Inför en helg

Vi har just passerat halva vägen.
Stationen vid spåret passerades utan stopp för proviantering.
Bandyallsvenskan rullar vidare.

Denna lite annorlunda version av Bandyallsvenskan.
Den har gnisslat och klagat på sin väg genom vintern.
Från avgången i november tills dags dato.
Men trots gnissel och klagan har den har rullat på i sakta mak och inte haft några större incidenter på sin färd.
Lite tungt i starten men när eldaren fick fyr i pannan så har det rullat på.
Trots alla farhågor om virus och smitta.

I topp.
Jag måste ju börja med Örebro SK:s vilda framfart.
Fjorton matcher.
Fjorton segrar.
Överlägset bäst i målfabrikation med etthundrafyra strutar.
Överlägset bäst i försvarsarbete med endast trettiosex insläppta bollar.
Sju och ett halvt mål per match framåt.
Två och ett halvt bakåt.
I sanning imponerande av männen från Robert Roberts hemort.
Om ni nu inte har koll på era läskedrycker så är denne Roberts grundare till den allra bästa läskeblasken av dem alla: Champis.
Världsklass.
Men nu gällde det bandysport och Örebro.
I full fart med ryggen rak.
På marsch mot Elitserien.
Under de år denna form av allsvenskan rullat på (startade 2017/2018) har ett lag lagt sig i vinnarhålet redan efter halva resan.
Många är de som lagt ner tid för att finfördela och, under mikroskop, studera orsakerna till lagets framgångar.
Jag ger mig inte in där utan överlåter den biten till andra då jag bara sett de gulklädda i en enda match.
I tv mot mitt Kalix.
Kalix ledde i paus med 3-1 och en bit in i andra rundan med 4-2.
Men med en fantastisk spelfördelare i Alex Adeheimer och vassa målskyttar i bröderna Folkesson och halvbröderna Nevalainen och Hämäläinen vände närkingarna på fläsket och vann med 8-5.
Om inget allvarligt inträffar så ser vi Örebro i nästa års upplaga av Elitserien.

I markerna under.
Eftersom inget lag kommer nerdimpande genom falluckan längst ned i Elitseriens våning så har man gjort om lite i kvalet upp till nämnda serie av elit.
Lag två och tre i en envig.
I potten en biljett till festvåningen.
En svårfångad liten biljett.
En synnerligen svårfångad liten biljett.
Många vill ha den.
Vägen dit är svår.
Hindren är många.
Många minor måste passeras.

Just nu ligger fem lag inom räckhåll.
Känner vittring.
Längre bak ligger några och lurpassar men det känns som att de har för långt fram.
Dock aktar jag mig för att såga av deras gren ännu då det kan hända oväntade saker i denna underbara serie.
De fem som just nu ligger bäst till är: IFK Rättvik, Gripen/Trollhättan, Ljusdal, Kalix och TB Västerås.
Minns den tidiga ungdomens vakna nätter med någon av Enid Blytons Fem-böcker.
Den första heter ”Fem på skattjakt”.
Kan skatten vara en plats i kvalet till Elitserien?

Framförallt är det ju kul att mitt lag är med i skattjakten.
Efter två vintrar då varje match har påmint om Golgata-vandring.
Vägen hem har blivit allt längre och trängre ju längre vintern har gått.
Folket i stan stannade upp på sina kvällspromenader och pekade finger mot den sorgsne mannen i den silvergrå bilen som passerade.
Lamporna efter cykelvägen ”Klaras väg” som sträcker sig hela vägen mellan Kalix och min by slocknade en efter en då samme bil och man närmade sig.

-Säsongen 2018/2019.
Kalix kom från eliten och ville tillbaka.
Fallet var tungt.
Nitton poäng och plats tolv.
Kvalträskets mörka figurer var endast ett andetag från att nå de röda strumporna.
-Säsongen 2019/2020.
Arton poäng.
Kvalträskets mörka figurer fick tag i de röda strumporna och drog ner det norrbottniska bytet i det bottenlösa träsket.
Jag mådde illa.
Allt redde, tack och lov, upp sig.

Men vad viktigt är.
För min alldeles egna del känns det precis som Weeping WIllows-Magnus och David Ritschard så riktigt sjunger i den underbara hyllningen till Bajen och hela söderort, ”Vi ses snart igen”.
”Det sägs att rötterna blir starka när det blåser hårt”

Och nu denna vinter.
Efter tolv matcher.
Tio kvar.
Tio.
Sjutton poäng.
Sjutton.
Förvisso fyra av den billigaste sorten.
Men även de billigaste räknas.
Bara att tacka och ta emot de poäng Kungälv och Jönköping så generöst har gett oss.

Av det jag sett i vinter är laget flera kilometer bättre än de två tunga åren.
Känns som att alla har lyft sig i kragen och blivit bättre.
Lägg därtill de klockrena nyförvärven som tillkommit.
Kan laget nå upp till de, på förbundets hemsida, ilsket grönmarkerade placeringarna?
Plats två och tre.
Svaret är definitivt, ja.
Om.
Om lagets tre kommande blytunga helger går i framgångens tecken.
Tre helger.
Tre helger på resande fot.
Två matcher per helg.
Jobba ,träna, resa, jobba, träna, resa i en aldrig sinande följd.
En bandyspelare i Kalix är en person på resa.
De är värd all uppskattning.
En uppskattning som bygdens invånare har väldigt, väldigt svårt att ge.

Kalix kommande helg.
Kalix ska ut på turné i annan del av landet.
Till Götaland.
Dit är det ohyggligt långt att resa.
Dock inte lika långt som för alla som ska upp till Norrland.
Till Norrland sägs det vara så långt att det inte går att komma längre.

Första stopp, Lidköping.
Dit har jag aldrig varit.
Än.
Kalix Bandy har varit dit en gång tidigare för att möta Laik.
Det gick inget bra då.
Hemmalaget vann med stora 8-2.
Förra vintern var Laik upp till fjärran nord.
I ett snöfall i världsklass.
I bussen tillbaka till Luleå Airport sjöngs muntra låtar av stadens storheter ”Bröderna Djup”.
Man hade med sig två poäng och 7-4 i målskillnad.
Årets färd genom allsvenskan har gått krokigt som vägen till Storön.
En väg där man möter sig själv i vissa kurvor.
Männen från Lisch har inför helgen inte förlorat under år 2021.
Föll mot Åby dagarna innan nyårsraketer och champagnekorkar gick till väders men har sedan dess kammat ihop tre raka segrar.
Samtliga på bortais och den sista mot kvaljagande Ljusdal.
En match som inte avgjordes i de sista minuterna då Christoffer Norin tog ansvar som lagkapten och gjorde två mål.
På de fjorton matcher man spelat har inbringat tretton pinnar och ger hyllplats åtta.

Andra stopp.
Åby/Tjureda IF.
I Götaland.
Dit har jag varit.
En gång.
Hittills.
Hade inte ett virus härjat runt i världen hade jag och frun säkert varit där för andra gången.
Ett minne i mitt bandyhjärta bevarat för framtiden.
En helg i januari 2019.
Vi såg de gula vinna mot AIK inför rekordpublik vid den natursköna arenan med snöfyllda granar på bortre långsidan, fantastiskt hembakat i caféet och träsarg på linjen.
Vi sov på hotell i Växjö.
Vi såg de gula kryssa i en galen match mot Kalix.
9-9 där vår ”Micke” Jansson kvitterade en flämtning före slutsignalen.
Innan match blev vi, av föreningsfolk, guidade runt bland föreningens lokaler med ett fantastiskt fint litet museum ovanför klubbrummet.
Åby försvann sedan en våning upp men är nu tillbaka i den allra bästa serien.
Serien där de får möta Kalix.
Nu i en hall.
Att man bygger hall idag är en nödvändighet och utveckling av vår sport men den utomhusarenan de hade höll hög klass.
Eftersom Åby huserade i Elitserien förra säsongen så är 9-9-matchen den enda lagen emellan.

Denna säsong har kanske inte tagit den fart man hoppades på nere i de småländska skogarna.
Tolv matcher, tolv poäng.
Plats elva i kön.
Måhända hade man räknat med en plats bland de som jagar kvalplats.
Håller det hembakta samma klass som förr så förtjänar de gulklädda smålänningarna all framgång.
Ja, utom just denna match mot Kalix då.

Övrigt i Bandyallsvenskan i helgen.
¤ Vid pass 16:00 stannar all verksamhet i Trollhättan upp.
Två timmars tystnad lägger sig över staden.
Det enda man ser i stadens fönster är flimret från tv- och dataskärmar.
Ibland hörs glada tillrop.
Ibland en svavelosande harang.
Toppmatch i sändning.
Gripen/Trollhättan tar emot IFK Rättvik.

¤ Ska uppstickarna TB bli de första att sno poäng av Örebro?
I Örebro.
Svår uppgift.
Härlig utmaning.

Övrigt i påsen med lördagsgodis.
¤ Kungälv tar emot Falu BS.
Känns som en mansålder sedan Kungälv spelade match senast.

¤ Unik åker till Helgasjöns strand för match mot Åby.

¤ Västanfors åker också till Småland.
De möter Nässjö.
Ett Nässjö som fortfarande är i svängning efter fredagskvällen då bygdens rock´n´roll-grabbar dragit loss i dubbla tv-program.
”Dregen” och ”Nicke” Andersson med deras Hellacopters syntes i såväl ”På Spåret” som dokumentären ”I´m in the band, storyn om The Hellacopters”.

¤ För något år sedan stannade jag och min fru på vår resa från Töreboda till Linköping och handlade på ICA-Maxi i Jönköping.
Det tänker icke Ljusdal göra.
De ska spela bandy där.

Godis på söndag.

¤ Högmässa i Jönköping, sedan bandymatch mot Västanfors.

¤ TB åker till Karlstad för match mot Boltic.

 ¤ Ljusdal åker till rockin´Nässjö.

¤ Rättvik åker över Stallbackabron i Trollhättan och tar sig ner de fem milen ner till Kungälv.

¤ Katrineholm blir nästa utvalda som ska försöka lugga Örebro.

¤ Ännu en tung match i Slättbergshallen.
Hemmalaget Gripen tänker fortsätta sin marsch mot solig höjd, denna dag står Falun för motståndet.

¤ Och herrarna i Laik står redo för match mot gästande Unik.

Där har vi en full godispåse att ösa ur under helgen.
En påse från världens bästa Allsvenska.
I världens vackraste sport.

Till sist av allt.
Det spolas åter upp isar i vårt land.
Det ljuvliga ljudet av vatten som sakta fryser.
Fryser och bildar is.
Bandyis.
Låt ungdomen spela.
De är viktigast av alla.

Håll ut.
Håll i.
Håll inte andan.
…och inte av vägen.

// Sargis