Match i andra advent

Andra advent.
Julruschen börjar spinna igång.
Tomtar tassar runt stugorna.
Tindrande ögon och levande ljus.
Tomtar i skogen.
Tomtar på loftet.
Den själadödande reklamen i min tv blir allt sämre och får huvudvärken att dunka.

Historiskt sett
Andra advent.
I samma tid för trettio år sedan, 1989.
De bägge lagen från vår kommun var i Hälsingland.
Adventsfirandet sköt fart i Ljusdal.
På lördagen vann de gulagröna mot Nyborgs SK med 15-3.
Det andra ljuset ville inte brinna klart den kvällen.
Samma dag vann IFK Kalix på Sävstaås med uddamålet, 6-5.
Och dagen efter.
Firandet i Ljusdal fortsatte.
Andra segern mot norrbottniska gäster.
8-4 mot IFK.
NSK, som putsat fjädrar efter överkörningen i Ljusdal, repade mod och vann mot Bollnäs med 7-4.
När serien var över och förbi i slutet av februari var Ljusdal överlägsna serievinnare med bara tre tappade pinnar och nittionio plusmål på arton matcher.

Andra advent 2004.
Edsbyn på besök.
Spelarna i Edsbyn sjöng glada julsånger i åttio mil.
10-6 i gästernas favör efter nittio minuter.

I samma tid 2010.
Jag hade fyllt jämnt för tio dagar sedan och såg nu mina rödvita idoler skicka hem Finspång med klara 11-4.

För ett år sedan.
Vi var oslagbara.
Vi sköt från höften.
6-3 mot Ljusdal och vi började drömma.
En dröm som sprack.

Apropå drömmar som sprack.
7 december 2012.
Vi satt en samling människor med drömmar i blick uppe i Kalix Bandys klubbrum.
Arctic Arena presenterades.
Nu var det så nära att vi kände byggnadens fasad med våra fingrar.
Det var nu det skulle ske.
Det stannade där.

Och nu.
Sju år senare.
Drömmen om en byggnad är bara en dröm.
Men oavsett vad jag drömmer om så kommer Falu BS upp till oss.
Vi minns med fasa vårt senaste möte med dessa herrar.
Våren 2018.
Efter en kalkon nere i Nässjö behövde vi nu vinna med fem för att hålla oss kvar i Elitserien.
Nu skulle allt avgöras.
Under fem går Falun upp, över fem går Kalix upp.
Allt serverat.
Allt.
Eller.
Inget.
-Vilken jävla match, sade BS tränare Forslund  till mig innan match.
-Jo, svarade jag och var nära svimningsgränsen av nervositet.

Det kunde gå.
1-0 efter tretton sekunder.
Det kan gå.
3-0 vid kaffet.
Det ska gå.
Men som med våra drömmar i klubbrummet 2012.
Det stannade där.
Förvisso vinst, men 4-2 var för lite och falluckan öppnades.
Galen glädje i masarnas kabyss.
Avgrundsdjup sorg i norrbottniska hytten femtio meter bort.
En upp, en ner.
Sport när sport ställer allt på en knivskarp spets.
Fascinerande.
Djävulsk.

Jag har fått åka buss i många mörka timmar genom norrländska skogar efter att ha sett BS vinna mot Kalix/Nyborg på Lugnet en fin januaridag 1999.
Vill minnas (ja, eller vill och vill) siffrorna 8-4 i hemmafavör.

Jag har sett en glad Falu-supporter stå med bar överkropp och skinnmössa (på vårt språk, en nabock) en kall match då Sergei Obuchov var ”ganska” bra på vår hemmais.
I två timmar med blottad bringa stod den glade supportern på reklamskyltarna nedanför läktaren och hejade fram sitt lag.
En galen hjälte.

Första gången jag såg Falu BS var en kvalmatch på Nyborgsvallen i en tid då resultattavlan var en stor sten där en man iklädd skinn från en mammut satt och knackade in aktuellt resultat med en lite mindre sten.
Har inget minne av vad som var inristat vid matchens slut men jag tror mig minnas att ”Bempa” Ericssons yngre bror Jan ”Nanen” Ericsson var med.

Nu
Dagens upplaga av masarnas stoltheter då.
Stora favoriter till att få den åtråvärda platsen i hissen uppåt.
Hissen till himmelriket.
De trettiosju tusen invånarna i landets tjugoåttonde största tätort vädrade framgång och enkel biljett då föreningen knöt till sig de stora namnen Patrik Hedberg och Mikael Olsson.
Hedberg som vaktade bur i Hammarby och stod med en fot i landslaget, Olsson var framgångsrik i Västerås.
Tunga nyförvärv som ruskade om Bandyallsvenskan.
Men, men.
Vandringen mot hissen har, hittills, inte varit smärtfri.
Ligger i skrivande stund på sjätte plats med samma antal poäng som Kalix.
Fyra segrar, en oavgjord och tre förluster.
Som alltid så är denna tabell jämnare än motorvägen mellan Torneå och Kemi så avståndet upp till kvalplats är blott två poäng.

I fredags, på Finlands självständighetsdag, vann masarna en målrik kamp mot Unik.
Det började i mörker.
0-2 på Lugnets anslagstavla efter fem minuter.
1-3 efter tretton.
Sen vaknade hemmalaget och vände på den steken.
Steken var klar efter nittio minuter då tavlan visade 9-7.
En blomma till Lukas Mårdberg som satte fyra bollar i nät bakom Unik:s målvakt.
Varningen är härmed utfärdad till Kalix försvarstrupp.
Se upp för gästernas #33!

Vårat gäng
Det rödvita hemmalaget.
Skadskjutna
Vingklippta.
Omplåstrade.
Bråda dagar för sjukvårdare och ledarstab.
Ner i de dammiga arkiven under omklädningsrummet där gamla avdankade spelare sparas för eventuella inhopp.
En gammal grå arkivarie går igenom rullorna för att hitta någon som passar.
Kan bli så att någon får dammas av, knytas på ett par spiskrokar och ledas in på isen.

En sak till innan slutet.
Det pågår en liten tråd på Twitter om hörnor.
Finns det något mer plågsamt än en hörna mot sitt lag i jämnt läge och matchklockan på nittiotvå?
Må den inte sitta!
Må. Den. Inte. Sitta!
Vågar inte se.
Med ryggen mot isen hör du bara ljuden.
Finns det nåt mer steppframkallande än en hörna som går i mål för sitt eget lag i matchminut nittiotvå?
Så avskyvärd och älskad.
Tack för att du finns.
Hörna.

Nnnnnnu har Nyborg fått en hörna, låt den då i målet törna!
Klassiker från, den nu rivna läktaren, på Nyborgsvallen.
I en tid då anslagstavlan var en stor sten och NSK mötte Falu BS.

Ha det bra.
Vi ses.
// Sargis