Nässjö

Före avslag

Svinkallt.
Efter en vecka som varit i hetaste laget för vår förening var det dags för match i svinkallt vinterväder.
Kallt, men gnistrande vackert då solen, som äntligen börjar synas ovan trädtopparna, gör snötäcket fyllt av tusentals små glimmande diamanter.
Kallt, men den värme och kärlek ni där ute i landet skänkt oss i Kalix bandy under veckan gör att svinkylan är uthärdlig.
Frågar du mina tår får du annat svar, de är för evigt tysta efter denna match.

Dagens motståndare har rest långt.
Från Dregens Nässjö.
Under resan upp passade laget på att samla ihop en slant till den swish-insamling som pågår.
Fantastiskt gjort.
Jag blir faktiskt lite rörd av en sådan gest.
Och.
De sju samurajerna.
Sju supportrar i en minibuss.
Mil efter mil för att följa sitt kära Nässjö IF.
När de anländer till Bruksvallen ropar de fast mig och säger sig vilja överlämna en liten gåva till Kalix Bandy.
De har skramlat ihop en peng som de överlämnar till mig under glada former.
Jag kan bara säga: TACK.

Det finns en solidaritet inom bandyn som jag är mycket tveksam om att det finns i andra sporter.
Mycket, mycket, tveksam.

Första delen

Dagens iskalla match då.
Arton grader under nollstrecket då domaren Andreas Svensson tycker det är dags att starta kampen om poängen.
Avslaget gick i vit favör.

Fyra minuter senare står vitklädda herrar och hurrar i ring.
I centrum för hurrandet står en yngling som lystrar till namnet Jönsson, Linus Jönsson.
Han har just skyfflat in ledningsmålet på en passning utifrån högerkanten levererad av polaren Markus Magnusson.
0-1.

Sen följer tio minuter av ställningskrig.
Täta försvar.
Inte många hot.

Paus I

För att i minut femton få en lite oväntad paus.
Paus för spelare.
Paus för publik.
Men ingen paus för de som sköter isen.
Lite sprickor här och där ger de tappra gubbarna med vattenkannor och skrapor fullt upp.
Men en extra paus där nybakade wienerbröd ligger på disken i KBK:s klubbrum är ju inte att förakta.

Andra delen

När vi så kommer ut med wienerbröden liggandes som bomull i magen har det börja falla lite snö.
Fina flingor dalar tyst över Bruksvallen.
Alla ser dem.
Ingen hör dem landa.

Spelet ser ut som innan den ofrivilliga pausen.
Jämnt.
Tätt.
Chansfattigt.
Några hörnor här och där.
Och snön faller sakta.

Då plötsligt ljuder domare Svensson pipa i skarp ton.
En skarp signal som betyder straffslag till de långväga gästerna.
De sju supportrarna vädrar framgång.
Vad de inte har räknat med är att Kalix har en målvakt.
En målvakt som heter Marcus Lindgren!
Han räddar straffen och sätter snabbt igång spelet.
Bollen hamnar så småningom till Johan Sundquist.
Han tar sig igenom hela vägen och rullar in kvitteringen bakom en, förgäves, sprattlande keeper i den småländska buren.
1-1.
Och de sju som vädrade framgång står med tappade hakor.
Vi övriga etthundra tjoar och tjimmar.
Och minuten var arton.

Nära hemmaledning minuten efteråt.

Jag kan tycka de röda för dansen nu.
Icke alls med stort övertag men ändock.

Sex minuter efter halvtimmen.
Småländske #11 heter Martin Lindqvist.
Han håller sig påpassligt framme på ett missförstånd mellan målis och back i det röda försvaret.
Retfullt snor han åt sig nystanet och rullar enkelt in ännu ett ledningsmål för de vita.
Vi morrar och muttrar.
1-2.

Det chansfattiga fortsätter.
Någon liten minut innan paus räddar vår målis ”Mogge” ett närskott i högerläge.
Det sista som händer är när Kalix bjuder Nässjö på en högerhörna.
Skottet tar i muren och domaren förkunnar åter paus.
Det tackar vi älskare av nybakta wienerbröd allra mjukast för.

Paus II och Tredje delen

Tjugo minuter av expertutlåtanden senare är det så dags för andra halvlek.
Eller tredje.
Eller nånting.
Men dags för spel är det.

Rött avslag och två minuter senare vill den rödvita delen av publiken ha straff.
Så även den rödvita delen av herrarna ute på isen.
Dock inte domaren.
Och, precis som vanligt, så hans ord lag.
Vad som hände var att Jimmy var på god väg igenom då han, enligt rödvitt, blir upphakad och tappar bollen.
Det såg väldigt misstänkt ut men domaren hade inte klara bevis för brott så han och juryn valde att fria.
Nåja, ingen idé att gorma över det.

Anton Khrapenkov skjuter halvmetern utanför efter fin uppåkning.
Han kommer senare att ta revansch.

Nässjös målman heter Jesper Cimen.
Han gör nu en blixtrande parad då Viktor Lundbäck från nära håll testar hans kunskaper.

Vi tuffar på till minuten sextiotvå.
Inhyrde speakern från Haparanda, Tommy Innala, basunerar ut: BANDYPROPAGANDA!!
Hans ivriga utrop kommer sig av att Kalix Bandy i detta nu kvitterat.
Ett vackert anfall som drar sig ut på högerkanten där vår halv Niklas Sundqvist kommer dansande i god fart.
Passningen slår han perfekt in till Anton Voronchikhin som klipper till direkt.
Upp i taket.
2-2.

Ett mål som inbringar tolvtusen riksdaler i Kalix Bandys skattkista.
Älskvärda samarbetspartners betalar tillsammans den summan för varje mål de röda åstadkommer denna lite bistra lördag i mitten av januari.

Vi vädrar ytterligare tolvtusen då de röda har sin sjunde hörna.
Från höger.
Skottet tar i muren och studsar ut till vita spelare som sätter högsta fart ner mot målet som står ovanför mätstationen där bilar med timmer till min fabrik vägs, mäts och kollas blodtrycket på.
Den flyende vite ser rubriker i Smålands-posten.
Han ser också en svartklädd målvakt med svart mask för ansiktet sätta stopp för de rubrikerna.
Formidabel räddning.
Sex plus på en femgradig skala.
Och namnet är Marcus ”Mogge” Lindgren.

En liten strax efter ”Mogges” show.
Kalix får nu sin åttonde hörna.
Från höger.
Anton K. som petar.
Som andre skytt i ledet står han.
När han vevar in 3-2 ropar speakern: IL CAPITANO!! MR MAGIC!!
Johan Sundquist.

Då var klockan sextiofem.
Nu sextionio.
Även nu ett hörnmål.
Från vänster denna gång.
En liten detalj som skiljer de bägge hörnmålen.
Det här målet var småländskt.
3-3.
Målskytten heter Philip Lindqvist.

Jag vill tycka att det är de röda som håller i taktpinnen.
Skapar lite tryck i sina anfall men inga farligheter som sätter andan i halsen på ledningen i de vitklädda.
Ej heller i de sju som oförtrutet sjunger vidare.

I sjuttiofjärde får de och alla vi andra riktig bandygodis serverad.
Anton Khrapenkov.
Med fart som en berg- och dalbanevagn i nedförslut.
Fartkameran vid Björkforskorsningen hade inte hunnit registrera ryssens framfart.
Från mittcirkeln tar han fart.
Rakt in i vitt territorium.
Vrider, vickar och vänder.
Lurar iväg de vita bortåt min fabrik till.
Till sist är det bara en tillspillogiven målvakt kvar.
En stackars övergiven man som inget kan göra åt den ryske berg- och dalbanevagnen.
Jösses!
4-3.
Sade jag Anton Khrapenkov.

Milde Moses, hörs jag säga då gästerna träffar stolpen på ett hörnskott.
Stolpen till höger om ”Mogge” lär ha ett avtryck efter projektilen som just träffat den.

Ett muttrande och gormande hörs ljuda över arenan då ”Micke” missar i fritt läge.
Rättelse.
Det är målis Cimen som gör en strålande enhandsräddning då ”Micke” avslutar.
Bra målvakter i de bägge burarna.

Den tesen förstärks två minuter senare då Il Capitano Sundquist försöker och målman Cimen avvärjer.

Åttiosex.
Nu börjar det bli så där härligt och obehagligt spännande.
Idrott ska vara spännande.
Gammalt grekiskt ordspråk.
Kalix har högerhörna.
Nu.
Nu.
Nä.
Näääää.
I det småländska anfallet efteråt.
4-4.
De gula västarna börjar packas upp ur hemmalagets trunkar.
De protesterar och vill ha underkänt mål då de menar att målskytt Filip Nilsson befunnit sig offside då han fick passningen av sin namne Lindqvist.
-No niin, sade den finske andredomaren.
-Inte alls, sade huvuddomare Svensson.
Och målet godkändes.
Från min plats fullständigt omöjligt att se men andredomaren stod väl placerad så det var nog korrekt.
Men fruktansvärt dumt.
Det var väl inte tänkt att de vita skulle kvittera.
Morr och grymt.

Åttioåtta.
Vit hörna från hörnet mot Geviken.
Högerhörna.
Jag vill inte se.
Jag törs inte se.
Skottet går över.
Jag suckar av lättnad.

Nu är pulsen hög.
Två och en halv minuts övertid är beordrat.
Pulsen ökar i takt med sekunderna där på klockan bakom ”Mogge”.

Oavgjort mot topplaget Nässjö är bra.
Mycket bra.
Om det nu håller.
Gnnnnn.

Halvminuten kvar.
På ren vilja.
På ren jä**a vilja.
Han bara ska avgöra.
Han bara SKA avgöra.
Låt de vita hänga i klasar över honom.
Låt de hugga.
Låt de slå.
Han bara SKA avgöra.
Och då gör han det.
Från egen planhalva.
Tryck Johan!!, ropar någon bredvid mig.
Och Johan han trycker.
Rakt in i straffområdet där varenda en av de vilt försvarande vitklädda gör sig skyldiga till brott i sin desperata kamp att få stopp på han med #17.
Och i samma sekund som domaren börjar lyfta sina armar slår #17 iväg bollen som rullar in under målvakten och mörkret över bygden försvinner för en kort stund.
5-4.
IL CAPITANO!!
MR MAGIC!!
Och nu också: MR HATTRICK!!
Johan Sundquist.

Direkt efter avslag är matchen slut.

Slut

Jag lovar.
Det var glada miner och frost i skägg och på galler då de röda kom lommande uppför trappan mot det varma omklädningsrummet.
Inte fullt lika glada miner men lika mycket frost då de vita kom.

Det är svårt att inte gilla det här laget.
Vilka underbara killar vi har i Kalix Bandy.

Till sist vill jag passa på att tacka all personal i KBK:s svartgula stab.
Det var väldigt kul att få samarbeta med er idag.
Och det blir garanterat lika bra imorgon.
Då ska vi alla se Tranås.
Och Kalix Bandy.

På ett hotell i Luleå slickar Nässjö IF sina sår.
I morgon flyger de ned till Stockholm för en tuff kamp mot AIK.
Ett AIK som fick slita hund för de bägge poängen mot Tranås idag.
Slita hund?

Tack för idag.

// Sargis