Fall mot Gripen

En helg i bandyns tecken är till ända.
Det är rätt fint det här bandy.
Tänk om vi inte hade den.
Vad gjorde vi då?

Synd bara att vi närmar oss slutet av denna säsong.
Alltid samma vemod.

Men denna helg har vi fått njuta i fulla drag.
Bandy i massor och en sol som satte vårkänslorna i startläge.

Hela dagen igår njöt vi av bandy på tvären.
Framtidens stjärnor från Ljusdal och Kalix.
Små ben som trummade i match efter match.
Resultaten var oviktiga.
Det viktiga var att ha kul och schysst uppträdande.
Vilket de unga klarade galant.
Ljusdal Grön.
Ljusdal Gul.
Kalix Bandy P12.
Kalix Bandy F14.
Alla mötte alla.
Under förmiddagen idag mixades lagen (utom tjejerna) ihop till fyra lag och matchandet fortsatte.
Jag lovar er.
Det var en underbar syn att se.
Jag vill passa på att tacka alla, ALLA, som på nåt sätt bidragit och ställt upp på detta.
Ett särskilt TACK till Johan Jansson Hydling i Ljusdal som ligger bakom mycket av detta.
Han sade redan efter hans sista match med sitt LBK uppe hos oss att han bara ska se till att komma upp med sina grabbar.
Han vill bara att hela bandysverige ska leva och att eftersom det är lite knapert med motstånd på nära håll för oss i Kalix så ville han visa att sjuttiofem mil för att spela bandy är ingenting.
En otrolig uppslutning av såväl SBF som privatpersoner och busschaufförer har tillsammans sett till att grabbarna från Hälsingland fick denna möjlighet utan att plånböcker behövde tömmas.

Ett fantastiskt evenemang i strålande sol.

Och jäkligt kul att åter se den legendariske busschauffören Kent.
Efter lite otur med hälsan verkar han åter pigg och glad.
Lite känslosamt faktiskt.

En helg att minnas.
Kanske lite extra för den unge liraren i LBK som sade att han aldrig varit till Kalix förr, bara till Stockholm.
Undrar vilket som var störst för honom.

När så Kent backade sin buss ner från den lilla backen mot omklädningsrummen rullade en annan buss in.
En buss med lite äldre spelare.
En buss med spelare och ledare i Gripen/Trollhättan BK.
En, till synes, samling avslappnade män.
Som Christoffer Norin sade när jag pratade med honom ”Efter segern mot Åby där vi säkrade avancemanget har all press lättat”.
De har varit stora favoriter till just detta avancemang.
Med betoning på stora.
Jag vet inte om något lag varit så segertippade under de år Bandyallsvenskan varit i rullning.
Ett favoritskap som betytt press.
Från allmänhet, media och sig själva.
En press de klarat av med högsta betyg.
Så att stämningen i laget var avslappnad kan jag förstå.

Klockan käkade tid och det blev dags för avslag.
På läktaren satt folket med uppknäppta jackor och solglasögon på näsan.
En stund innan hade vi sett Christoffer Norin åka direkt fram till Johan Sundquist, Jonathan Johansson och Niklas Sundqvist för en försiktig omfamning och en stunds snack om gamla minnen.
Detsamma gjorde trion från Torneå; Tuomas Mokko, Tony Vanha i Kalix och Mikko Lukkarila i Gripen.
Fint att se.

Matchen.
Näste man från Torneå är Petri Kuusela.
Han är som vanligt huvuddomare.
På slaget 13:00 blåser han igång matchen med ”Säkkijärven polka”.

Halvlek ett.
Arton sekunder senare ljuder det toner igen.
Kalix får sin första hörna.
Från vänster i bild.
Där solen lyser.
Skottet går bom.

Vi hoppar raskt fram till minut fyra.
Resultattavlan ändras från 0-0 till 1-0.
Simon Viklund får till ett skott från tilltrasslat läge med kroppen i fel vinkel.
Smakstart.

En lite småtrevlig match tar fart.
Rullar på bra åt bägge håll.

GBK:s målvakt heter Isak Skog.
Ännu en herre med finskt modersmål.
I minuten elva avstyr han Johans försök att i nästan fritt läge rulla in bollen nere till höger.
En bra räddning.

I sjuttonde hamnar domaren i fokus.
Vita #55 Felix Callander, för övrigt en glad och trevlig prick som jag tog några ord med innan start, blir bryskt tacklad.
De vita hävdar att kortet borde bli rött.
De röda tycker att tio minuter och frislag räcker.
Det blir lite palaver.
Allt medan Callander ligger i plågor.
Utvisningen stannar vid en tia och Callander hjälps av isen med synbara plågor.
Han spelar inte mer.
Träffar honom efter matchen och han sade sig ha svårt att stödja på benet.
Han var dock inte det minsta bitter för det, utan sade att det är sånt som händer.
Jag hoppas att han snabbt kan repa sig.
Det brukar vara gott gry i norska gutter.

I tjugoandra kommer så kvitteringen.
Vår målvakt i grönt heter Oskar Sundqvist.
Han gör en klassräddning.
Men ack och ve, en vit hinner först på returen och kvitteringen är ett faktum.
Mannen i vit särk har #87 och är döpt till Markus Eriksson.

Vi hinner knappt spotta ut det sura från det målet då hemmalaget får straff.
En straff som kommer till världen då ”Sunken” blir upphakad i fritt läge.
Straffen är lika solklar som solens strålar över läktaren.
Och ni vet ju vem.
Johan Sundquist.
Lågt till höger om målman Skog.
2-1.
Och vad är klockan?
Tjugofem.

Nu trettiotvå.
Anton Khrapenkov tar fart.
Längs  sargen nedanför läktaren.
On the sunny side of the street….
Kommer djupt ner i de vita försvaret.
Han ser straffskytt Sundquist där inne vid målet.
En hård passning in.
Och Sundquistar´n kan inte missa.
3-1.
Hurra.

Varpå regeringen i Trollhättans stolthet genast begär Time Out.
Det här går ju inte för sig.
Räfst och rättarting.

Jag kan tycka att efter den lilla rasten blir det mer fart under fötterna hos männen i vitt.
Rullar bollen i bra tempo.
Allt som oftast anförda av trion #91 Esplund, #19 Norin och #44 Koch.
Men skarpa hot blir det inga.
Det röda försvarsarbetet fungerar klockrent.
Räknar vi målchanser vill jag nog påstå att de röda ligger snäppet före.
Kommer ofta igenom till halvlägen.

Nu är klockan trettionio.
De har letat vägar i evigheter.
Framåt.
Rullat hem.
Framåt.
Bakåt.
Uppåt.
Nedåt.
I sina vita tröjor.
Till slut visar Esplund sin blick för det vi andra inte ser.
En femtonmeters flipp mot Lukkarila som smyger bakom ryggen på en röd försvarare.
I radarskugga.
En elegant nedtagning och 3-2 är bara att skriva in.
Ett snyggt mål.

Efter det radas hörnor upp åt bägge håll.
Gripen sista är närmast.
Ett skott, visar domaren.
Det skottet tar i ribban.
Och då är det paus.

En bra halvlek är över.
Solen öser på.
Kaffet och bullan är av hög klass.

Tjugo minuter senare är det dags.
Halvlek två.

Finsk inledning.
Petri Kuusela blåser.
Denna gång tar han ”Rokki makkara”
Mikko Lukkarila gör avslag.

Samme Lukkarila vevar iväg ett frislag halvmetern över ribban.
Puuh.

Kalix #7 Khrapenkov tvingar keeper Skog till en fin räddning.

Kalix målman Sundqvist från Puling gör en fenomenal räddning av yttersta Buster-kvalitet.
Efterföljande hörna händer inget farligt på.

Nu följer en period av hörnor.
En vit.
En röd.
Någon under protest.
Men ingen av farlig karaktär.
Förrän.

Solen skyms av tunna moln som drar in bortifrån kommunen förråd där på andra sidan Vintervägen.
Det börjar vispa lite i träden bakom reklamplanket bakom Gripens målman.
I skogen bakom Skog.
Och i andra änden av parketten har hans mannar fått sin åttonde hörna.
Från vänster.
Ett välriktat skott senare är det så kvitterat.
3-3 mellan målman och mur.
Skytten är #10 Robin Karlsson.

Detta går ju inte för sig.
Komma upp hit och göra på dette viset.
Nån måtta får det ju ändå vara.
Tänker Johan Sundquist enstaka minuter senare.
Fastställer sitt hattrick och ger hemmalaget åter ledningen.
4-3 sitter uppe i målvaktens vänstra kryss.

Matchbilden är jämn.
Vita kanske har övertag i bollinnehav.
Och den där Esplund.
Han har nog bollen mest av alla på hela plan.
Ständigt med bollen vid bladet.
Med blicken letande efter möjliga och omöjliga passningsvägar.
De röda sticker dock upp allt som oftast och lämnar inte det trollhättska försvaret sysslolösa.
 
I sjuttiotredje är det åter kvitterat.
Synnerligen dumt.
Siffran är fyra.
4-4 av #44.
Johan Koch.
Snirklar omkring nere till vänster strax utanför straffområdet innan han avlossar ur dålig vinkel.
Passningen fick han av #60 David Jensen.
En herre med klar anknytning till vår ort.
Släktens rötter rakt ner i vackra Kalix.

Och nu är det straff igen.
Denna gång till Jensen och hans kumpaner.
#90 Viktor Nordmark har som den back han är förirrat sig till rött straffområde där han blir vräkt över ända.
Straffen är odiskutabel.
Skottet är otagbart.
Robin Karlsson.
De tillresta är för första gången i ledning.
Vad nu det ska vara bra för kan man undra.
4-5.

Ett vackert rött anfall där Johan och Anton sågar sig fram är nära framgång.
Antons skott smiter strax utanför.

Utkast.
Vitt anfall.
Högerhörna.
En variant som slutar med att Johan Esplund står på näsa.
Straff igen då.
Vid bollen Robin Karlsson.
Men se denna gång drar vår burväktare Oskar Sundqvist det längsta strået.
En blixtsnabb parad på ett lågt skott lite till vänster.
Fem plus på den.
Vi har ett otroligt bra skrå av dessa burens riddare i vårt lag.
Idag Oskar.
En annan dag Joel.

Nära kvittering strax efteråt då det vimlar av spelare i olika färger framför GB:s keeper.
Det slutar med vitt frislag.

Hemmalaget begär Time Out.
Och får det också.
Goda råd börjar stiga i pris.
Allt dyrare för varje minut som försvinner.

En liten stund efter rasten blir de än dyrare.
4-6 på tavlan.
I nittionde minuten.
Mikko Lukkarila slår in en boll från höger.
En boll som olyckligt hoppar över klubbladet hos en röd.
Det är bara för Markus Eriksson att säga kiitos till sin lagkamrat och rulla in bollen i övergiven bur.

Hemmalaget får sin nionde hörna.
Från hörnet nedanför entrén.
Från vänster.
Efter lite skott och returer hamnar bollen hos Anton Khrapenkov.
Som får nån halvträff och bollen tar en hög bana över målisen och droppar in i bortre hörnet.
5-6.

En minut kvar, säger Lasse vid mikrofonen.
Det kan gå!
Alla framåt!
Det gick inte.
Känns lite snöpligt.
Nog tusan var vårt röda hemmalag värda en liten pinne.

En trevlig match trots allt.
Kanske den där sista glöden saknades ibland men summeringen blir ändå bra.

Men det bästa av allt var den unga entusiasmen igår och under förmiddagen idag.
Tillsammans med solskenet gav det en hög dos vitamininjektion.
Bandy när den är som allra bäst.

Till  näst sist.
GRATTIS Gripen/Trollhättan BK.
Ni är väl värda en plats i Elitserien.
Jag hoppas vi möts igen.
Don´t know where, don´t know when….

Till allra sist.
Felix Callander.
Jag behåller bollen.
Får bli ett litet minne 🙂

// Sargis