Långlördag

Inleder med ett faktum.
-Det är förbaskat roligt det här med bandysport.
Ett sånt faktum att det borde ingå i den svenska skollagen.

Och för att det är så förbaskat roligt så blev jag sju timmar uppe på Fomab Arena denna lördag i december.
Dubbla matcher.
Dubbelt så roligt.

Vi tar väl det hela från början.
Brukar bli bäst så.

Klockan är strax efter tolv.
Det lilla dagsljus vi har vid den här årstiden är en liten ljusare nyans av svart.
Graderna är knappt läsbara under nollstrecket.
Vinden vilar.
Och det ligger en spänning över arenan.
Ni som inte kan känna av detta så där en, en och en halv, timme innan det drar igång har missat en väsentlig del av en match.
Spelare som lattjar lite boll.
Materialaren svettas över slipmaskinen.
Funktionärer förbereder.
I väntan.
Och ur högtalarna strömmar Queen och ”Crazy little thing called love”.
Senast jag var på en herrmatch blödde mina öron då Benjamin Ingrosso spelades.
Nu var det betydligt bättre.
Betydligt.
Sen kom Metallica.
”….exit light, enter night, take may hand we´re off to never- neverland…”
Jag headbangar lite förnöjt.

Tiden gick.
Micke spolade isen.
Domaren för dagen, Adam Jokinen, frågade om jag ville se en Katrineholms-match igen.
Jag sade nej tack.
Mitt hjärta är inte av stål.
Tur jag inte visste då vad jag vet nu.
Det blev minst lika spännande denna eftermiddag.
Minst.
Och vips var klockan 14:00.
Det är dags.

Halvlek ett.
Till min glädje ser jag att vår finske trollkarl Tuomas Mokko är på isen.
Han saknades senast mot Åby.
En god vän uppmärksammar mig på att det inte finns några bollkallar.
Hade ej heller funnits i senaste hemmamatchen mot Ljusdal.
Speakern hade då fått efterlysa någon som kunde plocka bollar bakom målen.
Så blev fallet även denna match.
Dåligt.
Skärpning anbefalles.

Nåja, där står jag och förundras när det är dags.
Domare Jokinen flöjtar igång med ett självsäkert ”…här kommer jag nu börjar festen…”
Och festen är igång.

Lite trevande inledning.
Bägge lagen försöker få linjer och vinklar på sitt spel.
Månen kämpar bakom molnen för att få titta fram.
Vi bjuds på tillknäppta första tio.
Kalix får matchens första hörna.
Den kommer ingen någonsin komma ihåg som någon glimrande sak.

När klockan visar fjorton minuter får gästerna sin första.
Den kommer man minnas om man är supporter till TB Västerås.
En hörna som blir två.
På den första är den röda muren lite för ivriga och lämnar linjen lite för tidigt enligt uppmärksam andredomare.
Nytt försök.
Från vänster.
Från hörnet nedanför entrén där nyligen de väldiga publikmassorna strömmat in.
Nu blir det bättre utdelning.
0-1.
En fin variant där bollen går som på ett snöre mellan svartkädda spelare innan #25 Rasmus Fridolfsson vispar in ledningsmålet.
Snyggt men dumt.
Denne Fridolfsson får, tillsammans med vår målis Joel Snäll, senare mottaga stadens nycklar i pris som bäste spelare i respektive lag.
Korrekt val.

Matchen går vidare.
Börjar ana ett visst övertag av hemmalaget i bollinnehav.
Äger boll.
Men skapar inget.
TB:s målvakt, som för övrigt var lysande, hade för närvarande en lugn dag på jobbet.

I minut tjugotre ställs han på prov.
En räddning av den högre skolan då han först räddar Mokkos skott och sedan Simon Viklunds försök på returen.
Han heter Liam Burberry-Gahm är arton år ung och har en lång karriär framför sig innan han når upp till den där Bergwall i AIK.
Den räddningen minns vi.

Kalix försöker.
TB försvarar sig ganska lätt och har ett par blixtrande kontringar som är nära att gå igenom.

Och vid halvtimmen ändras tavlan till 0-2.
Ett olyckligt bolltapp på egen röd planhalva snappas upp av den där #25 Fridolfsson som ställs sopren med målman Snäll.
Tack för kaffet.
0-2.
Bittert.
Och kanske inte helt rättvist.
Men vad bryr sig de svartkädda om det?
Inte ett dugg.

Matchbilden är densamma.
Kalix försöker.
Passningsspelet fungerar inte riktigt som tänkt.
Rättare sagt, det fungerar inte alls.
Bakom.
För långt framför.
Ovanför.
Under.
Eller så tappar mottagaren kontrollen över bollen.
Västmanlänningarna försvarar sitt revir utan större bekymmer.
Har ett par kontringar med #25 i spetsen som för kalla kårar att krypa längs min ryggrad.
Isande känsla av obehag.

Nyblivne morbror´n (Grattis Therese och Mattias) Johan Sundquist drar på i trettiofemte.
Strax utanför.
Oooh, hörs från publikhavet.

Några farliga hörnor till de bägge lagen.
Oooh, hörs från samma hav.

Klockan slår fyrtiofem.
Nytt rött bolltapp.
Denna gång långt nere i högerhörnet.
#9 Edvin Porswald snor åt sig bollen och serverar sin kamrat #12 Elias Lövstedt ett läge han inte kan missa.
0-3.
Det slår lågor under min röda Bissen Brainwalk-mössa.
Sen blir det rast.

Paus.
Inte den bästa halvlek jag skådat.
Och uppförsbacken känns lika brant som ”Inigård-backen” känns efter en lång cykeltur.
En skärpning måste till.
Får hoppas att vikarierande coach ”Palle” och de övriga har någon lösning.
Månen bryter äntligen igenom och en buss från Hälsingland anländer.
Ombord på denna buss finns Bollnäs GIF:s damlag som startat sin färd långt innan tuppen har gurglat upp sig för morgonens första kuckeliku.
En käck norsk julmelodi håller igång publiken som får dansa till lite då det börjat ”grina” lite småkallt.
Att det ”griner” är rikssvenska för att det drar lite.
He djär grinot.
Det drar lite kallt.

Halvlek två.
Nu skall allt avgöras.
Jag hinner fundera över var Tillis har sina stiliga vita tröjor med stora röda siffror som t.o.m en gammal uv som jag såg utan stjärnskikare.

Sen gör en i en sån svart tröja avslag.
TB får halvlekens första hörna.
Inte gå in, inte gå in , inte gå in…….tack.
Vill inte ha 0-4.

Matchbilden är sig lik.
Förutom en viktig sak.
Man har bytt sida.
Kalix spelar nu ner mot Furuhedsskolan.
Mot den sidan Tore lärde mig att Kalix alltid gör flest mål.
Han ler nog i sin himmel efter denna match.

Minut femtiosju.
De röda får en vänsterhörna.
Den femte.
Lite protester och genom luften hörs skarpa röster om att bollen redan var ute då målisen styrde bort den.
Tror f-n att den var ute, i Kalix spelar vi utomhus.
Nåväl, domare Jokinen var säker på sin sak och domen stod fast.
Hörna.
Han heter Johan Sundquist.
Förste skytt.
1-3.
Jakten har börjat.

Två hörnor senare skjuter Anton Voronchikhin en decimeter över.
Kanske två.

Lite bättre fart hos hemmalaget nu.
Känslan är lite bättre.
Uppförsbacken är inte lika brant.

Målvakten Burberry-Gahm nyper ett hörnskott.
Hur man nu kan nypa ett hörnskott.
Hur man nu kan hinna se ett skott överhuvudtaget.

Och 1-4 kommer som en fläskläpp.
#13 Johan Söderström håller sig framme på stolpretur på Oliver Abrahamssons skott.
Där ska nog hemmaförsvaret hinna få undan bollen tänker jag och lågorna under mössan skjuter fart.
Minuten var sextionio och motlutet börjar likna norska Trollväggen.
”…exit light, enter night…”

Någon minutsenare är vi en viskning från 1-5.
En unison suck sveper över arenan.
Sjuttiofyra nu.
Börjar bli ont om tid.
Speaker Kurt förkunnar ut över isen att Kalix får sin nionde hörna.
Signal.
Missat skott.
Svarta bryter.
Röda bryter tillbaka.
Bollen till #90 Janne Rintala.
Som skjuter från höften.
Och denna gång hinner inte målvakten med i svängarna.
Rätt upp i höger kryss.
Otagbart.
2-4.
Det kanske kan gå.

Spänningen ökar.
Börjar bli lite hetsigare.
Det öööh-as och neeej-as och gormas vid varenda avblåsning.
Johan skjuter i ribban.
I ribban!
Kan ha varit vinterns projektil.
Lär vara ett bollmärke där den träffade.

Ett tåg passerar tutande på andra sidan Järnvägsgatan där bakom läktaren.
Tänk om våra chanser på poäng åkte med där.
Ack och ve.

Åttiotvå.
Han är vår målkung.
Vår lagkapten.
Vår frälsare och Gud.
3-4 Johan Sundquist.
Nu är det nära.
Kalix Bandy vädrar poäng.
TB är i brygga.

Kalix tar Time Out.
Sista strecken skall dras på tavlan.
Åk så här.
Åk så där.
Åk hur ni vill bara det blir bra.

Och det blev bra.
Nittiotvå.
Hörna.
Från höger.
Från grillhörnet.
Förste skytt Johan Sundquist.
De svartklädda svär högt.
Bollen ligger bakom målvakt och mur.
Johans tredje.
Rättvisa är skipad.
4-4.

Strax efteråt blåser domaren till eld upphör i denna mycket dramatiska match.
Det blev väl rättvist trots allt.
För den som vill ligga vaken i natt slänger jag ut två frågor.
Hur många gånger har Kalix och Tillberga mötts genom åren?
Och.
Hur många av dem har slutat 4-4.

Tillberga, som blev det första bandylag i världen att åka över vår nya bro över Kalix älv, vilar nu ut på hotell Valhall mitt i ”stan” för att imorgon bitti fraktas till Luleå för en flygtur söderut och match mot Unik.

Match två.
Om TB var först över bron så var nästa lag god tvåa.
Bollnäs GIF Dam.
En samling damer och några herrar som ledare satte sig på en buss tidigt i morse.
Någon sade vid 04.00.
De åkte genom P4 Retro, Ring så spelar vi och Melodikrysset allt medan folket på orterna de passerade sakta började vakna till en ny dag.
De åker över vår nya bro, förbi vår inte lika nya kyrka, genom samhället och upp till vår arena.
Spelar match.
Förlorar.
Duschar.
Sätter sig på bussen.
Och åker hem till Hälsingland.
Det finns inga pengar för övernattning, sägs det.
Kan vi klubba igenom att detta lag är helgens bandyhjältar?

Jag sitter på läktaren och ser en småtrevlig match.
Bussåkarna tar snabbt en 2-0-ledning (Sara Lindholm *2) innan de röda vaknar till sans.
Tar över rodret markant och spelet förflyttas till BGIF:s planhalva.
De vita.
Snygga vita tröjor förresten försvarar sig föredömligt.
Och så har de ju #61 Josefiina Voutilainen längst bak.
För den enhövdade matchjuryn var valet av bäste spelare enkelt.
Vem den juryn var?
Tja, det kan ni fundera över innan ni tar er an 4-4-problematiken.

Elina Nilsson reducerar i tjugonde.
Kvällens måldrottning Tanja Illarionova gör sitt första av tre då hon kvitterar på hörna i trettioförsta.

Och efter paus blir det spel mot ett mål.
Det mot Furuhedsskolan.
Där Kalix alltid gör mer mål.
Bollnäs skapar inget.
Inget.
Jag ser folket som varit på det där hockey vandrar hemåt när vi har dryga halvtimmen kvar att njuta av världens vackraste sport.
De vet nog knappast vad de går miste om.

Kalix har ett massivt grepp om händelserna.
Men bollen vill inte in.
Och målisen är briljant.
Suveränt målvaktsspel.
Vi på läktaren börjar bli frustrerade .
Ska det inte gå få in bolluslingen.
Nej.
Nähä.
Nehej.
Njet.
Jaaaa!
Tanja Illarinova.
Och nu orkar hälsingskorna inte stå emot längre.
3-2 följs av 4-2 knappa minuten senare och då känns det klart.
Det blir till slut 5-2.
Och målfabrikören till de tre målen är #65 Illarionova
Välförtjänt och rättvist.

Vem den enhövdade i matchjuryn valde till bästa hemmaspelare.
#10 Caroline Strömberg.

Till näst sist.
I div1 norra.
Söråker – Karlsborg BK.
2-5.
Målskyttar KBK.
Pontus Bergdahl, 5.

Till sist.
Ny match imorgon.
Nässjö IF.
De vann idag mot Unik med stora 7-0.
Vi ses på Fomab Arena.
Det är förbaskat roligt det här med bandy.

// Sargis