En bra söndag

När jag vaknade i morse var det grått utanför husets fönster.
Precis som vanligt denna underliga vinter.
Och det droppade från taket.
Det ska inte droppa från taket i midvintertid.
Det ska droppa från taket i mars.

Regnet som liknade en våt vägg under förmiddagen drog sig tillbaka men lämnade kvar de gråa skyarna.
Ganska fina förhållanden vid matchstart men allt eftersom spelet gick så blev isen allt knottrigare.
En extra parameter i vår sport.
De yttre förhållanden.

De yttre förhållanden var dock inte lika usla mot oss som de var i Birmingham i England.
Där fick damerna i hemmalaget och Manchester City se sin match ställas in då planen var alldeles för vattenfylld.

När jag anlände till arenan hörde jag till min fasa att det spelades Laleh i högtalarna.
-Detta kan inte gå vägen, tänkte jag och rös lite av obehag.
 Någon timme senare tänker jag att det kanske inte var så dumt ändå.

Klockan gick i sedvanlig lunk och så småningom blev den 14:00.
Och det hände sig vid den tiden att domare Ronny Andersson kallade till sig de bägge lagkaptenerna för genomgång och slantsingling.
Jag funderar en stund på hur man i dagens kontantlösa samhälle singlar slant.
Singlar man bankkort?
Swish känns svårt.
Måste fråga de som vet.

Vad än som nu singlades så var det nu dags för avslag.

Halvlek ett.
Gästerna från Rättvik hade förmånen att få göra avslag.
Det klarade #7, målkungen, Tim Stjernström av med bravur.

Redan efter tre minuter får Kalix matchens första hörna.
Den första av totalt tjugosex hörnor i matchen.
Tjugosex.
Det är en evinnerlig tur att man inte behöver åka straffrundor för  varje bom i denna sport.
Det hade åkt spelare runt, runt, än i skrivande stund.
Matchens första hörna var det.
Bom.

Kalix får ett frislag i bra läge.
Bättre skärpa där kan tyckas.

Matchminut sex.
Gästernas första hörna.
Bom.

Första tio går i lite avvaktande takt.
Säkra hemåt i första hand.
Bägge lagen har tätat med cement.
Trevande anfallsspel fångas lätt av försvarande manskap.

Det rullar på så fram till den artonde minuten.
Domartrion visar med tydlig gest att de vitklädda ska ha en hörna från vänster.
Från det hörn där det, i en vanlig tid, vandrar in åskådarmassor som passerat entrépersonal med gapande pengalådor.
Signalen ljuder genom det gråa.
Skott i den röda muren.
Knappt hinner vi med rött hjärta pusta ut förrän en snabbtänkt vitklädd figur stiger fram och vispar in returen.
0-1.
Och figuren har tröja #6 och heter Anders Erikanders.

De röda låter sig inte nedslås av det målet.
Man trummar vidare.
Skapar väl inte några hårresande chanser framför dalaburen men man äger boll.
De vita anfaller gång efter annan på sin högerkant.
 Anförda av en, mycket duktig #24 Alfred Rustas, nöter man ut korridoren nedanför läktaren så jag är rädd att gruset ska komma fram.
Det röda försvaret släpper dock icke fram varken fiende eller grus.

Nu börjar isen bli lite knottrig så spelet efter isen blir lite svårare.
Det knottriga är dock precis lika knottrigt för de bägge lagen.
Blir lite mer lyft nu.
Men matchen är tät och spännande.
Precis som det ska vara.

Vi hoppar oss fram i handlingen till minut tjugofem.
Kalix har just fått sin fjärde hörna.
Lite, med betoning på lite, protester på klingande dalmål.
Hörnan läggs från vänster.
Från hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Det blir försvarsminister Jonathan Johansson som skjuter.
Och som han skjuter.
Via målmannens benskydd och in i nät.
Kvitterat på ett.
1-1.
Jag noterar att matchens bägge mål kommit på lagens fjärde hörna.

Klockan går.
Och går.
Nu är den på minut tjugonio.
Hela Kalix med omnejd står med armar i skyn.
2-1.
Simon Viklund är påpasslig då målisen inte får grepp om ett frislag från fjärran.

Håller lite andan då 1-1-målskytten ”Böna” Johansson kommer ut till avbytarbänken och lägger sig ner på isen med ett plågat ansiktsuttryck och ett ”ooaajj”.
Han har just träffats av ett skott på ett ställe där bandyskott inte ska träffa.
Efter någon minut av smärta kliver han in på isen igen.
Jag andas ut igen.

I halvlekens sista skälvande sekund får gästerna hörna nummer sju.
Låt nu 2-1 stå kvar på tavlan över pausen.
Och baske mig, det gjorde det.

Paus
Pustar ut över en kopp kaffe.
En helt jämn match har gått halva vägen mot ändstationen.
Fyrtiofem minuter där avsaknaden av målchanser är stor och förbättringspotentialen på hörnor är ännu större.
Måhända är jag lite hemmablind men jag tycker de röda har bollen i sin ägo lite oftare.
Lite mer anfall från de röda.
De vita ser till att ta hem hela flocken och täta igen minsta lilla glipa i muren.
Något som de lyckats med fullt ut.
De röda hemmafavoriternas försvarsspel lämnar heller inget att klaga över.
Inte ens på Facebooks största gnällspalt ”Kalixdialogen” tror jag någon skulle kunna invända på det.
Eller, jo förresten, där finns inget som inte går att klaga över.

Vi går mot en andra halvlek där våra nerver kommer få visa vad de är byggda av.
Hugaligen.
Det är spännande med bandysport.

Halvlek två.
Bägge lagen är klara.
Målvakterna är klara.
Jimmy Berglund slår ett perfekt avslag.
Vi är igång.
Fyrtiofem minuter av drama.

Ett mål kanske skulle öppna matchen lite.
Hinner jag knappt notera i min bok.
Det händer saker ute på isen.
Ett mål har fallit.
Matchsekreteraren får med ett resolut tryck på sitt tangentbord trycka fram 3-1 på resultattavlan bakom gästernas målvakt.
Simon Viklund är urstark då han vrider in från vänsterkanten och tar sig, trots intensiv uppvakning, in i mot mitten, i höjd med straffområdeskanten där han skjuter upp bollen upp i nättaket.
Föredömligt framspelad av ”Tony” Voronchikhin.
Minuten är fyrtiosex.

3-1 känns bra och fjärilarna i maggropen hålls lite på coronaavstånd.

Tempot i matchen ökas en smula.
De vita tar nu över taktpinnen.
De måste framåt.
De försöker och försöker.
Den röda väggen är intakt.
Ger inte vika en tum.
Gediget bygge.
Och längst bak står en ung målvakt som också han murat igen.
Joel Snäll.
Vi minns bl.a en fin benparad på en….gissa….hörna.

Runt timmen bakom oss nu.
Serietrean har nu släppt handbromsen.
Framåt kamrater!
Anförda av, den tillsynes outtröttlige, 24:an Rustas, av #17 Hjelm och av #11 Nywertz gör de allt oftare besök på hemmalagets planhalva.
Det isar sig inombords varenda gång jag ser dem närma sig hotfullt område.
Men lika mycket som det isar sig blir det varmt runt hjärtat då jag ser det röda försvarsarbetet.
Så lugnt, så säkert.
Alla från den ensamme anfallaren ner till ”Böna” på sin liberoposition, gör ett suveränt jobb.

Första och enda utvisningen kommer i minuten som heter sextiofyra.
En mas får sätta sig på syndarnas bänk.

Matchklockan verkar nu har packat ihop och tagit lite julsemester.
Jösses, vad den går sakta.
Alldeles för mycket tid kvar när det är så här spännande.

IFK:s målvakt heter Anton Svensson.
Han gör nu en fin räddning på ett skott i flaskhöjd från Simons klubba.

Det börjar märkas att det närmar sig den stund då den feta damen ska ta sig ton.
Lite mer anspänt nu.
Lite mer ropande vid avblåsningar.
Absolut inga hårda ord eller dumheter men lite ”öööh”, heeejjj” och ”nämen vad f-n”.
Allt gäller mycket.

Hörnorna duggar tätt.
Bägge lagen kommer att träna hörnor de närmaste veckorna.

Några minuter in i sista kvarten får vi dela ut priset ”Högst ikväll” då en vit skickar iväg ett hörnskott där bollen långt senare hittades bortåt vägen till Bjumisträsk.

Och nu måste tiden ha stannat.
Dessutom meddelar domaren ett tillägg på trettio sekunder.
Trettio sekunder av plåga.

Men hur sakta än tiden gick så gick den framåt i alla fall.
Så när matchklockan till slut tickar upp på nittio minuter och trettio sekunder hörs en ljuvlig melodi.
Den feta damen sjunger.
Det är slut.
Kalix Bandy vinner.
Och de gör det rättvist.

När jag en timme efter slutsången lämnar vår arena ser jag en samling män med röda hjälmar, raka klubbor och platt svart boll att leka med på isen.
Jag vet inte vad det är.
Jag blir rädd och lämnar fort stället.

På vägen hem konstaterar jag mellan mina glada sångnummer att det finns två stora saltöknar i världen.
Salar de Uyuni i södra Bolivia.
Och.
Länsväg 708.
Sträckan Kalix till Nyborg.
Åtta kilometer av salt.
Spolarvätskeshejkerna dansar.

Men vem bryr sig om det en sån här kväll?
En kväll då vackra Kalix Bandy vinner.

Och någonstans efter E4 rullar en buss genom natten.
Når hemmets lugna vrå tidigt imorgon bitti.
En buss som rullar i eftertänksamhetens tystnad.
En buss med IFK Rättvik ombord.

Ha det bäst alla.
Håll.

//Sargis