Förlust mot Katrineholm

Slutspurt.
Sol.
Spolarvätska.
Solglasögon.
Sittplats.
Takdropp.
Flexledig.
Ruta på arenan.
“Oh, it’s such a perfect day
I’m glad I spent it with you
Oh, such a perfect day
You just keep me hanging on
You just keep me hanging on”

Efter oändlig tid med kyla och snö hände något natten till denna dag.
Det blev helt plötsligt varmt.
Och sol.
När jag vid lunchtid körde hem från min fabrik satt vinterns hjältar, de som i alla väder är ute och bygger den nya bron över vår älv, i solskenet med varsin kopp kaffe.
Väl värda.
När jag en stund senare körde tillbaka till ”stan” med sikte på bandyarenan var arbetet åter i full gång.

Med solglasögon på näsan gled jag in på arenan i samma stund som de bägge lagen åkte ut på den nyspolade isen för en stunds uppvärmning.
Den bilden.
En tavla.
Jag har tuggat om det sedan freden i Månsbyn.
Det finns inget vackrare än bandy på nyspolat i solsken.
Händer inte ofta, men när det händer.
Wow.

Dags för drabbning.
Läste på Katrineholms hemsida en intervju med lagets mittback Jimmy Jeshinsky.
Han sade där att man måste försöka minimera antalet hörnor för Kalix för att det kommer ringa förr eller senare.
Kalix fick tretton hörnor.
Om det ringde?
Möjligen var telefonen på ljudlöst.

Halvlek ett.
Med uppknäppt jacka och nyputsade glajor sitter jag i solskenet på läktaren och bara trivs.
Möjligen hade en paraplydrink passat in bredvid men man kan inte få allt.
I detta solsken flöjtar eftermiddagens domare Andersson igång matchen.
Tur vi inte visste då vad som komma skulle.

Men det började bra.
Smakstart.
Smak av alla tänkbara godsaker.
Femte minuten.
1-0.
Johan Sundquist vevar på från straffområdeslinjen.
Sjätte minuten.
Från kortlinjen till höger om målmannen.
In med bollen bland klubbor, ben och skydd.
Och in i nät på något sätt jag inte ser.
Simon Viklund.
2-0.

Minut åtta.
Kalix får sin första hörna, säger Lasse vid mikrofonen med myndig stämma.
Bom.

Minuterna går en och en och är nu på aderton då jag noterar att gästerna inte haft ett enda avslut.
Oskar Sundqvist i hemmaburen har en skön eftermiddag i solen.
Han kan ta fram termos och limpmackan med prickig korv.
I samma stund får Kalix sin andra hörna vilket föranleder protestplakat, en skivinspelning med ”bandyspelare mot feldömda hörnor” och namnlistor utanför butiker i Katrineholm.
Hörnan resulterar……..inte.

Hemmalaget har full kontroll över händelserna.
Har lite svårt med den vita sörmländska muren som byggs upp varje gång de röda tänker hitta på något.
Blir hallen som börjar byggas i Katrineholm nästa vecka lika tät som denna försvarsmur behöver man inte oroa sig för att det ska läcka någonstans.

Tjugosju får Katrineholm sin första hörna.
Täcks föredömligt av raska röda rusare.
Oskar behöver inte ställa ifrån sig termosen.

Solen drar sig undan bakom tunna skyar.
Glasögonen upp i pannan och graden av coolhet minskar dramatiskt.
Då gör Johan sitt andra och lagets tredje.
Ett vindsnabbt anfall där bollen går på rulle mellan Tuomas Mokko, ”Tony” Voronchikhin och till sist till Johan i ett läge där även jag gjort mål.
Kanske.
Hur som haver.
3-0.
Minut trettioett.

Klart, sade jag till han någon meter bort.
Nu är det klart, detta vinner vi.
Jag måste någon gång lära mig att någon expert, det är jag inte.

Det är nu jag börjar ana något jag inte vill ana.
Jag anar inte bara ugglor i mossen.
Det är hela fågelboken där ute.
Det börjar bli hafsigt, omständligt och konstigt avslaget.
Vad håller på att hända.
Förvisso skapar inte de vita något som ger oss hicka men det börjar ”meora” i mitt inre.
För er som inte hängde med i lektionerna i ”Kalixmålets underbara värld” står ”meora” för småkrypa.

Kalix hörna tre.
Skjuts av nummer tre.
Decimetrarna bollen går över är tre.

Och det nu börjar raset ta fart.
– Katrineholm reducerar till 3-1, målskytt #24 Erik Lisell på passning från #8 Sebastian Brandt, hör vi speakern förkunna.
Skott från håll.
I stolpen.
Studs ut på en Oskar som ligger ner efter att ha försökt rädda.
Och givetvis rullar bollen in.
Minuten hette trettioåtta.

Gästernas målvakt heter Simon Westerdahl.
Han var lysande denna dag.
Nu gör han en femstjärning på ett närskott.
En sån räddning sätter alltid en extra krydda på vacker sport.
Även om den nu förhindrade ett hemmamål

Nu fungerar inte mycket för de röda.
Passningar går fel.
Anfallen börjar bli enmansattacker.
Vita muren tätar, tackar och tar emot.
Någon svär.
Kan mycket väl ha varit jag.

Fyrtiofyra.
Straff.
Kalix.
Första på hemmaplan i vinter.
Johan Sundquist har inte bommat en enda på bortais.
Signal.
Skott.
En kilometer utanför.
Jag och han några meter bort gormar ikapp.
Nåja.
Någon gång måste även en straff få missas.
Men 4-1 där och smaken från smakstarten hade kommit tillbaka.

Vi spekulerar i om det var trycket från oss hemmafans som blev för betungande.
 Sen blev det paus.

Paus.
Den pausen kom lägligt.
De röda har tappat allt efter sitt tredje mål.
Nu får de chansen att samla ihop sig och komma ut med tuppkam.

Halvlek två.
Gästerna är ivriga och kliver in på isen i samma sekund som de stora maskinerna lämnar densamma.
Måhända känner de lite vittring på poäng.
En kort stund senare kommer hemmalaget, anförda av målvakt Sundqvist, ut genom tunneln från omklädningsrummet.
Och sist kommer…..
…ja, ni vet nog vilka…
…dagens domartrio.

Fotbollens stora stjärna Messi gör avslag.
I sitt vanliga liv heter denne Messi Niklas Eriksson.
Han skjuter tre minuter senare upp i fångnätets översta maska från bra läge.

Kalix får så ännu ett frislag i bra läge.
Slarvade en del i förra matchen mot Nässjö.
Några tidigare denna dag har hafsats bort.
Så även detta.
Coronaavstånd utanför målvaktens vänstra stolpe.
Där måste man bli bättre.
Skyttar finns det ju gott om.

Jahaja, då var det hög puls igen då.
Minuten är femtiosex.
Solen har tagit rast där bakom de tunna molnen.
Och gästerna från Fulbonäs gör 3-2.
Kört genom Furuhedsskolans kopiator av Kalix 3-0.
I öppet nät från en halv meter.
Inspel från vänster.
#8 Sebastian Brandt.

Bästa laget i landet på hörnor var det.
Nu hörna åtta.
Nu då?
Nähä, inte det inte.

Istället.
Sextiofyra.
Som en restskatt.
Som en fläskläpp.
3-3.
Och alls icke orättvist.
Skott från avstånd.
Oskar orkar inte hålla.
En av planens största denna dag.
Kanske den allra största.
Hans arbetskapacitet skulle kunna ge honom en plats på min fabrik.
#24 Erik Lisell.

Pär-Peter i hemmalagets ledarstab tar omedelbart Time Out.
De är inte nöjda med sina adepter.
De inser att faran är överhängande.
Biljetten till kvalet hänger på den stängda grinden vid entrén.
På väg att blåsa bort.
Mod ska repas.
Nu jäklar växlar vi upp.

När spelet åter går igång är Johan nära, nära, nära efter en stark genombrytning med halva Södermanland hängande på sig.
Men nära har aldrig räknats.

Oskar tvingas till en femstjärnig även han.
Blixtrande parad.

Hörna tio.
Nu firar vi jämnt….
….med ett skott utanför.

Efter hörna elva blir det full matning från röda kanonen.
Kommer missiler lite här och var.
Men i mål.
Icke.

Sista kvarten.
Plus tillägg.
Det känns oroligt.
Alls inte bra.
Mitt röda lag får inte ihop sina tankar och spel.
Blir mycket galet.
Samtidigt som de vittröjade gör allt de tänkt sig på ett fulländat sätt.
Det är vind i seglen i den vita båten nu.

Då.
Då gör Kalix 4-3.
Johan i bra läge skjuter.
Målman Westerdahl räddar.
En kobra hugger snabbt.
Lucky Luke snabbare än sin skugga.
Janne Rintala ännu snabbare.
Blixtsnabbt framme och petar in den returen.
Kanske inte helt rättvist men inte bryr jag mig om det.
Kanske, kanske kan det gå vägen.

Ett till skulle smaka.
Gå för det nu, tänker jag.

Ett tåg passerar på järnvägen bortom vägen bakom läktaren.
Loket signalerar med en kraftfull signal att det är dags för de röda att skärpa till sig under de sista tio minuterna och avgöra detta.

Robin Alamaa blir avblåst för offside då han får en glimrande passning av Tuomas Mokko.
Nä du domare, man blåser inte av ett sånt fint rött anfall.
Även om offsiden, som i detta fall, är tydlig.
Allt enligt en paragraf i domarens bok om hur man bedömer offside i Kalix.

4-3.
Och vad är klockan?
Klockan bakom den rosatröjade Simon Westerdahl visar åttioåtta.
Katrineholm får sin femte hörna.
Fyra bom hittills.
Fyra straffrundor.
De har Erik Lisell redan åkt.
Hans åksträcka denna match måste närma sig skidtävlingen Nordenskiöldsloppet.
En liten nätt sträcka på tjugotvå mil.
Och krafter har han kvar.
På denna hörna.
Från höger.
4-4.

Rättvisa är skipad men i mitt inre kokar det.
Vad är det som händer?
Det här kommer inte gå vägen.
Det här kommer bli fler bortamål.
Allt.
Precis allt är panikslaget i hemmatröjorna.
Panik i blick.
De vita har poäng i blick.
Vill visa sina supportrar där hemma att man minsann är bättre än tabellens lögner.
Det ropas och gastas åt alla håll nu.

Det går en minut och tjugofyra sekunder.
Rullgardinen dras ned.
Solen försvinner bakom reklamväggen ner mot Furuhedsskolan.
En kuslig kall kåre drar förbi.
Tåget har för länge sedan passerat vår ort på väg mot fjärran.
Allt är tyst.
Ja inte riktigt allt.
Nedanför hemmalagets omklädningsrum står en samling herrar i vita tröjor och tjoar ikapp.
Han som gjorde avslag för nästan exakt fyrtiofem minuter sedan.
Messi.
Niklas Eriksson.
Skyttekung i Katrineholm Bandy.
Han har just visat varför.
Han gör sitt första.
Lagets femte.
Och matchens sista.
4-5.
De hurrar i ring tills domaren får ge en liten åthutning.
Såja, såja, det är tid kvar.

Tillräckligt med tid för att Kalix ska hinna få hörna tretton.
-Det kommer förr eller senare att ringa.

En stund senare går slutsignalen.
Gästerna hurrar som om de vunnit SM-guld.
Å andra sidan kan en seger mot Kalix på Fomab Arena jämställas med ett SM-guld på Studenternas.
Kanske till och med lite större.

Men det är nog inte bara en samling bandyspelare från Södermanland som hurrar.
Det lär hurras i Småland.
Det lär hurras i Trollhättan.
Det lär hurras i Tillberga.
Det lär hurras bland kassörer i elitserieklubbarna.

Den där biljetten som hängde löst på grinden vid entrén till vår arena.
Den har blåst sin kos.
Visst det finns en liten chans.
En liten chans som kan skönjas i ett mikroskop av hög klass.
OM Kalix, på lördag, vinner mot Tillberga
Och Gripen förlorar mot Boltic.
Och Åby/Tjureda faller mot Jönköping.
Jag kikar i mikroskopet.
Ser nåt väldigt, väldigt litet.
Nästan osynligt.

När jag kör hem ser jag kalixbor flanera i samhället.
De har ingen aning om vad som hänt uppe på bandyplanen där vid ishallen.
De går omkring lyckligt ovetande.

Jag ligger bakom ”Kustbussen”
Den ska till Skellefteå.
Jag funderar på att hoppa ombord.
Där har de ingen bandy att deppa över.

Väl hemma äter jag Bruna bönor till middag.
Då blev sinnet bättre.