Delade pinnar

När jag i tidig förmiddag tittade på termometern så visade den…. så visade den….sex.
Generad vände jag undan blicken.
Kikade försiktigt mellan fingrarna.
Samma sak.
Jag gick därifrån.
Och solen steg där bakom Asplunds.
Termometern blev lite mer anständig.
Fyra när jag åkte upp till arenan.

Igår en lite snöplig förlust mot Kungälv.
Idag nya tag mot laget från Stranna.
Gripen/Stranna.
Den hette så förr.
Gripens hemmahamn.
Trollhättan.

Ett lag som under lördagen tvingat ner självaste AIK med 4-2.
Så att söndagseftermiddagen inte skulle bli en söndagspromenad var vi förberedda på.
Att sen hemmaidolerna var brandskattat på personal gjorde ju inte oron lindrigare.
Tunga avbräck i Johan Sundquist och Simon Viklund.

Jag satt och väntade på att ledarstaben skulle ringa och be mig ta med skridskorna.
Jag som inte åkt sedan jag stapplade fram på lädret och Hep Stars låg på Svensktoppen med ”I natt jag drömde”.
Men större under har skett.
Eller inte.

Nu tog staben sig i kragen och ringde inte till den väntande gamle mannen i Nyborg utan vände sig till Karlsborg BK, som matchade tidigare på förmiddagen, och lånade över unge Casper Henriksson som står på utvecklingsavtal och därmed ha rätt att gå över på direkten.
Bara för grabben att slita av sig den svartgula tröjan, traska över till nästa omklädningsrum och dra på sig den rödvita

Apropå Karlsborg.
De mötte Umedalen.
Umedalen.
Hur klassiskt är inte det?
Vi minns svunna tider.
Umedalen.
Idag var västerbottningarna nära att lugga KBK på poäng.
6-5 till de svartgula men kvitteringen hängde i luften.

Tiden gick och klockan blev 15:00.
Dags för avslag i matchen Kalix – Gripen/Strann….Trollhättan.

Domaren var blixtinkallad och hette Keijo.
En gammal bekant.
Den ordinarie domaren, Ola Wållringer som dömde igår, hade insjuknat under natten så Hyvärinen från Haparanda fick dra på sig arbetskläderna.

Halvlek I.

Med två G/T-supportrar och alldeles för lite kalixbor på läktaren blåste Keijo igång matchen med en munter melodi.

Vi såg redan från start hur gästerna tänkt sig eftermiddagen.
I försvarsställning.
Försvar.
Försvar.
Och.
Blixtrande kontringar.
Allt som oftast anförda av #21 Eklind.
Som senare fick pris av matchsponsorn Kalix Elektriska som bäste gäst.

Nio minuter gångna när inlånade Henriksson gör sitt första inhopp.
Han är nära att vispa in bollen i mål från nära håll.

Femton minuter gångna när bollen ligger i maskorna bakom………
……… Kalix målvakt Oskar Sundqvist.
Jämmer och elände.
En fin flipp i djupled från just denne Eklind friställer #87 Markus Eriksson.
0-1.

En bra match nedanför min plats.
Bra fart och spännande.
Inga större målchanser.
En del vill se målchanser bytas mellan lagen.
Visst kan sånt också vara häftigt men jag kan också uppskatta det taktiska spelet som pågår där nere.
De vita bygger upp mur och lägger ut spanska ryttare på sina domäner.
Allt för att hålla undan de röda från norr som trummar på i offensiven.

Knappa tjugo när västgötarna står där med armar i skyn.
Jag hinner med en ramsa.
Innan jag ser en av andredomarna vifta med armarna.
Eftersom graderna inte är sommarvarma så anar jag att han inte viftar bort mygg.
Han viftar bort målet.
Icke godkänt.
Den vite har med en bredsida sparkat in bollen och får därför se sig blåst på framgången.
Det blir lite diskussioner.
Dock inte av allvarligare sort.
Jag pustar ut.

När minuten är tjugofem får de röda sin första hörna.
Bra utdelning igår.
Nu blev det bom.
Det var bättre förr.

Nära halvtimmen när två busar i röd tröja får trängas på syndarnas bänk.
Nu blir det jobbigt, tänkte jag.
Nu blir det jobbigt, sa han bredvid mig.
Det blev inte ett dugg jobbigt.
De röda reder elegant ut den befarade stormen.
I sanning får gästerna knappt låna nystanet.

-Vi är för små vita! ropar en vit i backlinjen.
Mnjaää, jag vet inte jag, nog har ni ett par resliga herrar i de bakre domänerna.

Och när syndare Persson kliver in kvitterar Viktor Lundbäck Gripens ledning.
Efter en suverän åkning och lika suverän passning av Anton K.
1-1.
Rättvisa är skipad.

Ska också tilläggas att vår ryske raket nu är flyttad upp till mittens rike och doktor Wikström tar hans plats på vänsterhalven.

Det händer inte mycket mer av allvarlig sort innan den inhoppande domaren vill ha kaffe och blåser av föreställningen.

Funderingar i paus.

Över kaffet funderar jag på vad jag sett.
Tränaren i Gripen har nog gett sina adepter en enda uppgift.
Täta i försvaret.
Okej, sade hans adepter och lydde order.
Det är tätt.
Tätt som en klunga i Tour De France.
Inte en millimeters lucka.
Låt hemmalaget stånga sig blodiga men här ska inte en jäkel över Stallbackabron.
Jag kan också tycka att oavgjort inte riktigt speglar matchbilden.
Men jag är dock säker på andra ögon ser annorlunda på asken.
Kanske de två med svartgula tröjor där på läktaren.
Svartgula med Gripens logga.

Halvlek II

Andra halvlek går igång.

Khrapenkov tar Transsibiriska järnvägen genom landet och avslutar med ett skott.
Över buren.
Äsch.
Då hade det gått tjugo sekunder.

När det gått två minuter.
Tjo och tjim i vitt läger.
Två virvelvindar i centrum för tjoande och tjimmande.
#10 Robin Karlsson slår, efter lite flipperstudsar, in ledningsmålet framspelad av Tony Eklind.

Jag skriver i min bok hur jäkla bra han är den där Eklind.
#10 Karlsson är också ett orosmoment för rött försvar.
Ett rött försvar som agerar betydligt säkrare än i gårdagens match.
Inte mycket går igenom där.

Och matchbilden är sig lik.
Hemmalaget går framåt.
Niklas Sundqvist på sin högerhalv har Sveriges, om inte världens, vackraste skridskoåkning.
Som än älva over daggvåt sommaräng dansar han fram över isen.

Innan match saknades en nyckel till gästernas omklädningsrum.
Nu börjar jag fundera på om det inte är så att deras lagledning lånat den för att låsa igen alla dörrar framför sin målvakt.
Ingen kommer igenom.
Försök efter försök.
Låst.
Och nyckeln borta.

Sextiotre.
Västgötsk hörna från höger.
-Blir garanterat mål, sade min granne.
Och visst fasen blir det mål.
1-3.
Viktor Nordmark.
Plötsligt blev det mycket kallare.
Mörkare.
Eller nä förresten, det kan inte bli mörkare än vad det är på Kalix IP.
Herregud Kalix Kommun.
Skamligt.

1-3, var det alltså.
Nu känns uppförsbacken värre än ”Inigård-backen” i min by.

Vi kämpar uppför denna backe och kommer till minut sextionio.
Hemmalaget får sin, blott, andra hörna.
Från hörnet där grillkåtan står med sin värmande eld.
Från höger.
Förste skytt Anton Voronchikhin skjuter.
Målman Eliasson räddar.
Det blir retur.
Och där står älvan på sommarängen.
Niklas Sundqvist.
2-3.

Uppförsbacken blir mindre brant.
Det kan gå!
Det ska gå!

Tre minuter av kämpande i backen.
Klockan på sjuttiotvå.
Kalix får frislag långt från mål.
Lite till höger sett med målman Eliassons ögon.
Jimmy ställer sig beredd.
En liten trädgårdsmur gör sig beredd.
Ingen röd kommer till undsättning för Jimmy.
Signalen ljuder.
Jimmy ser villrådig ut.
Spanar.
Tittar.
Spejar.
De vita börjar ropa på fem sekundersregeln.
Jimmy börjar se ut stressad.
Äh, vad fanken, jag skjuter väl.
Kanske ha målvakten gjort bättre ingripande i sina dar.
Det frislaget ska han nog ha.
Men inte gör det mig och alla de övriga runt arenan något.
Vi dansar charleston.
De två i svartgult på läktaren gör inga större ansatser på att hänga med i den ystra dansen.
3-3.
Jimmy Berglund.
Som slitit som en galärslav under matchen.

Om en stund får Anton V. snedträff i bra läge.
Den stunden infaller…..nu.

De vita flyttar fram sina positioner en smula.
Försöker störa Kalix uppspel i ett tidigare läge.

Olle gör en Olle-brytning då en vit börjat se tidningsrubriker för sina ögon.
Rubriker som matchvinnare.
Lite ropande på slag på klubban och därmed straff men domartrion såg det vi alla andra såg.
En Olle-brytning.
En fröjd för ögat.

Andrei Pasjkin och hans kompanjoner i Strannas ledning tar Time Out.
Fram med diabilder och VHS.
Taktiska mönster inför sista tio.

Direkt efter den lilla rasten får GBK sin femte hörna.
Det känns otäckt i hjärtetrakten.
Det får inte, det får inte, det får inte…..
Det blev inte.

Kalix får sin tredje.
Från höger.
Det får, det får, det får…
Det blev inte.

Nu är det puls på den gamle herrn med sitt svarta block och röda BBW-luva.
Han som tidigare under dagen till sin fasa upptäckte att han under gårdagens förlustmatch inte hade den röda mössan.
Han hade den svarta.
Den röda är ju en vinnarluva.
Den fadäsen får jag leva med i resten av mina dagar.

Matchsponsorn Kalix Elektriska tar ut Anton Khrapenkov och Tony Eklind som bäste spelare i de bägge lagen.
Ett klockrent val.

Kalix får två hörnor i rad strax innan slutet.
Icke något att skriva om.

3-3 kanske ändå är ett rättvist resultat med tanke på hur det utvecklade sig.
Att hämta in 1-3 i tung uppförsbacke tyder på lagmoral och vilja av stål.
1-3 och inte en gamnacke syntes.
Bara glödande ögon.
Härligt Kalix Bandy.

Nu hoppas vi på förbättringar i hälsoläget på herrarna Sundquist och Viklund och tar nya tag redan till helgen.
Då väntar Boltic och Örebro.
På bortais.

Ha det bra och ta hand om varandra.