Kammade noll mot Boltic

Tredje måndagen i januari.
På min radio sa de idag att denna dag är årets deppigaste.
-Julmyset är över
– Det är mörkt och kallt.
-Maten är uppäten.
-Ungarna har tröttnat på leksakerna.
-Pengarna är slut.
-Vabruari har antagligen tjuvstartat.
-Nyårslöftena är redan brutna och jobbet har rivstartat för att möta den vikande konjunkturen.

De glömde en sak.
En nog så viktig sak.
Nämligen.
-Att vara supporter till Kalix Bandy.
I dagsläget ligger gångna helgen som en blöt filt över oss supportrar.
Dubbla torskar och kvalspöken som drar oss ner i dess hemviste.
DET är deppigt.

Men dessa spöken ska jagas iväg.
Det kan ni alla ge er katten på.
Att vi skulle vika ner oss för några figurer som iklädda vita lakan går genom väggar och säger buuu finns inte i vårt sinne.
-Schas!
-Ge er iväg.

Vi tar väl söndagen då.
Jag vaknade på morgonen.
Har för vana att göra det.
Tittade ut genom fönstret och såg…..
…att det fortfarande snöade!
Lördagens idoga snöfall hade inte gett med sig.
Anfäkta och anåda.
Den svada som vällde ur min näbb gav mig inga fribiljetter till förmiddagens högmässa.
Men någonstans bland molntäcket satt någon figur som hörde mina osande ord.
Det slutade komma vitt elände från skyn.
Molntäcket drog mot nya mål och över Asplunds tittade en gul och rund sak fram.
Någon sa att den kallas sol.
Lite bitande vind men fina förhållanden för bandymatch.

När jag, strax efter elva, körde upp mot arenan var det gudomligt vackert i vår bygd och högmässan hade kört igång utan mig.

När gästande Boltic anlände var de överväldigad över vad de såg.
De hade träffat kollegorna i Laik på hotellet i Luleå och hört om lördagens parodi och var lite oroliga om vad som väntade.
Och de möts av en nyspolad is som blänker i solskenet.
Mängder av snö runt arenan och snötyngda grenar på träden.
Jag är osäker på om det finns vackrare vyer än det.

Växlade några ord med gamle storspelaren Pål Hansen som sade sig minnas när han var hos oss senast.
Han trodde sig minnas att det var säsongen 94/95.
-Då var det massor av folk på den sidan, sade han och pekade bort mot läktaren.
Jo du, då hade vi tio gånger fler åskådare än idag.
Undrar vad alla de som fattas idag gör en helt vanlig söndag i januari?
Högmässan?

Matchen då.
Blir glad då jag ser att återvändare Niclas Rönnqvist står rödklädd och grann på plats i försvarslinjen.
Hurrar och skuttar lite för mig själv.
Får konstiga blickar från de bredvid.

Matchklockan på 00:00
Klockan på 14:00

Domaren som är samma domare som lördagen heter fortfarande Mika Mutanen sätter pipan i munnen och blåser till drabbning.
Simon Viklund gör avslag.
Tretton sekunder senare får Kalix matchens första hörna.
Från höger.
Drömstart?
Nähä, icke det nä.

Matchuret på 01:00
Värmländske keepern heter Max Sundelius och gör nu en strålande räddning på ett hotande närskott.
Blixtsnabb parad.

Matchen har börjat bra.
Bra fart under fötterna på de bägge lagen.

Sjunde minuten när Simon skjuter i bollkorgen.
Fasansfulla minnen spelas upp för mina ögon.
Ingen nu levande kalixbo glömmer målet Tillberga fick sig tilldömt då en boll ur bollkorgen rullade in i mål efter ett hörnskott som träffade korgen.
-Vaddå, jag bitter?

Minuten är tolv när vi jublar för måååå…..nähä nä, inte det.
Hur var det nu domar´n?
Kom vi inte överrens om att alla mål Kalix gör ska godkännas, oavsett?
Okej, Micke var väl offside då.
Korrekt dömt.
Tyvärr.

Flyttar fram tiden till minut sjutton.
Speaker Kurt förkunnar för oss alla att Boltic får sin fjärde hörna.
Från höger.
0-1.
Skytten har 11 på ryggen och heter Hesselbom, Johan Hesselbom.
Två glada på läktaren.
Alla andra hänger läpp och nacke.

 De röda replikerar omgående.
Minut nitton.
Speaker Kurt får hojta ut om Kalix hörna nummer två.
Från höger.
Nu blir hans mål godkänt.
Men han var tvungen skjuta två gånger då vita muren täcker undan första försöket.
Micke Jansson.
1-1.
Vandringen mot framgång har börjat.

Bra match där nere.
Men lite sämre vibrationer då jag tycker mig ana att gästerna har bättre snurr i sitt spel.
Lite vassare.
Aningen snabbare.
Mnjaää, lite krypande obehag.

Så var det det här med frislag och bortamål.
Igår tre.
Idag…
Minuten kallar vi tjugofyra.
Värmländskt frislag.
Femton meter ut.
Rakt ut.
Röd mur byggs.
Tyvärr byggs den upp lite snett och vint.
Målskytten till 1-0, Hesselbom, torkar av siktet, laddar, avfyrar.
Och är nu tvåmålsskytt.
Lågt till höger om muren och till höger om Oskar i målet.
1-2.
Jag kommer aldrig någonsin mer få tillträde till en kyrklig aktivitet.

Och hemmalaget får allt svårare att ställa målman Sundelius på hårda prov.
Gungbrädan slår över allt mer.

87:an i Kalix heter inte Axelsson.
Han heter Persson och är från min by.
Nu skjuter han från låångt avstånd.
Målmannen ser bollen sent men är med på noterna då den smiter iväg strax utanför.
I sanningens namn hade han nog tagit den om så hade behövts.

7:an i Kalix heter Khrapenkov.
En sagolik färd över isen där vita spelare snurras upp som i en taktfast bugg på insomnade Sandgrund i hemstaden.
Ner mot, lika insomnade, danspalatset Furulogen går hans färd.
Men ack och ve.
En vit klubba hinner stickas fram i absolut sista sekund.
Det bidde bara en resultatlös hörna.

Den resultatlösa hörnan bidde en till hörna.
Om det tyckte de vitklädda inte.
Högljudda protester och klagomål.
Domaren stod pall för protesterna och hörna gick av stapeln.
Och givetvis.
Tveksamma hörnor blir i elva fall av tio mål.
Så även denna.
Vår kapten och försvarsminister.
Jonathan Johansson.
”Böna”.
Skoningslös.
Otagbart.
2-2.
Klockan?
Minut fyrtiofyra.

Janssons Micke tvingar målis Sundelius till en akrobatisk räddning strax efteråt.
Hörnan blir till intet och rast förkunnas med en liten signal.

Paus
Expertisen vid kaffekopparna var trots kvitteringen lite oroliga.
Känslan var att våra män var lite darriga och tagna av lördagens snöchock och förlust.
Spelet vill inte riktigt klicka igång.
Och i mörkret som börjar ta över samlas spöken bortom läktaren för konferens.
De anar villebråd.
Någonting att dra ner i träsket.
När vi andra läser eftermiddagens övriga resultat hör vi hånskratten väsa där på andra sidan.
Kusligt.

Andra halvlek.
Spelarna i Boltic är ivriga.
Spela, spela, spela.
Eller om det var maten de skulle äta direkt efter slutsignalen som hägrade.
De var ute på isen långt innan domare och motståndare sväljt sista kaffet.

Nordanvinden har ökat en smula och får mig att ”hurvas”.
Småfrysa för er som inte behärskar vårt tungomål.
Det skulle bli värre.
Om en halvtimme.

Spökena bakom läktaren tystnade tvärt i minuten femtiotvå.
Kalix tar ledningen.
3-2.
Målkungen denna vinter.
Simon Viklund.
Fritt skottfält vid stranden till straffområdet.
Där missar inte en som heter Viklund.

Ska det kanske gå vägen ändå?
Lite varmare i kroppen.
I fyra minuter.

3-3.
Ett mål som faller under kategorin snöpligt.
Otur.
Frislag (vad annars?) tre meter ut från höger hörnflagga.
Hårt in gröten.
Tar olyckligt på en hemmaspelare och ställer Oskar utan chans.
Jag slår händerna för ögonen och tittar igen.
Har det verkligen hänt?
Svaret är dessvärre: Ja.
Vem som sköt?
Gissa elva gånger.
#11 Johan Hesselbom

Kalix: Tre
Hesselbom: Tre
Och två frislagmål

Vid timmen noterar jag att Karlstads stoltheter nu äger matchen.
De röda får inga längre anfall.
Kommer en bit in i Värmland men sen är det stopp.
Å andra sidan skapar inte Boltic hot av allvarlig sort heller så än så länge finns en smula hopp.
Spökena som sitter i det mörker som nu råder putsar på sina kättingar.

Humor då domaren blåser av ett vitt anfall där vinterns tydligaste offside tvingar domaren att flöjta.
-Aldrig, aldrig! klagar en vit.
Jag lovar er att vi snackar om tio meter.
Minst.
-Aldrig, aldrig.
Lite skratt får min frusna själ att tina en smula.

Det dröjer upp mot minuterna sjuttioett och sjuttiotvå innan de bägge lagen får sin första hörna i halvleken.
Kalix är åtminstone lite nära.
Boltics är inte ens lite nära.

Omänsklig spänning när vi går in i sista kvart…..
..jahaja.
Den där sista kvarten hinner inte pågå länge.
Står inte gästerna där nere och hurrar.
3-4.
Två på läktaren hurrar.
En vindsnabb uppåkning efter sargen nedanför läktaren av #8 Jonas Wennerström.
In med bollen mot mål där kapten Andreas Eriksson står.
Och är man kapten så ska man göra mål där.
Det gör Eriksson också.

Andreas Eriksson får senare ta emot pris av matchjuryn som tycker han är den allra bäste i det vitklädda laget.
Även Kalix kapten, ”Böna” får pris.
Vi har en kunnig jury.

3-4 var det ja.
I två minuter.
Frislag Boltic.
Lika säkert som att jag aldrig tippar rätt.
3-5.
Pang upp i Oskars högra kryss.
#65 Gustav Backman.
Tre mål på frislag då.

Matchen är nu avgjord.
Stängd.
Nyckeln kastas bort.
Och på min telefon grinar de övriga resultaten mig hårt i trynet.
Kolsvart.
Spökena bakom läktaren dansar.
Kanske till The Specials dänga från 1981.
” This town is coming like a ghost town
This town is coming like a ghost town”

Nu blåser det allt kyligare vindar.
Tycker nog även en I ledningen I Boltic där nedanför mig.
Påpälsad likt en polarforskare ser han sitt lag dominera ute på isen.

I åttiosjätte fastställs så slutresultatet.
3-6.
En riktig rackarrökare från vänsterinnerposition.
Oskar är ställd utan chans till räddning.
Hårt och välplacerat.
Ett snyggt bandymål.

Sen händer inget mer att skriva om förrän slutsignalen ljuder.

Långt senare
När jag senare kör hemåt ligger jag bakom den buss som har ett värmländskt bandylag ombord.
Mätta, belåtna och jäkligt glada över två pinnar till i deras korg.
Jag följer dem hela vägen från arenan, genom samhället, ut på E4, över Kalixbron till dess att våra vägar skiljs vid Sveriges fulaste rondell, Kråkfällan.
Och hela vägen hör jag glada tillrop och Sven-Ingvars på hög volym.
IF Boltic är på väg ”Te dans mä Karlsta-tösera”

Kalix ligger nu under det förhatliga kvalstrecket.
Inte vad jag räknat med men verkligheten är som verkligheten är.
Tänker dock inte bryta ihop trots att det är årets deppigaste dag.
För hur det än må se ut så är mitt hjärta RÖTT och VITT.
Alltid.
Oavsett.

// Sargis