi ses imorgon kl 14.
// Sargis