top-front-ad

Tranås

Före

20 januari.

Den glade Åke Söderblom föddes denna dag 1910.
Och solen går ner då klockan visar 14:22.

En stund innan jag lämnade hemmets lugna härd ringde det tre gånger i rad ett nummer från Saudi-Arabien.
Måhända var det en oljeshejk som ville skänka en summa pengar till Kalix Bandys insamling ”Brandpaketet”.
Eller behövde Riyadh Bandy en sargvakt med mångårig rutin?
Kanske jag borde ha svarat.

När telefonsignalen tystnat gav jag mig iväg de två milen till Karlsborg och Bruksvallen.
En väg jag känner igen efter trettionio år på ortens ståtliga fabrik.
Kung Bore hade strypt lite på inflödet av iskall luft och Skodans termometer visade måttliga femton.

Jag landade vid arenan i samma stund som matchen i div1 mellan hemmalaget Karlsborg och gästerna från Umeå, Umedalen, blåstes igång.
Det gulsvarta KBK vann, till slut, med klara 7-0 efter en målexplosion i inledningen av andra halvlek, på tavlan då den halvleken började och 6-0 kvarten senare.
Vi fick också se två gamla (ursäkta) lirare i västerbottningarnas vita tröjor.
Inlånade kalixbor.
Hjälten från Kalix/Nyborgs glada tid Peter Nilsson Sandlund, legendar med tröja #10 som idag dock fick #19.
En sådan legendar ska ha #10 om man så får sitta uppe under natten och sy upp en.
Även Daniel ”DB” Bergström hade blivit inkallad till match.
Trots denna stjärnglans räckte Umedalen inte till och KBK tog sin tionde raka seger.
Förstaplatsen är fastgjuten.

In i klubbstugan för kaffe och wiener…..hrrm…kaffe och en morot och uppsnack inför Kalix match mot Tranås.
Många var de som höjde ett varningens finger för smålänningarna som, under lördagen, höll lika på tre mot AIK fram till åttionde och hade en ribbträff i nittionde.
Själv var jag säker.
Kalix vinner detta.
Inget att diskutera om.
Vinner vi mot Nässjö så nog vinner vi mot laget från Lennart Hylands hemort, Tranås BoIS.

När så klockan visade 14:00 var det så dags.
Samma trio randiga som under gårdagen med Andreas Svensson som ledare.

Halvlek I

Signalen ljöd.
Matchen igång.
Kalix saknar sin store mittfältsmotor Anton Voronchikhin som meddelat sjukdom.
Det kom att märkas.

Femton sekunder hann gå innan de vita hotade vår målis Oskar Sundqvist för första gången.
Jag var nära svälja pennan jag hade i mungipan då jag rättade till handskarna.
Gulp.

Sju supportrar med småländsk dialekt på stora läktaren.
De sjunger om sin målman Christian Boman.
Enligt sången ska han visst rädda alla skott.

I minut åtta får gästerna sin andra hörna.
Den första från vänster gick åt pipan.
Den andra kommer från höger och orsakar en röd protestvåg.
Upprörda stämmor där nedanför min plats.
Jag förstår de stämmorna.
Och givetvis.
0-1.
#27 Tobias Petersson.
Det ryker under min lurviga mössa.
Osande eder ur min näbb.
Och snön smälter under mina fötter.
Jag är på vippen att explodera.

Men sanningen är bister.
Resultattavlan grinar i den fulaste grimasen.
0-1.
Inte vackert.
Men sant.

Inget skönspel där nere.
Hafsigt.
Slarvigt.
Lite irriterat på sina håll.
Bollen hoppar och far lite som den vill.
Ska fastslås att det var precis samma förhållanden för bägge lagen.
Samma hopp och studs.

De röda får inte startat sitt maskineri.
Det rycker och skaver.
”Tonys” frånfälle börjar märkas då uppspelsfasen klickar betänkligt.

Vi spolar oss igenom det som inte hände till minuten arton då det hände saker.
Tranås får sin fjärde hörna.
Sin tredje korrekt dömda.
Även denna från hörnet där de bägge ismaskinerna har sin entré.
Från höger.
Jajamensan.
Samme skytt som vid 0-1.
Tobias Petersson.
0-2.
Och Kalix tar omedelbart Time Out.

Lite åthutningar av chefen och omstuvningar i leden gör att det sakta börjar väga över till hemmalagets fördel.
Men i sanning, inte en målchans.
Förrän.
Tjugoåtta.
Kalix tredje hörna.
Högerhörna.
Från hörnet upp mot Geviken där timmer blir till flis som skickas till den där fabriken man kan se röken av bortom huvudläktaren.
Speaker Innala gav honom många namn igår.
Il captiano.
Mr Magic.
Mr Hattrick.
Nu vevar han in reduceringen till 1-2.
Johan Sundquist.
Med en boll skänkt av Tobbes Tak.
Såja.

Och eftersom solen gått ner för sex minuter sedan så börjar nu en stor måne ta över himlavalvet.
Den börjar smyga fram ovan sekretariatet.
Mäktigt.

Under månens sken räddar den tillresta klackens specielle favorit, målis Boman, snyggt på ett frislag av den där Sundquist.
Kanske de har rätt ändå.
Att han räddar alla skott.

Någon minut senare blir det lite märkligt.
Avslutare #17 Johan jublar
Alla i hela Norrbotten jublar och står i.
Kanske även den där shejken i Saudi-Arabien.
Domaren slår ut med armarna i ”Washout”.
Ribban?
Stolpen?
Målis?
Var tog bollen?
Under pausen senare säger många med bättre ögon än jag så ska bollen ha gått i mål och studsat ut igen via den bakre ”ribban”.
Protesterna är dock inte av allvarligare art så kanske, måhända, eventuellt, möjligen att det kanske var rätt bedömt.
Kanske, var ordet.

Ett Tranås som nu spelar med energi och iver tätar med alla till buds stående medel sin mur runt farligt område.
De röda kommer ingenstans.
Vilse i Småland.

Två röda frislag som får de nittontusen i Tranås kommun att bli lite oroliga avslutar den första rundan.

Rast

I pausen med kaffe och broccoli är det dystra miner på oss med rödvita hjärtan.
Bekymrade gnager vi våra nyttigheter och kvider fram ett ojojoj lite då och då.

Tjugo minuter av ojande senare är vi åter på plats runt den tjusiga arenan.
Nu ska det avgöras.
För Tranås står väldigt, väldigt, viktiga poäng på spel.
En kamp kring stranden på träsket.
Kval eller hissen ner.
TB Västerås nöp en pinne mot Kungälv så nu gäller det att slita som galärslavar de sista fyrtiofem för de långväga gästerna.
För hemmalaget gäller det att få igång sitt vinnande spel från gårdagen och håva in poäng för att i alla fall hamna på den övre halvan.

Halvlek II

Domaren flaggar för avgång och vi tuffar iväg på resan mot nittio minuter.

Två röda hörnor.
Nix.

Jimmy fläskar på då klockan passerar sextio.
Tyvärr passerar bollen målet.
Kanske halvmetern utanför.

Samme Jimmy får årets snedträff på ett frislag i bra läge.
Minuten senare får han definitivt inte snedträff.
Men.
Ribbträff.
En riktig rackarrökare.
Via ett vit försvarare.
I ribban.

Men nu börjar det hela vara tydligt.
Röda driver spelet.
Inte fulländat men tydligt.
En kvittering skulle smaka wiener….ehh…sparris.

Nisse Wikström skjuter utanför i minut sextiofyra
Målvakten Boman är reptilsnabb.
Boll ur korgen.
Långt utkast.
På klubbladet tillhörande mannen med text-tv:s viktigaste sida som tröjnummer: 377.
377 gör inget misstag i sitt fria läge och sanningen slår oss som ett bowlingklot på foten.
Ajaj.
1-3.
Robin Östh.
Vad?
Rättvist?
Inte ett dugg.
Men det bryr sig ingen av de vita ett dugg om där de står och jublar i ring.
Måhända jublar Lennart Hyland uppe bland molnen också.
Själv jublar jag inte.
Jag kväser ur mig några ord som inte är lämpliga i tryck.

Om den vita muren var svårgenomtränglig förr så är den än tätare nu.
Stollen i USA slickar sig om munnen när han får höra om hur en tät mur ska byggas.

Vattnet i målvaktens vattenflaska har frusit till is nu.
Med sin torra hals gör han åter en strålande räddning på ett frislag från Johan.
Minuten senare får han kapitulera.
Om det var protester vid Tranås första hörna, den som gav 0-1, så var det lugna gatan mot de som nu kommer.
Minuten är sjuttio.
Från KBK inlånade Casper Henriksson har just petat in 2-3 i en röra framför mål.
Men var bollen över linjen?
Hade detta varit hockey skulle det ha ringts såväl en vän som en shejk i Saudi-Arabien.
Nu var domarna säkra på sin sak och signalerade för mål.
Det tyckte INTE de vita om.
De hoppade jämfota av ilska och frustration.
Men beslutet var klart.
Mål.
2-3.
Tack och lov.

Och nu blir det straff.
Till Kalix.
”Böna”, som jag tycker är en av matchens bästa spelare, blir omkullvräkt i straffområdet.
Jimmy är exekutor.
Jimmy som jag på uppvärmningen såg slå fem-sex straffar, i tät följd, med en träffbild på en kvadratdecimeter uppe i vänstra krysset.
Jag tänker för mig själv, vänstra krysset.
Jimmy tänker förmodligen samma sak.
3-3.
På ett straffslag uppe i vänstra krysset.
3-3!
Nu vänder vi på steken, sade jag.

Kalix missar sin nionde hörna.
Oskar gör en fenomenal räddning på ett småländskt friläge.
Kamp om varenda liten centimeter ute på isen.
Och fullmånen är rund och glad.

När så sista kvarten just har inletts får de röda två man på syndernas bänk i rask följd.
Det brukar inte bli bra.
Brott lönar sig sällan.
Så icke denna gång heller.
Minuten är sjuttiosju då ryske smålänningen Konstantin Akhlestin ser till att vågskålen slår över i vit favör.
3-4.
Det var oavgjort i fem minuter och steken är fortfarande inte vänd.

Nu försöker de röda med allt de har.
Långa bollar in i kalabaliken framför Boman i buren.
Korta bollar.
Runda bollar.
Gröna bollar.
Hörnor fås.
Hörnor missas.
Den vita muren i målet på dessa hörnor eldar på varandra med att de minsann ska käka bollen.
Käka bollen?
Svårtuggat kanske.
Men de käkar boll.
Täcker boll.
Vi minns Sven Jerrings klassiker om japanerna i OS-fotbollen 1936

När vi går in på övertiden tänker jag på gårdagen då segern fixades tjugo sekunder före slutet.
Det kan gå.
Det kunde det inte nä.

Slut

Nittiotvå minuter och trettiosex sekunder på klockan när domare Svensson från Göteborg tycker att det får räcka för idag.
Den småländska glädjen vet inga gränser.
De har just tagit två OERHÖRT viktiga poäng i sin kamp för att ta sig upp ur träsket.

Själv utför jag ingen dans alls.
Jag står fastfrusen på min plats och känner svårmod och dysterhet.
Och jag står utan haka.
Ty den har jag tappat.
Jag som var så säker.

De glada männen i vita tröjor sade att den etthundratjugotre mil långa resan hem kommer gå lätt ikväll och inatt.
Mina två mil gick inte lika lätt.
Inte ens det faktum att Sportadion sände bandy gjorde mig bättre till mods.

Som avslutning vill jag återigen tacka all personal i KBK.
Mycket trevligt att få jobba med er.
Glada och hjälpsamma damer och herrar.
Och.
Det var förbaskat gott med WIENERBRÖD.

Ha det gott alla.
Vi ses kring en arena.

Fler Artiklar

Dam
Soppatorsk
Föreningen