Hjärta och smärta

Timmar innan avslag
Första december.
Första advent.
Första bortavinsten för Örebro sen Viborgska gatloppet.

Denna första december vaknar vi med ett VM-guld.
Svenska Lina Sjöberg tog hem den ädlaste av alla medaljer i grenen dubbel-mini-trampolin.
Dubbel-mini-trampolin.
Jahaja.
Det är också en gren på idrottens träd.
Så vad kan då gå fel denna dag, undrar jag.
En hel del ska det visa sig.

När jag åkte upp till arenan visade termometern i min bil på sex grader under noll.
Rätt behagligt.
Men.
En isande vind svepte genom kommunen.
Uppe på arenan var vinden i riktning från Furuhedsskolan och bort mot danspalatset från förr, Furulogen.
Heter allt Furu i vår bygd kan man undra.

Det var dock varmare än för ett antal år sedan påpekade en insläntrande ÖSK-spelare.
Sist han besökte oss spelade han under Tillbergas flagg och förfrös då sin näsa.
Det borde han inte gjort idag.

Jag såg Karlsborg städa av Selånger med stora 10-1.
Gamle trotjänaren från NSK “Boden-Per” Nilsson var på hugget och stänkte in ett frislag och en hörna.
Mattias Snäll fortsätter på sin gata av framgång och gjorde tre strutar.

Den första halvleken
Rättskiparen för dagen hette Peter Persson och han hjälpte vinden att blåsa då han blåste igång matchen på klockslaget 14:00.
Hemmalaget gjorde avslag.
I medvind.
I medvind fick man också matchens första hörna i minuten fem.
Från höger.
Sen var det inget mer med det.

I motvind fick Örebro göra sin första hörna två gånger.
Sen var det inget mer med det heller.

Klockan passerar tio då jag skriver att gästerna äger hela isytan.
Nittionio procent bollinnehav.
Hemmalaget kom knappt ur sitt straffområde.
Två gula avslut på kort tid.
Bägge över Oskars målbur.
Det första landade bortåt lärosätet Furuhedsskolan.
Det andra stannade i fångnätet vid reklamplanket.

När klockan närmar sig minuten arton finner ledastaben i hemmalaget det är hög tid för rättning i leden.
En tidig Time out.
Ett klokt beslut för det var…det var… ska vi kalla det lite virrigt.
Milt sagt.
Det blev bättre sen.

De gula fortsätter föra dansen.
Anförda av #43 Folkesson och #29 Adeheimer trummar de på som flugor runt en strandsatt brax en het sommardag.
Det var massor av gula farbröder överallt på isen.
Men de där glödande avsluten lyser med sin frånvaro.
Tack och lov.

Helt plötsligt får de röda ett läge.
Lite klubbviftande framför målmannen.
Slutar med ett frislag till gästerna.

Strax efteråt ser gule 95:an sin chans till staty vid Svampen i Örebro.
Tyvärr, för honom, missar han det givna målläget.

Halva timmen passerar.
Det börjar jämna ut sig en smula.
Herrarna i rött börjar ta för sig lite i offensiven.
Khrapenkov har ett avslut som får vår lilla, men trogna, hemmapublik att ge en bandyapplåd.

Fortsatt lika på noll.

Ganska bra match nu.
Bandy är en oerhört vacker sport tänker jag där jag står och blickar ut över isen och ser hur lagen rör sig i inövade åkningar.
Det är en böljegång ackompanjerad av skridskoskärens ljuva musik.
Undrar om dubbel-mini-trampolin kan konkurrera?

Munnar i ett O då ”Sunken” avslutar med ett skott två decimeter över.
Kanske tre.

Samme ”Sunken” slår en långboll till en Viklund i god fart framåt.
Denne Viklund tar vackert ner den långa bollen och är helt fri med målman Westberg.
Bolluslingen hoppar lite förrädiskt för Viklund och det ser ut som att chansen rinner iväg.
Målvakten har för avsikt att sno åt sig bollen men drar istället ner Simon och straffen är solklar.
STRAFF!
Exekutor: Mikael Jansson.
Otagbart.
1-0.
Minuten?
Trettiosju.
Kanske inte det mest rättvisa i historien men jag bryr mig inte ett dugg där jag dansar rytmiskt på min plats.

Och när vi nu är igång med ”Sunken”.
Han döptes en gång i tiden till Niklas Sundqvist.
Och i den tid som är nu är han nära att göra 2-0.
Han står där ensammast i hela världen med händerna över huvudet sedan han missat från nära håll.
Det hade smakat glögg och pepparkaka med ett till mål där.

Rast
Så är det paus.
Det brukar bli så.
En gång per match.
Spelare får goda råd av sina tränare.
Och vi experter sitter inne med alla lösningar.
Att ingen frågar efter oss är en gåta.

Första halvlek sammanfattar vi att de gula ägde boll men kom inte till så många heta hot.
Det röda försvarsarbetet är klockrent efter den tidiga TimeOuten.
Det är fint att se hur man med stort hjärta sliter ont för att freda sitt område.
Oskar i målet är femstjärnig.
Med ett lugn och stor pondus greppar han enkelt de projektiler som slinker igenom muren.
Ska väl också läggas till protokollet att ÖSK hade ett frislag i mål men domaren blåste av i samma sekund som skottet gick då den röda muren stod för nära.
Det tyckte inte gul ledarstab om.
Jag pustade lite i skymundan.
Vi hade tur där.

Halvlek nummer två
Nåväl.
Det är så dags för andra halvlek.
Den sista.
Alltid den sista.
I höstas var det visst nåt viskande om att införa en förlängning vid lika resultat vid nittio minuter.
Jag avböjer mig att kommentera sånt nys.
Förlängning….ja herregud och fru gud.

ÖSK gör avslag.
Tre minuter senare skjuter straffskytt Jansson i stolpen från avstånd.
Åter ett O från läktaren.

Sen tar de röda anfallen slut.
Slut anfall på lager.
Det blir fruktansvärt jobbigt nu.
Tung press från närkingarna.
De tillresta fansen vädrar framgång.
De röda sliter, pustar och frustar.
De gula närmar sig allt mer.
Vår försvarsgeneral ”Böna” är gudomligt bra.
Herrejösses.

Men till slut så kommer målet som får hela Örebro Slott att lysa i gult och svart.
Hela stan vibrerar.
Folket glömmer av sig i skyltsöndagens lockelser om köp av prylar och pinaler.
1-1.
Målskytten heter Johan Näsholm efter en fin prestation på liten yta efter kortlinjen som leder ut till ismaskinernas entréhörn.
Surt nåt alldeles oerhört.
Men rättvist.
Fick senare höra att denne Näsholm har släktband i Kalix.
Så kanske en flytt upp vore nåt.
Vi har kanske ingen svamp eller slott, men vi har en snögubbe och en bock.

Gula övertaget fortsätter.
Röda hjärtan pumpar under tröjorna.
Det är tufft nu.
Allt handlar om försvarsarbete.
Jobba, jobba, jo-obba!!

Dryga timmen avklarade då Oskar räddar ett friläge på det sätt hans kollega i Örebro tänkte sig vid straffen i första halvlek.
Precis när bollen hoppar till l ite för den frispelade fienden hugger Oskar som en kobra och nyper bollen precis i rätt ögonblick.
Skulle kunna bli ett frimärke av det.
Eller en tavla.

Hela Kalix Kommun (tror även grannarna i Överkalix och Haparanda var med)  ropar på hörna i anfallet efteråt.
Domartrion är säker och viftar bort protesterna.
Kanske var det rätt så.

Gula anfallet efteråt slutar otäckt.
Så där så man vill blunda.
Gule #95 Niko Nevalainen och #6 Jonathan ”Böna” Johansson krockar i en vådlig smäll.
Absolut inget fult spel, vilket ingen ropade efter.
Bägge männen går i isen.
Det börjar krypa olust efter ryggraden.
”Böna” reser sig efter ett tag.
En stund senare den gule.
Men han är INTE pigg.
När han med hjälp av med spelare leds av till avbytarbåset ser han frånvarande ut.
Usch, säger vi.
Må han bli bättre.
Det blev han tyvärr inte.
Senare leds han upp i omklädningsrummet för besiktning av matchläkaren.
Jag hör sedan en av deras ledare säga till de övriga att de ska åka till sjukhuset för vidare undersökning.
Jag hoppas vid allt att han repar sig men det såg, som sagt, inte bra ut.
Hu, jag trivs inte av att beskriva det.

Matchen går dock vidare.
Samma bild som tidigare.
Mycket gult.
Lite rött.
Mycket rött hjärta.

Oskar begär en liten paus för materialvård.
En stund för att vila de pumpande röda hjärtan som pumpar.

Gästerna har en träff i virket.
Ledarna skriker i frustration.
Jag tömmer lungorna i en pust.

Och så.
Minuten sjuttiosju.
Ingen blev väl chockad när det kom.
Surt så förbenat.
1-2.
Planens bäste spelare.
Gul 43:a.
Ny för året.
Robin Folkesson.
Från lite avstånd.
Rakt upp i Oskars högra kryss.
Otagbart.
Rättvist.
Dumt.
De tillresta, några i en liten buss och några i flyg, hurrar och väsnas.
De anar framgång nu.
Nerifrån Närke hör vi om glädjefnatt på gator och torg.
Ska första bortasegern på två år ros iland?

Årorna går frenetiskt i den gulsvarta ekan nu.
Framgången är bara ett andetag bort.

Än närmare är de med två träträffar inom en liten minut.
Ett hörnskott i ribban.
Och nästa hörnskott i stolpen.

Röda försöker nu göra nåt framåt.
Långa bollar.
Tyvärr känns Simon lite för ensam där uppe i fiendeland.
Vi i expertpanelen ylar om mer folk framåt.
Alla ropar, ja även våra grannkommuner, då Simon dras ner i farligt läge.
Straaaafff!!!
Domar´n!!
Öööööh!
Kanske står någon kvar där och ropar men si någon straff bidde det inte.
Kanske var det rätt.
Kanske var det fel.
Jag har ibland väldigt rödvita ögon när det gäller straffar i slutminuten.

Slut
Sen är det slut.
Glädjen vet inga gränser i Örebro.
Supportrarna dansar med sina hjältar ute på isen.
Eller dansar.
I Let´s Dance hade de nog inte fått samma poäng som deras favoritlag just bärgat hem.
Men de var glada ändå.
Jag pratade med några av dem senare och de var saliga över att deras två år länga förbannelse var bruten.
Nu kan Örebro SK även vinna på bortaplan.
Det var ju bara ett fel i det.
Att det var mot Kalix Bandy förbannelsen bröts.

Men trots den sura förlusten känner jag mig stolt som supporter till detta Kalix Bandy.
Vilket jäkla hjärta man visar upp idag.
Synd bara att det inte räckte till poäng.
Jag är dock övertygad om att det kommer fler framgångar under vintern.
Till nästa match är avstängde Anton Voronchikhin tillbaka och så även skadade Johan Sundquist.
Då blir det åka av.

Sången i den lilla minibussen är väl i skrivande stund närmare Skellefteå.
De har några mil kvar.
Det är lätta mil.

Till sist
Till sist hoppas jag bara att den dimmiga och frånvarande blick som ÖSK-spelaren Niko Nevalainen har ordnat till sig och att han snart är på bättringsvägen.
Krya på dig!

Tack för mig.
Vi ses.

// Sargis