En säsong
Dörren stängs.
En säsong är till ända.
Men till nästa år igen, kommer den vår trogne vän.
Bandyallsvenskan.
Det bästa som hänt bandyn sedan sargen infördes.
Oförutsägbar, spännande och, helt enkelt, bra.
En, på många sätt, tråkig säsong men om jag inriktar mig på det rent sportsliga så har det varit en riktigt rolig resa genom vintern.
Bra bandy och bra resultat.
I alla fall på vår hemmaarena.
En match med kryss och en med tvåa.
Tre ynka poäng tappade på hemmais.
Det tycker, i alla fall, jag är med beröm godkänt.
Lägg därtill att vi besegrat bägge lagen på kvalplats på vår is.
Poängtappen lägger vi åt sidan.
Allt började i höstas.
Sommaren har varit ett sämre skämt.
Hösten var grå.
Och våt.
En våt, grå, yllefilt över vår bygd under lång tid.
Flyttfåglar flög fel i dimman.
Så även ett virus som satte fart efter en sommar där det tagit semester.
Myndigheter kom med restriktioner.
Men folket i samhället levde på som om morgondagen inte fanns.
Och där någonstans stod vi bandyvänner och undrade vad som skulle bli av vintern.
Blir den av?
Hur mycket publik?
Femtio var utgångsbudet.
En blinkande sekund skulle trehundra tillåtas.
Vi hann börja hoppas.
Då ridån föll.
Åtta.
Det blev åtta.
Åtta runt en bandyarena tål att diskuteras varenda kväll tills kossorna kommer hem.
Men reglerna var tydliga och det var bara svälja.
Åtta.
Det hann också bli en hel del turer i dimman om vilka serier som skulle gå av stapeln.
Yrkesidrott, blev svaret.
Vilket även innebar vår allsvenska.
Jag blev glad.
Men ändå lite betänksam.
Är det ett klokt beslut?
Men beslutet var taget.
Bara att svälja det också.
Mycket att svälja inledningsvis.
Vårt eminenta damlag hann med en match innan allt försvann.
De har gått obesegrade genom vintern.
Herrallsvenskan, ja.
Damallsvenskan, nej.
Underlig äro Herrens, och förbundets, vägar.
Och grådasket fortsatte.
Att spola is på Fomab Arena var uteslutet.
Bara för mitt lag att träna i badkaret inne i ishallen.
Vecka efter vecka.
Grått ute, rinkbandy inne.
Så när det drog ihop sig till en helg i Uppsala för spel i tre dagar under ”Supercupens” fana hade laget inte sett en fullstor bandyis sedan vi bodde i grottor efter Köpmannagatan.
Tre dagar, tre matcher.
Och en resa i oroliga tider.
Man föll i de två första matcherna.
Unik, 4-8.
Katrineholm, 4-7.
För att avsluta, som det även skulle bli långt senare, med en vinst mot TB Västerås.
Denna gång med 6-2, lågt senare skulle det bli 6-3.
Seriepremiären i Bandyallsvenskan flyttades fram någon vecka så den helg som skulle vara sista finputsningen inför den starten för Kalix blev nu lite för tidig.
En helg i Hälsingland
Kan vara en bra helg det också.
För Kalix Bandys del blev det en bra helg.
Förlust mot Bollnäs med 6-3 där tränare i Bollnäs tyckte att hans orangea manskap hade fullt sjå med att plocka hem poängen.
Dagen efter mot ett Edsbyn med uteslutande gallerförsedda spelare, vilket kanske inte var det som utlovats, men matchen spelades och Kalix vann enkelt och stort med 11-1.
Gott så.
Med dimma över vårt samhälle och virus i varje gathörn fortsatte hösten och inte blev det någon träningsmatch på hemmaplan.
Inget svartgult Torneå LRK.
Och inget svartgult Murmansk.
Ej heller svartgula grannen Karlsborg fick tillstånd till match.
Endast rödvita träningar.
Måndagskväll, fyra plusgrader, duggregn, träning.
Hurra, eller.
Dagar gick.
Träningskvällar gick.
Dagarna mörknar minut för minut.
Höststormar river bort de sista minnena av den sommar vi inte fick.
Och plötsligt är det november.
Det kom snö.
Som vände och drog bort.
Vår bygd var svart som synden.
Men ljuset skulle komma i form av seriestarten av Bandyallsvenskan.
Trodde vi.
Kalix Bandy skulle inleda med Ljusdal hemma den sjunde november.
Kalix Bandy skulle sedan åka iväg på resa.
Kalix Bandy skulle sedan få besök av två lag från Småland, Nässjö och Jönköping.
Nu blev det inte så.
Det blev inte si heller.
Det blev pannkaka.
Utan sylt.
Inledningen av vår serie blev kaotisk.
Föreningar som tjurade likt ett hungrigt barn.
-Nej, vill inte.
Soppa.
Soppa av grumligt vatten.
Hela premiären sköts upp och matcher flyttades om.
Kalix skulle då inleda med en dubbelhelg på hemmais.
Nässjö.
Jönköping.
Jönköping, kul med ett nytt lag på besök.
Nähä, inte det.
Inte ens med hjälp av vår Herre trodde sig laget från Sveriges Jerusalem åka iväg till Kalix.
Att resa är att smittas.
Att resa långt är än värre.
Men det allra värsta är.
Att resa till Kalix.
Nässjö gick med på schemaändring.
Med näsan i almanackan och pannan i djupa veck enades parterna om nytt speldatum.
Hedervärt.
Jönköping tvärvägrade.
De kastade in handduken och tillslut tilldömdes Kalix segrare på Walk Over och siffrorna 5-0.
Två poäng.
Två poäng är ju alltid två poäng även om de, som dessa, lämnar en sur eftersmak.
Serien drar igång
Så till slut.
Efter pajkastningar i massmedia och november i sitt slutskede.
Kalix Bandy stod beredda för start.
Från Fomab Arena rullade en buss iväg.
Efter en flygresa, en bussresa och en hotellnatt var det sån äntligen dags.
I Karlstad.
På en klassisk bandyarena som när detta skrivs snart bara består av minnen från de ljuva åren och minnet från en seriepremiär mot Kalix i november 2020.
Femtioåriga Tingvalla Isstadion är på väg till isbanehimlen.
Ut med det gamla.
Om nu femtio år räknas som gammalt så är ju jag….. hrrm..
En av Europas största konstfrusna anläggningar skrotas och en ny snajdig hall ska byggas.
Tillbaka till den där novemberlördagen då Kalix spelade premiär.
En premiär i moll.
5-2 till Boltic.
Vilket inte bara gladde befolkningen i Karlstad, Torsby eller Åmotfors.
Ordföranden i en annan klubb fann det faktum att ett av Boltics mål gjordes av nästan femtioårige Marcus Bergwall så lustigt att han på sociala medier kände sig tvungen att skriva en rad.
”Gamla fina Boltic krossar alltså Kalix, utan att ha tränat på veckor och med goa Marcus i laget, 49 år…nästan genant…” och avsluta meningen med en smiley i form av en pajas.
Samma lördag vann hans lag mot Västanfors.
Glädjen över den vinsten lät inte dröja.
”Vi har inte tränat på nästan tre veckor, ingen vill spela matchen och ändå tar vi två poäng. Nästan genant…”
Jaja.
Vi släpper honom utan vidare kommentar.
Kalix hade alltså fallit i Karlstad.
Och resan fortsatte till Örebro.
Där hemmalaget inlett med två segrar.
Denna söndag blev det en tredje.
Sen fortsatte segrarna att rulla in perrongen på Örebro Central i en enda lång rad.
Det blev tjugo i en lång rad innan första, och enda, förlusten ramlade in i den näst sista omgången.
I sanning värdiga seriesegrare
Veckan gick.
November blev december.
Jag fyllde år.
Många år.
Armand Duplantis fick 2020 års Bragdguld.
Vintern vägrade komma.
Slask.
Och när helgen kom då åkte grabbarna i Kalix Bandy iväg på ännu en resa.
Inget gny och inget knussel.
Är det nu beslutat om spel då spelar vi.
Även bortamatcher.
Denna helg gick resan till Katrineholm och Västerås (för möte med Tillberga).
Med blandat resultat.
Två år i rad måste räknas som tradition.
I alla fall när Kalix Bandy vinner.
Så efter lördagens drabbning med Katrineholm har laget nu som tradition att vinna där.
Målrika 9-5 i norrbottnisk favör.
Jag tog ett glas med något gott.
Söndagen blev dyster med förlust i Västerås.
Uddamålsvinst för ”The men in black”.
4-3.
Då blev det bara vatten i glaset.
Fyra matcher avklarade.
En vinst och tre förluster.
Mina mungipor drogs nedåt.
Jaha, ska vi vandra genom ännu en vinter med taggtråd och giftorm?
Genom ett samhälle där folket får vatten på sin kvarn i sina argument att bandyn i vår kommun är på väg att försvinna.
Det börjar höras såna ord bland folk på säkert avstånd inne på Coop.
Nu fick ju, av smittoskäl, inte den muttrande delen av varuhusets besökare vara besökare uppe på arenan så de fick inte se att herrlaget i Kalix Bandy inte hade några som helst ambitioner på att försvinna.
Inte nu.
Inte senare.
Inte alls.
Det är lördag den tolfte december.
Och första hemmamatchen på evigheter.
Imorgon kommer Lucia med ljus i hår och denna eftermiddag har Ljusdal BK anlänt i sin buss med den, alltid lika, glade chauffören Kent.
En glad gamäng som senare under vintern ska drabbas av en kraftig hjärtinfarkt.
Men det är gott gry i gamla busschaufförer.
Han repade på sig och jag hoppas att han sitter bakom ratten nästa vinter då LBK kommer till Kalix.
Han kan vägen.
Den här lördagen i mitten av december får han frakta hem ett lag i tystnad.
De har fallit mot ett hemmalag som tar sin första hemmaseger i det som ska bli en lång svit.
Att Kalix vann gjorde mig glad.
Att jag fick en present av Johan Jansson Hydling i LBK gjorde mig ännu gladare.
Fin vänskap är större än alla segrar.
Julen närmar sig.
Fyra dagar kvar.
I tomteverksta´n jobbas det dag och natt.
Raska fötter springa tripp, tripp, tripp.
Spelare och ledare i IFK Rättvik har med raska fötter trippat upp till oss i norr.
För att med molokna miner och inte lika raska fötter bege sig hem till julmys i de röda stugorna vid Siljans strand.
3-1 och ännu en fin skalp för Kalix.
Långt efter att tomten stämplat ut och julgranen kastats ut ska sedan IFK kvala upp mot Elitserien.
En dag innan julafton.
Snön kom.
Ryggskotten ekade från garageinfarter runt om i Norrbotten.
Småpysarnas glada tillrop ekade från de högar som skottats ihop innan ryggskotten sköts.
Två dagar efter julafton.
Bandyns adelsmärke.
Min namnsdag.
Annandagen.
Finns det någon dag som förknippas mer med bandy än denna annandag jul.
I bandyns tidiga ålder var denna dag en dag för genrep inför den seriestart som ofta inföll på nyårsdagen eller trettondagen.
1957 är året då Elvis sjunger om att han vill vara din teddybjörn och premiären i landets högsta serie förläggs till just annandagen.
Säsongen 1963/1964 skedde premiären tidigare i december och från och med 1966/1967 i november.
I och med hallarnas intrång kanske vi snart har röda mattan och bubbel i glaset redan i samband med surströmmingspremiären.
Den gånga säsongens annandag skulle för Kalix del betytt hemmamatch mot Unik.
Nu blev det inte så.
Tack vare personer i de bägge lägren som tänker efter.
Det här är ett tecken på att man kan ordna saker med hjälp av god dialog och sunt förnuft.
Istället för ett möte i Kalix den tjugosjätte och returmatch i Uppsala tre dagar senare bestämmer man sig för möte i Kalix den tjugonionde och möte i Kalix den trettionde.
Två lag.
Två möten.
Två dagar.
Hemma- och bortamatch på samma arena.
– Bättre att ett lag åker bort och hem än att två gör det, resonerade man.
När kloka huvuden resonerar tas kloka beslut.
Kalix vann bägge matcherna.
Och året tog slut.
Ring klocka ring.
Dags att vända blad.
Blicken framåt.
Året 2021 inleds en fredag.
På söndagen kommer Västanfors.
Det är kallt i vår bygd.
Gästernas Klas Nordström gör 2021 års första avslag på vår arena.
Gästernas Klas Nordström kvitterar till slutresultatet 4-4 i matchens sista andetag.
”Fläktens” första inspelade poäng och ledare Boström är väldigt glad efter slutsignal.
Första poängtappet för Kalix på hemmaplan är ett faktum.
En vecka senare.
Snö är ordet som sammanfattar veckan som ligger bakom oss.
Varje dag är en utmaning.
Pris till den som uppfann snöslungan.
Pris även till den som kläckte idén om The Hellacopters som husband i ”På Spåret”.
Fredagskvällens avsnitt bjuder på magi då Thåström sjunger Nils Ferlins ”En valsmelodi” kompad av bandet.
”Ack, ensam i kvällen den sena,
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals”
Söndagen bjuder på magi då Kalix Bandy besegrar ännu ett lag som längre fram i tiden ska göra upp om en plats i Elitserien.
Tidigare Rättvik.
Nu Gripen/Trollhättan.
Hela vägen hem till Trollhättan med en svidande förlust i bagaget.
6-2 på resultattavlan då slutsignalen ljuder.
Det här var nog Kalix bästa match på Fomab Arena i vinter.
Lysande.
Dagen innan skulle IFK Kungälv ha varit på besök.
Det var de inte.
De åkte inte på en enda bortamatch.
Att serien stängdes och tätades i bottenskiktet en vinter som denna var ett mycket klokt beslut.
Mycket som kunde hända ett lag under resans gång som kunde påverka resultat och placering.
Så där fattades ett helt korrekt beslut.
Att det faktumet drogs till sin spets och lag kunde lämna walk over lite hur som helst var inte snyggt.
Jag har också tänkt tanken att OM det bortamatchvägrande laget hade varit tredje part i slutstriden om en kvalplats, vad hade hänt då?
Sista matchen.
Kalix har chans på kval.
Måste vinna för att hålla lag bakom sig och knipa kvalplats.
Walk Over och 5-0.
De övriga lagen i striden vinner sina matcher till ingen nytta.
Rättvisa skipad?
Eller, än värre, om nåt lag haft chans på avancemang.
Jag lämnar det ämnet med en liten suck.
Suck.
Vi går vidare.
En period av resande inleds för Norrbottens stolthet.
Om det är någonting en bandyspelare i Kalix kan så är det att resa.
Långt.
Om vi minns tillbaka till åttio- och nittiotalet så det fanns ungdomslag i Kalix, Karlsborg och Nyborg.
Från första steg till fjunig mustasch.
Det fanns ungdomslag i Torneå och Kemi, fem resp. sju mil bort.
Det fanns lag i Svartbjörnsbyn utanför Boden.
Och det fanns ett tag även i Piteå, även om den boken inte blev tjock.
Allt serverat på behagligt avstånd.
Så är det inte nu.
Tyvärr.
I min by, Nyborg.
Bandyplanen på andra sidan vägen från det wikströmska huset, där förr lamporna lös och bollens studs mot sarg hördes varje kväll veckan i rund, är nu bara uppspolad till hälften för allmänhet, skolbarn och skridskoskola för de minsta.
Annars är bandy en svunnen era.
Det får mig att gråta floder.
I min fabriks lilla ort, Karlsborg, finns ett representationslag i div1 men inget mer.
I grannlandet vet jag inte men inte finns det ungdomar i de mängder som förr.
Svartbjörnsbyn och Piteå är definitivt borta.
Så för de som idag börjar med bandy får räkna med att närmsta bortamatch spelas i Umeå.
Trettiofem mil bort.
Bussåkning ingår i en bandyspelares vardag.
Åter till den januarihelg som nu stundar.
Den inleds med gapande munnar.
Hade det varit vår i luften hade nyanlända sädesärlor nickat förnöjsamt och byggt bo i alla öppna hålorna de såg.
Folket vid sina skärmar trodde inte sina ögon.
12-13.
Äsch, jag slog in fel sida på text-tv det här är nåt halvtidsresultat i handbollen.
12-13.
Nu har Elitrapport fått spader.
12-13.
Så även Bandygrytan.
12-13.
Inte var dag vi ser det slutresultatet i en match i Elitserien i bandy.
Inte i nån serie alls.
Men denna fredagskväll såg vi det.
Det var AIK och Vetlanda BK som lyckades få till det märkliga resultatet.
Målrikaste elitmatchen genom alla år dessutom.
Kan tycka domaren borde ha märkt att målvakterna inte var på plats då han räknade in alla får innan avslag.
De har ju lite avvikande klädsel.
Målvakter och spelare på plats i Lidköping på lördagen.
Lidköpings röda tar emot gäster i vitt.
Minut åttiotvå.
7-3 på tavlan och straff till Kalix.
Johan Sundquist vid punkten.
Mål.
7-4 som blev 7-5 som blev 7-6……och banne mig blev det inte 7-7 då Janne Rintala rullade in bollen i åttionionde
Mäktig upphämtning och lördagskvällen var ljuv.
Söndagens match mot ett Åby/Tjureda som inte fallit sedan Berlinmuren föll.
Och den sviten förlängdes nu.
Resandet fortsatte.
Nu blev helgen munter.
Första stopp: Falun.
Jag kastar glödande glosor omkring mig vid tv:n då masen gör 2-0 efter elva minuter och 3-1 efter nitton.
Uppförsbacken är brant som backhopparbacken i närheten av bandyarenan i Falun.
De glödande glosorna avtar i hetta och är innan matchen är slut fjäderlätta rosenblad.
7-5 till mitt lag.
Andra stopp: Fagersta.
Där har jag släkt.
Det blev en galen match på arenan med den vackra entrén och med en reklamskylt för ”Svenska kyrkan” mittemellan utvisningsbåsen.
Syndaren får bikta sig och ett välsignat ord på vägen.
Det blev hörnornas match.
Av matchens sjutton mål blev elva invevade på hörnskott.
Elva av sjutton!
Fem för ”Fläkten”, sex för Kalix.
Antalet hörnor i matchen stannade vid tjugosex.
Tio för ”Fläkten”, sexton för Kalix.
Ibland var det spel ute på planen också.
Precis som när lagen möttes i Kalix strax efter nyår så kvitterade Klas Nordström i slutskedet.
8-8.
Men.
Det fanns tid kvar för en högerhörna till Kalix.
– Den tar jag, sade kapten Sundquist som förste skytt.
Och ytterligare två poäng i säcken.
Kalix starka hörnskytte nämns nu med vördnad och respekt ute på de sociala mediernas gungfly.
Överlägset högsta träffbilden av alla de lag som just nu får spela.
Nära var femte hörna resulterar.
Hade inte virus satt stopp hade hotellen i vår ort varit fullbelagda av spioner med ambitioner om att studera hur i hela fridens tider Kalix Bandy bär sig åt.
När allt är över och serien summeras så ståtar laget med en målprocent på sexton vilket man toppar Bandyallsvenskan med.
Värt (eller kanske inte så värt) att notera är att av de tjugoen hörnorna under de avslutande två matcherna gick samtliga bom.
En köldvåg drog in över vårt land.
I Ljusdal blev det så kallt att isen på deras fina IP, med hängbelysning, sprack sönder.
Ve och jämmer.
Man väntade ju på ett lag från norr.
De styrande i LBK är dock ett tänkande folk.
Lösningen fanns åtta mil bort.
En hall i Edsbyn.
Matchen flyttades och LBK vinner med målrika 9-7 i en match utan hemmalag.
Här måste jag än en gång hylla den entusiastiske och engagerade killen vid mikrofonen i tv-sändningen.
Helt underbar.
Han höll på sitt, vilket han har sin fulla rätt.
Men han var lika upphetsad åt bägge håll när målchanser närmade sig.
När Kalix finske fläkt Tuomas Mokko gör en genomåkning av klass med ett avslut i världsklass går kommentatorn upp i falsett.
”Vilket mål!, vilket mål!, vilket mål de gör, galningarna från norr!!!”
Under hela matchen har stackar´n väldiga problem med uttalet av Anton Voronchikhin.
”Tony” får för det mesta gå under namnet Voroshkin för att när spänningen blir som värst i slutet få heta Vorshippin.
Men den inlevelsen.
Guld.
Dagen efter faller Kalix mot Rättvik i deras boning med uddamålet 6-5.
Nu är dock perioden av resor slut.
Necessären kan tömmas och munskydden får vila.
Att vårt lag under denna vinter rest land och rike runt i allt från flygplan till häst och vagn och bott på hotell i stad och by.
Kanske inte känts så roligt alla gånger och kanske en tanke om smitta passerat förbi.
Men när bussen rullar iväg från Fomab Arena så sitter de där, på var sitt säte och med mungiporna uppåt.
Jag brukar växla ord med den chaufför som oftast kör laget från Arlanda och ut till de platser som bestämts och han är odelat positiv över detta manskap.
Han öser lovord över grabbarna.
Otroligt fina ambassadörer för vår ort.
Jag skulle önska att alla visste det.
Sista kurvan är nu passerad och endast upploppet återstår av säsongen.
Örebro SK är riggade, uppklädda och klara för att i nästa säsong spela i den allra högsta serien.
De har hittills inte förlorat en enda match under resan.
Innan serien är över hinner de dock med att förlora en.
Mot Jönköping.
Den såg nog inte många komma.
Slutspurten
För Kalix del återstår fyra matcher.
Fyra steg.
Fyra på Fomab.
Vinn dem och kvalplatsen är utstakad som skoterleden över Svartsjön.
Enkel matematik.
Steg ett.
Falun.
Ruta på Fomab Arena.
En sån där bild som borde smälta hjärtan på de allra mest hårdhudade bandysportmotståndarna.
Solen gassar och det droppar från taket på läktaren.
Jag sitter med solglasögon på näsan.
Känner mig som Roy Orbison som alltid bar solglasögon.
Smågnolar i solskenet.
”Pretty woman, stop a while
Pretty woman, talk a while
Pretty woman, give your smile to me”
Vägen hem gick I dur.
5-3.
Ett hinder avklarat.
Tre kvar.
Varsågod nästa.
Steg två.
Nässjö.
Överkörning.
I en halvlek.
5-0 när vi fick kaffe.
Kan bli mycket det här.
Blev inte mycket mer.
Men vinsten var klar (7-1) och nu är kvalplatsen plötsligt nära.
Den ligger och väntar där bakom läktaren.
Vi känner dess närhet.
Ledarstaben i Gripen/Trollhättan är uppgivna efter lagets snöpliga förlust och säger sig ge upp kampen.
Och Åby/Tjureda har kvar att möta suveräna Örebro.
Bandyvänner ute på vida Internet bedömer att Kalix har absolut störst chans att nå ett dubbelmöte med IFK Rättvik där segraren får gå till skräddaren för att sy upp elitseriekollektionen.
Steg tre.
Vi ska ju bara besegra Katrineholm denna torsdag.
Bandymatch en helt vanlig torsdag vid pass 14:00 är ju inte det vi är vana vid.
Men nu var fallet så.
Åter en bra lösning av ett problem.
Lagen skulle ha mötts för någon helg sedan men då hade Katrineholm smitta i truppen.
Ont om lediga dagar.
Nåväl, det är ju ändå ingen publik så vi kan ju spela när som helst.
Och mitt på dagen så hinner gästerna ta sig upp och ner under samma dag.
Dock med bagarväckning och sent på kudden.
Innan jag tar matchen måste jag bara nämna det initiativ som Katrineholm körde helgen innan.
De kallade det ”Miranda-matchen”
Insamling, lite virtuella jippon och utförsäljning av de specialsydda tröjor de hade i den matchen.
Alla inkomster gick oavkortat till tjej- och kvinnojouren ”Miranda” i stan.
Totalt fick de in ca 35 000 riksdaler.
Fantastiskt.
Snyggt gjort Katrineholm Bandy.
Respekt.
Matchen i Kalix var det då.
Inledningen smakade marmeladgodis för oss med rödvita sympatier.
Snabba 3-0 och spelövertag.
– Nu vinner vi, sade jag kaxigt till han någon meter bort på läktaren.
Då började allt försvinna.
Det blev ruggigt.
I slutet av halvleken visar tavlan 3-1 och domaren visar tecken för straffslag till Kalix.
Kapten Sundquist har hittills satt alla straffar laget fått i vinter.
Fyra.
Alla på bortaplan.
Detta är första på hemmais.
Signalen ljuder.
Som han sade i en intervju efteråt ”Den straffen hade inte gått in i ett fotbollsmål”.
Andra halvlek är fyrtiofem minuter av lidande.
Den där smaken av marmelad har ersatts av smak av Bäska Droppar.
Inget blir rätt.
Allt blir fel.
Och i slutminuten gör gästerna segermålet och Kalix knuffas ut från sin position i förarsätet.
5-4 lyser i Katrineholms färger.
En match kvar.
Sista steget.
Teoretisk chans.
Gästande TB Västerås har också lite vittring.
Bäddat för spänning.
Två lag.
En uppgift.
Vinn.
Kalix vann (6-3) men eftersom Gripen, som en vecka tidigare hängt med läpp och nacke, även de vann sin match så blev kvalplatsen trollhättisk.
Men de röda hade visat att torsdagen var glömd och att man verkligen ville visa folket att de är bra.
De gör en riktigt bra match.
När jag nu skriver detta är det fredagskväll.
Hade planeterna stått rätt hade det vankats kval imorgon.
Nu blev det inte så.
Och det känns ändå ganska bra.
Jag är djupt imponerad över hur mitt lag rest sig och efter två år i skuggorna nu klivit fram och visat omvärlden att man besitter alla de kunskaper som krävs för att vara ett lag i toppskiktet.
För man bara chansen till en vettig försäsong med ordentliga träningsförhållanden skulle de där försmädliga plumparna i inledningen av serien kunna elimineras.
En försäsong i dis, dimma och grus istället för is på arenan ligger nära till hands då en vinst på de fyra första matcherna ska analyseras.
Jag tycker också laget bjudit oss på en gladare bandy än på många år.
Frejdigt men disciplinerat framåt och ett försvarsarbete över hela planen som känts säkrare än förvaringen av kronjuvelerna.
Lägg därtill två målvakter av mycket hög kvalitet.
Att Oskar Sundqvist höll den klassen visste jag ju från tidigare men unge, hemvändande, Joel Snäll hade jag ingen koll på.
Nu har jag det.
Det har även målsugna motståndare som fått se sina avslut motas av honom.
Fem plus.
Nu gäller det för föreningen att se till att årets spelare krafsar ned sina signaturer på framlagda kontrakt omedelbart.
Viktigt.
Kanske krydda med något spännande namn från orter bortom avtagsvägen till Siknäs.
Ut med håven.
Där får jag ju ge en stor stjärna i guld till tävlingskommitténs arbete inför denna säsong.
Tongivande namn knöts fast i tidigt skede och fantastiskt fina nyförvärv håvades in.
Nyförvärv som snabbt smält in i truppen och hjälpt till att höja nivån på spelet.
¤ Eftersom jag har fått se alla hemmamatcher är det också på sin plats att tacka föreningen för att jag fick den förmånen.
Tackar av hela mitt hjärta.
¤ Och alla ni som brukar stå där på läktaren.
Ni trogna.
Ni är saknade.
Kalix publik är varken stor eller högljudd men jösses vad tomt det är utan den.
Kalix Bandy klapp-klapp-klapp.
Floff-floff-floff.
Eller hur man nu skriver ljudet av taktfast klappande med lovikkavantar eller laka-handskar.
Underbart ljud.
Vi ses nästa vinter.
Vi hörs innan dess.
//Sargis
