Dags för derby

19 januari 1994 var en onsdag.
Klockor och fickur runt om i landet visade 21:00.
Matchklockan på ett snöklätt Kalix IP, utan varken konstfruset eller läktare, visade att drygt 90 minuter var avverkade.
På snödrivorna runt arenan stod folk från hela Norrbotten och norra Finland med rödvit-rutiga luvor och rödvitblåa halsdukar och tjoade och tjimmade.
Nere på isen stod ett rödklätt lag och stämde in i publikens glada leverne.
Och ut från samma is åkte ett gult och grönt lag med gamnacke och hängande läpp.
Vad hade då hänt, undrar vän av ordning.
Kanske även vän av oordning.

Det rödklädda hemmalaget hade lyckats med en bedrift som inte många dessförinnan.
I och med segern (6-3) mot Hälsinglands gulgröna hade man lyckats ta sig till slutspel.
Slutspel.
Som förstaklassare i högsta serien.
På den tiden uppmärksammades vår sport i massmedia och lokal press.
Kalix/Nyborg var laget på allas läppar.
Utom i en buss som tog en samling molokna bandyspelare genom vinternatten till skön säng hemma vid Ljusnans strand.
En tung resa på sjuttiosex mil.

Och med de sjuttiosex milen är Ljusdal BK det lag som ligger närmast vår ort i årets upplaga av Bandyallsvenskan.
Grannar.

Det kan också vara ett av de lag vi stött på flest gånger genom alla tider.
Det är väl så att man stöter på grannen då och då.
Småpratar över staketet.
Har ingen statistik på det men från Furuhedsplanens glada dagar till detta år känns det så.

Senast vi stötte på dem minns vi med ett glädjeskutt.
Ingen med hjärta för Kalix Bandy kan väl ha glömt.
Lördagen den 12:e mars 2017.
Klockor och fickur runt om i landet visade 19:00.
Isen var ett myller av människor i glädjerus.
Eufori.
Kramar, glädjetårar, skål och dans.
Resultattavlan där borta visade 10-2.
10-2!!
De röda var tvingade att vinna med, minst, två mål.
Efter fem minuters kamp var siffrorna ljuvliga 2-0.
Simon och ”Leo” Bedarev.
Smakstart.
4-1 i kaffepausen.
Lite, lite, oroligt i mitt inre.
När Jimmy bombar in femman på straff åker alla mina inre andar och demoner ut i kylan.
En underbar värme sprids.
Ett minne för livet.

Å andra sidan fick vi, i en annan tid, lämna finrummet i kamp mot LBK men det lägger vi åt sidan.

1970 var året då Ljusdal för första gången fick prova på det där med att spela om kungarike, drottningen och den stora SM-pokalen.
Det gick åt pipan med allt.
Men vad är väl ett kungarike, en drottning eller en stor pokal?
På gatorna i Katrineholm pågick festen länge

1973.
På´t igen.
Samma motståndare.
Samma tunga hemfärd.
På gatorna i Katrineholm pågick festen länge.

1975.
Men nu då?!
Jajamensan.
Nu fick alla 7075 invånarna i Ljusdal dansa genom natten.
Stefan Johansson blev stor hjälte med sina fem strutar då Villa besegrades med 8-4.

Hur har då våra grannar skött sig denna säsong?
En av de största favoriterna till platsen i liftkorgen upp till högsta våningen.
I en tabell som är lika jämn som en finsk motorväg ligger just nu LBK trea.
Två pinnar mer än Kalix som vi får leta oss ner till åttonde platsen för att hitta.

I deras senaste kamp skickade man hem TB Västerås med blytunga 9-4 i bagaget.
Och Jonas Pettersson gjorde tre.
Han har hittills i år gjort hundra.
I alla fall tjugotvå.
Tjugotvå.
På åtta matcher.
Inte illa.
Bäst i Kalix är, föga förvånande, kapten Sundquist med sina fjorton.
På sex matcher.
Det är inte illa det heller.

Men ett litet ”se upp” sätter vi på gul #14.

En annan vi kan titta på är #66.
Han behöver ingen närmare presentation.
Han har varit med sen Sundsvall brann.
Åtminstone sen branden slocknade.
Misha Sveshnikov.
Född samma år som Börje Salming blev Sveriges tredje NHL-proffs genom tiderna.
Född samma år som Teddy Lucic och Jill Johnson.
1973.
Och karln håller hög klass ännu.

Det röda hemmalaget då.
Tung turné till dansbandens hemviste och staden som tillverkade kex mellan 1896 och 1976.
Karlstad och Örebro.
I Karlstad fick domaren avbryta matchen under tio minuter då sk. supportrar fick avvisas från klassiska Tingvalla då de kastat boll på domaren.
Ett synnerligen klokt förfarande.
Vi kan också ha i åtanke att deras Boltic då ledde med bergsäkra 4-1 och sju-åtta minuter kvar av matchen.
I Örebro tog Kalix snabbt ledning med såväl 1-0 som 2-0.
Sen slutade festen.
Tolv minuter senare hade kexfabrikörerna vänt på kakorna och ledde med 4-2.
Till slut 5-3.

Jag lever med min bortförklaring att de röda hade en skadefrånvaro det inte går att bortse från.
I matchen mot ÖSK fick tränare Pär dra på sig tröja och hålla sig beredd för spel.

Den helgen är nu förpackad längst in i glömskans garderob och vi blickar fram mot lördagen.
Lär bli en bra match.
Men, det finns ett men.
I och med att vintern och snön kom under veckan så finns det risk för snö.
Avgå väderministern!
Ni alla tar en liten paus i julstressen och tar er till en i snö inbäddad bandyarena i utkanten av ett i snö inbäddat Kalix.
Det blir inte vackrare än så.

Och i matchprogrammet:

Ljusdal BK

Laget från grannkvarteret. Fortsätt rakt fram i ”Kråkfällan, sväng av från E4 vid Hudiksvall, följ väg 84 och vips är du framme i en av de mest klassiska bandyorterna i landet.
76 mil hemifrån vår ort.
Någongång i slutet av sjuttiotalet såg jag min första landskamp i bandy.
På, alltid lika iskalla, Gränsvallen i Haparanda gjorde Sverige och Finland upp om segern.
Jag har inget som helst minne hur matchen slutade men i mitt fotoalbum (ifall ni ungdomar inte vet så hade man bilderna från kameran i ett album då) finns en bild på en stor spelare från Ljusdal, Torbjörn Ek.
En gigant med tjugotre år på elitnivå, ett SM-guld med LBK (1975), sex VM-turneringar gav sex silver, på 102 landskamper gjorde han 89 mål och blev ”Årets man” vid två tillfällen, 1970 och 1978.
Tyvärr finns inte Torbjörn med oss då en sjukdom tog hans liv 2010. Han var då 61 år ung.