Det börjar nu

Då står vi där igen.
Med luva och fånigt leende.
Änteligen.
Vi har väntat så länge på just den här da´n.
Vi har suttit overksamma och tomstirrat i väggen sen den dag allt tog slut.
Det var på eftermiddagen den tjugosjunde februari sju huvuddomare blåste i sina pipor och avslutade de sju matcherna i den sista omgången av säsongen 20/21.
Den åttonde spelades inte så domaren där behövde aldrig blåsa till varken spel eller avslut.
Han satt hemmavid och följde matcherna på det där de kallar internet.
Men säsongen var över och till ända.
Den tysta säsongen.
Den lite avvattnade säsongen.
Den märkliga säsongen med matcher som avgjordes på skrivbord i stället för på isar.
Den säsongen som slutade i yster glädje i Örebro och Rättvik.

I Örebro hade firandet av platsen i svensk bandys adelskammare pågått under lång tid då stadens gulsvarta hjältar befäst seriesegern i tidigt skede efter att segrarna radat upp sig likt hungriga beväringar i kön till ärtsoppan på mässen.
Gav inte bort förstaplatsen under hela vintern.
Enda förlusten kom i nästa sista omgången då Jönköping lyckades med det ingen annan lyckats med.

I Rättvik fick man fira efter ett sanslöst dramatiskt kvalspel.
Duellen på prärien stod mot Gripen/Trollhättan.
Två matcher om en plats bland grevar och baroner.
Första matchen gick av stapeln i Trollhättan.
4-4 i en nästan tom hall.
Dags för match två.
Nu ska det avgöras.
Vem går upp?
Vem får den stora vinsten att även nästa säsong åka upp till Kalix?
Dramatik inför en nästan tom hall i Rättvik.
2-1 i hemmafavör då pauskaffet serveras.
Gripen kvitterar i början av andra rundan och spänningen ligger som en dimma över hela staden Rättvik.
I minut åttionio exploderar hela Trollhättan med omnejd då #87, från Torneå bördige, Mikko Lukkarila slår in 2-3.
Ledningen i hemmalaget tar genast Time Out.
Full gas framåt beordras.
Direkt efter avslag får man två hörnor.
Missar första.
Missar andra.
Nu går tiden snabbare än rälsbussen till Årjäng för de jagande masarna.
För herrarna från Trollhättan går tiden långsammare än när en nyvaken kalixbo pratar.
Pfuiii, domaren blåser för frislag för IFK då klockan tickat upp på nittiotvå.
Sekunderna senare sveper en ljudvåg över landet.
En ljudvåg av glädjerop på klingande dalmål.
Jonas Röine i hemmalaget kvitterar och skjuter upp det unga IFK Rättvik till Elitserien.
Gripen får dock en chans till.
Hörna.
Hade det varit fotboll hade man nog även tagit upp målvakten som ett hot.
Hörnan gick bom och vi tv-tittare får ta del av två ansikten på idrottens kropp.
Det ena i bottenlös besvikelse och tomhet, man var ju bara minuter ifrån.
Det andra i euforisk glädje, man var ju borta från målet under några minuter.
Idrotten är skoningslöst grym
Idrotten är underbart ljuvlig.
Tro mig, som kalixsupporter har jag upplevt de bägge.

Två lag upp alltså.
Inget lag kom ramlande genom falluckan i botten av Elitserien då den luckan var hermetiskt tillsluten.
Och inget lag kommer vinglande på stegen upp från div1 då de serierna var stängda för hela vintern.
Så den säsong vi har framför oss skulle innehålla fjorton lag.
Så blev icke fallet.
Laget från Vätterns allra sydligaste strand, Jönköping, som hade en lite trasslig säsong fattade ett beslut om att man helt enkelt drar sig ur från Bandyallsvenskan säsongen 21/22.
Sorgsamt, men då spargrisen magrar i allt snabbare takt är det bättre dra åt handbromsen och vidta åtgärder än att borra huvudet i sanden och inte se verkligheten i ögat.
Så denna vinter blir en vinter med tretton lag som gör upp.

Och det blir en vinter då alla lagen möts hemma och borta.
Inga nordpoler eller sydpoler.
Inga isbjörnar eller pingviner.
Det innebär också att vi i Kalix, efter år av bortamatcher, nu får chansen att se Åby/Tjureda kliva in på vår arena.
Det tycker jag är bra.

De tretton är:

Vi börjar med favoriten.
¤ Gripen/Trollhättan BK.
Fullpumpade med revanschlust.
Fina nyförvärv med Johan Esplund som rosen i tårtan.
Vinner också den allsvenska Supercupen för att förstärka favoritskapet.
Kalix var hundraprocentiga mot dem ifjol.
De bägge lagen möttes förvisso bara en gång men Kalix gick segrande ur striden, 6-2 i det som nog var mitt lags bästa match under vintern.
Trea i fjolårets tabell.

¤ Åby/Tjureda IF.
Fick inte igång ekipaget i inledningen av fjolårets säsong vilket kostade smålänningarna en kvalplats när slutstationen nåddes.
Visade under andra delen av säsongen att man definitivt är att räkna med.
Blir med all sannolikhet det i vinter.
Och att de får resa genom landet för en match uppe i kalla nord borde väl tagga igång dem lite extra.
Ett möte med Kalix ifjol, nere i Åbys hall.
7-4 i hemmafavör.
Slutade på en fjärdeplats ifjol.

¤ Ljusdal BK.
Alltid med i toppstriden.
Denna säsong med tunga tapp i Sveshnikov och Jansson Hydling.
Men en ung trupp med massor av kunskap gör att hälsingarna säkert är med där uppe när allt tar slut framåt vårkanten.
Trea i Supercupen.
Mötte Kalix vid två tillfällen ifjol.
Två hemmavinster.
Eller hemma och hemma…
Ljusdal vann en svängig historia hemma fast borta då matchen gick av stapeln i Edsbyn.
9-7 efter två mål under sista fem.
Tidigare under vintern hade Kalix vunnit sin hemmamatch med 4-3.
Plats sju i förra säsongens tabell.


¤ Katrineholm Bandy.
Fyra i Supercupen.
Var ofina nog att spela bort den kvalplats som låg serverad i silverskål för Kalix Bandy.
I näst sista omgången besegrades detta Kalix på sin hemmaplan sedan man repat mod och vänt norrbottningarnas 3-0 efter en halvtimme och 4-3 i minut åttioåtta till seger med 5-4.
Jag minns speciellt deras rosatröjade målman Simon Westerdahl, han var fenomenal.
Han som avgjorde var ”Messi”.
Lika bra som en annan Messi men inte samma bortom all rimlighet absurda lönekuvert.
Kalix vann matchen i Katrineholms hemmahall med 9-5 där femtonårige Emil Stock gjorde sitt första mål i A-lagssammanhang.
Slutade nia i den slutgiltiga tabellen för fjolåret.

¤ TB Västerås.
Mardröm utöver det begripliga då hösten skulle inledas.
Lagets tränare, den mycket trevlige, Thomas ”Pinno” Engström segnar ner i omklädningsrummet under pausen i någon av de första matcherna.
Han förs i ambulans till sjukhus men hans liv gick inte att rädda.
Jag pratade en lång stund med Engström då TB besökte Kalix i förra vinterns sista match.
Han visade med all tydlighet hur mycket han uppskattade sitt unga lag och såg med glädje fram emot att få följa dem i utvecklingens trappa.
Bandysverige tappade en färgstark profil med stort hjärta för vår sport.
Bandyhimlen blev ännu en lysande stjärna rikare.
Ifjol. Varsina segrar på hemmaplan.
TB vann hemma i Västerås med 4-3 och Kalix vann hemma med 6-2.
Sjätte plats när fjolåret summerades i tabellform.

¤ UNIK Bandy.
Händer mycket när de ska möta Kalix.
Ifjol stod de för en femstjärnig sak då de gick med på att spela sin hemmamatch i Kalix dagen efter de spelat sin bortamatch i Kalix.
I tider då tiderna var lite skakiga kom föreningarna överens om att istället för att lagen skulle flyga fram och tillbaka mellan matcherna som skulle spelas med någon dags mellanrum så spelade man av bägge här uppe.
En hedervärd sak som uppmärksammades alldeles för lite.
Dessutom skrev en av deras spelare på Twitter att han tyckte det bara var trevligt för han gillade att spela i Kalix.
Tyvärr var August Elebring skadad när matcherna skulle spelas.
Nya tag i år.
Men det händer saker i år också.
När kylaggregatet i Kalix inte vill vara med inför premiären då Unik skulle kommit upp hit så byter man hemmamatch.
Ifjol vann Kalix bägge kamperna, 9-5 och 7-4.
Unik stannade på en elfte plats ifjol

¤ Falu BS
Var nog förra säsongens besvikelse.
En expert tippade dem som seriesegrare.
Jag nämner inga namn men förnamnet börjar på S och efternamnet på W.
De blev tia.
Sen pratar vi inte mer om det.
Är med all sannolikhet fulla av revanschlust till denna vinter.
Dessutom smids det stora planer med ett bygge över arenan.
Med ett fint samarbete mellan föreningarna som använder is hoppas man på att de styrande skall falla till föga.
Heja alla ni som kämpar.
Kalix vann bägge mötena mot Falun ifjol, 7-5 i Falun efter att masen rivstartat med 3-1 efter tjugo.
Två veckor senare vann de rödvita, 5-3.
Ni kan vara lugn i Falun, den där experten ska inte tippa er som vinnare i år.
Ifjol tia.

¤ Lidköping AIK.
Tappat en del viktiga pjäser.
Bl.a Christoffer Norin som det vindarna viskade om i Kalix i våras.
Han valde Gripen.
LAIK gjorde ändå med beröm godkänt ifrån sig under denna höst i matcherna i den allsvenska Supercupen och vann inledningsvis mot Åby/Tjureda med uddamålet.
I fjolårets match mot Kalix stannade tavlan på 7-7 sen Kalix stått för en mäktig upphämtning.
Samma tavla visade 7-3 i minut åttiotvå då Kalix får straff.
LAIK blev åtta i den slutgiltiga tabellen.

¤ Västanfors IF.
Har i likhet med Kalix stora bekymmer med fruset underlag.
En uppfräschning av kylanläggningen på arenan med den vackra entrén som pryder en kaffemugg hemma i mitt skåp har försenats och försenats och försenats…..
Senast i raden av förseningsmoment är avsaknaden av halvledare.
Ständigt dessa halvledare.
Ingenting verkar fungera utan dessa mojänger.
Finns det mer av helledare kanske man skulle kunna dela det mitt itu och vips ha två halvledare.
Eller?
Oavsett så blev det jämna matcher mellan ”Fläkten” och Kalix ifjol.
Lika på fyra i Kalix sedan gästerna kommit ikapp ett tvåmålsunderläge under sista tio.
Det var första poängen VIF spelade till sig (de tidigare var skrivbordsprodukter) och den nye tränaren Boström var glad som en speleman på scenen i ”Nygammalt”
Och nere i Fagersta blev det hörnornas match.
Sexton hörnor till Kalix.
Tio till Västanfors.
Sex i mål för Kalix.
Fem i mål för Västanfors.
Hemmalagets vasse målskytt Klas Nordström kvitterar i minut nittio.
Anfallet efteråt får Kalix hörna.
Från höger.
Domaren visar att det bara blir frågan om ett skott.
Bortalagets vasse målskytt Johan Sundquist står som förste skytt.
Den som sköter resultattavlan får trycka en sista gång.
8-9.
Västanfors blev femtonde lag i Bandyallsvenskan sluttabell.

¤ IF Boltic
När andra väntar på kylaggregat eller halvledare så väntar värmlänningarna på sin nya boning.
En bandyhall av det större slaget.
Man förvandlar klassiska Tingvalla Isstadion som var Sveriges största isyta utomhus (förutom då Båtöfjärden mellan Båtön och fastlandet i min by) till Sveriges största isyta under tak.
Utrymme för två (!) fullstora hockeyrinkar och en fullstor bandyplan skapar ytor för alla möjliga aktiviteter på is och plockar man ner mellanväggen mellan hockeyn och bandyn så kan man även ha skridskotävlingar där.
Hallen blir 191 meter lång och 81 meter bred.
Borde man inte kunna tränga in gamla nerlagda danspalatset Sandgrund i nåt hörn?

Boltic vann den enda matchen mot Kalix hemma på utomhus-Tingvalla i seriens inledning med 5-2.
Marcus Bergwall, som en gång suttit i hårda förhandlingar med Kalix, gjorde ett av värmlänningarnas mål och borde nog vara den äldste målskytten i Allsvenskans historia.
Han fyllde femtio två månader senare.

¤ IFK Kungälv.
Spelade inte många matcher förra säsongen.
Vann en.
En dramatisk historia hemma mot Västanfors.
Stora 5-0 i paus blev 6-0 i andra rundans första andetag.
Sen började ”Fläkten” snurra på högvarv.
Mål efter mål och helt plötsligt var man ikapp.
6-6 och en heroisk poäng hängde i tråd uppifrån E6:an över Skarpe Nord.
Men säg den glädje som varar.
I minuten nittiotvå.
7-6 till hemmalaget och vinterns första, och enda seger, var i hamn.
Till protokollet skall dock tilläggas att Bohus bataljon inte spelade alla matcher utan lät motståndet vinna med skrivbordsiffrorna 5-0 i alla bortamatcher utom två.
Mötte därför inte Kalix då.
Sextonde och sista lag när allt summerades men då dörren ut var låst och förseglad så ser vi IFK på allsvensk is även denna vinter.

¤ Nässjö IF.
Ett ungt lag som tappat sin bäste målskytt.
Isac Karlsson som gjorde många mål ifjol ska denna säsong skänka glädje till AIK:s supportrar.
Måhända ett kännbart tapp men det vimlar av unga lovande pjäser i laget från radioprofilen och nöjeshistorikern Uno ”Myggan” Ericssons födelseort.
Unga lovande pjäser som styrs upp av den inte lika unge Patrik ”PG” Gustafsson Thulin.
Jämngammal med bl.a Olov Englund, Per Hellmyrs, Daniel Anderson och Johan Esplund som alla föddes samma år som jag hade gått genom grinden vid portvakten vid min fabrik i tre år.
1983.
Smålänningarna mötte Kalix vid ett tillfälle.
En match på Fomab Arena i isande vind slutande med isande förlust och vägen hem blev än längre.
7-1 på resultattavlan bakom målet i riktning mot Furulogen.
Näs sen de räknekunniga via avancerade matematiska formler fick ihop en tabell för säsongen hittade NIF på plats nummer tretton.

# Kalix Bandy.
Den allra bästa föreningen.
Den tysta föreningen.
När serien slutade då i slutet av februari försvann föreningen från bandyvärldens radarbilder.
En tystnad som väckt frågor.
För supportrar och bandyintresserade har det varit lättare att få tag i koderna för inloggning i Fort Knox eller Kim Jong-Uns bankfack än uppgifter om vad som händer eller inte händer bakom gardinerna hos föreningen.

Hösten har också, i vanlig ordning, strulat vad gäller infrysning av hemmaborgen.
När kapaciteten på kylanläggningen skulle ökas från endast ishall till ishall och bandyplan så tyckte anläggningen att nån måtta får det lov att vara.
Den vägrade vara med.
Krisen var total.
Ingen kyla, ingen is.
Ingen is, ingen bandy.
Men efter ett gediget arbete från en representant på vår kommun hittades en lösning.
En mobil lösning.
Den anläggning som använts att frysa in Tele2 arena stod redo att hyras.
-Vi kör på det, sade de styrande.
Jag måste här och nu passa på att buga mig och tacka alla ni/ du som hittade denna lösning.
Och en stor ros till de ideella krafter som ställt upp och kört lastbil med vattentank för att spola banan under kvällar och nätter när vädret var tillåtande för några dagar sedan.

Laget har, under den nygamle tränaren Mats Rönnqvist, tränat ihärdigt inne i ishallen och i vanlig ordning från detta lag är det endast positiva tongångar.
Jag blir lika glad varje gång jag pratar med någon av spelarna och det är idel muntra miner.
– Vi har det så här nu och det blir inte ett dugg bättre av att gnälla, vi gör alltid det bästa av situationen.

Sportsligt har man hunnit med fyra träningsmatcher i höst.
I allsvenska Supercupen i slutet av september spelades tre matcher på tre dagar, kryss mot Unik och förlust mot TB och Katrineholm.
I söndags tog man bussen till Uleåborg, spelade den gula skjortan av Uleåborgs Skridskoklubb (Oulon Luistinseura, OLS), och tog bussen hem igen med trunkar och 9-0 i bagaget.

Fjolåret inleddes lite knackigt då man, som vanligt, hade en lite svajig försäsong men sedan gick formkurvan spikrakt uppåt.
I slutet av serien var man snudd på oslagbara och hade trumf på hand i spelet om en kvalplats.
Då kom Katrineholm.
Femma i tabellen.

Inleder denna säsong med Unik borta.
Som skulle varit hemma.
Första hemma blir söndagen den sjunde november då Västanfors tittar förbi.

Änteligen bandy på riktigt!
I världens bästa allsvenska!
Och alla får vara på plats.
Det blir inte bättre.

Vi ses.
// Sargis

Och kom ihåg.
Utan bandy stannar vintern.