Vinst mot Falun

Att jag en dag som denna skulle skriva en rad om motorsport hade jag aldrig trott när jag började med mitt skrivande.
Men en dag som denna måste jag göra det.
Orsaken heter John Malmström.
Bror med Niklas Rönnqvist i Kalix Bandy.
Kör snöskoter.
Eller, kör och kör.
Han hoppar, flyger och far.
Högt, långt, snabbt och våghalsigt.
Med full kontroll.
Han kör för Nyborgs Skoterklubb och tog igår, lördag, brons på SM i stadioncross på Boden Arena.
Jag bugar mig och gratulerar till den framgången.

Och jag att jag skulle skriva en rad om hockey var nog än mer osannolikt.
Men jag måste.
En rad om Leon Bristedt i Rögle.
Han lag har 6-6 i en match mot Linköping och det är förlängning.
Spänningen vet inga gränser.
Det smäller och dunkar i varje närkamp.
Vinna, vinna, vinna till varje pris.
Inte för denne Bristedt.
Helt plötsligt står han på näsan i en närkamp med motspelare.
Domaren trudeluttar och visar ut den felande.
Det är då sportsmannahjärtat innanför alla skydd hos Bristedt slår till.
Han åker fram till domaren och säger lugnt:
– Äh du, det var ingen utvisning, jag snubblade på mig själ.
Domaren tog tillbaka sitt beslut.
En stund senare föll Bristedts Rögle då männen från Linköping avgjorde.
Jag är imponerad.
Att ärligen erkänna till domaren att han gjort fel och sedan kliva in i sitt lags omklädningsrum där det sitter en drös med medspelare som surar över förlusten.
Starkt.

Då är det väl dags att gå in på dagens största begivenhet i landet.
Bandymatch på Fomab Arena i Kalix.
En evighet sedan.
Kanske till och med två evigheter sedan.
Men denna söndag då landets coolaste katt, Svante Thuresson, sätter åttiofyra ljus på sin tårta var det äntligen dags.
En söndag i solsken.
När jag under förmiddagen körde upp till arenan flanerade kalixbor omkring med näsan mot den gula skivan ovanför trädtopparna.
På älven myllrade skotrar omkring som myrorna i en soldränkt myrstack.

Uppe på arenan tog bilden nästan andan ur mig.
Nyspolad ruta och hela långsidan mot järnvägen badande i samma sol som folket ute på samhället njöt av.
Magi.
Inget annat än magi.

När så bägge lagen gled in på den nyspolade rutan såg jag en trevlig syn.
The return of the legend.
I ett skadedrabbat och lite vingklippt Kalix Bandy gled han in.
I tröja #2.
En av bygdens största idrottsmän genom alla tider och idrotter.
Olov Englund.

Sedan hittade jag en svart och platt sak bakom ena målet.
I full skyddsutrustning bar jag bort den och förpassade den under djup snö.
Någon sade att det var en puck.
Obehaglig upplevelse.

Och klockan blev tolv.
Dags för avslag.
Viktig match för hemmalaget som har häng på kvalplats mot högre höjd.
Gästerna har väl hamnat i ett tomrum men hade lovat varandra att spela för klubbmärket och inte vika ner sig en millimeter.

Nu står vit tröja #65 med innehåll vid mittpunkten redo för avslag.
Han heter Gustav Backman och solen lägger sina strålar precis över den, ack så uselt målade, mittlinjen.
Signalen från domare Anderssons pipa ljuder över bygden.
Vi är igång.
Och jag undrar var alla sotade ögon har tagit vägen.
Minns tillbaka då spelarna och, framförallt, målvakterna var kolsvarta i halva ansiktet i matcher då solen sken.
Och domarna var barhänta.
Alltid.

Halvlek ett.
När fem minuter är gångna står det lika på ett i sånär-lägen.
¤ För gästerna var unge #6 Elliot Hellström sånär att plocka ner ett långt utkast av målman Hedberg.
Denne Hellström som, jag tror, gjorde sitt första mål i A-laget förra säsongen då FBS vände på stek och potatis på samma arena som denna match.
¤ Hemmalaget hade sitt sånär-läge då Simon Viklund var sånär att få kontroll på bollen i fritt läge.

Falun får matchen första hörna.
Från höger.
I fjärran syns röken från en fabrik.
0-1.
Efter ett par returer hit och dit vispar mannen som startade matchen in ledningsmålet för sitt lag.
Gustav Backman.
Då hade sex minuter passerat förbi.

Kalix tar över kommandot nu.
Håller taktpinnen.
Styr och ställer men har förbenat svårt att skapa de riktigt farliga hoten.
Tyvärr är det bollen som ska in i nätet och inte spelaren för att det ska resultera.
Annars hade Kalix kvitterat då Simon åker in i nätet med motståndare på ryggen.

Kvarten passeras och matchbilden är densamma.
Kalix anfaller i vågor.
Men vågorna når inte fram till strandkanten.
Gediget arbete i vitt försvar.
Så får Kalix sin andra hörna.
Minuten är sexton och lite protester hörs från de vita.
Inga högljudda men lite muttrande.
Minerna blir icke gladare då de ser den röde 99:an Niklas Sundqvist på volley slå in sin egen retur efter en hörnvariant.
”Sunken” är en måltjuv i mästerklass då det gäller hålla sig framme på just såna här situationer.
Returer och förlupna bollar.
1-1.
Bra.

Jag sitter i solgasset och funderar på att gå och köpa en kopp kaffe till Kalix målvakt Joel Snäll.
Han står där ensam och sysslolös nu.
Gästerna skapar inget.
Kalix trummar på.
Men de vita har gett sig attan på att inte släppa igenom fienden från norr.
Man bygger försvarsmur med kropp, klubba, falukorv och fioler.

Tjugofjärde.
Syföreningen i Kalix får en ny uppgift.
Brodera en bonad.
Brodera en bonad på Anton Khrapenkovs skott till 2-1.
Brodera och skänk den till masarnas målvakt Hedberg ty den projektil Anton drog iväg hann han inte se.
Ej heller reagera på.
Från coronasäkert avstånd drar Anton på.
O-tag-bart.

Faluns ledning ropar att laget måste börja åka skridskor.
Kanske är det därför spelet inte fungerar.
Spelarna har sprungit omkring med skorna på.
Halkigt.

Men utropet väcker lite liv i männen i vitt.
Får lite grepp om händelserna och kommer fram till några hörnor.
Hörnor utan framgång.

I minuten fyrtio blir jag glad.
Jag pratade lite med honom innan match och fick då veta att han skulle spela.
För första gången sen den tolfte december.
Mot Ljusdal.
Han fick efter den matchen fyra matchers avstängning och som vitlök på gräddtårtan drabbades han under den tiden av en arbetsplatsolycka som kunde slutat betydligt värre då hans ena öga skadades.
Men nu var han åter.
#11 Pontus Bergdahl.

En vit hörna från höger.
Och ännu en till från samma håll sedan Joel Snäll gjort en fenomenal räddning i farligt läge.
Sen är det rast.

Paus.
Även om FBS jämnade ut spelet lite sista tio – femton minuterna så tycker jag Kalix leder rättvist när kaffet inmundigas och jag ser med tillförsikt fram emot andra rundan.
Sen går jag tillbaka till min plats i på läktaren.
I solen.

Halvlek två.
Fyra hemmahörnor på sju minuter.
Från höger.
Solen värmer och det faller droppar från läktarens tak.
Hörnskotten går åt pipan.
Så även masarnas skott.

Men efter timmen spelade når de framgång.
2-2.
Snäll gör en snabb benparad på ett lågt skott från höger.
Men snabb som en kobra hugger #16 Tobias Dahlin på returen.

Det är lika på två i två minuter.
Då blir det 3-2.
Johan Sundquist och Anton Voronchikin bjuder på godsaker.
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt.
Passar hit, passar dit och till slut kan Johan vinkla in ledningsmålet.
Fina saker.

Matchen avtar i intensitet en smula.
Händer inte så mycket nu.
Spelet går runt mittcirkeln.
Inget klapp.
Inget klang.
Men det är spännande.

Så blir det plötsligt 4-2.
”Tony” Voronchikhin får en elegant passning av Johan.
Viker in från vänsterkanten och lägger in bollen i målisens bortre hörn.

4-2 och känslan är god.
Det kanske kan…..
…nähä.
Speakern basunerar med myndig stämma det faktum att Falun tilldömts straff.
Inget att orda om den.
Och det är ända nära att Joel räddar den.
Han är åt rätt håll med skottet är hårt och välplacerat.
4-3.
Gustav Backman.

Kontakt.
Masarna har vittring.
Måhända står de där och vädrar med näsan högt i det blå.
Uppmärksamheten är bortkopplad för en sekund.
Och det går inte mot ett lag från inlandsisens strand.
Direkt efter avslag.
5-3.
Anton Khrapenkov sätter fart efter vänster kant.
Ned mot flaggan.
Hårt in med bollen.
Där kan Johan enkelt styra in ännu ett fint mål.

Måste här och nu lägga ett ord för denne Johan Sundquist.
Herrejösses vilket arbete han utför över hela banan.
Längst ned.
Högst upp.
Bryter fiendens uppspel.
Startar egna uppspel.
Gör tusen mål.
Förhindrar mål.
Vart än man ser ser man tröja #17.
Jag tror banne mig han skulle kunna vara målvakt också om det skulle knipa.
Sargvakt?
Definitivt den snabbhet som krävs så…

Legendaren Englund på vänsterbacken gör en enhandsvolley som skulle få vilken tennisstjärna som helst att slicka sig om munnen.
Och vad är klockan?
Sjuttiosju.
Den måste ha stannat sin gång.

Lite humor då Kalix libero Jonathan Johansson blir utvisad långt nere i eget försvarsområde.
Då hörs en målvakts stämma från andra sidan isen ropa att det måsta vara Englund som ska ut.
-Det måste ju vara Englund! ropar Olles gamla polare från tiden i Hammarby med en glimt i ögat som får senvintersolen att blekna.

Falun inser att poängen de tänkt plocka är på väg bort.
Ledningen tar Time Out.
Ackompanjerade av skoterljud i fjärran ges de sista direktiven ut.

Stärkta av skoterljuden och ledningens förmaningar gör de vitklädda spelarna en sista kraftansträngning.
Framåt!
De röda får nu ägna sin tid att rensa undan allt som kommer i dess väg.
Ingenvart, ingenvart, bara bort.

När så speakern meddelar att det återstår en minut törs jag äntligen andas lite försiktigt.
För att när slutsignal ge en djup pust av lättnad.

Ytterligare två poäng.
Hittills bara en poäng tappade på Fomabs is.
Kalix Bandy tassar med i kampen om kvalplats.

När natten börjar närma sig morgon och bagaren, tidningsbudet och tuppen som ska gala revelj gör sig klara för dagens arbete rullar en blå buss in i Dalarnas residensstad.
En buss som åkt nittio mil genom mörkret med ett lag i tystnad.
Det var väl inte så här deras resa skulle bli.

Den mil jag har hem gick med tjo och tjim.

Nästa helg.
Katrineholm.

// Sargis