Drama mot Katrineholm

Idrott utan spänning är som kärlek utan kyssar.
Idag var det dock lite för mycket av……

Skuttade likt Rönnerdahl ur min säng tidigt i morse med vetskapen om att idag, just idag, får vi åter stå runt isen på Fomab Arena.
Tvåhundrasextiosju dagar har gått sen sist.
Tvåhundrasextiosju dagar sedan vi gick hem efter förra säsongens sista match, en match Kalix vann med 6-3 mot TB Västerås.

När jag vid tolvtiden anlände till den stora isbeklädda scenen var det som en tavla.
En sol som knappt orkade titta upp bakom ishallens tak.
Graderna var fem under noll och en bitande nordlig vind gjorde det lite småhurvigt.
Men jösses vad vackert.
En av ledarna i Katrineholm utbrast i lovord över synen ”Nog har vi det bra i Katrineholm med hall, men detta, detta är oslagbart”
Jag kunde inte annat än hålla med.
Synd att det inte kan vara så oftare.

Då var det värre från högtalaranläggningen.
Herregud!
Benjamin Ingrosso!
Inte undra på att matchen höll på gå åt fanders.
Men likt matchen så styrdes det hela upp och slutade med gamla fina ”Ring of fire” med Johnny Cash.
Benjamin Ingrosso…..hu vale.

Klockan masade sig vidare.
Och så till slut.
14:00.
Och dags för avslag.
Tvåhundrasextiosju dagar sen sist.
Äntligen.

Domaren för dagen var vår finske vän som vi inte sett sedan länge sen.
Petri Kuusela.
Stoppad vid Torneåmuren hela förra vintern.
Idag åter i grön skjorta och visselpipa.
Välkommen tillbaka Petri.
Tervetolua takaisin.

Halvlek I
Och när nu klockan klämtar 14:00 så sätter han pipan i munnen och blåser iväg några toner ut i skymningen.
Kalix #9 Robin Alamaa gör avslag och vi är igång.

I samma stund glider ett rökmoln från grillen in över isen och ger lite sån där nu-gör-vi-en-häftig-entré-stämning.
Röken skingrades lika fort den kom in och ingen lär minnas den effekten i framtiden.
Tror ingen minns den i detta nu.

Knappt minuten senare har gästerna i vita skjortor matchens första avslut.
Ett skott strax utanför.
Alls icke ofarligt.

Efter tre minuter och nitton sekunder kommer säsongens första mål på vår arena.
Och.
Det är hemmalaget som gör det.
Anton Khrapenkov får bollen tjugofem meter från bur, lite till vänster.
Tittar upp.
Skjuter.
Jag törs sätta hus och hem på att karl´n skjutit miljoner skott som varit hårdare.
En tvättäkta sorkdödare.
Den hade nog till och med träffat den stackars sorken även om den legat platt på isen.
Bollen rullade iväg i maklig fart.
Målvakten upptäckte faran för sent och bollen rullade vidare innan den retligt stannade upp i nätet bakom den förtvivlade målmannen.
1-0.
Kalasstart.

Spelet går vidare i samma makliga fart som Antons skott.
Lite tillbakalutat.
Piprökartempo.
Katrineholm bygger murar.
Kalix snurrar runt.
Månen stiger upp ur sin gömma där till höger om läktaren.
Skapar magi.

Magi skapar också, efter skada, comebackande Anton Voronchikhin i minut aderton.
Med ett betydligt hårdare skott än sin landsman för en kvart sedan.
Pang bara.
Målvakt Simon Westerdahl är chanslös på missilen som borrar sig in i hans vänstra kryss.
2-0.
Bra.

Och magi skapas även i minut tjugofem.
Kalix målvakt denna eftermiddag heter Joel Snäll.
I denna minut ställs han öga mot öga i straffduell mot en målsugen Linus Doktare.
Skottet är hårt till höger om Joel.
Räddningen är femstjärnig.
Som sagt, han heter Joel Snäll.
Han får, av matchsponsor Kalix Bygg & Plåt, pris som bäste man i hemmalaget lite senare.
Ett korrekt val.
Bäste man i vitt utsåg samma jury #45 Gustaf Doktare.
Även det ett korrekt val.
Två framtidsnamn i svensk bandy.

2-0 och räddad straff.
Månen på väg upp och Kalix håller i matchen.
Gästerna ägnar sin tid till murbygge och försåtsminering.
Släpper ingen fram.
Hotar lite framåt men den där riktiga chansen dyker inte upp……..förrän nu.
2-1.
Straffmissare Linus Doktare gör inget misstag på en fin flip av den senare prisade Gustaf Doktare.
Klockan var då tjugoåtta.

Jag blir lite fundersam då den vitluvade tränaren i Katrineholms hytt ropar till sina mannar ”Hem igen!!”
Vafalls, ska ni redan åka hem? Det återstår ju mycket av matchen.
Tack och lov stannade de kvar och stred vidare.
Och den vitluvade tränaren lär nog behöva en halspastill eller två under hemresan.
Ett under att hans röst höll.
Härligt engagemang.
Efter matchen suckade han och sade ”Det har var inte tränarbandy”
Det kan vi slå fast.
Men för publiken var det kul.
Och, utan rim och reson, dramatiskt.

Nåväl.
2-1 på tavlan.
Blir 3-1 i minuten trettioåtta.
Man ska alltid skjuta.
Utan skott, inga mål.
Så säger tränaren i mig.
Nu skjuter Niclas Rönnqvist.
Keepern släpper retur.
Och på den returen hugger kobran Sundquist.
Johan i förnamn om nu någon missat det.

Paus och vila.
Två röda hörnor senare är det paus.
Välbehövligt för en lite hurven skribent.
Expertpanelen är överens om att vi sett bättre halvlekar i våra dar (gudarna, och även ni, ska vet att de dagarna är många)
Kalix har överläge i bollhållarprocent mot ett lågt stående Katrineholm.
Anar lite svaj i försvarslinjen i hemmalaget de få anfall gästerna har kommit upp i.
Blir intressant se hur andra rundan artar sig nu när de vitklädda måste börja trycka framåt för att inte poängen ska försvinna ut i den nu mörka eftermiddagen.
Och så minns vi Joel Snälls straffräddning.

När jag lommade iväg till min plats för andra halvlek isar sig blodet.
Jag tvärstannar i tanke och steg.
En djävul på min axel viskar ”Glöm inte att ni ledde med 3-1 i paus förra säsongen, och hur gick det?”
Hemska tanke.

Halvlek II
Så rullar allt igång igen.
Halvleken som kommer bjuda på sjögång.
Det ska bölja från ett håll till ett annat.
Även till ett tredje.

Vinnaren av 50/50-lotteriet förkunnas.
Inte jag den här gången….heller.
Vinnaren var en bandyvän som i många, många, år stått där på läktaren.
Enligt egen utsago började han sin bandykarriär som målvakt i NSK.
År 1947.
Några år sedan.
Grattis till vinsten.

Andra halvlek är tre minuter gammal.
Hemmalaget får hörna.
Från vänster.
I hörnet där månen hänger.
Hörnet ut mot Järnvägsgatan.
En liten stund senare står laget och dansar i månens sken.
4-1.
Jonathan Johansson.

Och det blir ännu bättre.
Han har varit inne i fem minuter i sin hemmadebut.
#26 Hugo Olsson.
Efter en hörna för de vita driver Khrapenkov iväg bort mot okänt land.
Åker, åker och åker.
Nähä, ingen passningsbar så då skjuter jag väl.
Målis Westerdahl släpper retur.
Rätt på klubban för hemmadebuterande unge Olsson.
5-1.
Johan är snabbt framme och tar rätt på bollen som nu får ligga på bästa plats i hemmet.
Riktigt kul.

Dryga timmen är avklarade.
De vita har börjat ta för sig lite mer.
De måste ju det.
Kommer i allt läskigare anfall.
Blir lite kyligare.
Och än kyligare då de vita får sin andra straff.
Klockan sextiotvå.
Ska Joel ännu en gång…..nähä, icke det.
Otagbart.
5-2.
Joakim Olofsson.

En kort stund senare står en skytt och en målvakt i duell på andra sidan av isen.
Vid målet mot Furulogen.
De rödas tur att få straff.
En inte helt omtyckt sådan om du frågar en spelare i vitt.
Inga stora protester men några väl valda ord.
Domare Kuusela låter sig icke påverkas.
Han låter visslan ljuda.
Pfuuii.
Och Johan Sundquist gör sitt andra mål för kvällen.
6-2.

Vid minut sjuttioett konstaterar jag och han bredvid att vi varit med för länge för att kunna pusta ut vid 6-2 och tjugo kvar.
Den rutinen har vi.
Tänk om vetat hur rätt vi skulle få.

Gästerna börjar ta över spelet nu.
Lite höns smyger in då och då i försvaret hos de röda.
Det är inte klart detta.

6-3 på en hörnretur av #19 Alex Höög i ett läge där jag nästan tror att jag gjort mål.
6-4 strax senare då de röda inte räknar rätt i sitt arbete och #65 Henrik Cervin får ohotad vispa in ännu en reducering.
Nu börjar det bli obehagligt på riktigt.
Och djävulen på axeln vaknar till liv igen.

Ledarstaben i hemmalaget tar Time Out för att lugna ner och ge nya direktiv.

När vit #10 Lars Larsson gör 6-5 strax efter den korta vilopausen gungar jorden under mig.
6-5.
Det som nyss var 6-2.
Men det var precis som vi sade, min granne och jag, vi är för luttrade för att pusta ut trots fyramålsledning.
Det går fort i bandy.
Ibland alldeles för fort.

I åttioförsta var så raset ett faktum.
6-6.
Gustav (med V inte F) Mattson.
Det blev väl rätt nu?:)

Håll i nu, fuska inte sista tio! Förmanar tränaren i vit luva.
Har de försökt fuska tidigare?
Nog för att de dragit fram ess ur rockärmen under sista delen.

Nu är detta ren plåga.
Men som sagt, idrott utan spänning…..

Hurra!
Johan blir Mr Hattrick.
Två studs.
Halvvolley.
7-6.
Kort andningspaus.

Med övertid, tio kvar.
Jobba röda!

Joel gör en femstjärnig då han med en benparad stoppar en vit i fritt läge.
Och mitt redan överbelastade hjärta slår hastighetsrekord.

Åttiosju.
8-6.
En personlig favorit för mig.
Tuomas Mokko.
På egen hand.
Med Allsvenskans kortaste klubba.
Åker, åker och åker.
En knackfint strax utanför straffområdet och in i detsamma till vänster.
Upp med nystanet i taket och ljuv musik uppstår.
För en stund.
En väldigt kort stund.

Åttionio.
Kaos och hönsgård framför Joel.
Någon ropar nåt om att slå bort bollen följt av något fult ord.
Det kan varit jag.
Men bollen slogs inte bort.
Den slogs i mål bakom vår målis.
8-7.
Lagkapten Eric Lisell.

Nittio.
Johan, som leder skytteligan med åtta mål innan kvällen, gör nu sitt fjärde.
9-7.
Nu då!!??

Nähä då.
9-8.
Gustav Mattson.
Ska detta vansinne aldrig ta slut?
Blås av, snälla Kuusela, blås av.
Blås!
Isku!

Och banne mig blåser han inte av matchen på utsatta nittiotre.
En alldeles ljuvlig signal för själ och hjärta.
Den onde på min axel fnyser och drar sig tillbaka.
Han fick inte rätt den här gången.

Det här var nog det mest galna slutminuter jag sett hemma på vår arena under alla de år jag stått på plats.
Målen ramlade in i en fart som fick det tåg som passerade där bortom läktaren strax innan matchstart att framstå som häst och vagn.
Det rasslade i allt raskare takt i målnäten än tåget på rälsen.

För gästerna från orten med stadsrättigheter sedan 1917
väntar nu en lång hemresa med tom poängsäck.
Man startade resa vid 04-strecket i morse och kommer hem till sköna bädden sent i afton.
Och i morgon bitti stämplar man in på jobbet i vanlig ordning.
Ingen större sak för en bandyspelare.

Det blev en fin kväll trots Benjamin Ingrosso i högtalaren.
Det var ju tur att Johnny Cash styrde upp det hela.

Nu väntar två tuffa bortamatcher nästa helg.
Kungälv och Gripen.
Nästa hemma är Ljusdal den fjärde december.
Den missar jag.

Ha en bra tid framöver.
Vi ses.

Tack Kalix Bandy.
Tack publiken.

// Sargis