Fred och kärlek

Det lackar mot jul.
Raska fötter springa tripp, tripp, tripp.
Hugga gran.
Köpa klapp.
Koka skinka.
Rulla köttbulle.
Reklamkanal bjuder på julmusik blandat med den ena debila reklamsnutten efter den andra.
Och vips är julkänslan borta.
Borta med vinden.
Mörka tankar lockas fram.
Vår värld vore en bättre plats om reklamradion tystnade.

Och julmusiken ska vara gammal och svartvit.

Kommande lördag ska vi dock göra en liten paus i all jakt på den perfekta julklappen och den strida strömmen av pengar som rinner ut från kontot.
Vi ska gå på bandy.

Det är viktigare nu än då.
Nu när rubrikerna om vår sport är svartare och dystrare än någonsin är det upp till oss hur vi ska ha det.
Nu ska vi visa våra belackare att bandyn står pall för svingar från alla de håll.
Svinga ni, vi står starka.

Peace & Love City tittar förbi på lördag.
Vaddå Peace & Love ? kanske någon tänker nu.

Jo, de e så här.
Vi backar bandet till 1946.
Bikinin presenteras för första gången och Borlänge Bandyklubb ser dagens ljus.
Något år senare tar lokalkonkurrenten Stora Tuna upp vår vackra sport i sin bok.
Åren går vidare i allt snabbare takt.
Spelare kommer och spelare går.
I takt med åren så går det fler spelare än det kommer.
Till slut är det ett faktum.
Det alla i Borlänge har anat.
Det finns på tok för lite bandyspelare i bygden.
För att rädda sporten kvar på orten finns det bara ett alternativ.
Slå ihop påsarna och trunkarna.
1981 stod en u-båt på grund utanför Karlskrona och i Borlänge kommun bodde runt 47 000 glada masar och kullor som fick se Borlänge Bandy ta sina första skär ut på Tunets IP.

2016 inleddes ett samarbete med musik- och kulturfestivalen ”Peace & Love” och klubben ändrade sitt namn.
Festivalen var under några år landets största i sitt slag och lockade runt 50000 besökare till stan.

Förra säsongen slutade festivallaget femma i en tabell lika jämn som en motorväg i Finland.
Femte plats och en ynklig lite pinne från kvalplats.
Efter en stjärnsmäll mot Västanfors så räckte det inte med två segrar på slutvarvet men femteplatsen får väl ända räknas som godkänd.

I årets säsong har männen från masriket blandat med- och motgång.
Huserar i dagsläget lite längre ner i tabellen.
Elfte plats med tre poäng till godo från kvalträsket.
Men också en elfte plats med tre poäng upp till det lite finare kvalet.
Till den plats där ett rödvitt lag från 65:e breddgraden just nu ligger.

Vi drar oss till minnes en söndag i november.
Det där nordliga laget var nere i Borlänge för match på Tunet.
Själv befann jag mig i Umeå där jag satt fjättrad vid Elitrapport.
Mådde som en prins när halvtidssignalen ljöd nere i Dalarna.
6-2 till Kalix lös upp hela Västerbottens största stad.
Sen drog mörkret över stan.
Och mina nerver sattes ur spel.
De där fyra målen blev tre, det blev två……och det blev ett.
Alla tre mål av Christian Frohm.
De minuter som klockan tickade fram innan frälsningen kom kan vara de längsta minuter en klocka tickat fram.
Någonsin.
Viktor Lundbäck hette den store frälsaren.
7-5 i slutsekunden.
Ut över takåsarna i Umeå hördes ett ”Halleluja!”.
Det kan ha varit jag.

Igår, onsdag 19/12, åkte masarna till Bergshamra IP för att möta AIK.
Om man i framtiden ska beskriva ordet mardrömsstart för kommande bandystjärnor kommer den matchen användas som exempel.
3-0 i baken efter blott åtta minuter.
7-0 efter tjugoen.
Uppförsbacken var brant.
Och hög.
7-0 med sjuttio minuter kvar.
Bit ihop och repa mod annars kan det bli stora siffror.
Det bets ihop och modet repades så slutsiffrorna skrevs till 9-6 i stockholmarnas favör.
Det resultatet får väl ändå godkännas med tanke på den starten.

Våra rödvita idoler tog en bergsäker seger i sin senaste match.
6-3 mot TB efter en tremålssmocka i slutet av första halvlek.
Man gick från 2-2 till 5-2 på knappa sex minuter och matchen stängdes.
Andra halvlek var ett sömnpiller men det var befriande se att Kalix kunde ”spela av” en match.
Det är vi inte vana med.

Jag hittade några resultat från tiden då resultattavlan var ett stenblock där runor ristades in.

Lördag 2 december 1989.
Dagen efter min tjugonionde födelsedag.
Borlänge på Nyborgsvallen.
3-3.

Dagen efter.
Söndag 3 december.
Borlänge på Furuhedsplan.
5-2 i röd favör.

Senare samma säsong.
17 februari då året blivit 1990.
NSK på Tunet.
7-3 i norrbottnisk favör.
Den finländske hjälten, Jari Loukkola, i laget från min by gjorde tre av de sju.
Och dagen efter vann IFK Kalix med uddamålet 5-4 på samma arena.

Själv hade jag äran att få besöka Tunets IP 2002 (eller 2003).
Som NSK-förälder på en fin ungdomsturnering.
GT 76 vann hela allt.
De bodde i skolsalen bredvid och fick låna skridskoslipen av NSK:s materialare som hette Bosse.

Så låt nu julhetsen vila under lördagseftermiddagen och bege er upp till Kalix IP.
I dessa snöiga tider brukar jag kalla den platsen för den vackraste i vår kommun.
Låt oss alla tillsammans visa att det här med bandy, det är fint det.

Följande rader får bara läsas av er som bor långt bort och därför inte kan ta er till vår vackra arena.
Ni andra ska dit och läsa detta i matchprogrammet.
Det är en order!

Peace & Love City

Har ni inte sett filmen eller tv-serien ”Trevligt folk” så går ni hem efter dagens match och lägger er till rätta i skön soffa och letar fram nån av dem.
Underbart att se.
Glädje, entusiasm och massor av kärlek till vår sport då projektet med Somalia Bandy drivs fram i Borlänge.
Staden med en kupol som köpcentra.
Jag har haft den stora äran att fått se bandy på Tunets IP i stan då jag var med som förälder då NSK:s tolvåriga grabbar deltog i en cup som kallar sig störst för den åldersklassen.
En mycket trevlig upplevelse med många härliga pratstunder med likasinnade läktarexperter.
Trevligt folk det med.
Efter avslutad turnering satt vi de 91 milen hem med fina minnen i bagaget.
I dagens match spanar ni lite extra på våra utflyttade hjältar Christian Frohm och Niclas Rönnqvist.
Må det gå bra för dem, men absolut inte i denna match.