Äntligen hemma

Året är 1943.
På skivtallrikar runt om i landet snurrar, på 78 varv, ”Världen är full av violer” med den tidens mest kända sångerska, Ulla Billquist.
Måhända uppträdde denna fagra sångfågel på den folkpark som var den första i sitt slag och invigdes redan 1907.
Den i Ljusdal.

Nitton dagar in på året -43.
Janis Joplin kommer till världen i Port Arthur, Texas.
Och varken hon eller de glada föräldrarna har något hum om vad som pågår i den svenska orten med den gamla folkparken.

På Ericssons Konditori.
En samling uppklädda herrar som fick Humphrey Bogart att avundsjukt sucka då han såg bilderna.
Herrarna hängde av sig hatt och rock, köpte en bit sockerkaka och en kopp surrogatkaffe, och satte sig för att diskutera.
Man skulle nu bilda en förening.
När det bara återstod smulor på fat och kaffesump i kopp var uppdraget slutfört.
Ljusdal BK var bildat.

Åren går.
Folkparken och Ljusdal BK likaså.
Vi stannar årsräkningen vid 1975.
16 mars.
Svenska folket gnolar på Lasse Berghagens ”Jennie, Jennie” som månaden innan vunnit den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen.
Många firar att rymdsonden Mariner 10 passerar Merkurius.

I Ljusdal är det tomt och tyst.
På dörren till Ericssons Konditori hänger en handskriven skylt med informationen ”Stängt”.
Kaffebryggaren är tom, kaksmulorna borttorkade.
Nere på den folktomma järnvägsstationen blåste en pappersservett för vinden.
Det sista fullsatta tåget mot Stockholm hade gått för tjugo minuter sedan.
Ljusdal var öde.

Samtidigt på Stockholms Stadion.
Flaggor smattrar för vinden.
Det vankas SM-final i bandy.
Läktarna börjar fyllas.
Stora delar lyser gult och grönt.
Ljusdal BK:s färger.
De tusentals supportrarna hoppas på revansch för finalförlusterna 1970 och 1972.
Då mot Katrineholm.
Denna marssöndag står Villa BK för motståndet.
Ett Villa BK som inte har något att sätta emot hälsingarnas framfart.
4-0 i paus blir 8-4 när slutsignalen ljuder.
Den anrika Stockholms Stadion gungar i hambotakt.
Bygdens hjältar har äntligen bärgat hem pokalen till Ljusdal.

Och den störste hjälten av dem alla heter Stefan Johansson.
Han gjorde fem av de åtta målen.

De här männen är för alltid hyllade i Ljusdal.
Måhända har de livslångt frikort på Ericssons Konditori.

Lars-Göran Persson (mv), Pär Langer, Anders Sellman, Bengt Eriksson, Örjan Modin, Karl-Gunnar Englund, Stefan Johansson (5 finalmål), Karl-Erik Engblom, Tord Amré (2 finalmål), Torbjörn Ek, Kent Clemin, Hans Fors (1 finalmål), Mats Sundell (mv).

Några månader senare det året fyllde en liten knatte i Karpinsk, Ryssland, två år.

Ljusdal BK säsongen 2019/2020
De barn som blev till den där natten då guldet firades runt om i bygden har hunnit bli fyrtiofem år gamla.
Fyrtiofem år med blandade framgångar för sitt favoritlag.
Tyvärr inga fler guld och inga fler finaler.
Men över staketen i villakvarteren pratas det om att de gulgröna minsann har fyrtionio år i högsta serien.
Fyrtionio.
Kan jämföras med Kalix (Kalix/Nyborg) sexton.
Senaste sejouren för LBK bland det finare folket var säsongen 2014/2015, en säsong vi i Kalix minns med hårresning i nacken.
Vi klarade oss kvar med sex måls marginal mot IFK Kungälv.
Drama.

Senaste säsongen tillhörde Ljusdal en av favoriterna till avancemang.
Anförda av knatten från Karpinsk, som nu är något år äldre, stod som vanligt och tassade strax utanför hissen som var på väg upp.
Då kom formsvackan som ställde till det.
Tre förlorade matcher på fyra försök.
Till råga på allt var de tre matcherna hemma under den hängande belysningen på Ljusdal IP.
2-5 mot Tillberga.
8-9 mot Örebro där bägge lagen glömde anmäla in målvakterna.
Stjärnsmäll mot Tellus, 0-10.
Vinsten var på Tunet i Borlänge där man vann med 5-1.
Inför sista omgången fanns ändå ett hopp för hälsingarna.
¤Vinst mot Kalix.
¤Samtidigt som Gripen/Trollhättan och/eller Lidköping AIK står på näsan i sin match.

LBK avgör i nittionde minuten genom knatten från Karpinsk.
Till ingen nytta.
Näsorna på spelarna i Gripen och Lidköping är intakta då inget av lagen ställer sig på den.
LBK slutar på fjärde plats, en poäng från plats i kvalet.

Ljusdal BK säsongen 2020/2021
Michail Svechnikov.
Legendar i Ljusdal.
Legendar i hela bandysverige.
Legendar från Karpinsk.
När skolorna tar sommarlov låter meddela att karriären är över.
Han ska bli tränare i den lilla kvartersklubben SKA Neftyannik långt bort i Chabarovsk.
Han vinkar avsked och bygden sörjer.
Fyra månader senare gör bygden ”vågen”.
Han är tillbaka.
Likt tjuren Ferdinand säger han ”Jag trivs bäst här”
Och tröja #66 är åter synlig på allsvenska bandyisar.

Jonas Pettersson.
Gjorde massor av mål i LBK säsongen 18/19.
Grannen från kusten, Broberg/Söderhamn, fick upp ögonen.
Man lade fram ett kontrakt och en penna.
Pettersson skrev på.
Det blev inte den succé man tänkt sig.
En vinter vid kusten fick räcka och LBK fick en fin hemvändare.
Han har inlett denna säsong som han slutade för två år sedan.
Målskytt av klass.

I den statistik jag hittar läser jag att han gjort sex spelmål och tre hörnmål på fem spelade matcher.
Den, nyss fyllda, artonårige Noa Djäkner är också en målskytt att se upp för.
Fem strutar från hans klubba.
Jonas Söder, spelade förra säsongen i Hammarby, har återvänt till Hälsingland, dock inte till moderföreningen Edsbyn utan till Ljusdal.
Han är också en herre med målsinne.
Fem mål även han.

Laget huserar på plats fem i en tabell i en tabell som haltar ordentligt.
Tre pinnar upp till kvalplats.

Kalix Bandy 2020/21
Har inlett både upp och ner.
Upp i luften.
Ner på marken.
Ständigt på resa.
Sittande i ett flygplan på väg över landet.
”Jag flyger över ett land
Det mesta är skog
Och byggvaruhus och miljonprogram”
Två helger.
Fyra matcher.
Två poäng.

Premiären gick av stapeln på Tingvalla mot Boltic.
5-2 till värmlänningarna.
Dagen efter.
Örebro.
8-5 till de gula.

Hem till Kalix och jobb, småbarn och träning.
Nästa helg.
Iväg igen.
Lördag.
Vinst!
Katrineholm i deras nybyggda hall.
9-5.
Söndag.
Tillberga.
Förlust 4-3 till ”Men in black”

Bäste målskytt i laget så här långt är Johan Sundquist.
Fem mål på fyra matcher.
Ett bra facit kan jag tycka.
Anton Voronchikhin slår de målgivande passningarna.
Fem på fyra matcher.
Ett bra facit.

Och nu…
…har vi en vinter som inte är någon vinter.
Grått.
Vått.
Och tre-fyra grader över noll.
Det var det inte på Åsa Bodéns tid.
Till lördag är det dock lovat lite bättre.
Till och med någon minusgrad.
Det kan bli bra.
Å andra sidan…..

…Det är alltid bra med bandy!

Håll ut.
Och tänk på att spriten ska vara på händerna.
Det blir bättre då.

// Sargis