Delade pinnar

De kalla graderna hälldes ut över bygden denna årets tredje dag.
Sexton av dem visades på bilen termometer då jag svängde in på bandyarenans parkering en timme innan avslag.
Knarrade under fötterna då jag gick till arenan och över kommunens förråd där på andra sidan gatan kämpade en blek vintersol för att ta sig över takåsarna.
En vinterdag helt enkelt.
Det var väldigt länge sedan.
Väldigt, väldigt, länge sedan.
Bandyväder när bandyväder är som bäst.

Mina tår kom senare under eftermiddagen att protestera mot min utsago om det där med bandyvädret.

Väl framme vid isen slås jag än en gång över hur sagolikt vackert det är med bandy.
Snö i träden.
Blek sol som reflekterar på den nyspolade isen.
Och tonerna av skridskoskär virvlar upp i luften.
Ni som aldrig sett en bandymatch läser förmodligen inte detta men om ni gör det så får ni en uppmaning.
Så fort det åter bli tillåtet med publik på arenorna, gå dit.

Där står jag hänförd och glor då domare Ronny Andersson flöjtar i sin pipa och vill sätta igång matchen.
Och det måste han ju få.

Halvlek nummer ett.
På spegelblank is gör VIF:s # 23 Klas Nordström avslag.
Han skulle få avsluta matchen också.
Den gamle målskytten.
Varit synlig på bandyisar i lång tid.
Undrar om inte han var junioravbytare då Västanfors tog sitt senaste SM-guld.
1954.

Nåväl, matchen är nu igång.

Trettio sekunder senare får ”Micke” Jansson röra en matchboll för första gången sedan kvalet i våras.
Han lade ner sin karriär efter det men har deltagit på träningar under hösten och nu då lite småskavanker och en avstängning stör lagbygget så hoppade han in.
Han gör en bra match.

Minuten är tre när Kalix får matchens första hörna.
Nära, nära.
Skottet räddas av de vita strumporna närmast målvakten.

Pigg inledning.
Kalix äger boll men har svårt att komma framåt.
Fastnar i den vita styrningen gång efter annan.

Kalix målvakt för dagen heter Joel Snäll.
Han gör en bra eftermiddag.
Det gör även ”Fläktens” Adam Johansson.
Första ingripande för Snäll blir av det lättare slaget med ett skott mitt på sig.

Minuten är elva då hemmalaget generöst bjuder gästerna på en högerhörna.
Visst, man ska vara givmild mot sina gäster och se till att de trivs men man behöver ju inte ställa till det så eländigt för sig själv.
För det är ju sen gammalt.
Alla fadäs-hörnor blir mål.
0-1.
Lågt till vänster om Snäll.
#16 Gabriel Augustsson.
Denne Augustsson som även gjorde det sista målet då dessa två lag senast möttes då han, i mars månad i kvalet till Allsvenskan, kvitterade till 3-3 i mötet nere i Fagersta.
De skapar en hörna på egen hand strax efteråt.
Bom.

Strax efteråt kliver Johan Sundquist in i protokollet.
1-1.
Johan får vrida kroppen lite bakvänt och skjuta från ”fel håll” men fjärde maskan träffas ändå.
Passningen fick han av Janne Rintala.
Ven tusan annars?
Janne måste ha slagit hundratals målgivande denna vinter.
Förvisso petat många hörnor men att peta hörna är en konst väl värd att premiera.

Matchbilden är sig lik.
VIF kliver högt upp mot Kalix speluppbyggnad.
Ligger nära.
Stör.
Irriterar.
Som knotten på Nyåkers i Pålänge.
Stör.
Irriterar.
Kalix kommer inte igenom.

Målvakten Joel Snälls äldre bror Mattias är millimetrar från att få kontroll på en långboll från Tuomas Mokko.
Kontroll på den och ha hade runnit igenom.
Rackarns.

För att förstärka det vackra så börjar skymningen ta över, bakom läktaren färgas himlen mörkblå och bildar en magisk bakgrund till de snöfyllda granarna.

Där står jag och begrundar tillvaron då Emil Stock i Kalix är nära att styra in ett inspel från högerkanten.

Jag ser en vit bli avblåst för hög klubba i sin iver att ta sig förbi röda försvarsarbetare.
Tur det för annars hade scenen legat öppen.
Signalen var för övrigt korrekt och inga missnöjda ljud från den avblåste spelaren.

Så tar då gästerna ledningen igen.
Minut fyrtio.
#50 Dimitrij Loginov.
Ett snyggt mål, men lite för enkelt kan tyckas tar han sig igenom i vänsterinnerläge innan han flippar upp bollen i en båge över Kalix målman.
1-2.

Två minuter senare.
Västanfors keeper Johansson gör en fin räddning och bollen rullar ut till Kalix tredje hörna.
Som förste skytt står han.
#17 Johan Sundquist.
Kan det säga ”pang” då bollen träffar målnätet?
Jag hävdar med bestämdhet att så var fallet nu.
Pang!
2-2.

Och nu är det kaffe.
Det uppskattas.

Paus
Kaffet smakade kalas men hade behövt rinna hela vägen ner till mina tår som i protest över min glädje om bandyvädret nu försvunnit från känselkartan.

Jag noterar i min bok att VIF är betydligt bättre än den tabellplacering de har (sexton innan avslag) och att de har satt myror i knoppen på hemmalaget som ibland har fullt upp med att komma till mittlinjen.
Kan tänka mig att det som nu lyser inifrån omklädningsrummet är ledarbänkens muntra miner över hur deras adepter skött sig.

Jag själv tänker att om de röda bara har tålamod att fortsätta hålla boll och trumma på så kommer det öppna sig och med det något mål.

Halvlek nummer två.
De bägge lagen är inne på isen före de tre vise männen i gröna skjortor.
Målman Johansson i ”Fläkten” gormar över det och vill ha igång spelet då han tycker det är så ”satans griskallt”.
Välkommen till polartrakterna Johansson.

Nåväl, de efterlängtade dyker upp och Jimmy Berglund får slå andra rundans avslag.
Vi är igång.
2-2 på tavlan och skymningen tar över mer och mer.

Blott tjugo sekunder senare får VIF hörna från höger.
Det blir vild kalabalik framför Kalix målis med några oooh-chanser varav den sista är ett skott i stolpen.
Oooh.

Jimmy blir korrekt avblåst för offside då han petar in returen på ”Tony” Voronchikhins långskott.
Eller korrekt och korrekt.
Att blåsa för offside på kalixspelare är aldrig korrekt.
Det är fel hur rätt det än är.

Minuten efteråt tänker jag på en sak.
Johan är nästan på väg förbi en vit.
Blir fasthållen så där litegrann.
En händelse som sker tusentals gånger under en match.
Åt bägge hållen.
Det är fruktansvärt irriterande att se .
Absolut inte för att det i detta nu är en hemmaspelare som blir drabbad.
Det är oavsett tröjfärg.
Spelförstörande är bara riktnumret.

Två röda lyckominuter nu.
Femtiotvå och femtiofyra.
Två minuter.
Två hörnor.
Två mål.
3-2 en variant där Simon Viklund gör målet.
4-2 en klassisk hörna där Jimmy Berglund som fjärdeskytt vevar in bollen.

Skönt att få två hörnmål då spelet i övrigt knackar en del.
Två mål upp.
Ett till och jag tror matchen stängs.

En period nu då det känns som att de röda kommer lite längre fram i sina försök att utöka ledningen.
Lite närmare hett område.
Lite närmare målvakten.
Som är mycket bra.

Två vitklädda kolliderar och blir liggande.
Lite obehag längs ryggraden.
Jag pustar ut då jag ser domaren vinka till lagledningen att det ser bra ut.
De bägge spelarna reser sig upp vilket känns bra då skador aldrig är roliga och det har varit alldeles för många sådana i svensk bandy denna vinter.

Sjuttio.
Hemmahörna.
Hopp om mål.
Simon träffar de översta maskorna….
…..i fångnätet bakom målburen.

Sista kvarten.
Inleds med en Time Out begärd av gästerna från Västmanland.
Fram med Svensk Journalfilm om den ädla konsten att ta igen ett tvåmålsunderläge.

Och det skulle sedermera visa sig att spelarna i vita tröjor var mycket lyhörda och lättlärda elever.

Allt eftersom pulsen någonstans innanför mina lager av kläder höjs anar vi det faktum att VIF nu har vittring.
Vittring på poäng, drottningen och stadens nycklar.
Stöter allt högre upp i banan och fyller de rödas huvuden med än mer myror.
Och.

Minut åttioett.
På resultattavlan står det nu 4-3.
Han som hyllas i hela Fagersta heter Oliver Sundström.

Det märks att det drar ihop sig.
Rop hörs skalla över bygden vid snart sagt varenda avblåsning.
Eller vid avblåsningar som inte blir av.

Västanfors åttonde hörna.
Vill inte se.
Måste se.
Vill inte.
Högt över hav och högt emot land.
Puh och pust.

Vi ska dessutom dras med fyra minuter övertid.
Det är plågsamt spännande nu.
Och Simon gör……..
……..nnneeejjj, den där Johansson i buren gör ännu en fin räddning.

Och i minut nittio.
Hur det nu ser ut när ett mål hänger i luften kan man fundera på.
Det hade gjort det nu en stund.
Då kommer han helt fri med Kalix målis.
Där har han inte bommat sedan han var junioravbytare i SM-finalen 1954.
Klas Nordström.
4-4.

De röda tar direkt Time Out för att lugna ner laget.
Det såg lite vingligt ut innan.

Nu gäller det att freda sig från ännu fler baklängesmål.
En poäng är bättre än ingen alls.

Givetvis får Västanfors Idrottsförening matchens sista hörna.
Speakern förkunnar att det återstår en minut.
Signal……..

När jag senare kör hemåt i den nu helt mörka eftermiddagen känner jag mig ändå nöjd med en poäng.
En småtrevlig tillställning som slutar i rättvisans tecken.
Kanske skulle ”mitt lag” satt någon av de fina chanser man hade men målvakten var bra och bolluslingen var cerise.
Hade den varit orange som förr hade Kalix vunnit.

Nästa helg Gripen/Trollhättan.

// Sargis