Vinst mot Nässjö
Innan
Avsnitt ett av tre i ”Slutspelsveckan”.
Ska Kalix nå den hägrande tredjeplatsen där ett dubbelmöte mot IFK Rättvik ligger i potten?
Detta avsnitt utspelar sig i tolv minusgrader och en bitande vind som vräker på med kyla från östlig front.
En bitande kall vind som fick de kalixbor som vågat sig ut på en söndagspromenad att tömma sina garderober och dubbelvikta utmana vinden.
Igår snö i mängder.
Idag kyla liknande den i Vostok på Antarktis där man under natten uppmätte femtiosex minusgrader.
När jag körde upp till arenan pågick gamla hederliga ”Svensktoppen” på min radio men den gjorde mig lite förvirrad.
Vad är det för trams jag hör?
Var är Kikki D?
Var är Stefan Borsch?
Var är Östen?
Var är Max Fenders?
Var är den så föraktade svensktoppsmusiken?
Det var bättre förr.
Och inte lika kallt.
Uppe på arenan spelades Gunsn
Roses höjdarlåt från 1987 ”Welcome to the jungle”.
Det var på tiden.
Har genomlidit allt möjligt oljud ur högtalarna denna vinter men nu var ordningen återställd.
En gång spelades Laleh.
Jag var nära att vända om.
Tiden blåste fram och när den var inne hördes en signal över nejden.
Det var domare Andersson som till hyllning till den gamle skönsjungande Hilmer Borgeling, som stängde av mikrofonen för sista gången denna dag 1969 endast sextiofem år ung, blåste igång dagens match med en taktfast schlager från förr.
Gästande Nässjö IF, där spelarna var maskerade till oigenkännlighet, gjorde avslag.
#20, målskytten av klass, Isak Karlsson var den förste att vidröra matchbollen.
Dramat har börjat.
Två viktiga poäng ligger inlåsta i en ask i väntan på att delas ut.
Ska hemmalaget ta höjd på kvalplats måste poängen bli röda.
Bortalaget som har en dyster statistik uppe i kyliga nord vill mycket gärna dra hem poängen till Småland.
Halvlek ett
Det går sjutton sekunder.
Kalix får matchens första hörna.
Från höger.
På sekunden en minut senare får Kalix matchens andra hörna.
Från vänster.
Två bom och två straffrundor.
Nässjö får två snabba i minut sex och sju.
Kalix eminente burväktare, Oskar Sundqvist, gör en fin räddning på den andra då han skymd av såväl röda som vita spelare hinner se skottet som avlossats efter retur från muren.
Bra, då är han igång.
Nässjös målman är en ganska reslig herre där han står.
Inte långt från att han slår hjälmen i ribban.
Det får mig att minnas en gammal tv-kommentator som utryckte sig om den ganska korte hockeymålvakten i Sovjet, Viktor Konovalenko.
– Viktor Konovalenko är den ende målvakten som kan stå rak i buren om han böjer sig.
I minut åtta får målvakten, som heter David Storme, kapitulera.
Ett märkligt hemmamål.
Anton Khrapenkov slår in bollen från vänster sarg.
Situationen ser ut passera.
Då dyker Simon Viklunds klubba upp och styr in bollen bakom en, förgäves, sprattlande Storme.
1-0.
Ingen tydlig matchbild då vi närmar oss kvarten.
Möjligen att de röda äger boll mer men de långväga gästerna visar med tydlighet att de inte rest genom landet för att lägga sig platt.
De sticker upp i några anfall som, med lite tur, kunnat ge bättre utdelning.
Och den bitande vinden har de i ryggen.
Kalix med motvind får nu lite medvind då deras tredje hörna ska gå av stapeln.
Signalen ljuder knivskarp.
Anton petar.
Anton skjuter.
Anton Khrapenkov petar hörnan från ismaskinens hörn, höger, och Anton Voronchikhin skjuter.
Kanske inte det hårdaste skott han skjutit genom åren men resultatet är mycket väl godkänt.
2-0.
Klockan var då i sin sextonde minut.
2-0 på tavlan och tillvaron börjar kännas lite bättre där jag står under klubbrummets balkong.
Lite muttrar jag då mitt lag slarvar bort två frislag i bra läge.
Tre kanonjärer uppställda.
Johan till vänster, Simon i mitten vid bollen, Jimmy till höger.
Smålands husarer bygger mur.
Spänner ögonen i de röda.
Skrämma vi de onda, bu.
Och de röda skräms till slarv.
Nu börjar de röda ta över kommandot.
Dock långt ifrån något glimrande spel men dock.
De vita har inte längre de där nästan-anfallen.
Men de sköter sitt försvarsarbete med den äran.
Knappa halvtimmen.
Kalix får sin femte hörna från vänster.
Micke Jansson som siste skytt avlossar.
Rätt upp i det vänstra krysset.
Pang.
Synd dock att det var i fångnätets vänstra kryss och inte i målburens nät.
Sex minuter senare är Robin Alamaa millimetrar från att få kontroll på bollen och bli helt fri med målmannen.
Den svarta korp som, i samma stund, ljudlöst glider över himlen bakom läktaren ler i mjugg.
Oturskorpen fick ett byte där.
När så de röda åter får en vänsterhörna känns det som att det åter börjar vara dags för resultat.
Ingen korp är längre synlig.
Då ska det väl kunna bli nåt då.
Och det blev det.
”Tony” Voronchikhin skjuter.
Och jublar.
Ingen reaktion från någon.
Bollen kommer till Johan Sundquist som för säkerhets skull vispar in bollen i nät.
3-0.
Tonys skott måste ha träffat ribban.
Tur att Johan var påpasslig på returen.
Då var klockan trettioåtta.
Sex minuter senare är den fyrtiofyra.
På tavlan står inte längre 3-0.
Det står 5-0.
Fyrtiotre då ”Tony” gör 4-0 från nära håll fint framspelad av Mattias Snäll.
Jag hinner knappt krafsa ner mina anteckningar förrän Simon Viklund tar sig en tur genom det småländska landskapet och på egen hand virkar in 5-0.
Matchen är härmed avgjord.
Stängd.
Låst.
5-0 tappar inte Kalix.
Gammalt ordspråk från antikens dagar.
En röd hörna senare är det dags för varmt kaffe.
Paus
En nästan religiös upplevelse när den varma drycken löser upp ispropparna i min bottenfrusna lekamen.
Halleluja.
Jag konstaterar att den första halvleken inte kommer få något eget kapitel i boken om välspelade halvlekar.
Det skaver och knarrar i det rödklädda laget som inte spelat match på två veckor.
Ofrivilligt uppehåll
Det vitklädda laget med massor av gallerprydda juniorer kämpar på för allt de kan men känns lite för små.
De ska dock ha all heder av det de gör och framtiden ligger nyspolad för Nässjö IF.
Kan också noteras att av de tjugo som kom upp till Kalix var det endast sex spelare som var med då de senast besökte oss.
För två år sedan.
Domartrion som sent om sider fick sitt kaffe är nu uppvärmda och tycker det är dags att sätta igång andra halvlek.
Sagt och gjort.
Med ännu en fyrtiotals-schlager visslar domaren igång de avslutande fyrtiofem.
Plus tillägg.
Halvlek två
Jimmy Berglund gör avslag.
Ett bra avslag.
Det avslaget är inledningen på sex avslagna minuter.
Händer ingenting.
Sex minuter av ingenting.
Vad händer då efter sex minuter?
Janne Rintala bryter starten av ett vitt uppspel djupt nere i det vita försvarsområdet.
Ser Johan Sundquist komma lufsande i mitten.
Serverar.
Och i fritt läge med målvakt missar inte den röde skyttekungen.
6-0.
Ett fint mål.
Häromsistens såg jag en bortamatch för Kalix i min tv.
Kommentatorerna där sade att en rolig detalj i Kalix är att speakern alltid förkunnar när det bli hörna.
Jag blev lite häpen.
Hade ingen aning om att det uppfattas som ovanligt.
Själv är så van vid det att jag reagerade när han inte basunerade ut Kalix åttonde hörna.
Han repade sig snabbt vid den nionde.
Vi är väl lite eljest.
Ute på isen pågår tydligen en bandymatch.
Med eller utan hörnredovisning.
Burväktare Sundqvist i Kalix får ingripa för första gången i andra halvlek i samma sekund vi passerade timmen.
Han har tagit svårare lyror på Pålängeskolans skolgård då brännboll stod på schemat.
Vinden friskar i.
Driver in gamla dansbandstoner från Furulogen där bakom matchklockan.
”Vindens melodi hörs bort i fjärran….”
Nässjös målvakt David Storme visar klass då han med en blixtsnabb vänsterhand avvärjer en rysk missil avlossad av ”Tony” Voronchikhin.
Hur?
Hur hinner man se bollen komma i fart på ett skott från tio meter?
Det uppehåller mina funderingar en stund.
Och Kalix tar Time Out.
Misstänker att ledningen inte är särskilt nöjd med vad som händer där ute.
Ty det enda som händer är att inget händer.
Men 6-0 är kanske en trygghet hos spelarna som nu bara vill spela av matchen och ladda inför nästa.
När så spelet är igång igen får Oskar Sundqvist i målet visa att han kan mer än fånga lyra.
En fenomenal räddning då fiendens #77 Kevin Runbom vevar på en tung projektil från avstånd.
Blir till en händelselös vänsterhörna.
Men räddningen var fin.
Niklas Sundqvist i Kalix tar sig igenom på sitt alldeles egna sätt då han likt en nattlig vålnad svävar fram över isen.
Ljudlöst.
Vackert.
Tyvärr för ”Sunken” hinner en småländsk klubba emellan i allra sista sekund.
Hörnan blir det inget av.
Minuten är ny sjuttiosju.
I höjd med mittlinjen ser den vite #77 Kevin Runbom att målkung #20 Isak Karlsson har fått upp farten en bit längre fram.
En perfekt långboll över ett offside-vinkande rött försvar och Karlsson är fri med Oskar.
I ett läge av den klassen missar aldrig en målkung.
Aldrig.
Inte nu heller.
Reduceringen är ett faktum.
6-1.
Isak Karlsson.
Om de röda hade rätt i sin vinkning om offside?
Nix.
Förmodligen insåg även de vinkande det då det inte blev en enda protest.
#91 i Kalix är en rolig spelare.
Tuomas Mokko.
När han med sin korta klubba sätter fart går det undan.
Finsk fläkt.
Nu sågar han sig igenom det försåtminerade fältet och kommer till avslut.
Tyvärr står en lång man med ansiktsmask i vägen.
Synd för vår finske vän men desto bättre för de långväga gästerna.
Tre minuter innan slut gör Simon Viklund sitt tredje.
På Kalix första vänsterhörna i andra halvlek.
Första och sista.
Han står där som tredje skytt.
Otagbart för målvakten.
7-1.
En småländsk hörna senare är allt till ända.
Inte den bästa match jag skådat men de bägge poängen som plockas fram ur sin förslutna tillvaro ges till mitt Kalix som fortfarande är med i toppskiktets dramatik.
Två avsnitt av slutspelsveckan återstår.
Katrineholm på torsdag.
Tillberga på lördag.
Spännande är ett litet ord.
Och i tidig, tidig, måndagsmorgon rullar en buss in vid Stinsen Arena i Nässjö.
Ut släntrar ett lag som rest långt och hem igen.
De fick inga poäng på nordlig breddgrad denna gång heller.
Jag är dock övertygad om att de snabbt repar mod och tar nya tag nästa säsong.
Och halv sju ska en av spelarna jag växlade några ord med efter matchen infinna sig på jobbet.
Att vara bandyspelare är en slitsam tillvaro.
Jag är glad att ni finns.
Vad skulle vintern annars handla om?
Kanske skotta snö.
Ty efter dagens uppehåll snöar det nu på tvären utanför mitt fönster.
// Sargis