Hemmapremiär

När våren anländer år 2013 river man ”Gula Huset” på Drottninggatan i Katrineholm.
Ett ståtligt hus som en gång i tiden användes som elevhem och skolkök.
När nu de stora maskinerna satt sina käftar i huset uppdagades ett dolt förråd där man hittade saft och sylt från det år då Västanfors vann guld efter två matcher mot Örebro, 1954.
En femtionioårig körsbärssaft, tack.
Fina saker.

Katrineholm Bandy i serieinledningen
Kanske är det den femtionioåringen som är dunderhonungen för dagens bandylag från orten.
De har i sina nya dressar startat denna vinter med en uppåtgående trend.
Premiären hemma mot Ljusdal gick åt Hälsinglands skogar, 2-6 och kvällen var mörk.

Nästa match går mot tunga Gripen som stod laddade till klorna.
När Gripens nye, men icke okände, ledstjärna Johan Esplund utökade lagets ledning till 8-6 i minut åttioåtta trodde nog alla på hemmavinst.
Männen från Fulbonäs ville annorlunda.
Stärkta av saften från ”Gula Huset” reducerar man i minut nittiotvå och blott minuten senare kommer kvitteringen.

Och slutsekundernas dramatik fortsätter i matchen mot Boltic dagen efter.
Den gamla devisen om att det aldrig är slut innan den feta damen har tagit ton slår till igen.
Denna gång ger den två friska poäng till föreningen som förvarar fem pokaler av ädlaste sort inne i sitt klubbrum.
Som, tack och lov, inte är ett dolt rum som saftens och syltens hemviste.
Tre gånger har herrarna burit hem den fina pjäsen och damerna har kommit hem med sin pokal två gånger.
I denna match dundrar Jimmy Jechinsky in segermålet på ett hörnskott i nittiofemte minuten.
“It ain`t over before the fat lady sings”

Förra säsongens möte i Kalix
När vi nu är inne på sjungande damen kan vi dra oss till minnes matchen på vår hemmais förra säsongen, även om vi helst av allt vill glömma den.
Glömma, förtränga och gömma undan minnesbilderna i ett väl dolt förråd.
Det var i februari och solen sken.
Det gnistrade på nyspolad is då matchen startade.
Det gnistrade om de rödklädda hemmaspelarna i inledningen.
Det gnistrade om resultattavlan där den sitter bakom målet mot Furulogen.
Snygga, gnistrande, 1-0 efter fem blir 2-0 efter sex som blir 3-0 efter drygt trettio.
Jag gnistrade av glädje där jag satt på läktaren.
Jag började tro.
Tro på ett kvalspel mot högre höjd.
Pyttsan.
Med en Eric Lisell som tog över som fältets general och en burväktare som var omöjlig att överlista i Simon Westerdahl kom gästerna allt närmare.
Vid 3-1 sköt hemmalagets störste målfabrikör Johan Sundquist en straff som han, senare i media, sade inte ens träffat ett fotbollsmål.
Jag anade inte bara ugglor i mossen då.
Jag anade hela registret i min fågelbok från förr där ute på mossen.
Och när tavlan visade 3-3 drog sig solen undan och fåglarna på denne mosse inte bara anades, de syntes med full skärpa.
När Kalix, till synes helt orättvist, så gör 4-3 i minut åttioåtta så avtar kacklandet och hoandet där ute.
General Lisell kvitterar på hörna strax efteråt.
Och som senap på blodpuddingen gör Niklas ”Messi” Erikson 4-5 blott en och en halv liten minut senare.
Det havererade hemmalaget får en sista chans i anfallet efteråt.
Hörna.
En hörna alla vet kommer gå bom.
Det var en sån dag.
Den där dagen i februari.
Kvällen blev tung.
Men i sanningens namn var det inte där och då kvaltåget drog iväg för Kalix.
Det var den dystra inledningen av serien som satte pinne och käpp i hjulen.

Supercupen
Det var förra mötet det.
Förra mötet på vår arena alltså.
Lagen har hunnit stöta på varandra tidigare under denna regniga och dystra höst.
I slutet av september.
Då var det också regnigt och dystert.
Dimma.
Hur det var i Uppsala den dagen vet jag inte men lagen möttes på perfekta förhållanden i Recoverhallen och Katrineholm vann med klara 6-2.
Södermanlänningarna vann gruppen och gick vidare i slutspelsträdet.
Grenen på trädet gick dock av i semifinalen där Gripen blev för svåra.
Senare vann trollhättingarna hela kalaset medan våra blivande motståndare föll i placeringsmatchen mot Ljusdal.

Kalix i höst
Vad har då Kalix pysslat med i höstens dimma?
Förutom den intensiva helgen i Uppsala med matcher mot Unik (5-5), Katrineholm (2-6) och TB Västerås (4-6) har man också hunnit med spel ute i Europa och rönt stora framgångar.
För någon helg sedan tog man bussen till Uleåborg och tog senare under dagen samma buss tillbaka då med en fin 9-0-seger mot Oulon LuistinSeura, Uleåborg SkridskoSällskap även mer känt som OLS.
En fin finsk förening.
De har deltagit i Nock-Cupen på Nyborgsvallen.
Ari Rintala har spelat där.
Samuli Niskanen har spelat där.
De spelade dock inte i den matchen.

När så man äntligen kom hem efter den ofantligt långa resan, tjugo mil dit och lika många hem, och det åter var dags för träning så väntade…..ishallen.
Det har inte bara regnat och satts världsrekord i luftfuktighet det har också racklat med kylaggregat.
I det befintliga gick nån mojäng sönder som gjorde det omöjligt att spola upp bandybanan och i det hastigt inhyrda var kraften och styrkan lite för liten för att klara av det väder som rått (rått var det ja).
Det har käbblats till höger och vänster vems felet var men när en spelare har intervjuats av media har de hållit en femstjärnig inställning och inte ett ont ord har undkommit dem.
Detsamma gäller tränare Mats Rönnqvist som i förra veckan intervjuades i lokalradion.
Lugnt och sakligt framförde han sina tankar om hösten och allt som varit.
Jag blir glad när jag hör sånt.
I samma program läste programledaren upp ett inlägg från Facebook som jag skrivit om lagets första träning på arenan.
När de letar de riktigt tunga nyheterna.

När så serien drog igång skulle Kalix mött Unik i hemmets lugna vrå.
Nix, sa kylan och aggregatet.
Unik är en fin och resonabel förening och gick utan knot med på att flytta matchen till Uppsala.
Tacken för det blev att Norrbottens stolthet tog med sig bägge poängen hem.
7-3 och Simon Viklund blev förste målskytt för Kalix i årets upplaga av Allsvenskan då han gjorde 1-0 i minut åtta.

Sämre gick det när Västanfors skulle komma upp.
I Kalix ingen is.
I Fagersta ingen is.
Matchen lades på is.
Tillsvidare.
I Fagersta har man bytt ut hela kylanläggningen, in i minsta detalj.
Där har man alldeles i dagarna börjar spola upp arenan.
Må det hålla för de hårt prövade västmanländska bandyvännerna.

För Kalix gick serien vidare med dubbelhelg långt utanför kommungränsen.
Första anhalt Karlstad.
Någon frågade mig när Kalix senast vann i Karlstad.
Jag har inte fakta på det men det känns som att det var i tiden då bandyspelaren hade keps.
Denna lördag i mitten av november skedde det dock, 5-4 efter en snabb vändning runt klockan åttio.

Dagen efter denna minnesvärda lördag var det söndag.
Så även i Lidköping.
Lidköping AIK väntar,
Ifjol 7-7 efter en blytung upphämtning av gästerna från norr.
I år nådde man inte riktigt fram.
7-6 till Bryngelsson Boys.
Vi noterar i våra häften att vår Johan Sundquist var glödhet och gjorde fem.

Målskyttar
Johan ligger för övrigt högst upp i den tabell som förkunnar vilka som gjort flest mål.
Åtta från hans klubba.
Näst bäste nätrasseltillverkare i laget är Simon Viklund med fyra, med det ligger han på en delad nionde plats i samma tabell.
Bäst i söndagens gäster är Gustav Mattson med fyra.

Väder på söndag.
Man har spått i kaffesump, på abborrens fenor, lagt ut spelkort i magiska mönster och kontaktat John Pohlman för att få svar.
Enligt den expertisen kan vi ana en viss nedåtgående trend i temperatur och kanske lite upptorkning av sumpmarkerna utanför våra fönster.
Må det hålla.

Till sist.
Äntligen får jag säga det.
De ord jag inte fick ta till på hela förra säsongen.

Vi ses på Fomab Arena!
Vi ses.

 // Sargis