Premiärseger

Att se sitt lag vinna dagens bägge poäng är en sak.
Visst, jag gläds och slår en stepp.
Men det jag värdesätter än mer denna lite småkyliga lördag är ändå att bli förärad med en t-shirt med LBK:s och Sirius klubbmärke och ett ”Grattis Sargvakten” i tryck över bröstet.
En sån gåva får det att svida lite i ögonvrån.
Ingen sportlig framgång når lika stora höjder som fin vänskap.

Det sportsliga då.
Blev lite glad i ansiktet när jag vaknade i morse och såg att termometern sjunkit ned under nollstrecket.
Jag funderar en stund på när det hände senast.
Nu har vi förvisso grått och det yr några lätta snöflingor i luften.
Men vädret för bandymatch kan inte ens den mest inbitne kalixbo klaga över.
Kanske.

Jag tänker att förra säsongens sista match avgjordes i snöfall.
Och denna säsongs första hemmamatch går också i snöns tecken.
Dock betydligt lindrigare än i 5-0-segern mot Helenelund

Tiden tar ett steg i taget och när den kommit upp till 14:00 och publiktillströmningen uteblivit så finns det inget som kan hindra domare Kuusela att sätta visselpipan i näbben och trudelutta igång dagens match.

Halvlek nummer ett.
Gästerna från Ljusdal gjorde avslag.
Målkung Jonas Pettersson stod för eftermiddagens första insats.
Matchen tog sina första andetag.
För varje sekund som lade bakom oss bevisades att det här kommer bli en helt jämn och oviss kamp om poängen som låg i potten.
Jämnstarka herrar nere på isen.
Vi får vänta i sex minuter och tjugofyra sekunder innan första skottet på mål avlossas.
Johan Sundquist drar på från fjärran.
LBK:s eminente målman Axel Nilzon hade räddat den i sömnen.
Han kom att ställas på större prövningar.
Som han klarade med bravur.
Ska också nämnas att Kalix målis Oskar Sundqvist var fem plus även han.

Tiden fortsätter att gå.
Vid minuten tolv får de gula matchens första hörna.
Från höger.
Från det hörn där det, i normala tider, ligger ett tungt os av grillkorv.
Ett hörn där, det i dessa onormala tider, ligger övergivet kol och en tom korvpåse.
Skottet fastnar i röd mur.

Två minuter senare.
Tolv plus två är fjorton.
0-1 trycks fram på tavlan bakom en hurrande LBK-Nilzon.
Han och hela Hälsingland hurrar för Isak Flodberg.
Efter ett frislag snett ut till höger, sett med målman Oskars ögon, slås in i skogen bland klubbor och ben inne i straffområdet.
Efter lite viftande kommer bollen till denne Flodberg som inte gör något misstag.
Jag muttrar lite.

De gula gästerna börjar ta över tillställningen en smula.
Med betoning på en smula.
Inte så att de har kopplat nåt bergfast grepp men kanske att de äger lite mer boll.
Skapar inte heller några nackhårsresande chanser.

Kalix sticker då och då upp i fartfyllda anfall.
Jimmy tar ner en långboll och är på väg igenom.
Ett bestämt fjuuiii ekar över den folktomma arenan.
-Hög klubba, förkunnar den blåsande domaren.
Jag brukar hävda att alla avblåsningar mot Kalix är felaktiga även om de är rätt.
Det här var en av dem.
Korrekt blåst…..men ändå fel.
Det ska inte blåsas av när Kalix har målchans, det borde ingå i alla domarutbildningar.

Tjugofem.
Anton Voronchikhin står nere på isen med armar och klubba högt upp i snöfallet.
Han har just kvitterat efter ett fint förarbete av Janne Rintala längs vänsterkanten.
1-1.

Snön faller men inte vi med den.
Spelet fortsätter vara helt jämnt.
Möjligen att hemmalaget fått lite extra medicin efter kvitteringen.
Spelar på ett sätt jag gillar.
Frejdigt framåt och tätt bakåt.
Jag kanske har fel men det ser ut som att laget vågar lite mer än förra vintern.
Inte lika mycket vända ur utan mer våga i offensiven.
Fler folk som vill dra igång maskinen.

Halvtimmen gången när bolluslingen är fyra och en halv centimeter från att gå in i nät via LBK-Nilzons handskar, han styr ett frislag av Jimmy i en båge upp i luften och ner i…i….i….ribbans överkant och ut.
Hörnan blir ofarlig.

Runt minut fyrtio händer det saker.
1-2.
Unge Noa Djäkner ger di gule ledningen då han efter en fin prestation efter sidan mot läktaren tar några steg in i skottläge.
Strax efteråt.
2-2.
Jimmy gör ett Jimmy-mål.
Utan pardon från tjugofem meter.
Speaker-Lasse basunerar ut att Jimmy gör 1-1.

Nu blir det rast.
Ensam i ett gammalt sliprum i ishallens korridor står jag med kaffe och en utsökt lussebulle.
Jag tänker på vad jag sett under de fyrtiofem som gått.
Jag tycker mig ha sett en jämn, oviss och ganska bra match där målchanserna duggar lika tätt som trädbeståndet på kalhygget på Tervisön.
Inte många.
Tänker också att det är kul att åter se bandy på plats men det är nåt som fattas.
Publiken.
Publiken på vår arena är varken stor eller särskilt högljudd.
Men fasen vad den saknas.
Saknar alla ”öööh” eller ”näää” eller något svavelosande eller en rungande bandyvanteapplåd.
Må denna tråkiga tid ta slut så vi får träffas runt vår arena.
Sen går jag ut.

Halvlek nummer två.
Den sista.
Tänk att det fanns förslag på förlängning.
Milda moster Matilda!
Jag får kväljningar bara vid tanken.

Domare Kuusela räknar in fåren och flöjtar igång denna sista halvlek.
Snön har ökat i styrka.
Lite julaftonskänsla över tillvaron.

Minuterna runt femtio händer det lite.
Först missar vår nye Pontus Bergdahl i ett halvbra läge.
Minuten efter blir gästernas #12 Jeremy Nöjd liggande efter en tackling av denne Bergdahl.
Det flyger lite hårda ord över isen och PB får uppsöka botbänken.
Lugnar ned sig rätt fort och Nöjd tar sig upp för egen maskin, hjälps av isen och får vård och omsorg av doktor Ekman.
När jag efter matchen pratar med LBK-staben säger de att grabben är okej och att det hela gått bra.
Det känns bra.

Femtiosex.
För första gången tar hemmalaget ledningen.
3-2.
Hemvändare Janne Rintala.
Simon bryter ett gult uppspel, snabbt med bollen till Johan som ser sin kompis sedan bronsåldern på sin högra sida.
Vi hurrar.

Sex minuter senare muttrar vi.
3-3.
Mischa Sveschnikov serverar sin kompanjon # 21 Edvin Persson i vänsterläge.
Ack och ve.
Och snöfallet har åter ökat till julaftonskänsla efter en stunds mindre mängd.

Det drar ihop sig till den sista kvarten.
Vem ska dra längsta stickan?
Vem ska avgöra?
Ska någon avgöra?
Hur lång är en väg?
Frågorna är många och matchen är oviss.

Känslan av att det finns tår där nere i skorna börjar försvinna och ersättas av en känsla av oro över matchbilden ter sig i mina ögon.
En lite pust av gult övertag.
Känns oroligt varje gång de gula tar sig in på röda halvan.
Aj, aj, oj, oj.
Oooh.
Nnnneejjj.
Huuu.
Ska dock sägas att det röda försvarsarbetet håller god klass.
Inga allvarliga hot släpps fram.
Men mina nerver tycker allt gult är farligt.
Och snöfallet ”lenar” av.
Avtar, om ni hellre vill säga det.

Tre gula hörnor på lika många minuter får min andning att gå på högvarv.
Hyperventilerar.
Det här med hörnor är verkligen en extra krydda i en annars välsmakande gryta.
Hörna till motståndaren i detta läge och kalla kårar kryper efter ryggraden.
Får du hörna med dig så……

….och på sin femte hörna tar Kalix Bandy ledningen med 4-3 genom #45 Jimmyyyy Beeerglund!!, ropar speakern, som nu har koll på sina siffror, ut i lördagseftermiddagen.
Och minuten är åttiosju.

De gula satsar nu allt på långa lyftningar.
”Böna” och hans vänner i röd backlinje har skött tennisträningen till punkt och pricka.
Inget går igenom.

När speakern förkunnar att det återstår en minut gör Johan Sundquist en fin sak då han djupt nere i det gula landet håller bollen i många, långa och breda sekunder.
Och får med sig ett frislag.
Kallas rutin.

Sista långbollen från de gula slutar med lite palaver då de menar att de skulle ha en hörna med sig och inte en offside domaren blåser för.
Från min plats omöjligt att säga nåt om men det var rätt kraftiga reaktioner så…

Sen är matchen över och förbi.
En match som kunnat sluta hur som helst.
Vilket den också gjorde.

Men som jag tidigare nämnde.
Tycker mitt Kalix var riktigt bra och var roliga att se i det offensiva spelet.
Bådar gott inför nästa helg.
Då kommer Rättvik.

Ha en bra hemresa Ljusdal BK.
Vi ses nästa vinter.

Ha det bra alla.

// Sargis