Säsongens elfte timme

Vi har tagit några försiktiga steg in i mars månad.
Kylans käftar har släppt.
Vi anar en vår.
Dagen blir allt längre.
Vi kan åter andas.
Natten är kylig.
På dagen värmer solen.
Vårvintern knackar på vår dörr.
Den femte årstiden.

Minnenas karusell tar mig tillbaka till svunnen tid.
Till trappen på biografen Savoy.
I vårsolen.
Solglasögon.
Uppknäppt jacka.
Kanske en glass.
Kanske vi rökte i smyg.
The Marlboro man.
Någon parkerade sin bil.
Nedvevade rutor.
2-4-6-8 Motorway.
Ingen tanke om morgondagen.
Det fanns ingen morgondag.
Inga bekymmer.

Tillbaka till dagens tid.
Den morgondag som inte fanns då har blivit såväl i morgon som i övermorgon.
Savoy är sedan länge borta.
Dess trapp likaså.
Vi unga är inte lika unga nu.
Och favoritglassen som hette Igloo är också borta.
Men en fin tid att minnas tillbaka till.
I ungdomens fagraste vår.

Idag står vi grånade farbröder runt bandyarenor och trivs med världens vackraste sport för våra ögon.
Spelarna i Kalix Bandy har packat ihop sina saker för den här säsongen.
Såväl herrar som damer.
På plats följer vi Karlsborg på deras väg mot Allsvenskan.
Vid datorns, eller telefonens, skärm följer vi kampen om en plats i Elitserien.
Vid samma skärm följer vi kampen om en plats på Studenternas.
Inte många år sen vi tack vackert fick ringa till arenorna för att få aktuellt resultat.
En del var glada och gav oss undrande en liten rapport om matchen.
En del var inte glada.
Där satt man och tittade på en telefonlur som bara gav en ton efter det man ursäktande undrat vad resultattavlan visade.
-Hej, vad är result……klick, tuuuuuuuut.
Ursäkta då liksom.

Sen kom den gudomliga text-tv.
377.
Många skakade sin kalufs då de fick höra att jag kunde sitta en hel match och, som en hök, koncentrerat följa uppdateringarna på sidan 377.
Men bättre än att få ett tut i örat.

Morgonen efter hasade man, aningen lättklädd, ut till postlådan ute vid vägen för att hämta in tidningen och få läsa ett reportage om sitt lags förehavanden kvällen innan.
Det kan vi inte idag.
Ja, vi kan lättklädda hasa ut till postlådan och hämta tidningen men vi kan banne mig inte läsa om vårat lag.
Speciellt inte om laget varit på turné.
Såg nyss ett fasansfullt exempel från en tidning i Västerås där matchen Karlsborg –TB Västerås helt plötsligt var en match i sista omgången av Damallsvenskan.
Jag satte min hand på pannan och suckade högt.
Mannen med hund ute på vägen undrade nog vad som lät i Wikströms hus.
Tur han inte visste.
Då hade hans hund inte fått sin kvällspromenad då husse suttit med handen på pannan och suckat.

Någon vecka bort väntar en fin helg i Uppsala.
En stad som andas bandy under en helg i mars.
Caféer.
Restauranger.
Tänk om det funnits en trappa till en biograf.
Där hade vi suttit.
Med olika färger på våra hjärtan.
Pratat strunt och bandy.
Tyvärr utan Igloo i vår hand.

Ge mig vår.
Ge mig Uppsala.
Ge mig bandyfinal.
Ge mig funktionärsträff med kaffe, godsaker och bandyprat med trevligt folk.

Imorgon, tisdag, står jag på Bruksvallen och ser Karlsborg och GT 76 i allsvenskt kval.
På telefonens skärm följer jag kval till Elitserien.

Ikväll ska jag spela Tom Robinson Band.
2-4-6-8 motorway.

Sköt om er i våren så ses vi.
Om inte förr så i Uppsala.
Eller bland godsakerna på funktionärsträffen.
// Sargis.