Kryss mot Nässjö

Långt innan match.
19 december.
Sista matchen på vår arena detta år.
Tråkigt.
Känner redan abstinens.

En bit in i söndagens match drev mina tankar iväg på det här med vår sport.
Varför vår sport inte uppskattas mer än den gör.
Varför vår sport inte får den uppmärksamhet den är så mycket värd.
Vad är det som får folket att vända ryggen till?
Frågor att ställa till de som stannar hemma.
Den match som pågick där nedanför min plats var jämn, den var spännande, det var bra fart, bra spel och det spändes svarta ögon mellan lagen.
Det stod viktiga poäng på spel.
Idrott på riktigt.
Vad måste till?

Men vår trogna lilla publik är värd all uppskattning.
Ni är guld.

I vanlig ordning åkte jag upp till arenan långt innan avslag.
Bo Kaspers Orkester sjöng en julsång i radion.
Julstämning i min svarta KIA.
Väl inne på arenan träffade jag i vanlig ordning Nässjös ledare Kent och hans stab.
En mycket trevlig och pratsam samling herrar som jag stött på varje år sen Östra Stambanan öppnades i Nässjö.
Vi hann avhandla och lösa en hel del världsproblem innan dagens domare Adam Jokinen tyckte det var dags för viktigare saker.
Och apropå denne domare.
Han är smålänning han med.
Från Tranås.

Halvlek ett.
Kanske den allra bästa svenska låt som släppts under året, ”Weatherman” med ljuva Pernilla Andersson, tonas ut och ersätts av en stämningsfull visselpipssignal av mannen från Tranås.

I vit skjorta med #66 sätter Linus Jönsson igång eftermiddagens kamp.

Jag önskar mig fred på jorden och bättre spel av mitt rödklädda lag än vad de bjöd på under stora delar av lördagens match mot TB.
Det var inte bra.
Jobbig uppförsbacke med 1-4 innan det röda lokomotivet tuffade igång.
Inget sånt idag tack.

Simon är nära bryta sig igenom redan efter två.

Gästerna är en viskning från mål på deras, och matchens, första hörna.
Vår målvakt Oskar Sundqvist räddar förtjänstfullt det första skottet och det andra räddas av den röda mäktiga muren.
Det skulle bli mer skott och retur vad det lider.

Efter fem minuter skriver jag i min bok att det redan nu är betydligt mer intensivt än igår.
Tempot är högre.
Det här kommer bli en bra match.

Från Umedalen återbördade Daniel Nilsson är nära.

De vita kliver upp och har stundtals hela sitt lag på hemmalagets planhalva istället för att parkera bussen framför eget straffområde.
Sätter lite huvudbry hos de röda.
Som ibland försöker anfalla med enmansattacker.
Tackar säger de vita och hindrar den tanken.

Minuten är femton.
Nere vid hörnflaggan i det hörna där vaktmästarna och deras stora maskiner gör entré.
Det högra för anfallande lag.
Där står i detta nu Kalix Anton Khrapenkov.
Han ska, på signal, peta in bollen mot uppställd skyttelinje.
Signalen ljuder.
Bollen petas iväg.
Skottet av vår andre ryske vän Anton Voronchikhin sitter otagbart uppe i nättaket bakom den småländska muren.
1-0.

En och en halv minut senare.
Ner vid hörnflaggan i det hörn där de stora publikmassorna vällt in för en stund sedan står en man i vitskjorta för att på signal peta in bollen mot uppställd skyttelinje.
Vänsterhörna för er oinvigda.
Signalen ljuder.
Bollen petas iväg.
Det var det där med skott och retur.
Första skottet täcks.
Andra skottet får nätet att rassla bakom Oskar.
1-1.
#40 Viktor Svensson tar sitt ansvar som lagkapten och visar hur man gör mål på en, från hemmet, avlägsen arena.

En glad småländsk röst hörs på läktaren.

Tre minuter senare.
Skott.
Retur.
Mål.
Hörna Nässjö.
Från samma hörn.
1-2.
# 77 Kevin Runbom.

Jag hinner knappt krafsa ned det händelseförloppet.
De röda förbereder attack.
Det blir det inget av.
Eller förresten.
Det blir mål.
Bakåt.
Ett bolltapp ute vid sargen en bit från mittlinjen gör att tre vita vinthundar får vittring på byte och sätter fart mot två röda och en svart.
Bollen går som på ett flipperspel mellan de tre innan #19 Viktor Lindqvist i fritt läge kan fösa in sitt lags tredje.
1-3.
De lågor som igår slog ut under min röda Bissen-luva börjar åter ta fart.

1-3.
Ständigt dessa uppförsbackar.
1-3 mot Ljusdal hämtades in med råge.
0-4 mot Åby mäktade man inte hämta in.
1-4 mot TB hann man ta ikapp i sista skälvande stund.
Och nu alltså 1-3.
Ska det kunna gå?

Hemmalaget har nu svårt att ta sig in på det småländska höglandet.
De vita har inte samma höga försvarsspel nu, faller lite mer hemåt.

Humor efter knappa halvtimmen då domaren tutar för hemmahörna.
Det tycker inte målman Jesper Cimen om.
Inte på något sätt.
För att med all tydlighet visa sitt missnöje faller han på knä framför domaren och ber om nåd och omprövning av domslutet.
Det hjälper föga.
Hörnan blir till intet.
Gud hör nog bön i alla fall.
Men kul bild där han står på knä.

En strax senare.
Ny röd hörna.
Denna gång utan bön och protest.
Från vänster.
Han är vår libero och har under senare år i sin karriär även fått visa att han är en hörnskytt av rang.
Mitt i målet.
Mellan målvakt och mur.
2-3.
Han heter Jonathan Johansson.
Han var briljant i denna match.
En gigant i försvaret.
Fick senare pris som bäste man i rött.
Bäst i de vita blev böneutropare och målvakt Jesper Cimen.
I vanlig ordning bra val av juryn.

En bra match pågår.
Har nu hunnit upp till nästan trettionio.
Och det är kvitterat.
En uppåkning som i fornstora dar av Anton Khrapenkov längs läktarsidan.
Ner till hörnflaggan.
Stenhård passning, eller skott, in i gröten framför mål.
Och med en lång klubba styr Simon Viklund in bollen i nät.
3-3.

Och nu börjar det se betydligt bättre ut.
Hemmalaget är rejält på gång nu.
Pumpar på ordentligt.
De vitklädda har fullt upp med att försvara sitt revir.
Libero Johansson tar sig en tur framåt och kommer en bra bit in på fientlig mark.
Passar elegant fram till Mattias Snäll.
Som i skottögonblicket blir upphakad.
Och straffen är solklar.
Han har inte missat någon straff i vinter…..hittills.
Och gör det inte nu heller.
4-3.
Ja, ni vet nog vem.
Johan Sundquist.
Han gör sitt etthundrasjunde allsvenska mål sen vi föll ut från Elitserien våren 2017.
Och då har en säsong förstörd pga skada.
Han vet hur man gör mål han.

Sen beordras rast.
Kaffe och två kanelbullar.
Två.
Det är ju ändå fjärde advent.
Då måste man få unna sig.

Mellan tuggorna funderar jag på varför det återigen inte finns några bollkallar.
Även denna match lommar två supportrar och tar posto bakom burarna.
Detta måste åtgärdas.
Skäms lite över att målvakterna ska stå där och förgäves leta boll i sin korg och speakern måste tillkalla personal till bollkalleuppgiften.

Halvlek två.
Smulorna borttorkade.
Koppen tom.
Bollkorgarna fyllda.
– Kör igång du grönkädde från Tranås.
Apropå Tranås.
Lennart Hyland var också från Tranås.
Han dömde nog aldrig någon bandymatch.
Det hade blivit mycket Hörna då.
Nog om det.

Halvleken är sex minuter gammal.
Kalix leder 4-3.
Får vi ett femte skulle det kännas bättre.
Ett hemmaanfall får ett abrupt slut då Simon vräks omkull inne i NIF:s straffområde.
Månen på motsatt kortsida har försvunnit bakom tunna skyar men straffen är solklar.
Johan igen då.
Signal.
Gnnneeeijjjj !!
Han missar sin första straff i serien.
Eller mer rättvist, vilket aldrig framkommer i varken Elitrapport eller Bandygryta.
Målvakten räddar.
Kanske inte den mest avancerade räddning han gjort i sin karriär men räddar man en straff ska man hyllas.
Jesper Cimen heter han.

Några hörnor senare.
Det är kvitterat.
4-4.
#12 Gustav Enhagen tråcklar sig fram djupt nere till vänster.
Snett inåt bakåt till en bortglömd #77 Kevin Runbom som enkelt vispar in sitt andra för kvällen.
Där glömde nog de röda att titta över axeln och räkna in fåren i hagen i stället för att titta på den bollförande.

Strax senare sätter en ojämnhet på isen lite studs på bollen precis framför klubbladet på Mattias Snäll efter en eminent framspelning av Johan.

Vita börjar ta över lite grann.
Lite hemskheter kryper längs min ryggrad.

Tuomas Mokko skjuter med sin korta klubba.
Målvakten i Nässjö heter fortfarande Cimen och han är femstjärnig i en aktion han nu tar sig för.
En snygg benparad lågt ner till vänster.
Jösses, hade man överhuvudtaget kommit ner så djupt hade läkarkåren fått gå dubbla skift i veckor för att försöka få rätat ut sig.

Det är nu mina tankar om hur vacker vår sport är sätts igång.
Mycket bra match.
Taktiken sätts på prov.
Hjärnornas kamp.
Tätt.
Jämnt.
Spännande.
Tur det finns hjärtstartare på arenan.

Sista kvarten är igång.
Börjar hetta till lite.
Viktigt skede.
Inte släppa in nåt.
Ska även denna match sluta 4-4?

Inte många målchanser nu.
Det spikas ihop försvarsmurar.
Det läggs ut spanska ryttare.
Det grävs vallgrav.
Kom inte hit.

Kalix har ett litet läge när vild kaos utbryter framför NIF:s målbur.
Det viftas med hundratals klubbor.
En hit.
En dit.
Och chansen rinner iväg.
Rättare sagt rensas med kraft iväg.

Någon minut innan slut får så gästerna en hörna.
Lagets tionde.
Från ismaskinens hörn.
Jag vill inte se.
Jag törs inte andas.
Blå i ansiktet ser jag skottet träffa högt upp i muren och bollen försvinner över bur och in i fångnätet där bakom.
Så nära.
Så otroligt nära.

De absolut sista minuterna är hemmalaget två man mer på banan.
Försöker trycka framåt men det vill sig inte.

Och även söndagens match tar slut.
Även den slutar 4-4.
Vilket får anses rättvist.

Efterord
Det är ändå rätt roligt det här med bandy.
Tyvärr ser vi ingen mer match på Fomab Arena detta år.
Vi får hålla oss till den sjätte januari.
Då kommer Västanfors IF.
Ett fint lag.
Tre dagar senare ser vi damerna möta Östersund.
Samma dag kan vi också se Karlsborg ta sig an Östersund de också.

Vårat P14 har spelat i Söråker under helgen.
Fyra matcher.
Fyra segrar.
Bravo!

En liten sak till.
Unik har fem hörnor i segermatchen mot Åby/Tjureda.
De sätter…….fem (!)
Åby har sjutton.
De sätter…..noll(!)
Fem hörnor, fem mål.
Imponerande.

Då återstår det bara för mig att önska er alla läsare en riktig…..

…… GOD JUL!

Håll i, håll ut, håll händerna på täcket.

Vi ses.

// Sargis