top-front-ad

Intro

Så kom kylan.
Bitande och jävlig.
Kalix Bandy har, efter helgen med Nässjö och Tranås, två veckors uppehåll.
Fint tillfälle att träna inför det sista varvet av årets Allsvenska.
Träna ihop sig för att avsluta serien på bästa tänkbara sätt.
Då öppnar Kung Bore kalluftsventilerna.
Dubbelmatcherna mot småländska gäster gick alldeles utmärkt att genomföra då termometrar i vår kommun visade humana sexton-sjutton under noll.
Måndagen kom och trettiostrecket tangerades.
Vi fick en vecka med tjugofem.
Då går jag inte ut i onödan.
Knappt ens i nödan.

Den jämna Bandyallsvenskan

Åby/Tjureda är nära hissen upp.
Himlen runt hörnet på det fina klubbhuset med ett kul bandymuseum en trappa upp.
Tre poäng före jagande Nässjö och AIK.
Andreas Lysell och hans vapendragare i gult har i sin nästa match…..Nässjö i Stinsen Arena.
Det kan vi nog kalla en viktig match.
Den rysaren går av stapeln tisdagen då Finland firar Runebergdagen, 5 februari.
AIK hinner innan den tisdagen åka upp till Borlänge för att ta sig an Chrille Frohm, Niclas Rönnqvist och de övriga i Peace&Love.

Tre poäng från kvalplats hittar vi Ljusdal, som vaknat till ordentligt med 24-5 i mål på de två senaste matcherna, lurar likt en sommargädda i vassen.
Redo att hugga sitt byte.
Möter AIK i sista matchen.
Kan bli en riktig nagelbitare.
LBK ska ju också ta sig an Kalix innan dess.

I samma vassrugge ligger också Kungälv och, Christoffer Norins, Lidköping.
De två ställs mot varandra i Lidköpings arena den 5 februari.
En viktig tisdag det.
Segraren där tar rygg på toppstriden.
Förloraren får nog släppa taget och återvända in i vassens skugga.

Skulle jag ställas inför uppgiften att tippa utgången skulle jag med darrande knän och svettig panna kvida fram att…att….att….å ursäkta, jag fick telefon, jag måste svara.
Omöjligt att sia.
Spåkulan hakar upp sig och abborrens fenor vägrar ge resultat.

Bilden i spåkulan är lika suddig när det gäller att visa utgången av striden i träsket.
Läget är prekärt för anrika Västanfors.
Står med träskets jolmiga vatten upp till hakan.
Och bottendyns otaliga krafter drar obönhörligen.
Tyvärr så åker nog västmanlänningarna ned en våning.
Tranås, som bekant vann mot Kalix, står i samma träsk med samma jolmiga vatten upp till bröstet.
Ligger en svag, svag livlina på stranden.
Orkar de hugga tag i den?
Och håller den ihop?
Fyra poäng upp till kvalplats.
Dock en match mindre spelad än Katrineholm som ligger närmast.

Kampen om att undvika kval är också hård.
Peace&Love klarar sig nog undan även om de bara har fyra poäng ner.
IFK Rättvik känner två andedräkten från två bestar bakom sig.
TB Västerås och Katrineholm.
Två poäng skiljer.
Katrineholm dock en match mer.

Vilka av lagen det än må bli så borde de nog klara ett kval.
Men det ska spelas.
Inget är säkert.

Som vi sett under vintern så kan vem som helst vinna mot vem som helst.
För att i matchen efteråt förlora mot vem som helst.
Vilket är förbaskat roligt.
Precis som en serie ska vara.
Bandyallsvenskan har verkligen blivit en vinstlott.
Det enda jag kan tycka är väl att alla skulle möta alla såväl hemma som borta.
Känns lite konstigt med dagens upplägg.

Kalix säsong

Mitt Kalix då.
I skrivande stund, måndag 28 januari, huserar Kalix Bandy på en tionde plats.
Tre matcher kvar.
En match mer spelad än de övriga lagen som då har fyra kvar.
En hemma.
Eller i Karlsborg.
Vet inte vad som gäller än i fallet med det nedbrunna sekretariatet.
Kanske speakern kan sitta på en stol och gasta i en megafon vad som händer och en stor moraklocka får ställas upp för tidsvisning.
Hur som haver så är det bara IFK Rättvik som har kvar förmånen att få komma upp till norr.
Efter det väntar Ljusdal i lokalderbyt och vintern avslutas med TB Västerås på bortais.
Sen är det över och förbi.
Det som nyss började.
Som vi gick och trånade då i höstrusket.
Seriepremiären mot Västanfors ville aldrig komma.

Senaste matcherna ute på Bruksvallen gick väl kanske inte riktigt som det var tänkt.
Att vinna mot topplaget Nässjö var starkt.
Att förlora mot Tranås var inte lika starkt.
Må vara att smålänningarna stred som Norra Vedbos kompani för poängen som var så oerhört viktiga där i kanten av bottenträsket men den rödvita maskinen knackade betänkligt.

Om jag är nöjd med vintern?
Tja, det måste jag väl vara.
Trots lite upp och ner.
Plumparna vi kunde ha varit utan är väl P&L och Tranås.
På hemmais.
Två uddamålsförluster.
Sura som veckogammal mjölk.
Men med tanke på hur det såg ut innan seriestarten så är det närmast en bragd att vi ligger där vi ligger.
Det var lite glest i leden då.
Några tunga skador i inledningen var ju inte heller med i beräkningarna.
Lägg därtill Simon Viklunds översta kroppsdel som inte vill bli skakfri efter vådlig smäll innan jul.
En kollega på jobbet frågade mig efter första omgångarna vad jag trodde om vintern.
Jag svarade att jag hoppades på kval men att en plats på övre halvan var nog mer realistisk.
Den platsen kan det ju mycket väl bli då allt räknas ihop vid artontiden den tjugotredje februari.

Elitserien

Om jag saknar Elitserien?
Jag är kluven där.
Efter många kvällar då jag kört hem med sinne i moll, hängande läpp och hånskrattande skuggor längs vägen så kändes det i slutet av förra säsongen inte lika roligt med Elitserien längre.
Visst, alltid trevligt att se världsstjärnor varje vecka på vår is men till priset av förlusttrender lika långa som den sträcka jag har hem så föredrar jag nog att vi ligger en våning under.
Och så går det ju betydligt lättare att acceptera de hånskrattande skuggorna om man får se de röda vinna matcher också.
Vägen hem är betydligt ljusare efter rödvit seger.

Årets upplaga av Elitserien blev precis som jag, och alla andra, trodde.
Förutsägbart.
Villa/Lidköping vinner serien.
Bara gratulera.
Nykomlingarna Frillesås tampas i bottenleran med Tellus.
Falun på kvalplats.
Sirius, Motala och Broberg kämpar om en plats i kvartsfinal, eller vad det nu kallas.
Spänningen börjar med slutspelet.
Vilka får beträda Studenternas is den tjugotredje mars.
Jag är där oavsett.
Jag kan bara älska all atmosfär runt Bandyfinalen.

På hemmaplan

Men kvalbandy får vi kalixbor se ändå.
Grannen ute på Bruksvallen, Karlsborg, går som en kvarn i pappersbruket i div1 Övre Norrland.
De maler ner det som kommer i vägen.
Tio matcher spelade.
Tio gånger har de gulsvarta supportrarna fått höja sina luvor och hurra.
Imponerande svit.
Sju poäng före närmast jagande Selånger.
Ett Selånger som har fyra matcher kvar.
Att ta in sju poäng på fyra matcher låter lite knepigt.
Det är nog lättare att hitta en sjunken spik i Marianergraven.
När Nyborgs SK kvalade upp mot högsta serien en gång i den svartvita tiden serverade byacaféet ”Kvalbulla”, ett begrepp som blev klassiskt.
Så ni i KBK, sätt igång ugnen.

Vad gäller fikat så är Åby/Tjureda än så länge i topp.
Även om Karlsborgs wienerbröd höll hög klass.

Och vet ni vad?
Denna måndag gick jag och frun en promenad.
Det var bara arton.
Bara arton.
Nästan takdropp.