Premiärfest

Jag har en vän med blåsvart hjärta nere i Uppsala.
Han har även en liten del rödvitt.
I förmiddags skrev han till mig ”Ska vi säga 10-2?”

Galapremiär i Kalix denna söndag.
Premiär i Bandyallsvenskan i grådaskigt väder.
Bilens termometer visade fyra grader över nollstrecket.

Dessa fyra grader drog dessutom med sig en fuktig luft som satte små knottror på isen så att tänka på skönspel var inte att tänka på.

Långt tidigare denna morgon samlades några yrvakna herrar nere i Fagersta.
Samling vid deras arena långt innan tuppen på kyrkbacken hade sjungit upp sig.
Och när klockan slog 05:00 avgick så bussen med destination Arlanda och flyget upp till polartrakterna.

Ett hårt liv att vara bandyproffs.
Dessutom, berättade målvakten Adam Johansson, att lagets uppladdning under sista veckan inför seriestarten kunde varit bättre.
Träning på rink.
Uppskottning av bandyarena där isen havererat när en markduk inte hållit vad den lovat.
Fotbollsträning i shorts, t-shirt och närmare femton plusgrader.
Det är, som sagt, ett hårt liv att vara bandyproffs.

Ska dock tilläggas att målman Johansson var vid gott mod och tyckte allt slit sammansvetsar truppen.
Bra tanke av honom.
Dessutom var han en målvakt av god kaliber.
Ska definitivt inte lastas för de många målen i baken.

Domaren denna premiär hette Pavel SiIinski och kom från Stockholm.
Han fick en lugn eftermiddag på jobbet.

Det första han gjorde var att sätta igång drabbningen på slaget 13:15.
Kan det bli mer bandy?
Söndag.
13:15.

Drygt två minuter senare blåste han för hemmahörna.
Det hade han inte behövt göra.
Hörnan blev inte bra.

Runt minut sju blir jag lite förvånad.
Nils Wikström hoppar in.
Han har, dagen till ära, lagt sina läxböcker om läkekonstens snåriga vägar för att göra säsongdebut i tröjan med 24 på ryggen.
Tröjan som brukar stå som en vindstrut då han sätter fart.

Nisse hinner knappt in på isen då hans kumpaner ordnar fram ett frislag i VIF-keeperns högra frislagscirkel.
Efter en säsong, utom spel, med ett trasigt korsband har Jimmy Berglund drömt varje natt om detta.
Ihoplappat korsband.
Trevligt frislagsläge.
Bara att veva på.
1-0.
Kanonen är åter igång.
Vi på sidan om tycker att det inte är så dumt.

Ni ska veta att när en kalixbo tycker något ”int`är så dumt”, då är det jäkligt bra.

Ooooh. I publiken när Johan är nära.

Kalix försöker men det vill sig inte.
Gästerna tätar.
Passningsspelet i hemmalaget skaver och gnisslar.
Delvis p.g a isens kvalitet, eller rättare sagt bristen på kvalitet.

Dessutom är tempot i slowfox.

Gästerna får två hörnor.
Gästerna missar två hörnor.

I tjugofjärde minuten flyger en korp i sakta mak över läktaren.
För västmanlänningarnas del var det en lyckskorp.
I nästa anfall blir Jimmy Berglund elegant frispelad i straffområdet av Khrapenkov.
Jimmy gör inget misstag och Lasse vid mikrofonen får åter presentera denne Jimmy som målskytt.
2-0.
Å int´var det så dumt.

Vår nygamle målvakt ”Mogge” får fem poäng för lyra efter ett ihopslag på en hörna då bollen tog en märklig båge högt upp i luften.
Hade korpen flugit förbi då hade det kunna gå galet för den.

Spelet liknar inte spel där nere nu.
Nån sade hönsgård.
Skulle nog kallat det hönsfarm.

Och fyra minuter senare visar resultattavlan bakom ”Mogge ” 2-2.
Det var, banne mig, mycket dumt!
2-1 i trettiosjätte då det röda förvaret glömde räkna in de vita på en långboll nerifrån vit planhalva.
Filip Backström slog bollen.
Johan Söderström gjorde målet.
Denne Söderström som senare fick pris som bäste vit.

Och.
2-2, i minut fyrtio, av förre passaren Backström som vevade in ett frislag från cirkeln.
Kanske det tog nåt ben på vägen fram för vår keeper såg lite snopen ut då bollen passerade nere vid hans högra stolpe.

Hursomhelst.
2-2.
Och jag lade ett fult ord mellan läpparna.

För att få lägga ut ett hurrarop två minuter senare.
Vår nye lagkapten.
En spelare som är oss trogen under år efter år och själv säger sig inte ha några större ambitioner att flytta.
Han trivs med laget, jobbet och det sociala livet i vår ort och värdesätter det framför allt annat.
Det är så det tåras i ögonen när jag läser sånt.
Finns att läsa i klubbtidningen som kom i vår brevlåda under gångna veckan.

Denne ädle man heter Johan Sundquist.
3-2 på en riktig stänkare på en högerhörna.

Sen går vi till välförtjänt kaffe.

Jag muttrar lite över kaffekoppen och tycker de rödas spel lämnar mycket att önska.
Lite stelt och spänt.
Lite hafs och slarv.
Ett mål upp är skört i detta underlag.
En felstuds och det blinkar fel på resultattavlan.

Domarna tömde sina kaffekoppar och blåste för avslag i halvlek nummer två.

Samtidigt drog nån där ute ur proppen.
Proppen ur och sex minuter senare hade hemmalaget avgjort tillställningen med tre snabba, snygga, mål.
Tack för det.
Nu kändes tillvaron lugn.
4-2 kapten Sundquist i friläge efter en snygg lite flipp av Khrapenkov.
5-2 gör Anton Khrapenkov på egen hand där han avslutar en liten åktur med ett skott från femton.
6-2 då den, från Karlsborg, återvändande Niklas Sundqvist styr in ett inspel från vänster av Simon Viklund.
Simon har minuten innan missat ett sånt där läge där du och jag hade gjort mål på.
Åtminstone du.

Och Anton Voronchikhin hade grillat målman Johansson med ett fräsande skott som Johansson gör kvällens räddning på.

Full gas framåt från de röda.
Dominansen är total.
De vita kommer ingen vart i sina ambitioner.

En av få vita attacker slutar med domarens tecken för straffslag.
Korrekt dömd.
Men ändå fel.
Man blåser inte straff till ett motståndarlag.
Det är sen gammalt.

Vad jag tycker gav domare Silinski fanken i.
Dessa stockholmare.
Nu blåser han för verkställande av straffslaget.
Det tystnar på IP och dess omnejd.

Sekunden senare står den stackars vite #16 och känner sig ensammast i hela världen.
Kanske blir han lämnad utanför bussen då den senare ska lämna IP.
Han slår straffen utanför hela målburen.
Den lille bollkallen får knata iväg och hämta bollen och lägga tillbaka den i ”Mogges” korg.

Nu är känslan att det är rött lag mot svartklädd målvakt.
Han är bra han Johansson.
Räddar allt som kommer vinande mot honom.

Men.
Johan Sundquist rår han inte på.
Två mål på en minut och arton sekunder gör tavlans siffror än vackrare.
7-2 och 8-2.

Fyra mål av Sundquisten.
En inte så dum premiär.

Nu handlar spelet bara av att få tiden att gå.
Matchtiden alltså.
Klockan som visar vad klockan är visar fem i halv nio oavsett vad klockan är.

Det var länge sedan vi med rödvitt hjärta kunde stå och följa en match utan att hjärtat går i Ramones-tempo och nerverna liggandes i den ordning det brukar bli på varenda snöre eller rep jag äger.
Bara stå och trivas.
Njuttitta.
Jag måste erkänna att jag gillar det.
Mycket förnöjsamt.

Känslan blir ju inte sämre då Simon gör 9-2 och 10-2 under sista kvarten.
Och eftersom Peter i Uppsala beställt 10-2 så slutar matchen 10-2.

Vi som minns när Sovjet var snudd på oslagbara i ishockey tycker det är lite kul att VIF har en Fetisov i laget.
Och nästan en Kasatonov.
Kashtanov heter den vita bandyspelaren.

Det blev en riktigt trevlig söndag detta.
En söndag som ger oss lite medvind.

Under resan hem till min by spelar Sportradion The Rasmus gamla hit “In the shadows”
Nej nej, inte är vi skuggorna.
Vi är mitt i glansen.

Och 18:50 lyfter ett flyg från Kallax mot Arlanda.
Ombord sitter ett bandylag från Fagersta som nu får ladda om och hoppas på att isen på deras IP blir blank.

Vi i Kalix badar i fontänen vid busstationen.
Vi badar som serieledare.

Nästa drabbning är tisdag den 13 november.
Då är det ”Smörgåstårtans dag” och Filip den Ädelmodige föddes den dagen år 1504.

Smörgåstårta?…..ni kan leverera den direkt till min adress.

Ha det bäst.

Ta hand om varandra.