partners-in-top

Från ljus till mörker

Idag
Åttonde december.
Denna dag år 1895 föds en av Sveriges Radios största legendarer, Sven Jerring.
Han föddes i Malung.
Kanske gillade han dansband och dansade sig igenom nätterna under dansbandsveckan där.
Kanske gillade han bandylaget från staden femton mil bort, Falu BS.
Ett Falu BS som idag stod på ena planhalvan på en bandyis långt upp i fjärran nord.

Idag var en perfekt dag för bandytävlingssport.
Lite kallt.
Minus tio.
Elva.
Hör jag tolv?
Första…andra…tredje….okej, minus tolv.
Ingen vind från något håll.
Den dimma som låg över bygden i natt hänger kvar på kvist och gren och gör naturen till en tavla.
Annars är vår ort täckt av is.
Bandy kan spelas på valfri gård.
Västgötavinter under veckan smälte den lilla snö vi hade och när frosten slog till så isades landskapet.

Idag var också dagen som har ledmotivet i Just D:s dänga från 1991.
Hur e d möjligt?

”Hur e d möjligt? man frågar sig gång på gång”

Vi tar dagens märkliga match från start.
Allting börjar med en start.

Första halvlek
Klockan visade fjorton och noll då dagens rättskipare Ronny Andersson med en kraftfull signal förkunnade att spelet skulle starta.

Knappt hade ekot av signalen tystnat förrän det hördes en ny.
Tjugotre sekunder.
Efter ett rött anfall ska gästerna starta upp något fint.
Det blir lite dräll och Ivan Detsura snor åt sig bollen.
Den gode ryssen ser Simon i bra läge och serverar.
Simon tvekar inte.
1-0.
Tjugotre sekunder.
Drömstart.

Minuten senare låg ett hårstrå i vägen från utökad ledning för hemmalaget.
Två minuter till på klockan och ännu ett hårstrå förhindrade oss i publiken från dans i glädjens tecken.
Kan någon få borstat bort alla hårstrån.
Men oavsett så har Kalix bandy öppnat resan mot nittio minuter i en frejdig optimism.
Det sprudlar.

Det är bara rött på isen nedanför mig.
Klockan tickar på mot tio minuter och de röda snurrar på.
Tempot är högt.
Betydlig skillnad i offensiven om vi jämför med matchen senast mot Örebro.
I försvarsarbetet sitter allt prickfritt.
Jag gillar det jag ser.

Det tar fjorton minuter innan gästerna från Falun har sitt första avslut.
Om jag kallar det ofarligt är jag snäll.
Högt över ribban bakom Oskar som har full koll.
Och i anfallet efter får Kalix sin andra hörna.
Från höger.
Där ismaskiner går in och går ut.
Anton petar.
Som siste skytt står han.
Simon Sandström.
Vi i publiken drar på en vacker vals av glädje då vi ser bollen gå i nät.
2-0.

Matchen går vidare.
Precis som sig bör.
Så här i efterhand kan man ju tycka att den borde stannats efter 2-0.

Nästa hörna är röd och letar sig sånär in mellan klubbor och ben då ingen riktigt har koll på var bollskrället håller hus.

Nu är det en riktigt bra match.
Propaganda.
Högt tempo och fint spel från de bägge lagen.
De röda för dansen.
De vita försöker och försöker.

När come-backande Olov Englund sätter fart över isen kommer matchens första utvisning.
Det går inte att få stopp på ett frustande lokomotiv från Stråkanäs utan lagvidriga metoder.
Det sade redan de gamla grekerna där de lågo till bords.

Falun får sin andra hörna.
De röda tuggar boll.
Fenomenalt rusat av de som tar det jobbet.
En ståtlig syn.

Halvtimmen bakom oss.
Den röda stormen bedarrar en smula.
Gästerna börjar äga lite boll.
Skapar inget men får lite längre stunder med bollen i sin ägo.
Känns ändå lugnt.

Och när så Simon är vaken på en retur av Patrik Hedberg efter skott från avstånd av ”Tony” Voronchikhin så börjar det hela kännas mycket gemytligt.
3-0.
Känns väl ändå som att den gode Hedberg släppte en onödig retur där.
Han skulle ta gruvlig revansch för den.

Vinterns vackraste anfall borde ha fått avslutas med ett nätrassel.
Rysk uppvisning av Ivan och Anton.
I sista stund missas boll och det vackra tar slut.
Bandygodis.

Tre minuter innan kaffet får männen från masriket sin sjätte hörna.
Från vänster.
I kalabaliken står #27 Olsson och petar in reduceringen.
3-1.
Borde inte de röda fått bort bollen där?
Svar; Ja.

Det hinner puttra iväg två minuter till.
4-1.
Kalix hörna nummer sju.
Från hörnet där nu de stora maskinerna börjar hosta igång för spolningsarbete.
Mitt i målet.
Anton ”Tony” Voronchikhin.

Fika
I pausen skriver jag mellan tuggorna att det jag sett under de gångna fyrtiofem är det bästa jag sett Kalix göra sen freden i Månsbyn.
Fantastisk bandy från alla.
Det här kommer bli bra.
Träffar gamle storspelaren Peter Sandlund Nilsson när jag, med smulor i de mina leende mungipor, kom ut ur fikarummet.
Han hade bara sett sista kvarten så jag fick ge ord på resten.
Jag strödde rosenblad för varje sekund jag sett.
Orden var som fjärilar över en daggvåt sommaräng.

Andra halvlek
Sedan började fyrtiofem minuter av scenförändring.
Från denna sommaräng till strömlös kolkällare.
Fyrtiofem minuter av kollaps.
”Hur e d möjligt? Man frågar sig gång på gång”

Vi tar väl golgatavandringen från start.
Alla golgatavandringar börjar med en start.

Parketten ligger nyspolad.
Han bredvid mig ringer till vår gamle supporter Stig i Östanfjärden som nu har lite dåligt med ork för att orka en hel match.
Han sägs må gott där i hemmet när han hör om 4-1 och dominans i spel.

De vita gör avslag.
Vad har de för ess i rockärmen?
Har sheriffen i laget någon lösning?
Vad fanns i de där bananerna som jag burit in till dem innan match?

Vi hann upp till minut fyrtionio.
4-2 på tavlan.
Rött slarv i tidig uppspelsfas får mitt sinne att mörkna en smula.
Målskytten heter David Forsell och bollen sitter lågt till vänster om Oskar.
Det isiga underlaget börjar smälta under mina fötter..

Matchbilden är förändrad.
Kan vår arena luta lite ner mot Furulogen till?
Dit röda anföll i första, dit anfaller nu de vita.
Jag ska kolla upp det.

Staben i hemmalaget tar Time Out redan i minuten femtiosex.
De har också sett det vi alla sett men det ingen vill se.
Det har börjat lite vingligt.
Inte samma intensitet som vi såg i första rundan.

Tre minuter senare.
Jahaja.
Samma målskytt.
Samma maska.
4-3.
David Forsell.
Såg inte helt otagbart ut då skottet var från avstånd men alls ingen skugga över vår keeper.

Det som såg så bra ut.
Nu ser det ängsligt och vilset ut.
De vita har kommandot.
Matchbilden är totalt spegelvänd.
Totalt.

Mikael Olsson i FBS, som en gång i tiden varit sambo med kalixfostrade Andreas Lysell, gör en femstjärnig genomåkning som var så nära måljingel man kan komma.
Ledarstaben nedanför mig gick i spinn och domderade efter straff, utvisning och långvarigt fängelsestraff då de tyckte sig se att Olsson fälldes på sin väg igenom.
Domare Andersson fick ta till på skarpen då han förklarade vad som gäller för en upprörd ledarstab.
Straff eller inte?Jag tror jag hade gastat och gormat om det varit en röd i samma läge.

Sextioåttonde.
Kvitterat.
Jag tycker mörkret omkring blev all mörkare i samma sekund som #31 Axel Jansson vispade in bollen.
4-4.
Nu är goda råd dyra.
Svindyra.
Ockerpris.

De röda behöver få en liten andningspaus nu.
Bryta av den vita dominansen.
Få ett lite längre anfall.
Hålla i bollen en stund.
Och se på fanken.

Den händelserika minuten sjuttiotvå.
Robin Alamaa är ung och bra.
Han tar en fin åkning längs vänsterkanten.
Slår in bollen framför mål där den nyblivne pappan Simon Viklund står.
5-4.
Nu.
Nu håller vi detta.
Nu…..nähä.
Avslag.
Anfall.
Kvitterat.
5-5.
Han som gjorde de två senaste vita målen, David Forsell, avfyrar från horisonten.
Oskar tappar retur.
#24 Mikael Pettersson får rubrikerna som målskytt.
Man arbetar hårt i censurnämnden för att få bort de ord som vällde ut ur min näbb där och då.

”Hur e d möjligt? Man frågar sig gång på gång”

Och allt tar slut någon enstaka minut senare.
Lasse vid mikrofonen berättar det vi alla sett men som ingen av oss ville se.
-Falun tilldöms straff, säger han.
Oskar är på bollen men förmår inte styra ut den.
Därtill är den alltför hård.
5-6.
Jodå, han heter fortfarande David Forsell.
Och i Dalarna plockar folket fram knätofs och fiol.

Jag lider nu.
Allt som var bra är borta.
Borta med den vind som inte finns.
Borta i mörkret bakom läktaren.
Vad FBS åt i paus vill jag inte veta.
Var det de där förbaskade bananerna?
Jag skulle fyllt dem med lite sand från John Blund.

De röda försöker lyfta långa bollar nu.
Långa, runda, bollar.
Simon tar ned en i fint läge.
Tyvärr är klubban för hög.

Lite nära då ”Sunken” är i läge framför mål men missar.

Och i minuten åttiotvå är det så över.
Över och förbi.
Dansen i Dalarna är nu i full gång.
5-7.
Han är född 2004.
2004.
Det är ju nyss det.
2004 gjorde det ont för Lena Philipson.
Känns som igår.
Men killen som nu står i centrum för masarnas hurrarop heter Elliot Hellström och föddes just 2004.
Oavsett det var igår eller för femton år sedan.
Han fyller sexton i januari.

Vild forcering nu från de röda.
Kanske inga hot som stoppar fiolgnisslet i Dalarna.
En hörna.
Måste sitta.
Nähä nä, icke det.

Röd straff då en vit klubba rensat bollen i för högt läge.
Micke Jansson.
Måste…..nej, nej.
Den räddningen Patrik Hedberg gör borde ge honom tillbaka den landslagsplats han tappat sen han flyttade hem till dalametropolen.
Fantastisk räddning.
Och missad straff.

Sen är golgatavandringen till ända.
Med tunga steg och gamnacke går jag sakta mot min bil.
Låser upp.
Ramlar in.
Tänker.
”Hur e d möjligt? Man frågar sig gång på gång”

Slut
Någon kanske säger att det är sånt här som är tjusningen med idrott.
Från skinande ljus till kolsvart mörker på två andetag.
Skidåkare går i väggen och bandylag tappar ledning.
Inget är över innan den tjocka damen sjunger.
Det kanske är så.
Just nu tror jag alla med hjärta för Falu BS tänker så.

Nästa helg åker vårt lag till Ljusdal.
Serieledarna.

Blir ännu ett drama.
Då ska vi hålla hela vägen fram.
Från noll till nittiotre.

// Sargis





Fler Artiklar

HerrSargvakten Spekulerar
Match i andra advent
Dam
Hemmapremiär Damallsvenskan