Vinterns pärla

Vinterns pärla.
Den har aldrig kommit vid bättre tillfälle.

Denna fredag då Poel-stjärnan från Trollhättan lyst över idrottens Sverige.
Guld.
Världsrekord.
Nils van der Poel.
En sagolik idrottsman.
På många sätt.
Denna fredag då Elvira Öberg från Piteå tog silver.
Lillasyster i familjen fick sin första medalj.

Denna fredag då det lyst en stor gul tingest över min bygd.
Någon kallade den sol.
Den har vi inte sett sedan kvart över tolv i juli.
Sällsynt.
Men ack så efterlängtad.

Denna fredag då vi bjöds på bandy  av utsökt snitt.
I förhållanden så vackra att man tappar andan.
När matchen inleddes var graderna åtta.
När matchen gick i mål var graderna tolv.
Och inte en endaste vindpust.
Förutom då fartvinden från den intensiva matchen ute på isen.

Den som inte insett det tidigare blev nu varse om det.
Bandy är världens vackraste sport.
Punkt.

När jag passerade genom samhället vi 16:30-tiden var kommersen i full gång då folket laddade för fredagsmys med besök i olika butiker frågade jag mig själv vem som behöver ränna runt som en jagad hare för sitt mys när det vankas bandy uppe på Fomab Arena.
Och hade det mys-jagande folket vetat det de inte visste då hade de nog tänkt om.
Hoppas jag.
För det blev en fredagskväll att minnas.

Matchen.
Denna ljuveliga aftons rättskipare kom från utlandet.
Petri Kuusela är hans namn.
Och när alla klockor utom den vid matchuret visade 18:00 satte han igång det som skulle bli vinterns bästa match, hittills.
Klockan vid matchuret gick en kvart för sakta och satte igång funderingar i mitt huvud då det började komma folk på läktaren redan tjugo minuter innan match.
Det brukar inte ske.
Det var inte så nu heller.
Klockan gick, som sagt, en kvart för sakta.

Hursomhelst.
Nu är vi igång.
Med ett resolut avslag av gästernas skyttekung Adam Rudell.

Halvlek ett.
Två minuter hann rulla iväg innan Åby bjöds på matchens första hörna.
Hörnan gick bom.

De bägge maskinerna börjar komma igång på alla cylindrar och mojänger.
Högt tempo.
Intensiv kamp.
Inga heta hot.
Vår målis Oskar Sundqvist gör matchens första räddning då åtta minuter försvunnit.
En fin parad lågt till höger.

Kalix försöker med lite lyft mot tappert kämpande anfallsvapen.
Den småländska försvarsmuren avvärjer utan större problem.

Kalix målkung Johan Sundquist styr en långboll från Anton Khrapenkov som den store målvakten Jakob Knutsson får lite problem med.
Med betoning på lite.

Tempot fortsätter vara högt.
Kampen fortsätter vara intensiv.
Jag ser en mycket bra bandymatch.
Två lag med mycket god kunskap i ämnet bandysport.

När matchuret precis slår över på tjugo tar sig, matchens bäste spelare, Åbys #68 Jonathan Svensson lite väl enkelt igenom hela det norrbottniska försvaret och rullar in matchens första mål.
Mnjaää, där kommer han igenom lite för lättvindigt.
0-1.

Smålands husarer börjar ta över lite mer av spelet nu.
Känns lite vassare.
Anförda av målskytten #68 anfaller de på bred front och försvarsgeneral Johansson i röd tröja får, tillsammans med sina kompanjoner i försvarsmakten, slita för att freda sitt revir.
Herregud, vad bra den karl´n är.
Likt en manet i havet suger han fast varenda boll och motståndare som har ambitioner att ta sig fram och förbi.
#6 Jonathan ”Böna” Johansson.

Den som inte tror mig kan se reprisen av matchen Västanfors – Kalix och höra kommentatorn ösa hinkvis med rosor över vår bjässe.

Runt halvtimmen när jag noterar i min bok att Åby/Tjureda är det bästa lag som visat upp sig på vår arena i vinter.
Hittills.
De kommer i våg efter våg nu.
Skapar inget förutom några hörnor.
Men det känns lite oroligt.
Och kvällen är vacker.

Röken från hörnan med grillkåtan ligger som en svävande ande över läktaren och bort mot det andra hörnet.
Bakgrunden är snö i gran och fur mot den svarta vinterkvällen.

Johan är en gång nära att styra in ett skott (passning?) från Tuomas Mokko.
Bollen smet en halvmeter utanför.

I fyrtioandra får Kalix sin andra hörna.
Denna gång får målmannen i blå tröja ingripa lite skarpare än han fått göra än så länge.

Strax efteråt räddar vår målman i svart tröja tillsammans med ”Böna” ett allvarligt hot.
Situationen avslutas med en förtvivlad man i gult som just insett att han efter några returer hit och dit lyckats lägga bollen över det övergivna målet.
Det tog länge innan mitt hjärta halkade ned från halsgropen.

Sen blir det rast.
Två lag med mycket kvalitet lämnar isen för en stunds vila.
Folket lommar till försäljningsställena där i högra hörnet ner mot Furuhedsskolan.
Och jag tror nog folket är ganska nöjda med vad de sett under de första fyrtiofem.
Om inte annat så är jag övertygad om att de är nöjda med det de gladeligen glufsar i sig.
Världsklass på korvar, hamburgare och kaffe.

Halvlek två.
Folket torkar sig om munnen.
Det är dags.
De sista fyrtiofem.
Plus tillägg.
Allt ska avgöras.
Tack och lov.
Tänk att det en gång beslutades om förlängning med färre spelare på isen.
O hemska tanke.
Tack och lov ändrade man på beslutet och förnuftet infångades.

Nåväl.
Nu är vi igång.
Spänningen går att ta på.

Åby för halvlekens första hörna.
Deras sjätte i matchen.
Från höger ner mot där Furulogen fanns fram tills en kväll i nutid då den försvann i lågors rov.
Hörnan försvinner i det stora ingentinget.

Minuterna går med full gas fram till femtiofyra.
Och minsann.
Står han inte där igen?
Just nu hela Smålands store hjälte.
Med samma gula tröja med 68 på ryggen.
Han får kram och hurrarop efter att han avlossat ett lågt skott från lite avstånd.
Oskar i buren sträcker ut vänster ben men når inte bollen.
0-2.
Jonathan Svensson.
Uppförsbacken börjar bli lite väl brant nu.
Kanske inte som ”Långbacken” på Tervisön men bra nära.

Matchbilden fortsätter i samma format.
Två bergfasta försvar.
Skapas inte någon målchans värd att notera.
Men farten, kampen, intensiviteten och spänningen är framträdande ingredienser.

En gul försvarsspelare visar Wimbledon-klass när med en enhandsforehand vispar undan en boll på väg mot framstormande hemmaspelare.
Med den uppvisningen av hög kaliber reder han ut vad som kunnat bli ett friläge.

Vi är nu uppe i fyra minuter efter timmen spelade.
Sextiofyra.
De långväga gästerna ropar efter straffslag.
Gulklädda armar, ja till och med två blåklädda, viftar som väderkvarnar i Nederländerna efter domarens uppmärksamhet.
Man tar även till några starka småländska ”öööh” och ”Hallåååå”
Domaren är iskall.
Viftar bort öööh och väderkvarnar.
Och visar med tydlighet på hörna från höger för di gule.
Hörna åtta.
Kanske frustrationen över att man inte fick sin straff lägger sig en liten stund senare.
Första skottet tar i någonstans i den uppställda röda muren.
Andra skottet för nätet av rassla.
0-3.
Målskytt #4 Vladimir In-Fa-Lin.

Ridån faller.
Jahaja, då kommer vinterns första hemmaförlust.
Torsk på hemmaplan.
Mitt sinne går i samma nyans som där bakom läktaren på motsatt sida.
Svart.
Föga anade jag.

Kalix ledning tar Time Out.
Startar en liten insamling då goda råd just nu är dyra.
Nästan lika dyra som priset på bilars drivmedel.
0-3.
Tjugofem kvar.
Plus tillägg.
Och, i sanningens namn, inga riktigt vassa avslut.

När allt rullar igång igen stiger min puls upp till röd nivå.
Det här är spännande.
Även om jag kan känna ett litet styng av uppgivenhet.

Målskytt In-Fa-Lin manar på en lagkamrat.
De klassiska ”Davaj, davaj” hörs nedanför min plats.

Min känsla säger att Åby har matchen i sin hand och känner sig trygga i sitt spel och med 3-0 på tavlan bakom Oskar.
Dock har de glömt en sak.
De har slarvläst sin läxbok.
De har inte gnuggat in att Kalix alltid gör mer mål i buren ner mot Furuhedsskolan.
Eller de kanske inte vet var Furuhedsskolan ligger.
Allt detta skola de bli varse om lite senare.

Klockan tickar på.
Tempot på isen fortsatt högt.
Herregud vad det här med bandy är tjusigt.
Resultattavlan kunde dock vara lite tjusigare.

Åttioett.
Målman Knutsson gör en räddning som hämtat ur en gammal Buster då han, liggandes i luften, med yttersta fingerspets får tippat en konstig bollbana strax över sin målburs ribba.
Hörnan som följer bli Kalix sjunde.
Från hörnet mot entrén.
Från vänster för er som aldrig satt er fot på vår arena.
Nu måste den sitta, tänker jag.
Och banne mig.
– Upphämtningen har börjat, basunerar vår speaker ut genom kvällen.
Nollan är spräckt.
1-3 Janne Rintala.

Tio kvar.
Två upp.
Och Kalix är norra Europas bästa lag på att komma ikapp bortflyende resultat i slutet av matcherna.
Det kan gå.
Kanske.
Ett snabbt till nu.
Tack.

Knappt två minuter senare.
Samma speaker.
Ut i samma kväll.
– Kalix Bandy skapar sin åttonde hörna.
Vi runt om hoppas.
Tummar hålles.
Signalen ljuder.
”Sunken” petar.
Antoooon Khrapenkov.
Som siste skytt i den uppställda linjen.
2-3.

Åby tar genast Time Out.
Oro i lägret.
Det som likande sommaräng och ljuv musik har inom loppet av två minuter förändrats till ösregn och sång av Carola.
Hemskheter.

Slutminuterna är igång.
Det ropas från bägge läger vid varenda avblåsning.
Eller överhoppad avblåsning.
Varenda sekund.
Varenda millimeter.
Varenda av allt är viktigt nu.

Ve och jämmer.
Åby får sin tionde hörna.
Ja tyer icke mer.
Ooooh.
Jag tror banne mig den tar i stolpen.
Tyckte det låt så.
Mamma Mia!

De röda attackerar allt hårdare.
Upp med laget, förmanas.
Davaj ,davaj.
De gulklädda rensar.
Är man en gniden smålänning är man inte sugen på att dela med sig av poängen.
Är man tjurig kalixbo ska man bara ha en av de bägge som står på spel.
Minst.

Övertid nu.
Extra betalt.
Åby får ännu en hörna.
Då väljer jag att titta på dörren till det omklädningsrum som ligger bakom mig.
Den går bom.

Speakern luftar sin strupe än en gång.
– Återstår en minut av matchen.

Nu återstår bara skärvor av den minuten.
Och det är nu den kommer.
Vinterns pärla.
Den träffen.
Den jä-a träffen.
Fullständigt otagbar.
Oändlig lättnad och glädje.
Han gör det igen.
Han gör ingen av sina bättre matcher.
Men det struntar jag fullständigt i.
För han kvitterar.
Vår frälsare.
Vår Gud.
Tack, Johan Sundquist.
3-3.

Efter avslaget är matchen till ända.
En mycket, mycket, bra match.
Den bästa i vinter.
Med ett sagoslut.

Och när vi kör hem har graderna sjunkit och över bygden hänger den halva månen lite på trekvart.
Eller som vårt barnbarn Joel fascinerat pekar och säger ”måe”

Tack för kvällen Kalix Bandy.
Laget som vägrar förlora på hemmaplan.

Tack för besöket Åby/Tjureda.
Välkomna åter.

Välkomna upp på söndag IF Boltic.

Bandy är världens vackraste sport.
Glöm aldrig det.

// Sargis