Inför Nässjö

I en tid långt innan Coronan kom.
I en tid då Kooperativa Förbundet bildades och, allas vår mästare på spännande filmer, Alfred Hitchcock föddes.
Ett år som inleddes med en ledig söndag.
1899.
Känns länge sedan.
Är länge sedan.
I en stad som satte fart i historieböckerna trettiofem år tidigare då Södra stambanan drogs fram och en stationsbyggnad skulle byggas.
I en stad som idag är den enda stad där järnvägar från sex olika håll strålar samman med person- och godstrafik på samtliga banor.
 
Staden heter Nässjö och det händer saker den tjugoandra november det året.
På Templarlokalen på Postgatan.
Tjugo sammanbitna personer.
Tjugo personer med en uppgift.
Se till att bilda en förening med namnet Nässjö IF.
Folket väntade i förväntan ute på den lilla gatan.
Det gick någon timme.
Då kom en herre i hatt ut genom dörren.
– Hören upp gott folk, vi har bildat en idrottsförening!
Glädjen var stor.

Sekelskiftet förflöt utan större incidenter och datorerna klarade sig helskinnade.
De tvåtusen invånarna i municipalsamhället höll sig i skinnet med fyrverkerier då de var lite oroliga att det skulle bli en ny eldsvåda likt den som åtta år tidigare ödelade en tredjedel av bebyggelsen.

Nässjö IF började ta sina första steg mot den resa deras bandylag ska göra en helg i slutet av februari 2021.
När föreningen bildades några månader tidigare beslutades att inträdesavgiften skulle ligga på en krona och en att en veckoavgift på tjugofem öre skulle erläggas.
För de, hittills, insamlade pengarna kunde nu föreningen starta upp verksamheter inom gymnastik, tyngdlyftning och brottning.
Starka och viga småländska atleter.

Tiden knatar vidare.
Så även i Nässjö.
Almanackan på väggen visar nu 1907.
Under året föds en liten flicka i det land långt borta i väst dit många smålänningar, under svåra förhållanden, har utvandrat till, Amerika.
Flickan heter Katharine Hepburn och kommer senare bli en vacker och framgångsrik skådespelare.
De styrande i municipalsamhället Nässjö har börjat förberedelserna inför att orten ska få sina stadsrättigheter om sju år.
De styrande i den unga idrottsföreningen har tagit ett stort och väl genomtänkt beslut.
– Hören upp gott folk, vi har beslutat att ta upp den sagolikt vackra sporten bandy i vår organisation!

Måhända var styrelsen i NIF inspirerade efter den stora tv-sändningen från Boulognerskogen i Gävle där IFK Uppsala vunnit mot IFK Gefle i den allra första SM-finalen.
Hemmamatcherna skulle, fram till det fina året 1960, spelas på en is där det idag ligger en anskrämlig byggnad som innehåller en lågprisbutik.
Därefter hette hemmaisen “Skogsvallen” för att i dagens tidevarv husera inomhus i “Stinsen Arena”, en arena som invigdes i oktober 2012.

Och åren fortsätter att gå.
Kyrkan i stan uppförs 1909 och de så hett efterlängtade stadsrättigheterna blev verklighet 1914.
NIF:s bandylag harvar på utan glimrande framgångar.

Fram till år 1930.
Hösten har övergått till vinter.
Julafton kommer och julafton går.
Champagnekorkar i luften och ”Grevinnan och betjänten” på tv.
1931 hämtar andan och den sjätte januari är det äntligen dags.
Nässjö IF ska spela sin första match någonsin i landets högsta serie.
Nu är man en av de stora.
Man börjar på bortaplan i Karlstad mot IF Göta.
Eftersom folket inte hade datorer på den tider fick man sitta vakt vid postlådan dit direktrapporter kom via handskrivna brev allt eftersom det utspelade sig viktiga händelser.
Breven blev allt mer molokna.
De småländska hjältarna föll med 7-2 mot det IF Göta som vann den södra gruppen och senare föll i finalen mot AIK med 4-3.
Ett AIK utan Esplund, EP, Danne Andersson och de övriga stora namnen.
Inte ens den evige Bergwall fanns med i truppen.

Apropå Daniel Andersson.
Han är född och uppväxt i Nässjö.
Apropå IF Göta från Karlstad som vann den södra gruppen, tvåa i samma grupp blev IK Göta från Stockholm.
IF och IK.
Lite svårt att veta vem man skulle möta.
Ska vi till Stockholm eller Karlstad?
Knepigt för busschauffören.

Första säsongen bland adel och borgare slutade ändå med betyget ”Väl godkänt” för NIF.
Fjärde plats i den södra gruppen med fem segrar och två förluster.
Nu ville man ha mer.
Och det blev mer.
En lång era var inledd.
När den högsta serien startade var NIF med.
Varje år.
Genom trettiotalet.
Genom fyrtiotalet.
Genom femtiotalet.
Genom sextiotalet.
Våren 1970 öppnades falluckan.
Efter den våren har laget åkt upp och ner likt åkattraktioner på nöjesfält för att våren 2003 inte gått uppåt igen.
Trots att man varit nära.

Vi backar bandet.
1938.
Den störste legendaren i NIF:s tröja genom de etthundratjugoett år som föreningen funnits gör sin A-lagsdebut.
Som högerytter.
Sexton år gammal.
Mot AIK.
På klassiska Stockholms Stadion.
Nerver på helspänn under klubbmärket på den unge parveln som aldrig varit norr om Mjölby, nio mil norr om Nässjö.
När domaren förkunnar full tid står de småländska herrarna och den unge killen vid mittlinjen och hurrar.
Man har just besegrat AIK med 2-0 och den unge har gjort ett av målen.
Det kom att bli många fler genom åren.
Etthundraåttiofyra till.
På etthundrafyrtiotre matcher för sitt kära NIF mellan 1938 och 1958.
Han hann också med en säsong hos grannen Vetlanda (1961) där han gjorde nio mål på fyra matcher innan han varvade ner i lägre divisioner där han spelade fram till 1967 då han som fyrtiosexåring lade ner sin aktiva karriär.
Värt att notera är att han under sina tjugoen säsonger i Nässjö IF missade endast en match (!).
En betydelselös match som gick av stapeln samtidigt som han spelade en landskamp.
Imponerande svit.
Talesättet som säger att man inte kan bli profet i sin egen hemstad är motbevisat i hans fall.
Han gick ur tiden 2001 men står nu som staty på Nässjö torg, en bronsbyst av Nässjö-konstnären Annette Rydström.
Nils ”Nicke” Bergström.

Mars 1939.
Nässjö IF med ”Nicke” Bergström vinner högsta seriens södra grupp och går därmed direkt till SM-final.
IK Huge, från Gävle, vinner den norra med mycket nöd och än mer näppe och blir därmed NIF:s motståndare en marsdag på Strömvallen i Gävle.
Hemresan till Småland går i moll.
Och det sved lite extra att i ledning 2-1 fick man ett mål av ”Nicke” Bergström bortdömt.
Domslutet kändes tveksamt och bilderna på Internet var suddiga så man beslutade att inte anmäla i efterhand.
IK Huge har vunnit SM-guld efter i finalen besegrat våra småländska vänner med 5-2
Det firande folket på krogarna i Gävle bannade att, stadens sångfågel, Anita Lindblom ännu var bara drygt ett år gammal och inte hunnit spela in några skivor så det enda man bjöds på i underhållning var ett uppträdande av Gustav Fonandern som presenterades som ”Arkitekten och vissångaren med egen bil”

Det går tio år.
1949.
I november fyller Nässjö IF femtio år som förening.
19 april får åter wienerbröd säljas i butik efter kristiderna.
En glädjens dag för oss som gärna (en del påstår att det är alltför gärna) tar ett wienerbröd till kaffet.

Två månader tidigare.
22 februari.
För åttonde, och sista, gången ska SM-finalen i bandy avgöras ute på en sjö.
De varma vårvindarna i Stockholm hade omöjliggjort spel på anrika Stadion.
Bara att flytta allt ned till Småland.
Till en idyllisk liten sjö mitt ute i skogarna utanför Eksjö, två mil från Nässjö.
Perstorpsgölen.

På ena planhalvan.
Gruppsegrarna i södra gruppen: Nässjö IF.
På den andra planhalvan.
Med ett måls marginal på Bollnäs vann de norra gruppen: Edsbyn IF.
Finalen på sjön blev aldrig spännande.
Inför femton tusen betalande och många icke betalande var de småländska männen överlägsna de hälsingska.
Efter 2-1 i paus drog man ifrån till stora 7-1 och i Småland hissas flaggan på hel stång.
På vissa håll hissas en flicka upp i flaggstången så högt att hon kunde se ända till Mariannelund.

De historiska männen:
 Olle Bergström (mv), Lars-Göran”Widing” Wetterholm, Åke Igesten, Lars Carlsson, Curt “Skalden” Lager, Gösta Tollin, Uno Wennerholm, Nicke Bergström (2 mål), Rune “Kolarn” Andersson (1mål), Arne “Byllen” Igesten (2 mål), Gösta Svensson (2 mål).

Det blir en final till.
En final som blir två.
Mot samma Edsbyn.
1953.
Den som senare skulle kläcka idén om förlängning hade ännu inte kommit så långt i sitt tänkande.
Och den första finalmatchen slutade 4-4.
Den förlängningsfunderande fick frågan om några idéer var kläckta än.
Svaret blev nej och man var tvungen att ta till en omspelsmatch.
En vecka senare.
Det dansades hälsingehambo på tåget hela vägen från Stockholm till Edsbyn den kvällen.
5-1 till Elis Johansson och hans kompanjoner i ”Byn”.

Nässjö IF idag.
Etthundratjugoett år senare.
Sjuttiotvå år efter SM-guldet.
Tolfte plats i Bandyallsvenskan.
En tolfte plats som i en normal tid hade satt svettpärlor i pannan på alla sympatisörer av NIF.
I skrivande stund, tisdag 16/2, bara målskillnad som skiljer från en plats i den hemska tillvaro ett kval för kvarhängande innebär.
Fråga oss i Kalix vad det innebär.
Vi var där ifjol.
Jobbigt läge.

Kommande fredag tar man bussen i tio mil för match mot Åby/Tjureda.
Ett Åby som jagar den sista platsen i kvalet om en plats bland adel och borgare.
Efter matchen tar man samma buss i motsatt riktning, åker hem till hemmets lugna vrå och börjar packa kappsäck och överlevnadskläder för en obeskrivligt lång resa upp till ett Kalix där väderleksministeriet, tyvärr, utlovat snöfall under söndagen.
Tätt mellan matcherna på olika avstånd.

Möten med Kalix.
2018/2019
Den match där jag fick ett extra gott öga till NIF.
Insamlade pengar av såväl spelare som tillresta supportrar skänktes till Kalix Bandy som veckan innan drabbats av brand i lokalerna runt Kalix IP.
Matchen spelades på Bruksvallen i Karlsborg och Johan Sundquist avgjorde på övertid, 5-4.

2019/2020
I Stinsen Arena.
Överkörning.
Kölhalning.
Kalix Bandy åkte därifrån med öronen slokande som en ledsen tax.
Resultat?……eeh…9-2 till hemmalaget.

Bäste målskytt i årets upplaga av NIF.
Isak Karlsson.
Född två dagar efter Nässjö IF:s etthundratreårsdag, 2002.
Han har legat med näsan i gamla böcker och journalfilmer för att studera de tidigare årens målkung ”Nicke” Bergström i hopp om att lära sig målskyttens knep och trix.
Och han har varit synnerligen lättlärd.
Tjugosju mål.
Tjugotre spelmål, två hörnor, ett frislag och en straff.
Tjugosju av lagets sextioen mål.
Fyrtiofyra procent.
Så se upp för spelare #20 i det småländska laget.

Lite viktigt vetande.
Dregen.
Andreas Tyrone Dregen fd. Svensson
Frontfigur och gitarrist i Backyard Babies och The Hellacopters
Hellacopters som bjöd på musikhistoria då de nyligen medverkade i ”På Spåret”.
Han tränade hockey i sin ungdom.
Drömde om att bli NHL-proffs, astronaut och rockstjärna.
Han är från Nässjö och har, hockeytränandet till trots, ädelt bandyblod i ådrorna.
Hans far (Tyrone) och två farbröder (Dennis och Douglas) spelade den vackra sporten under många säsonger i Nässjö IF.
I brödratrion var Douglas framspelaren, Dennis dribblern och Tyrone måltjuven.

Till sist en fundering.
Kranvatten.
Är det samma sak som Nässjö?

Jag backar ut
// Sargis