Vinst i första

I basket spelar man fyra quarters.
Bensträckare efter varje och en längre paus efter två.
Kalix Bandy och Unik Bandy provar den varianten under dagarna två.
De första idag.
De sista i morgon.

De första gick väldigt bra sett med Kalix färg på ögonen.
Klang, jubel och coronasäkra firanden nere vid bocken och tomten vid busstationen.
I Uppsala är stämningen i botten.
Korvarna på Fyris Torg målas svarta och domkyrkans helgmålsringning går i dova toner.

Men det kan ändras fort redan i morgon.
I morgon som är en annan dag.

Jag går väl igenom det vi fick se denna snöiga och lite våta tisdag i slutet av såväl december som 2020.

Inför matchen.
Blev lite besviken på väderministeriet då jag drog upp rullgardinen.
Vankas de bandymatch i Kalix ska det banne mig vara bättre väder än så här.
Måste vara alla andras fel.
Inte mitt.
Alla andras.
Det blåste tre fjärdedels orkan som tagit fart i den berömda ”Gropen” i Haparanda, svept längs E4 och in över vårt lilla samhälle.
Vimpeln i grannens flaggstång hade svårt att hänga med i den ostliga vinden.
Snön drev och termometern visade en minusgrad.
För våra vänner i Oymyakon, långt, långt bort i Sibirien visade termometrarna fyrtiosju av samma minusgrader.
De skulle ha dansat kosackdans av glädje om de sett vårt väder och skakat på huvudet åt den gamle farbror´n i Nyborg, Sverige, som stod vid sitt fönster och gormade.

Snöandet avtog och när jag körde upp till arenan i Kalix kom det ett fint duggregn som fick bilens vindrutetorkare att gå bananas.

Väl uppe vid arenan suckade jag och tänkte att denna väta skulle göra isen knottrig och ospelbar.
En match i långbollens tecken.
Jag gjorde lite träning med nacken.
Böjde den lite försiktigt ner och upp igen.

Då tyckte kvällens domare att det fick vara nog med gymnastik och gav med tydlig signal tecken på att det var dags för match.
Domaren heter för övrigt Petri Kuusela.
Efter sedvanliga ritualer var det så dags.
Matchen gick igång.

Halvlek ett.
Quarter ett.
Jimmy Berglund i Kalix gör avslag.
Han spelar bollen bakåt.
Sexton sekunder senare står samme Berglund med armar och klubba upp i duggregnet.
Sexton sekunder.
Smakstart.
Drömstart.
1-0.
Och det kunde ha rasslat någon sekund tidigare då Janne Rintala hade det läge som Jimmy föste in returen på.

Bara åttionio minuter och fyrtiofyra sekunder kvar att bevaka ledningen på.
Det kan gå.

Minuten är nu tre.
Unik har sitt första avslut.
Skottet utanför Oskar Sundqvists vänstra stolpe.
Och inte nog med elände för de vita gästerna.
Anfallet i motsatt riktning slutar med hurrarop i rött läger och ändrade siffror på tavlan.
2-0, Janne Rintala.
Denne Janne som är riktigt vass kvällen igenom.

Än vassare fyra minuter senare.
3-0.
3-0 efter sju minuter.
Vad är de som händer? undrar jag.
3-0 efter sju.
Har det hänt förr?
Och målskytten var nu återigen Janne Rintala.
Vem bryr sig om ett duggregn när tavlan visar vackra siffror.

Anfallet efteråt är det nära 4-0.
Simon Viklund missar bollen i fritt läge.

Unik får matchens första hörna.
Från vänster.
Bom.

Tio minuter gångna då jag funderar på vad herrarna i det röda laget tuggat i sig under julfirandet.
Vad än det varit så fortsätt med det.
Bara fortsätt.
Vilken inledning de gör.
Blixtrande anfall och ingenting går igenom försvaret.

Apropå blixt.
Herredumilde vilken fart Kalix #91 Tuomas Mokko har då han sätter iväg.
Likt en vessla virvlar han fram i de vitas område.

Vi närmar oss nu första kvarten och de vita har så sakteliga börjat inse att det pågår en match.
Tar över bollägandet en smula nu.
Har lite längre anfall än hemmalaget.

Och utdelningen kommer.
Med två röda busar på syndarnas bänk.
Klockan på tjugofyra minuter.
3-1.
Ett vackert anfall som avslutas på bästa sätt av #6 Johannes Camilton.
Ett mål som skapar lite tro.
För Uppsala med omnejd alltså.
För mig skar det lite oro.
Och sekunderna senare skapas det väldig oro.
Hönsen från farmen i Gammelgården har rymt och smugit sig in i de rödas försvarsområde.
En blinkning från ännu ett reduceringsmål för de vitklädda.

Hönsen är nu infångade och Kalix får sin första hörna.
Från vänster och klockan visar minut tjugosex.
Simon Viklund har bränt lite lägen tidigare.
Det gör han inte nu.
4-1.
En hörna, ett mål.
Stora Villa/Lidköping hade tjugo i gårdagens match mot Vetlanda.
Gjorde ett mål, som kom på den femtonde.
Tjugo hörnor, ett mål.

Duggregnet har övergått i snöfall.
Små vita flingor i stora mängder.
Dumt.

Unik reducerar till 4-2 sedan Oskar räddat ett friläge på ett föredömligt sätt men returen rår han inte på.
Och återigen heter målskytten Josef Camilton.
Det kändes ju lika dumt som snöfallet.

Två minuter senare.
Hörna Kalix.
Den andra i matchen.
Från vänster.
Simon Viklund.
5-2
Två hörnor, två mål.

Snöfallet tar rejäl fart nu.
Blir mer kamp än skönspel nu.
Men betydligt mindre långa bollar än jag befarade innan match.

Otrevliga scener då Uniks #16 Simon Karlsson blödande leds av isen.
Hans näsa har fått en rejäl holmgång och doktor Ekman får ta upp honom i omklädningsrummet.
Han spelar inte mer under matchen.
Huvva.
Sånt där är olustigt att skåda.
Må han snabbt vara tillbaka.

Ett tåg dundrar förbi bakom läktaren och lokföraren bjuder på en signal genom snöfallet.
I samma stund får Kalix ett ofarligt frislag långt ut vid höger sarg i höjd med mittlinjen.
Kalix eminente ytterhalv Niklas Sundqvist skickar in bollen mot mål.
Vad som sedan händer ser jag inte och jag tror målvakten säger samma sak.
Måhända ser han inte bollen högt uppe i snöfallet.
Men den hamnar på något sätt i mål och Simon Viklund fullbordar sitt hattrick.
6-2.

Och sekunderna innan paus får Unik en vänsterhörna.
Röster i snön gör gällande att bollen styrdes ut av en alldeles för högt hållen klubba och att straffslag borde utdömts.
Det såg väldigt misstänkt ut.
Om det skett åt andra hållet tror jag nog jag varit en som ylat efter straff.

Sen blir det paus.
Kaffet smakar rätt gott med tilltugget 6-2.
Lite tankar dock på att har Kalix gjort tre på sju minuter så kanske Unik också kan.
Så inte börja yvas ännu.
Fyrtiofem långa minuter kvar.

Halvlek två.
Quarter två.
Hemmalaget har nu medvind.
Resultattavlans vackra röda siffror sveper ut över isen.
Rakt i ansiktet på de tillresta som nu måste satsa allt på ett bräde och gå till anfall.

Kalix andretränare Pär Nilsson tar en fempoängs enhandslyra på en förlupen kula som kommer vinande mot avbytarbänken.
Synd att han var spelare i sin karriär, med den räddningen hade han gjort en kometkarriär som målvakt.

Kalix hörna tre.
100% hittills.
Och det är väldigt nära ännu en fullträff.
En räddning i bästa Pär Nilsson-stil av den uppsalienske målmannen Mikael Svensson.

De vita är på hugget nu.
Full fart framåt.
Skapar kanske inte nackhårsresande farligheter men de övervintrade fjärilarna i mitt inre börjar vakna till liv.
De röda spelarna får ingen lugn och ro i sitt spel nu.
De vita ligger högt upp i banan och jagar som leoparder på savannen.
Vill framåt.
Måste framåt.
Det kan gå.
Det ska gå.

Röda blixtar då Toni Vanha har ett avslut efter en egen tur genom landet och sekunderna efteråt slutar en röd attack med ett skott i överkanten av ribban.

Timmen hinner just passeras då de vitas forcering bär frukt.
Ett kilo apelsin och ett mål.
Alldeles för enkelt får #8 ta sig in från höger sarg, in efter kortlinjen och till sist vispa in reduceringen.
6-3.
#8 heter Jakob Edberg.
Vittring nu.

Men säg den vittring som varar.
Tre minuter varade den denna gång.
Mattias Snäll i Kalix jagar uppoffrande en vit som tänker sig ett uppspel.
Den stressade vita missar sin passning och Janne Rintala snor till sig bollen.
Snabb passning till Snäll som från nära håll avgör matchen för gott.
7-3.
Riktigt kul att en sådan uppoffring ger framgång.
Grisjobb i det tysta.

Tjugosex kvar och fyra mål.
Jag känner segerns ljuva dofter komma svepande med dansbandstonerna från Furulogens väggar.
Visst, fyra mål går fort men då måste nog Unik hitta nyckeln till det lås Kalix försvar låst sitt område med.

Två minuter med de dofterna och tonerna.
7-4.
På hörnretur.
#10 Oskar Rönnqvist.

Två minuter senare.
Kalix femte hörna.
Från höger.
Fem hörnor, tre mål.
Anton Voronchikhin.

På annandagen såg jag Ljusdal och Västanfors bjuda på ett målfyrverkeri av sällan skådat slag.
11-9 till det gula hemmalaget i en match där dörrarna på Coop ter sig som rena Fort Knox.
Jag börjar tänka om vi hinner upp till tjugo mål med denna takt.

Tre minuter senare.
Der Bomber.
Jösses vilken träff han får på!
Rött frislag tjugofem meter ut i banan från målman Svensson.
Signal.
Janne petar till vänster.
Och så vitt jag vet står målmannen kvar i position och väntar på skott.
Han har inte en chans att se det skott som just passerat.
Och skytten var.
Johan Sundquist.
Jösses.
Den träffen kommer det pratas om i generationer framöver.

Det blir inte tjugo mål.
Det stannar vid fjorton.
På Uniks sjunde hörna.
Från hörnet där ismaskinerna gör sin entré.
Från höger.
En variant tajmad och klar, planerad i minsta detalj bland professorer och intellektuella på Uppsala Universitet.
9-5.
Målskytt #17 Hannes Kanbjer.

Minuten då var sjuttioåtta.
Och resten av matchen blir lika bubblande som en Loranga som tillbringat alltför många timmar ute i den soliga juninatten.

Lite humor då vi får lära oss en lång svada osande glosor på finska levererade av Tuomas Mokko.
Jag förstod inte ett ord men jag tror inte han bjöd hem domaren på en kopp kaffe.
Domare Kuusela hade full koll och lät svadan passera hans öron.

Sen var det över.
9-5 och två poäng i den röda korgen.
Vi firar i afton och ser fram emot nästa runda redan i morgon.

Och imorgon, det är en annan dag det.

// Sargis