Två poäng och ett hattrick

Trettondag jul.

För oerhört länge sedan.
Tre vise män kom, till den lilla byn Nasaret, ridande på varsin kamel för att beskåda ett lite knyte som storken levererat på självaste julafton.

Idag på förmiddagen.
En vanlig enkel man tog sin silvergrå Audi och åkte, med solsken i ögonen och en intervju med mästerkommentatorn Arne Hegerfors i radion, mot den plats i det lilla samhället Kalix där Simon Viklund och Joakim Persson åter skulle spela efter lång frånvaro.

Och de vise männen uppe i vädermakternas kontrollrum skötte sitt jobb med bravur.
Efter att ha slarvat lite på sistone visade de åter toppform.
Strålande sol.
Fem grader under noll.
Ingen vind.
Inget regn.
Ingen snö.
Perfekt.

När jag kom upp till Fomab Arena och bjöds på ovanstående förhållanden och en alldeles nyspolas is som låg alldeles stilla och bara blänkte, bara trivdes med sin tillvaro, tänkte jag en tanke på de som denna dag valde att sätta sig innanför ishallens väggar.
Ni får givetvis välja vilket ni vill men att inte ta del av det som bjöds bakom väggen bredvid det kan jag tycka är lite märkligt.
Det är vackert med bandy.
Oerhört vackert.

I en vit buss kom de rullande.
De hade rullat under söndagen.
Tagit nattlig vila i Luleå.
För att idag rulla vidare mot den plats som nu överöstes av solens strålar.
Mat i lådor direkt efter slutsignal och sedan in i samma vita buss med destination Skutskär.
Hemma tidig tisdag morgon, gnugga sömnen ur ögonen och traska iväg till jobbet.
Om man nu lyckats sova i bussen.
Finns ju mycket att se utanför fönstret.
Skog, några träd, Skellefteå, världens tråkigaste vägsträcka, Umeå, lite skog, Höga Kusten bron, ett träd och mera skog.
Åttiofem mil av ingenting.
Livet som bandyspelare är inte alltid så glamouröst.
Å andra sidan, att få komma upp till Kalix är ju mödan värd.

Vaktmästarna tog ett sista varv med spolningen efter de bägge lagens uppvärmning.
En korp flög sakta bakom målet mot Furulogen till, i riktning mot det villaområde som döpts till Flygfältet.
På motsatt sida från min plats började läktaren fyllas på med folk.
Det kom drygt trehundra, vilket idag får räknas som en bra siffra.
Heja alla.

Folket på plats.
Ismaskinerna borta.
Korpen borta.
De bägge lagen på plats.
Domarna på plats.
Då kör vi väl då.

Så tyckte också huvuddomaren som för dagen hette Keijo Hyvärinen och kom farandes från Haparanda.
För övrigt så heter han så alla andra dagar också, inte bara för dagen.
Hur som helst ,nu flöjtade han igång eftermiddagens match.
En ganska viktig match för de bägge lagen.
Ett Kalix som vill lämna träskmarkernas gyttja och ett Skutskär som börjar dras ned i sörjan ordentligt.
Viktiga poäng i potten.

Första halvlek.
Matchen igång.
Det går trettio sekunder.
Micke Jansson drar på.
Målvakt Ludvig Jonasson är vaken.

Det går en minut och trettio sekunder.
Klang, jubel och rysk dans.
1-0 på tavlan.
Simon Sandström slår en magisk långboll från en plats utanför sitt eget avbytarbås till Ivan Detsura som nyper till direkt.
Den långa bollen.
Den långa bollen håller världsklass.

Hemmalaget trummar vidare.
Ligger högt upp i banan och strör grus i det vita maskineriet.
De kommer ingenstans.
De kanske kunde rulla in sin vita buss för att komma iväg över halva planen.
 Upp till minut sju.
Nu presenterar han sig.
Som om vi hade glömt honom.
Han har varit ur spel en stor del av vintern.
Spelsugen.
Målsugen.
Han står där med armar i skyn.
He´s back.
Simon Viklund.
2-0.
En bit utanför straffområdet drar han på efter en passning från tidigare målskytt Detsura.
– Det här kan bli mycket, säger jag till mig själv.
-Jo, svarar jag mig själv.
En givande diskussion.
Det visar sig senare att min diskussion inte hade mycket uns av verklighetsförankring.

Skutskär får så matchens första hörna.
Tyvärr, för er med sympatier där så gick den hörnan om intet.

Det gör dock inte gästernas andra hörna.
Tillkommen ur lite slarv och fadäs i rött uppspel.Minuten är femton.
Hörnan kommer från höger.
Pang bara.
Upp med bolluslingen i ”Mogges” vänstra kryss.
2-1.
Skytten heter Simon Lilla.
Och hela Skutskär med omnejd slår klackarna i taket.
Anar morgonluft.
De anar än mer luft med två hörnor inom en minut runt den tjugonde.
Bom och bom.
Men spelet jämnar ut sig en smula.
Det maskineri som de röda strödde grus i tidigare under matchen börjar frusta igång nu.
Lite jämnare.

Det är då man är som mest sårbar.
Kanske den där morgonluften man anat var lite för tunn.
Och, som ett gammalt romerskt ordspråk säger: “släpp aldrig ögonen på en tillbakakommande Simon Viklund, det straffar sig obönhörligen”
Hans andra.
Kalix tredje.
3-1.
Fan, säger man nere i gästernas kabyss nedanför mig.

Det blir otäckt en stund senare då vår målis ”Mogge” krockar med egen spelare och blir liggande en stund.
Ser inte alls bra ut.
Är det någonting jag inte tycker om så är det när spelare, oavsett tröjfärg, ligger helt stilla med sina lagkamrater omkring sig.
Det ger mig obehagliga krypningar längs ryggen.
Usch.
Det går två minuter av krypningar innan han reser sig upp.
Vi är drygt trehundra som pustar.

Och här bjuder gästerna på en snygg sak.
När ”Mogge” krockade så föll han olyckligt över kortlinjen med bollen i sina händer.
Då är det hörna.
De rödklädda bildar mur.
Signal av grönklädd domare.
De vitklädda spelar bort hörnan.
Ingen inpetning till skytt utan en lång passning tillbaka till egen planhalva.
Det är vackert gjort.
Så gör sanna sportsmän.
Jag, och alla andra, ger gästerna en bandyapplåd.

SIF:s #90 får senare pris av matchjuryn som bäste vitklädd spelare.
Han heter Alexander Sundström och i detta nu prickar han stolpen på ett hörnskott.
Det är tio minuter till kaffet då detta sker.

Rast och vila
Sedan sker inte mycket mer innan detta kaffe serveras.
Samlad expertis är eniga om att Kalix leder välförtjänt men att man får skärpa till sig lite i försvarsarbetet då man bjuder in gästerna med många hörnor.
Men jag är ganska säker på seger.
När jag tömt min kopp och går ut till min plats vid räcket slår det mig än en gång.
Det är fantastiskt vackert det här med bandysport.
Strålkastarna håller undan det mörker som lag sig över vår bygd.
En halv måne syns och isen ligger nyspolad och väntar.
Vem behöver blinkade lampor och dunkande så kallad musik för att njuta av sport?
Vem behöver blinkande lampor och så kallad musik över huvud taget?

Andra halvlek
Så blåser då domaren från Happis igång andra halvlek.

Fem minuter senare slår Kalix nytt årsrekord i dålig hörna.
Ingen av tilltänkta skyttarna är i närheten av bollen som kommer in alldeles för snett och vint.

Lägg på ytterligare tre minuter så är den hörnan för alltid glömd.
Han står där igen.
Lasse vid mikrofonen ropar ”Hatten av för mr Hat Trick!!”
Vilken återkomst.
Tredje struten för dagen.
Efter lite förskolebandy där alla viftar med klubbor och fötter framför Jonasson i målet så står han där igen.
Simon Viklund.
4-1.

Vi var vid Simons mål i femtiotredje.
Femtiofjärde passerar obemärkt.
I den femtiofemte smäller det.
Ja, eller smäller och smäller.
5-1 blinkar upp på tavlan.
Ivan Detsura har gjort sitt andra.
Men från min plats och med immiga glasögon såg jag inte riktigt vad som hände.
I efterdyningarna på Kalix nionde hörna så skjuter Ivan med konstig vinkel på kropp och klubba nåt slags knackskott eller liknande.
Huruvida den går direkt in eller styrs in av försvarares klubba ser jag inte och ska sanningen fram så är det inte så noga.
Bollen går i mål och det är för mig och alla vi övriga rödvita nöjda över.
5-1.

Och nu dör matchen.
Totalt.
Det händer ingenting.
Ingenting.
De vita försvarar sig lågt och de röda tappar fokus på sin uppgift.
Slarv i passningsspel och betydlig nedgång i tempo.
Jag, vars bandymeriter sträcker sig till hårda matcher under gatlampans sken på Ugglegränd way back in the 70`s då full fart gällde tills det att någon av spelarmammorna ropade in sin telning för läxläsning och Oboy med ostmacka, förstår inte hur man kan gå ned sig så i tempo och noggrannhet.
Men vad gör det så länge 5-1 står på tavlan?

Jag måste också skicka en ros till ledningen i Skutskär som trots brant uppförsbacke bara försökte peppa igång sitt manskap med positiva ord.
Minsta lilla småsak som gick vägen fick ett ”Bra gjort!” och han som kom in för byte fick ett ”Bra jobb!”.
Inget gormande och ryande.

Ute på isen händer nu……
………………………….
………………………….
………vädret är ljuvligt och på Elitrapport ser jag att de annorlunda resultatet i vår serie fortsätter.
Botten slår toppen.
Det är rätt roligt med all denna ovisshet.
Ingen match är på förhand given.
En hund skäller på avstånd.
Och inför sextiofem glada på Gubbängens IP vinner G/T 76 vinner med 20-0 mot Eskilstuna BS i div1 östra.
Tung hemresa för gästerna kan tänkas.

På vår plats går klockan i smör fram till minut åttiofyra.
Ser man då på!
Matchens första utvisning.
Kalix mittfältsmotor Anton Voronchikhin  blir av enig jury dömd till tio minuter på kall bänk borta i hytten nedanför läktaren.
Straffet dras inte vidare till högre instans då vi alla måste medge att det var en korrekt dom.

Och efter två minuter i ”Power play”.
Under uppvärmningen skrattade han och jag över hans felprocent i skotten mot mål.
Han sköt över i elva fall av tio.
Nu styr han in lagets andra mål på skott utifrån efter den elfte hörnan de skrapat ihop.
# 59 Kevin Brown.

Målet föranleder regeringen i det röda laget att ta Time out.
Räfst och rättarting.
Räfst?
Direkt efter det spelet är igångblåst får de vita sin tolfte hörna.
Och en del tid kvar.
Herregud, säger han bredvid mig, ska man måsta bli nervös nu?
Inget hemskt hände dock så min vän kunde pusta ut.

När en minut rullat in på den beordrade övertiden kommer matchens sista mål.
6-2.
”Tony” Voronchikhin.
En lite halvtrasslig passning får den store ryssen att stanna upp lite innan han får ordning på klubba och boll.
Från tjugo meter dundrar han på.
Målmannen kan bara se på när kulan viner förbi honom.

Slut
Sen är allt över och förbi.
Matchjuryn från Nova Gym ger vite Alexander Sundström och röde Simon Viklund pris som bäste i respektive lag.
Inte mycket orda om det.
Simons tre mål efter lång frånvaro är bara det värt ett pris.

Och genom trettondaghelgens sista timmar rullar en vit buss mil efter mil omgiven av ingenting.
En samling män på väg hem.
Hem till en ort med ett massabruk.

// Sargis