I backspegeln

Ännu en helg är lämnad bakom oss.

Intensiv för oss med blickar på Bandyallsvenskan.
Fullt fokus där men också spaning på de bägge sorterna av Elitserien.
Damer och herrar.
Matcher varje dag.
Kul.
Men varje gång jag rullar runt i ”Bandygrytan” eller ”Elitrapport” saknar jag alla matcher långt bortom de stora scenerna.
De lägre divisionerna.
Ingen glans, ingen glamour, bara en jäkla massa hjärta.
Ack, låt nu världen återgå till den vanliga världen.
I alla fall inom den sportsliga delen av världen.
Resten har lite att fundera över.

Jag vrider backspegeln i läge och tittar tillbaka på den helg som ligger i en bortsopad hög där bakom oss.
Första jag ser är fredagen.
En fredag med många höjda ögonbryn.

¤ Sista dagen för värvning.
Gick väldigt lugnt till väga till fram på eftermiddagen.
Bandysverige ruskades om.
I våras när det stod klart att världsspelaren Tuomas Määttä åker till rubel och balalajkamusik såg Edsbyn en självklar ersättare i den örebrofostrade mittfältaren i IFK Vänersborg, Robin Öhrlund.
Balansen var återupprättad.
Fram till fredag eftermiddag.
Ögonbryn högt upp i pannan och ett förvånat gapande av mun.
Robin Öhrlund är klar för allsvenska Gripen/Trollhättan basunerades ut i eldskrift.
Osmiumtung förstärkning för kvaljagande Gripen.
Jag pustade lite då jag slogs av tanken att vi mötte detta Gripen utan Öhrlund föra helgen.

¤ Knappt hade ögonbrynen halkat ner till sitt rätta ställe förrän det var dags igen.
Samtidigt som vi reste runt i världen och fick se, och höra, Hellacopters tillsammans med Thåström göra en magisk tv-stund i ”En valsmelodi” spelades det bandy i Stockholm.
Vetlanda på besök i den nya hallen i Gubbängen i Söderort där AIK från Solna håller hus.
Strax innan första resan i tv:n öppnar jag ”Bandygrytan” och sätter fredagsgodiset i vrångstrupen.
Ser jag rätt?
VBK har 8-3 i paus!
När resorna och, den femstjärniga, musiken tystnat tittar jag ner i grytan igen.
AIK, tolv.
VBK, tretton.
12–13!
Och jag som tyckte Ljusdal – Västanfors på annandagen var målrik med sitt 11-9.
Tolv mål mot tretton.

¤ Samtidigt är det lika på två i pausen på Sävstaås i Bollnäs där serieledarna från Lidköping gästspelar.
När slutsignalen ljuder över hälsingeskogarna står hemmalaget som vinnare sedan målkungen Christian Mickelsson avgjort i nittioförsta blott halvminuten efter att Villa kvitterat.
Ögonbrynen som ännu inte återställts efter målorgien i Stockholm åkte upp en liten bit till.

Fredagen var över och lördagen gled in.
Många matcher i Bandyallsvenskan och damernas Elitserie.
Mycket att hålla koll på.
Jag tackar att jag föddes till man då vi är kända för att kunna hålla igång många saker samtidigt.
Eller vad…
Hör jag kvinnliga hostningar eka ut i kvällningen?

Damerna först.
Tjugofem mål i en match under fredagskvällen.
Nu.
KS Bandy gästas av Skutskär.
Man når inte riktigt upp till tjugofem.
SIF:s Tilda Berg gör ett mål.
SIF:s Tilda Berg gör matchens alla mål.
0-1.
Händer inte ofta.

VSK gör stora 11-1 på Sandviken och Villa gör lika stora 12-2 på Mölndal och de bägge giganterna befäster sin position som just giganter.
Missar något av de lagen final är det en större sensation än att stollen i det stora landet i väster ber världen om ursäkt för sitt uppträdande.
Målskyttarna i de bägge favoriterna visar också upp att de vet var de gör mål.
Villas Tilda Ström gör fem.
VSK:s Charlotte Selbekk gör fyra.
I totala målligan har Selbekk trettio mål och Ström tjugoåtta.
Damer med siktet inställt.

AIK och Skutskär skuggar i skiktet under men jag tror det ska till en hel del felslipat i toppen om dessa två ska ta sig fram.

Söndag i herrarnas Elitserie.
Söndagen bjöd även den på en upphissning av ögonbryn.
AIK var åter i farten.
Vinner mot lokalkonkurrenten (i dubbel bemärkelse) Tellus med 11-1.
Inget konstigt med det.
Chrille Frohm gör två mål.
Kul men inget konstigt,
Två tremålskyttar i de gulsvarta.
Inget konstigt med det heller
Erik ”EP” Pettersson, jaha.
Och.
Magnus Muhrén.
Magnus Muhrén!
Gammalt krut förgås ej.

I skrivande stund spelar IFK Vänersborg och Edsbyn.

Herrarnas allsvenska.
Serieledarna Örebro fick spänna musklerna ordentligt mot TB Västerås under lördagen.
Nico Nevalainen (vem tusan annars?) avgör med sitt 7-5 mål fem minuter innan slut.

Under söndagen tar laget sin sextonde raka seger.
Sextonde.
Det är i mina ögon ganska bra.
Bara ganska.
Som kalixbo kan man inte sträcka sig längre än så.
Det vanliga är….nå, int är de så dåligt.

¤ Ljusdal leder med 4-1 i paus borta mot Jönköping.
För att i andra rundan tappa allt.
Smålänningarna vänder på allt i stekpannan och vinner med 7-4.

Undrar hur tankarna gick i LBK:s omklädningsrum dagen efter i matchen mot Nässjö?
Man leder med…..just det, 4-1.
Nu håller man undan och vinner med 6-4.
En pust susar genom Hälsingland.
Vad jag tycker är bra att se från de matcherna är att Jeremy Nöjd åter finns med på isen.
Åkte på en hjärnskakning i matchen i Kalix den tolfte december och har fått vila sedan dess.
Men nu åter tillbaka.
Sånt är roligare att se än alla resultat.

¤ Gripen tuffar på och går mot en plats i kvalets vackra gård.
Fyra poäng mot svåra konkurrenter banar väg.
Falun och Rättvik besegras.
Och nu kliver Robin Öhrlund in.

Till sist mitt Kalix.
Lite skadedrabbat.
På långresa.
I lördags i Lidköping.
Jimmy Berglund gör matchens första mål.
Bra.
3-2 till hemmalaget från Lischöping i paus.
Mörkret lägger sig då Laik gör 6-2 i sextiosjätte.
Usch.
Emil Stock gör ånyo mål.
6-3.
Kul för den femtonårige Emil.
Christoffer Norin för 7-3 i sjuttioåttonde.
Det är då som det stora vemodet rullar in.
Som tur var rullar det förbi spelarna i Kalix Bandy.
Johan reducerar till 7-4 på straff i åttioandra.
Janne gör 7-5 knappa minuten senare.
Det svarta börjar bli grått.
Simon gör 7-6 i åttiofemte.
Det gråa naggas i kanten.
Naglar bits.
Svetten lackar.
Och banne mig.
Janne Rintala slutför den stora upphämtningen.
7-7.
Klapp och klang och klackar i taket.

¤ Söndag i Åby.
Hemmalaget får sin första hörna.
1-0.
Hemmalaget får sin andra hörna
2-0.
Hemmalaget får sin tredje hörna.
Bom.
Hemmalaget får sin fjärde hörna.
3-0.

Den lokala blaskan där nere hade inför matchen en intervju med en spelare om deras urusla statistik på hörnor.
Ja, just det.
Typiskt att det skulle lossna just idag.

Fyrtiofem kvar.
Vi minns gårdagen.
Det går ta ikapp.
Vi är minst lika bra.
Men inga mer hörnor, tack.
4-0 kommer tio in i andra.
Svårmodet börjar åter rulla.
Tre röda mål inom sex minuter och hopp skönjas.
Ett hopp som suddas ut inom en minut runt sjuttionde.
Två misstag straffar de röda skoningslöst.
Mattias Snäll reducerar i åttiotredje.
Men denna gång gick jakten bom.
Istället gör hemmalaget 7-4 på övertid och den soliga söndagen började skymma.

Tilläggstid.
Ett stort TACK till de bägge kommentatorerna i Bandyplays sändning från Åby.
Kunniga.
Pålästa.
Visst, de höll på sitt lag det hörde vi med all tydlighet men det gick aldrig över till hejarklack eller tjoande.
Riktigt bra.
Höjer upplevelsen att se en bra bandymatch när kommentatorerna vet vad de pratar om.
När de dessutom öste beröm över Kalix som ort och vilken fantastisk upplevelse de hade då de besökte oss med sina grabbar i Vårcupen 2005 (tror jag det var) ökade deras pluspoäng.
De mindes också att lamporna över IP slocknade för kvällen då de spelade en sen kvällsmatch.
– Typiskt Kalix Kommun, det är inte första gången, hade någon sagt till dem.

Det var ej heller sista.

Håll på er.
// Sargis