Två dagar, två matcher

Vintern har varit ett skämt.
Mer regn än snö.
En snömängd som ryms i ett snapsglas.
Mer plusgrader än minusgrader.
Men ljuset börjar ta sig fram.
Sakta, sakta.
Ett litet steg för solen, ett stort steg för norrbottningar i mörker.

Och kommande helg ska bandytävling utövas på Fomab Arena i Kalix.
Till och med en dubbel tävling.
En på lördag.
En på söndag.

Bortaturné
Men innan går in på de matcherna måste jag avhandla den gångna helgen.
I moll.
I dur.
På lördagen fick vi en sur gammal gädda kastad i ansiktet.
I Nässjö.
Halvlek ett.
Tack och godnatt.
Dator och tv ut genom fönstret.
I ilska och frustration.
5-0 i baken och ett par kommentatorer som inte visste nåt om bandy.
Jag öppnade inte fönstret när elektroniken åkte ut.
Tre hörnmål, ett frislag och ett spelmål.
Matchen var stängd.
Det blev till slut 9-2.
Överkörning och förnedring.
Småländsk karneval.

På söndagen i Katrineholm blev det lite annorlunda.
Elektroniken plockades in och ihop.
Jag såg inte första halvlek.
Oron dansade hambo i mitt inre.
Den fjäril som en gång synts på Haga fladdrade nu omkring där inne.
När jag så vid 15-tiden kom hem och slog upp Elitrapport fick jag titta en extra gång.
Kan jag sett rätt?
Kan det vara möjligt?
Kan man rapportera fel?
3-6!
Kalix leder.
Mina ögon putar ut.
På med dator och tv.
Det blev fyrtiofem minuter i saligt rus.
Det blev till slut makalösa 12-4 till det lag som fått fisk på näsan dagen innan.
Tolv mål mot fyra.
Vi snackar lagmoral, jävlar anamma och stolthet.
Själv var jag nära en tår.

Tolv mål.
12-4 är siffror som sätter igång lite verksamhet under mitt gråa hårsvall (nåja, kanske inte hårsvall men grått)
När gjorde Kalix Bandy tolv mål senast?
Runt Viborgska gatloppet?
Efter uppehållet för vinter-OS i Sankt Moritz?
Säsongen efter högertrafikomläggningen?
När Björn Skifs hummade i eurovisionsschlagerfestivalen?

Bara att klättra ner i katakomberna under stadsarkivet.
Fram med dammiga luntor och mikrofilmer.
Jag blåser bort lite damm, rättar till glasögonen och sätter mig till rätta.
Letar.
Och finner.
Säsongen 2008/2009.
Allsvenskan Norra.
Kalix Bandy missar kvalplats med fjorton måls marginal till Falun.
HT Bandy vinner serien.

Men.
Tolv mål framåt var det jag sökte.
Och fann.
Fyra dagar innan jul 2008 öppnar vi ett paket.
12-0 på Selånger.
Det går två månader.
En present till oss alla på Alla Hjärtans Dag.
14-0 på stackars Unik.
Åtta dagar senare.
Sista omgången i serien.
14-3 mot laget som idag inte får konstfruset av sin kommun, Söderfors GoIF.

Jag sätter kaffet i halsen när jag i gammal bok från säsongen innan läser följande siffror.
Från vintern 2007/2008.
Jag lovar att detta är sanna uppgifter.
Inga ”fake news” här inte.
Så håll i er.
I seriepremiären börjar med dubbelhelg på hemmais.
14-3 på Söderfors.
Följs upp med 15-3 på Uppsala Bois.

Unik får åka hem till Uppsala och fira jul med tunga 18-1 i ryggsäcken.
Ibland är en resa väldigt lång.
Ibland är den inte lika lång.
Som Kalix bortaturné i mitten av januari 2008
Helgen 19-20 januari.
Tolv år sedan.

Dubbelhelg på bortaplan.
-Selånger.
-Uppsala BoIS.

Mot Selånger gör Kalix Bandy arton (18!!)
18-5.
Mot Uppsala gör Kalix Bandy tjugotre (23!!)
23-4.
Fyrtioen mål på två matcher.
Samma helg.
Måste vara världsrekord.
Laget vann serien och gjorde etthundranittioen (191) mål på arton matcher.
Hyfsat.
Sen gick kvalet inte fullt lika bra.

Det var i dåtid.
Nu är det nutid.

Lördag
Och på lördag får vi ta emot en förstagångsbesökare.
Ett lag vi inte sett på vår is tidigare.
Ett lag vi bara stött på vid ett tillfälle i Allsvenskan under år som flytt.
Förra vintern.
Nästan på dagen ett år sedan.

12 januari 2019.
I ett bandyhus i Lidköping.
Kolsvart kväll för laget från norr.
8-2 i hemmalagets favör.
Dagen efter såg jag Kalix repa mod och i en galen match mot Åby/Tjureda kryssa på nio.

Vad är då detta Laik för gynnare?
Det hände sig i den tiden att i trakterna kring Lidköping fanns småklubbar utspridda lite här och där i krokarna.
Man spelade där det gick.
Ibland där det inte gick
Sjöar, åar, vattenpölar.
Och ingen hade drömmar om Sparbanken Lidköping Arena.

Året är nu 1968.
September.
Jag har just börjat andra klass och hösten kryper inpå.
Den nionde denna september sitter medlemmar i de bägge föreningarna Sjödalen och Wästerlund på ett extra insatt medlemsmöte.
De sitter i olika lokaler.
Någon vecka tidigare hade de styrande i föreningarna tagit varandra i hand och lovat evig kärlek.
Nu var det upp till medlemmarna.
Ja eller nej.
Ett steg framåt eller ett tillbaka.
Röster räknades och resultatet var solklart.
Ja!
Där och då bildades Lidköping AIK.
Jakten på Villa, som tog täten i staden i mitten av 60-talet, var igång.

Idag är Lidköping AIK ett lag som alltid är med när Allsvenskan går in i sista kurvan.
Men lika ofta snubblar de i sin iver.
Inför kommande helg har de dock full koll på fötter och klubba.
Efter att ha fallit i Örebro den 14 december har laget elva poäng på de sex senaste matcherna och tassar med i den täta kampen i toppskiktet.
En poäng upp till kvalplats.
Fyra till högsta topp.

En bidragande orsak till denna vinters framgång känner vi kalixsupportrar sedan tidigare.
Han var hos oss under tre vintrar.
2013-2016
Han skrev på i maj då göken gol.
Han fick våra hjärtan i brand i en match som hela svenska folket såg.
5 november 2013.
TV4-sporten var på plats.
Bollnäs var på plats.
Jag fick säga hej till Marika Eriksson.
Och Christoffer Norin var strålande.
Med röd tröja #91 slet han sönder hälsingarnas försvar gång efter annan.
Han gjorde 2-0 med en pärla.
Kalix vann med 5-2 och Norin var bäst på plan.
Sedan dess har han förevigt en plats i kalixbornas hjärta.

När speakern under Kalix senaste hemmamatch förkunnade att nästa gång vi ses blir mot Laik vände sig en gentleman mot mig och uttryckte sin glädje över att få se denne Norin igen.
-Han kan vara den bäste vi haft sedan det glada nittiotalet!
Ett betyg med guldram.

Christoffer Norin lämnade oss med ljuva minnen i april 2016.
Då till Villa.
I mitten av förra vintern blev han i röd tröja igen.
Lidköping AIK:s.

Söndag.
En av de stora föreningarna i svensk bandyhistoria.
Från Karlstad.
IF Boltic.
Vi backar oss tillbaka i tiden.
18 mars 1979.
Vårt kära Text-tv var sex dagar gammalt.
Karlstad bjuder på långdans på Sandgrund.
Stadens hjältar har på Stockholms Stadion besegrat Broberg med 7-4 och det första i en kommande lång rad SM-guld är värmländskt.
Målskyttarna är icke obekanta.
”Bempa” Ericsson gjorde två.
”Fille” Broström, Björn Tömmernes, Mats Carlsson, ”Pinnen” Ramström och Per Togner ett vardera.
De namnen.
De namnen bär vart och ett av dem en gloria av svensk historia över sig.
Adelsmän.
Åren gick.
Jag gjorde lumpen.
Jag flyttade hemifrån.
Jag klippte mig och skaffade jobb.
Och vareviga år vann detta Boltic en guldmedalj.
Varje år från Text-tv:s födelse 1979 till 17 mars 1985.

1986 bryts guldådern då Vetlanda BK är ofina nog att snuva pöjkera från Karlsta´på ytterligare ett guld.
1987 är klubben i sin nionde final på nio försök.
Motståndet kommer från Motala.
Motståndet från Motala åker hem med guldpeng runt halsen.
På danspalatset Sandgrund i Karlstad är det tyst.
Det är det inte året efter.
1988.
Motstånd från Småland.
Revansch att fordra för Boltic.
5-3 och Bengt ”Pinnen” Ramström gör matchens sista mål i sin sista match någonsin.
En av de största i svensk bandy genom alla tider.
Där och då tog IF Boltic sitt åttonde guld på tio raka finaler.
Klass.

Jag tänker på det när jag läser ett gammalt tidningsurklipp från en värmländsk avisa jag hittade i gömmorna.
Med kol14-metoden daterat till 21 januari 1999.

Jag läser:
 ”I regn och Lützendimma föll Boltic platt mot gästande Kalix/Nyborg i elitserien. Karlstadlaget hade ledningen med 3-0 och 4-3 men förlorade med 4-5 (2-0)”

Längre ned i texten:
”548 runt isen fick se ett otroligt målvaktsspel av Rickard Nilsson, 21, i Kalix-buren”

Boltic ledde med 3-0 fram till minut femtiotre.
Då vaknade den norrbottniska urkraften.
Nio minuter.
Tre mål.
Marko Kilpeläinen.
Peter Nilsson.
Konstantin Zaletaev.
3-3.
Boltic gjorde 4-3.
Jukka Ohtonen kvitterade på hörna i åttiosjunde.
Och strax efteråt.
Högerhörna.
4-5.
Stefan Tano.
De fem målskyttarna.
Det finns hjältar inom sportens värld.
De här fem tillhör definitivt den kategorin.

Och alla, ALLA, kalixbor får väl nåt drömskt i blick när 18 februari 2004 nämns.
Jaja, inte alla.
Men nästan.
Boltic på besök.
Kalix måste vinna för att slippa nedflyttning.
Minuter kvar.
Lika på fyra.
Måste vinna.
Högerhörna.
Marko Miinala.
Vår frälsare och Gud.
Superhjälte.

Nu möts vi igen.
Med nya hjältar.
Men ingen Marko Miinala.

Poängkungar.
I Lidköping AIK: Christoffer Norin. 25 mål och tre assist.
I Boltic: Ted Wiklund. 19 mål och tolv assist.
I Kalix: Simon Viklund: 20 mål och fem assist.

I backspegeln.
För trettio år sedan. 1990
20 januari.
Nere i dalametropolen Linghed faller NSK med stora 7-3 medan IFK Kalix kryssar på IP i Skutskär, 6-6.

21 januari.
NSK tar en buss från Linghed och åker till Skutskär där man inkasserar helgens andra förlust, 4-2 till det gröngula hemmalaget.
IFK tar en buss i motsatt riktning och gör processen kort med Linghed, 6-0 i norrbottnisk favör efter nittio minuter.

För tjugo år sedan. 2000
16 januari.
I den fortsättningsserie som kallades Allsvenskan.
Kalix/Nyborg tar en viktig seger då man i andra omgången av denna Allsvenska gör 6-4 på kamraterna från Kungälv hemma på Kalix IP.

19 januari.
Segertåget rullar vidare.
Från samma Kalix IP får Villa/Lidköping molokna åka den långa resan hem till Vänerns strand efter en dramatisk drabbning som det röda hemmalaget vann med knappa 3-2.

För tio år sedan. 2010
Allsvenskan Norra.
16 januari.
Laget från den lilla orten som fostrat stora stjärnor som bröderna Patrik och Mikael Nilsson samt rysslandsproffset Erik Pettersson, Söderfors GoIF, kommer upp till arenan i Kalix.
De åker slokörade hem.
6-1 på tavlan då matchen förkunnas över och förbi.

En tanke.
Jag skänker en tanke till Skutskärs IF som natten mellan fredag och lördag i förra veckan hade besök av bovar och banditer.
Jag hoppas av hela mitt inre att allt löser till det bästa som går.
Att göra inbrott hos en idrottsförening är en riktigt usel handling.
Att stjäla pengar och saker som folk sliter häcken av sig för att få ihop och göra tillvaron lite bättre för barn och ungdomar är så kopiöst simpelt så jag börjar tugga fradga och kasta saker vid blotta tanken.
Kämpa Skutskär!

Till sist snödjupet.
På Facebook skriver en kvinna i Kalix att hon, för SMHI:s räkning, mäter snödjupet varje dag.
I Kalix.
På samma punkt.
I år: 10 cm.
2019: 35 cm
2018: 78 cm.

Den här vintern har varit ett skämt.

// Sargis