Helgens händelser

En helg vid bandybanan.
En bandybana i vinterpäls.
Det har kommit snö, kallsnö.
Ett täcke som bäddar in vår bygd likt ett julkort av Jenny Nyström.
Och vår arena med snöfyllda träd runt om är magisk.
Tänk om bandyn alltid skulle få ha denna magi runt sig.
Jag har stått där under tre matcher denna helg.

Kalix Bandy Dam
Jag såg våra damer vinna mot E4-grannen från Umeå, Umedalen IF, med 3-2.
Gästerna, som kom i två minibussar, hade fått två sena sjukdomsanmälningar och spelade utan avbytare.
Stred heroiskt och var väldigt nära att få stuva in en snöfylld poäng i en trunk.
De vitklädda damerna gjorde 1-0 och 2-0 inom loppet av ett andetag runt sjunde minuten.
Tre minuter senare hade Emma Lambertsson och Jenna Nilsson sett till att tavlan visade 2-2.
Sedan inleddes ett massivt rött spelövertag.
Damerna i vitt byggde mur av spelare och medhavda björkar från ”Björkarnas stad”.
Tätt.
Man slet hårt.
Tur att deras libero, Louise Wikman, brukar sommarjobba på min avdelning på fabriken så att hon vet hur det känns att slita hårt.
Va! hörde jag någon skratta hånfullt?

Nåväl, i slutet av halvleken kom umelaget upp ur gropen och kom till en del anfall.
Dock inget som kändes hotfullt.
Vi gick till paus med lika på två.
Kändes väl lite snöpligt med tanke på spelövertaget, men i sanningens namn var de riktigt heta chanserna lätträknade.

Andra rundan var den första lik.
Kanske inte lika mycket bollinnehav för de röda men man malde på mot vita damer och björkskog utanför straffområdet.
Minuter och sekunder försvann med vingar ut i skymningen.
Fortare för varje vingslag.
Då händer det.

Minuten är åttiofyra.
Vi i publiken dansar Socu, socu.
”Vi kan dansa socu socu, rytmen känns i varenda led…”
Rättvisa är på något sätt skipad.
3-2.
Emma Lambertsson blir tvåmålsskytt.
Umedalen tar Time Out för att hitta på nåt vägvinnande.
Man får två hörnor då sanden i domare Anderssons timglas är nära rinna ut.
Publiken håller andan.
Snön faller lite tystare.
Hemmalaget håller undan och tar, efter två förluster, sin första seger i årets Allsvenska.

Utan tvekan en rättvis seger men gästerna ska ha all heder för den insats de gör.
Utan avbytare i nittio minuter efter en resa längs den väg som heter E4 men som stundtals mellan Umeå och Skellefteå är i sämre skick än vägen på Tervisön.
Ni som inte kört den.
Gör inte det.
Än.
Viss förbättring pågår.

Matchjuryn utsåg Umedalens #13 Tyra Grönlund och Kalix #98 Hanna Olsson till bästa spelare i respektive lag.
Beslutet togs av en OERHÖRT kunnig jury och går inte att överklaga.
Vilka det var i juryn?
Eeh, ja den andre heter Jens.


Matchens lirare

Grattis tjejer!
Det här var riktigt roligt att se.
Härlig bandy med full fart framåt och gott jobb i det defensiva.

Så jag uppmanar alla bandyvänner.
Gå och se Kalix Bandy Dam.
Ni blir inte besvikna.

Men det var ju det där med lotterivinsten.
Jag var ju rätt säker.

Mörkret föll över arenan.
Snön föll i maklig takt.
Som det heter på det så vackra kalixmålet: Det trassade.

KBK
Klockan masade sig fram till 15:00.
Termometern runt tio-elva-tolv under noll.
Rätt behagligt.
Vintermörkret hade nu tagit över.
Skickat det lilla dagsljuset, som knappt vågat visa sig, bort utåt skogarna bakom läktaren.
Strålkastarna tända och Karlsborg BK och Söråker IF träder in på isen.
Div1 norra.
KBK:s första match sen Viborgska gatloppet.

När domare Keijo Hyvärinen från Happis blåser igång det hela ser jag många nya spelare i det svartgula hemmalaget.
Lovande juniorer från Kalix som får utmärkt matchträning på detta sätt.
Utmärkt lösning och det känns väldigt bra att allt gammalt surt groll är lagt åt sidan.
Och låt det där ligga.

Matchen är tät.
Skönspelet är kvar inne i de bägge lagens omklädningsrum.
I trakterna kring minut nummer fyrtio gör gästerna från Sundsvall två mål.
Filip Oskarsson-Petre gör bägge.
Det andra på straff.
En straff som Samuel Henriksson i hemmamålet är nära att knipa.

Backen är brant uppåt för nye tränaren i KBK, Magnus ”Dagge” Johansson, och hans mannar.
Det är inte mycket som fungerar.
Och den blir än brantare.
Samme Filip Oskarsson-Petre som tidigare gör 3-0 ca tio minuter in på andra varvet.
Blev det inte lite mörkare?
Lite kallare?
Publikhavet suckar.
Hav och hav.
En liten skogstjärn kanske.
Eller en liten pöl.
Strax senare vaknar Karlsborg.
Nyförvärvet från nedlagda HSKT, Jacob Lundbäck, reducerar och hoppet tänds.
Hur man nu tänder ett hopp?
Ytterligare en liten strax senare.
Han är banans yngste spelare, basunerar speakern.
Vidar Fredriksson heter han och ännu en reducering.
3-2.
Kvitteringen är bandygodis.
En sån där lång passning från i djupet av egen planhalva som skär genom hela försvarande lag till en med fart flyende medspelare.
Utsökt.
Den är matchens pärla.
Delikatess.
Passningsläggare: Jonathan Wikström (nix, inte släkt)
Målskytt: Hannes Edvartsen.

Vändningen fullbordas då Pontus Bergdahl stänker in 4-3 på straff.

Starkt att kunna vända 0-3 och lite grus i maskineriet till seger.
Grattis Karlsborg.
Söråker får vända hem mot Sundsvall och traggla sig igenom sträckan Skellefteå -Umeå än en gång.

Under denna match hade jag Bandygrytan puttrande.
Öppnade locket och tittade till ingredienserna lite då och då.
En näve IFK Kungälv.
En näve Kalix Bandy.
Det verkade inte hända någonting där.
Kanske för lite värme på plattan.
1-0 till hemmalaget i halvlek.
Ajdå.
Sen slutade det puttra igen.
1-1 Janne Rintala.
Grytan spred en behaglig doft.
En kort stund.
2-1 till hemmalaget.
Tiden flög iväg med samma vingslag som de som flög iväg där jag stod.
Nittio passerades utan fartkamera.
Nittiotre.
”Vi kan dansa socu socu, rytmen känns i varenda led…”
2-2 Simon Viklund.
Och en poäng är bättre än noll.
Alltid.
Och på svårspelade Skarpe Nord ger en poäng högt betyg.

Söndag
Första advent.
Ljus i varje fönster.
En fin tid.
Och det snöar.
Sån där snö som det faller på film när julen nalkas.
Spåren efter jultomten försvinner i samma takt hans fötter tar nästa steg.
Uppe på arenan är det sagolikt.
Allting är vitt.
Eller som Povel sjöng: ”Allting är vitt, vitt, vitt….”
Vitt.
Och tyst.

En halvtimme innan avslag i matchen Karlsborg mot klassiska Selånger SK och jag var ensam vid arenan.
Jag och två ismaskiner.
Jag trodde jag gått fel.

Och inte var jag säkrare en halvtimme senare då domare Henriksson blåste igång spelet.
Då var vi kanske sex, sju bandyvänner på läktaren.
Det hela fylldes på så vi kanske blev femton.
Max.
Och det kanske stod femton på andra sidan isen.
Herregud kalixbor!
Alla bandyvänner.
Alla ni som gillar världens vackraste sport.
Alla ni med sympatier för KBK.
Ni som stod med sexvåningshöga svartgula luvor på den tid det begav sig.
Var är ni nu?
Skyller ni på ”Skyltsöndag” blir jag folkilsk.
Kalix Bandy har också tappat publik.
Men detta.
Nog fasiken är väl grabbarna i KBK mer värd än ett trettiotal i publiken?
Det här är ett stort bekymmer.
Hur lockar vi tillbaka publiken till bandyn?
Att kräva långa köer och parkeringskaos är för mycket begärt men nog borde väl Kalix kunna ha fem-sex-sjuhundra och Karlsborg tvåhundra.
Kan jag tycka.

Matchen idag då.
Den hann knappt börja förrän hårdskjutande Pontus Bergdahl vispar in 1-0 på hörna.
Han skjuter hårt han.
Det skulle han visa senare också.
En gång i tiden tyckte jag det var stort då Selånger var med i klassiska ”Nock-cupen” på Nyborgsvallen i min by.
Det hände sig på den tiden då SSK var ett lag i toppen av den svenska bandypyramiden.
Den de krönte med SM-final 1981 då de föll mot giganterna IF Boltic.
Men en förlorad SM-final kommer i skymundan mot en trofé i Nock-cupen.
En tung titel i deras historia.
I pågående match har nog ingen nån aning om cuper i Nyborg men de strider på ändå.
Tar över spelet allt mer.
1-1 på straff.
Blir 1-2 fem minuter senare.
Jag gläntar på locket till Bandygrytan.
Det osar svavel om ingredienserna.
2-0 i baken för Kalix.
Den starten ville jag inte ha.
Inte när man möter Gripen.
Då kan det bli en lång eftermiddag.
Vilket det också blev.
Lång.
Och förbaskat dyster.

Domare Henriksson blåser för paus.
Pratar lite gamla minnen med han som står bredvid.
Många dråpliga historier.
Och nere på isen sopar de två ismaskinerna undan julesnön.

Och som i alla andra matcher börjar andra halvlek när domaren flöjtar startsignal.
KBK:s försvarsarbetare får slit ont för att freda sitt kvarter och målman Linus Rydberg är strålande.
Selånger känns vassare.
Vet ej hur det går till när ett mål hänger i luften men just nu gör det så.
En stund senare ramlar det ner med en smäll.
1-3 trycks fram på tavlan.
Poängen verkar fly iväg ned mot trakterna kring Sundsvall.
Men sundsvallingarna har glömt bort tröja #11 i svart tröja.
”Ensam sitter kaparen vid kanonerna…”
Kaparen vid kanonerna heter Pontus Bergdahl.
Två hörnor.
Två mål.
En projektil.
Och en retur på en hörna som inte gästerna tyckte var den mest rättdömda i historien.
Protester i massor.
Såna här hörnor brukar bli mål, sade han bredvid mig.
Han är ett orakel.
3-3.
Vilket blev slutresultatet.

Jag öppnade grytan igen.
4-3 till Kalix under de sista tjugotvå minuterna.
Bra det.
Låt oss glömma att det innan dessa sista tjugotvå stod mardrömslika 8-0 till Gripen.
11-4.
En plump i protokollet.
Men bara glömma detta och blicka framåt.
Ljusdal hemma nästa helg.
Den missar jag.

Annat från helgen.
Kalix Bandys Tanja Illarionova står på utbytesavtal med Skutskär i Elitserien.
I lördagens segermatch mot KS Bandy fick hon göra sitt första mål i gröngul tröja.
I söndagens gjorde hon två, inom två minuter, och en assist då laget kryssade mot Mölndal.
4-4.
Ett kryss som betydde Mölndals första poäng.
Och fyra första mål.
Det fjärde kom i nittioförsta minuten och gjordes av Regina Wängberg, som tidigare hette Nilsson och spelade såväl bandy som fotboll i Nyborgs SK.

11-4 är en stor och tung förlust.
Än tyngre att falla med 21-3.
Det gjorde Västerås Bandy mot Gustavsberg i div1 östra.
I Gustavsberg spelade idag fyra av fem Karlsborgs-fostrade spelare.

Också värt en rad.
Vidar Fredriksson i Karlsborg gjorde ett mål under helgen.
Han fyller fjorton år i mars 2022.
I Kungälv SK:s segermatch mot Frillesås/Sunvära i div2 sydväst gjorde Erik Enström ett av KSK:s nio mål.
Han var fjorton när en rysk u-båt gick på grund utanför Karlskrona.
1981.
Han är femtiofyra.
Olika tidsperioder.
Samma vackra sport.

Och i Kalix har det slutat snöa.

// Sargis