En torsk från sydväst

Då.
Lördag och klockan är 16:00.
Hej och välkomna till Victoria Ground och Tipsextra.

Nu.
Lördag och klockan är 16:00.
Hej och välkomna till Kalix IP och Bandyallsvenskan.

Då.
I slapp ställning i familjens soffa i vardagsrummet hemma på Ugglegränd.

Nu.
I spänd ställning vid ett rödmålat räcke, nära sekretariatet, en bit upp från isparketten.

För det var verkligen en isparkett denna lite småkyliga lördag eftermiddag i andra hälften av november.
Spegelblank ruta.
Fullmåne över klockan som åter visar att tiden går.
Och går.
Någon grad under noll.
Och en bitande vind från nordväst.
Gnagde och skavde in under lager med tröjor och kalsonger.
Innan slutsignal var min gamla lekamen bottenfrusen.

Domaren denna eftermiddag heter Ola Wållringer och har sitt hemmaviste i Stockholm.
En bra karl ändå.

Motståndarna hade rest en lång väg och hade en mycket trevlig ledare som jag hade förmånen att växla några synnerligen kloka ord med innan avslag.
Vi hann bl.a avhandla en legend i Kalix som även representerat IFK Kungälv.
Ledaren i fråga öste rosor och lovord över honom.
Ari Rintala.
Ska väl också passa på att gratulera till vinsten på spel och dobbel då han spelat en peng på sitt Ifk till 4,50 i odds.
Det förgyller säkert hans redan muntra kväll på ett tåg ner mot Stockholm.
Där väntar AIK imorgon, söndag, för hans IFK.

Första halvlek.

Klockan som, efter många bedrövelser, nu fungerar visar den klassiska Tipsextra-tiden 16:00 då mannen från Stockholm sätter visselpipan i munnen och flöjta igång.

Halvminuten senare visslar han igen.
Hörna för hemmalaget.
Den var nära.

Jimmy Berglund dras omkull i fritt läge i minut fyra.
Ingen kunde undgå att se vad som skulle ske.
Och så skedde.
Domaren sätter armarna i kors över sitt huvud.
Straff!
Lika solklar som månen är klar bakom IFK:s keeper Viktor Lindblom.
I Johans frånfälle tar Jimmy straffen själv.
Det tog några minuter innan de vitklädda fick övertygat sin målman att straffen var slagen och att bollen satt lågt ner till höger om honom.
Han hade inte en chans.
En projektil.
En av många denna kväll.

1-0.
En bra start.

Som blev ännu bättre.
Två minuter senare.
Hemmalaget får sin andra hörna.
Även denna från höger.
Han står som förste skytt av alla hugade spekulanter.
Han gör sitt första mål för säsongen.
Rätt upp i närmsta kryss.
En fruktansvärd kanon.
Seismografer runt om i världen registrerade rekordsiffror då bollen träffade nätet bakom Bohus fästning.
Jösses.

2-0.
Och livet leker.
Det här kan bli en munter afton, tänkte jag lite oförsiktigt.

Och mycket riktigt.
Inom loppet av en och en halv minut hade de ljuvliga siffrorna på tavlan under fullmånen förvandlats till mindre ljuvliga.
2-2.

Med min rödvita syn på saken var det väl kanske inte helt rättvist men vad brydde sig garbbarna från Henrik Stensons hembygd om det.
Och den ensamme supportern på läktaren hurrade ikapp med sitt lag.
2-1 – Elias Modin, efter att en indian smugit sig in i det röda försvaret.
Jag var nära bita av mig tungan då.

Jag bet av den vid 2-2.
Ett frislag från tjugo.
I buteljhöjd till höger om ”Mogge”.
Exekutor?
Lukas Persson.
Hårt?
Ja.
Ska den gå in?
Nej.

Lika på två.
Spelet böljar.
Tycker hemmalget har ett litet, men dock, kommando.
Skapar lite hot i många anfall.
Micke Jansson träffar stolpen.
Ett kvidande hörs från min mun.

De vita är vassa i sina anfall men skapar i sanningens namn inte många hot som är värda omnämnas.
Så därför omnämner jag dem icke.

-Äg bollen!! ylas det från gästernas ledarstab.
Å nä, så fanken heller.
Ni är gäster här och då är det vi som äger bollarna.
Försök inte.

Knappa halvtimmen.
Hemmahörna.
Den fjärde.
Från vänster.
Där en svartvit hund springer av glädje uppe på vallen.
Det är Jimmys mammas hund.
Den känner nog på sig att om någon sekund ska Jimmy dunka in 3-2.
Pang upp i nättaket.

Ordningen återställd.
Kalix Bandy i förarsätet.
Var god spänn fast säkerhetsbältet.

Den ensamme supportern gör sitt och manar på sina favoriter.
En sann hjälte så ensam han är.

Ralf Edström.
Den gamle nickspecialisten från Degerfors och Åtvidaberg hade gillat den vite försvararens insats då han, med bra häng, nickade undan en röd höjdboll som kunnat bli till farligheter.
-Straff! gastar alla i kör.
– Glöm det, sa domaren och blåste frislag vid kanten av straffområdet.
Micke, som nyss skjutit i stolpen vevar till.
Målis räddar lite utan aning eller kontroll och bollen rullar sakta ut bakom honom.
Sakta.
Lika sakta som när en kalixbo pratar.
Och med knapp fart rullar den över linjen.
Utanför.
Till en resultatlös hörna.

Nu hörs åter det där konstiga ljudet ur min mun.
Ett kvidande.

En knippe moln drar förbi och skymmer den stora månen.

Och Micke skjuter vidare.
Han skjuter låga.
Han skjuter höga.
Han prickar stolpen.
Han prickar målis.
Nu tvingar han, åter på ett frislag, målman Lindblom till fin räddning.

På tilläggstid kommer så kvitteringen.
Robert Thelin heter målskytten.
Han drar från höften i höjd med straffpunkten.
Det behövde han ju inte göra.
3-3.
Och den ensamme på läktaren vet inte till sig av glädje.

Och så blir det rast.
I en konstig match.
Hur kan det stå lika på tre undrar jag.

Jag må vara part i målet men nog är det ju mitt lag som styr.
Vill framåt och skapar en del.
Men vallgraven vid mittlinjen har nog tömts på pirayor och krokodiler.
De vita från sydväst kommer lite för enkelt igenom där.
Och de tre målen har varit lite för billiga trots att den, till vansinne söndertjatade, Black Friday inföll igår.
Men överlag en trevlig halvlek med fin bandy och bra stämning där nere på isen.
Ärliga tag.

Andra halvlek

När så månen tittar fram efter en stund i skymundan tycker domaren att det är dags att ta de avslutande fyrtiofem minuterna.

I minut fyrtioåtta står han där igen med armarna över huvudet.
Straff.
Mot samma målbur som i första.
De långväga gästerna har fått ett straffslag.
Korrekt dömd.

Sekunderna senare har han ökat på sitt målskytte.
#83.
Mikael Lindberg.
En målkung.
Och IFK tar ledningen för första gången.
3-4.

Simon Viklund har klivit av efter kaffet.
Fick en rejäl smäll i första rundan och vi med falkens blick ser nu att han saknas på isen.
Må vara att falkens ögon börjar bli lite gamla och grå och inte ser allt direkt.

Det här är inte bra.
Johan borta från start.
Simon borta nu.
Det är alls icke bra.
Det är rent av dåligt.

När IFK får en hörna i femtioandra uppmärksammar Jimmy sina kompanjoner i rött med barsk stämma att andra halvlek minsann har börjat.
Bra rutet Jimmy.
Det var rätt virrigt då.

Jag funderar på om månens dragningskraft kan påverka matchbilden.
I första halvlek anföll de röda mot den gula skivans håll.
Och hade grepp om händelserna.
Nu har de vita samma grepp.
Mot samma håll.
Trummar på framåt.
De röda kommer inte högt i banan nu.

Micke.
Frislag.
Nu?
Nä!
Denna gång bara i muren.

Vi spolar oss fram till minut sextiotre.
”Bönas” minut.
För dagen med kaptensbindeln på armen skjuter han från avstånd.
Målis är vaken men släpper retur.
Viss uppståndelse framför honom och bollen går ut till vänsterhörna.

Korvens hörn på jorden.
”Sunken” petar.
Och.
Banne mig.
Står inte Jonathan ”Böna” Johansson där i mitten av skyttelinjen och dammar in kvitteringen.
4-4.
”Böna” är en kopiöst bra bandyspelare.
Men målskytt kan han inte titulera sig som.
Han gjorde ett ifjol.

4-4 då.
Alla röda mål på fasta situationer så här längt.

Och det blir ett till.
Micke Jansson.
Nu har han ställt in siktet.
I sjuttiosjätte.
Hörna från korvens hörn.
Vänsterhörna alltså.
5-4.

Nu banne mig ska det gå vägen.
-Vi behöver nog ett till, sade någon bredvid mig.
-Vi gör nog det, sade jag.

”Böna” gör århundradets brytning då han på tennis bryter en hotande boll av de vita.
Roger Federer hade blivit stum av avundsjuka.
Ögonfröjd.

Sen kommer tre kallduschar på rad.
Iskalla.
Som om jag inte frös tillräckligt.

Åttioett på matchklockan.
Gästerna får hörna från vänster.
Hunden där upp på vallen ser inte lika munter ut nu.
Det var den där #83.
Mikael Lindberg,
5-5.

Gunfightern Jansson gör ett sista försök.
Strax utanför.
Tvåhundrasex runda munnar runt IP i ett unisont oooooo.
En mun pustade av lättnad.
Mannen med den rödvita halsduken.

Han tjoade desto mer i minuten åttionio.
5-6 på tavlan.
#11 Elias Modin tar sig en tur efter kanten mot läktaren.
Närmar sig hundens hörn.
Slår in en boll lite på chans.
Och där står han ju.
Ensammast i hela världen.
Bortglömd och övergiven av alla.
#13 Ted Skoglund.
5-6.

Aj aj, oj oj.

Det ärt re tilläggsminuter så det kan gå.
Det.
Kan.
Gå.

Och det gick….

…..

…..

…åt skogen.

I minut två av tre.
De röda har släppt allt vad försvarsarbete gäller.
En sista offensiv.
Resulterar i oceaner av fri yta för #66 Lucas Persson.
Helt fri med ”Mogge” gör han inga misstag och fastställer resultatet till 5-7.

Domarens signal för full tid ljuder genom kvällen och de vita åker fram till läktaren och tackar sin hejarklack.
En liten men tapper hejarklack.
En ensam man med sort IFK-hjärta.
Väl värd spelarnas tack.

En match med två ansikten.
Röda ägde första.
Vita ägde andra.

Hemmalget får dock i läxa tills imorgon att läsa på om defensivens ädla konst.
Lite för billiga mål i baken.
Annars en godkänd insats

Och vi får be till alla möjliga makter att Johan och Simon repar sig och kan delta i söndagens match.
Då kommer Gripen.
Som, idag, vann mot AIK.
Minsann.

Och Danne.
Din insats som sargvakt där nere var fläckfri.

Ta hand om er så ses vi i mörrn!